När ljusarmaturerna anfaller ser det verkligen mörkt ut! (Eller: När Murphy går in i armaturbranschen är min arma tur som bortblåst!)

Denna berättelse inträffade vintern 2007-08 och jag bodde och jobbade vid tidpunkten uppe i Dalsland. Vid ett tillfälle, när jag skulle parkera bilen vid min arbetsplats, snöade det rikligt, parkeringen var oplogad och snön yrde våldsamt i luften. Jag tänkte ställa mig nära en belysningsstolpe för att kunna koppla in motor- och kupévärmare med en elsladd. Men helt plötsligt när jag skulle backa bilen på plats, blev det helt plötsligt tvärstopp, samtidigt som ett knepigt onormalt kraschande ljud kunde höras bakifrån bilen.

Hmmm… Det lät som något gick sönder…

Nej, inte var det väl något gick sönder…?

Nej, nej, nej!!!

Samtidigt som snön yrde och sikten var närmast obefintlig, insåg jag nog att ett allvarligt fel nu hade begåtts!

Jag hade nämligen blivit påkörd av lyktstolpe!!!

För lyktstolpen skulle ju inte vara där, för inuti mitt huvud var ju lyktstolpen flera meter ifrån mig, men helt plötsligt flyttar den på sig och ställer sig på rent jävelskap precis bakom min bil!

Att det var jag som hade tappat orientering på parkeringsplatsen, på grund av noll sikt, kan ju inte stämma, det måste självklart finns någon annan förklaring? Det fattar ju alla!

Full snöstorm med yrsnö gjorde ju situationen lite mer ansträngd än vanligt och helt plötsligt hade Murphy tagit över både ratt och gas. Ett hånskratt och sedan krockade han sönder min baklykta!

Alltid denne Murphy!

Dum som jag var trodde jag att det skulle gå att köpa ett nytt lampglas, men det gick ju självfallet inte, utan jag blev tvungen att köpa en helt ny lamparmatur för ca 2 400 kr, eller något liknande!

Stor irritation! Grrrrr!!!

Givetvis var jag nu galet arg på lyktstolpen (och Murphy) som hade haft sönder min bil. Jag var även arg på min bil som går sönder så lätt, samt på snön, på vinden som gjorde att snön yrde, på de som inte ville ploga parkeringsplatsen, så att det gick att parkera på ett normalt sätt…

JA, okej då… kanske hade även jag någon liten skuld i detta, men när sånt här händer känns det mer som om jag enbart är en passagerare i tillvaron, medan Murphy tar över rubb och stubb! Alltid denna Murphy som är där och stalkar mig, hela tiden!

Hos normala människor, med normala liv, hade givetvis hela historien slutat med detta lyktstolpespektakel, men tror ni att jag är normal eller lever ett normalt liv, så tror ni givetvis fel.  För det är nu som börjar historien på riktigt…

När det gäller baklyktan på bilen så blev det bara ett hål i plånboken, samt en irritationstagg i sinnet, men nu skulle något annat hända! Något som låg helt utanför min kontroll och som bara hände… precis som vanligt!

Plötsligt händer det bara, precis som vanligt – och det drabbar mig.

Bara mig och ingen annan!

Ungefär en veckar senare när jag snösanerade min bil på morgonen innan jag skulle åka till jobbet, hittade jag en så kallad lysrörsdrossel uppe på mitt biltak! Detta är en tung, kompakt, fyrkantig och metallisk grej med vassa hörn, som normalt sitter inne i lysrörsarmaturer. Redan här blir det konstigt!

En sådan hittade jag alltså uppe på mitt biltak!

Varför ligger det en sådan grej på mitt biltak, tänkte jag?

Jag tyckte givetvis att det var konstigt att det låg detaljer från en lysrörsarmatur uppe på mitt biltak ute på gatan, men jag slängde snabbt undan den, lätt irriterad utan att ägna detta någon större tanke! Hade inte tid och skulle jag fundera över alla konstiga saker som händer i mitt liv, så skulle jag ju inte heller få så mycket annat gjort!

Glömde därför snart bort händelsen!

Men inom kort blev det i alla fall töväder och all snö och is försvann från biltaket och då, ja kära gott folk, vad tror ni att jag hittade då?

Jo, en bit in på biltaket stirrade en sak tillbaka ilsket på mig!

Helvete! – mina damer och herrar! Något annat ord är faktiskt svårt att finna i sådana här situationer!

Det såg ut som om någon hade slagit hårt med en slagghacka, en sådan som man har när man svetsar, rakt ner i taket. En hård och djup skada som hade drivit ca en halv centimeter rakt ner i taket!

Helvete!

Nu blev jag tvungen att konsultera både försäkringsbolaget, samt Volvo Brandt i Mellerud, som hänvisade mig till Volvo Brandt nere i Vänersborg, eftersom det var där som skadeverkstaden låg.

Det var svårt att formulera hur skadan hade gått till för Folksam och jag kände väl att man kanske inte riktigt trodde på min berättelse om hur det hela hade gått till. Klart att berättelsen blev krystad, eftersom jag inte hade en susning om hur skadan hade gått till! Jag fick bara snickra ihop en historia…

Vad skulle jag annars göra?

Någon hade rimligtvis slängt ut denna lysrörsdrossel från ett fönster och rakt ner i mitt biltak, eller gått på gatan och slängt upp den högt i luften så att den sedan kraschade rakt ned i mitt biltak. Men vem fan går omkring med en lysrörsdrossel i fickan, eller öppnar ett fönster för att kasta ut densamma, mitt i vintern?

Känns märkligt på alla sätt och vis! Men det är så det måste ha gått till, men jag kände ju att Folksam mottog min förklaring med en viss fundersamhet. Lysrörsdrosslar på biltak är nog inte en vanlig skadeförklaring kan jag tänka mig! Frustrerande bara detta!

Dessutom måste jag ha kört omkring med denna mackapär på taket under ett flertal dagar för skadan hade uppstått innan snön hade fallet, annars hade inte skadan kunnat bli så omfattande.

Men bilen var ju, tack och lov helförsäkrad på alla sätt och vis, samt att jag hade en hyrbilsförsäkring, så detta skulle väl inte bli så dyrt, trodde jag enfaldigt…

Dum som man är…

Lämnade in bilen på verkstaden och fick ut en likvärdig bil istället, so far, so good!

Men det första de säger när jag lämnar in bilen är att de måste ta ut vindrutan, för hela taket på bilen måste riktas om! Men vid ca 60 % av fallen brukar dock vindrutan spricka när man demonterar den, säger killen som tar emot mig och min bil.

Men det är väl lugnt, säger jag, för det går väl på helförsäkringen. Det är ju en uppenbar följdskada av den första skadan, säger jag då!

Ja, det tycker du och även jag, men inte Folksam, som anser att detta är en ny skada som ska regleras av glasförsäkringen, sa verkstadsmannen då!

Va! Är de inte riktigt kloka, säger jag!

Vi kan tycka vad vi vill om detta, men det hjälper inte oavsett, men rutan kanske inte spricker vid demonteringen, säger han!

Klart att den spricker, tänkte jag! 100 % sannolikhet att den spricker!

Klart att den sprack och dubbla självrisker blev det på kuppen. Först den på takskadan som landade på någon tusenlapp i självrisk, samt den på vindrutan som blev 1 500 kr, till!

Och jag som trodde att det skulle räcka med att spackla igen skadan och sedan lacka om det som behövdes, nej, nej! Hur dum får man vara?

Nej, vindrutan skulle demonteras, innertaket demonteras, hela taket riktas om, skadan spacklas och slipas, samt omlackning av hela taket, något som skulle ha kostat 25–30000 kr utan en giltig försäkring! Arbetet skulle sedan ta ca 4 dagar i anspråk.

Men jag körde ju omkring med en hyrbil utan extra kostnader, trodde jag naivt!

Givetvis fanns det en milkostnad, plus extrakostnad vid högre miltal än tariffen angav, samt att jag blev tvungen att ta en självriskelimineringförsäkring för att slippa en självrisk på upp till 12 000 kr vid en krock eller skada. Vågade inte chansa med detta scenario!

Första natten jag hade hyrbilen drog även larmet på bilen igång flera gånger, bara av sig själv, samt att det stängde av sig själv också. Jag minns att jag irriterat tittade ut genom fönstret mitt i natten för att se vad det var för idiotbil som larmade hela tiden, och det var ju självklart min hyrbil insåg jag efter ett tag.

Typiskt!

Fick gå ner och ut och kolla vad som stod på, men såg ingenting och gick in igen och bilen larmade inget mer efter detta!

Sedan när jag hade lämnat tillbaka hyrbilen och fått ut min egen bil, så var ju allt frid och fröjd, men den totala kostnaden för kalaset blev ju ca 6 000 kr, trots en helförsäkring, samt en hyrbilsförsäkring. Ja, då ingick ju inte ens den nya baklampan i kostnaden, med denna inräknad blev ju kostnaderna nästan 8 500 kr!

Det blev en dyr månad där man först blir påkörd av en lyktstolpe och sedan anfallen av en lysrörsdrossel på allmän gata!

Vad är det som händer egentligen?

Undrar om detta kan hända någon annan än mig?

 Nej, troligtvis inte!

Dansade bilar och piruetter i snöslask! (Eller: Ibland överträffar verkligheten dikten när det omöjliga faktiskt händer!)

Denna händelse inträffade i december månad för ca 10 år sedan! Vi hade varit nere till köpcentret i Trollhättan och handlat och var nu på väg hem igen och platsen för händelsen var strax norr om Vänersborg. Det var vinterväglag, eller rättare sagt, det var extremt moddigt! Vi kommer i alla fall ikapp en Volvo 740 och jag lägger mig en bit bakom, just med tanke på den intensiva trafiken åt båda håll, i kombination med det ytterst förrädiska väglaget! Aldrig fel att ha lite bromssträcka och manöverutrymme utifall något händer, tänkte jag!

avåkning

Helt plötsligt börjar Volvon framför mig att sladda brutalt och våldsamt! Jag kommer ihåg att jag tänkte ”det var väl onödigt att börja sladda och leka på vägen med denna våldsamma trafik”, men inom någon sekund insåg jag ju att föraren i bilen framför inte ”sladdade och lekte”, utan istället försökte hålla bilen på rätt köl, eftersom bilen moddplanade på båda bakhjulen! Men istället för att släppa gasen (och eventuellt koppla ur) och försöka styra bilen på rätt köl, försökte föraren istället parera bilens sladdande bakvagn med yviga rattrörelser, vilket enbart gjorde att bilen sladdade ännu mer…

Det var nästan som om bilen började dansa på vägen framför mig…

Föraren i bilen framför blev nu nedgraderad till en passagerare i sin egen bil, eftersom varje parering med ratten bara gjorde att bilden sladdade ännu mer! Till slut snurrade bilen runt sin egen axel i 180 grader och åkte sedan, helt plötslig baklänges rakt ner i diket.

Hur detta nu gick till, det förstår jag inte riktigt, men så var det…

Tack och lov att jag höll avståndet redan från första början och därmed hade en broms och väjningsmån, vilket innebar att jag inte blev inblandad i incidenten rent fysiskt!

Bilen framför åkte nu med full fart bakåt! Det hela såg faktiskt lite komiskt ut!

Hastigheten hade ju som tur var inte varit alltför hög från första början, sedan minskade den även för varje sladd och kanske åkte bilen baklänges ned i diket med en hastighet av ca 30-40 km/h, eller något liknande, där den sedan landade mjukt nere i en djup och lös snödriva. Som tur var fanns det så pass mycket snö i diket att det förmodligen inte blev några egentliga skador på bilen!

En avåkning som i normala fall hade skrotat hela bilen och gett upphov till kroppskador av olika art, reducerades nu enbart till omskakade och överraskade personer inuti en snömarinerad bil!

Jag bevittnar hela händelseförloppet från första parkett från min förarplats, och det jag hinner se är att det i bilen sitter två förvirrade pensionärer, som inte fattar ett dugg vad som händer med dem! Bara denna händelse är ju unik på ett positivt sätt, för det som i normala fall hade skrotat en bil och förmodligen gett upphov till kroppskador av olika art, blev nu till ingenting alls, förutom massor av packsnö i hjulhus och annat, samt en allmänt omskakande upplevelse!

Men det är nu som det märkliga med denna berättelse infinner sig, för bara sekunder innan bilen framför mig börjar dansa runt på vägen, är det ett konstant flöde med mötande trafik, där lastbilar, bussar och personbilar, matade på i en aldrig sinande flod.

Men precis på sekunden då bilen börjar sladda och helt plötsligt befinner sig till stora delar även på den mötande vägbanan, då upphör den mötande trafiken som ett i trollslag och denna lucka varar sedan i ca 10-15 sekunder, det vill säga under hela sladdsekvensen, och direkt som bilen far baklänges ned i diket på rätt sida av vägen, fortsätter den mötande trafiken med samma höga intensitet!

Detta var otroligt osannolikt i sammanhanget och hade denna spontana lucka i trafikflödet inte uppstått, hade risken för att det hade blivit en våldsam kollision av det hela! En sådan kollision hade nog knappast slutat lyckligt!

Två oberoende lyckliga omständigheter som gjorde att en allvarlig trafikincident inte blev mer än en parantes i sammanhanget, och räknar man även med min beslutsamhet för att hålla avstånd till framförvarande bil, så innehåller historien mer än vad som skulle vara möjligt, gällande positiva och märkliga omständigheter i sammanhanget och då har jag ännu inte nämnt det märkligaste av allt i denna historia!

För exakt när bilen kanar baklänges ner i diket, och jag ser att både bilen och bilens passagerare klarade sig bra, passerar jag platsen i låg hastighet. Jag ser i även backspegeln att bilar bakom mig blinkar och ska till att stanna för att assistera, därför kan jag lugnt åka vidare, samtidigt som jag även ser det första mötande fordonet i mötande körfält komma!

Det första mötande fordonet var nämligen en slags lastbil, därav luckan i trafikflödet och som gjorde att allt slutade så lyckligt för de båda i den sladdande bilen! Fordonet var dessutom en bärgningsbil!

Ja, just det! EN BÄRGNINGSBIL!!!!

bärgare

Så det första som händer efter att man har åkt baklänges ner i diket, är att en bärgningsbil står bredvid bilen och är beredd att hjälpa till. Vi pratar nu endast om sekunder efter att bilen har landat i diket och det första dessa båda pensionärer ser ut genom rutan på sin bil när snön hade yrt klart, var en bärgningsbil med chaufför redo att hjälpa till!

Är inte detta märkligt, så säg?

Jag tror inte att man kan ha speciellt mer tur än vad dessa personer hade denna gång och hade jag inte sett hela händelseförloppet med mina egna ögon, så hade jag nog inte trott på denna berättelse, men ibland slutar allt lyckligt, därför är historien också värd att återberätta!

Parkeringskaos med konsekvenser! (Eller: Lobotomerade pungråttor kan inte parkera!)

För någon vecka sedan parkerade jag i parkeringshuset vid Willys i Uddevalla, jag skulle bara in och handla något! Men när jag kommer tillbaka till bilen efter uträttat ärende hade naturligtvis någon helt intelligensbefriad babian parkerat sin bil så idiotiskt att jag bara kunde öppna förardörren lite på glänt! Hur skulle jag nu ta mig in i bilen?

Efter några dödfödda försök med att tränga mig in genom förardörren, gav jag upp och gick runt bilen och försökte nå förarsätet från passagerarsidan istället! Men på en modern bil är det ju både växelspak, konsoler och en massa annan skit mellan stolarna, så det går inte bara att sätta sig i passagerarsätet och sedan glida elegant över till förarsätet. För hur får man med sig sina fötter och ben med över? Man kan inte heller krypa över, för då blir man stående på knä i förarsätet utan möjlighet att få med sig ben och fötter, och att då försöka vrida sig i rätt position är helt omöjligt! Det skulle ju sluta med en fullständig katastrof!

Men hur skulle jag nu göra, utan att fasta i någon pinsam ställning och inte komma loss, eller att förstöra bilens inredning under mina förflyttningsförsök inuti bilen?

Jag sträckte ut hela min kropp uppåt mot taket, samtidigt som jag drog in arslet mot förarsätet, jag öppnade sedan förardörren för att få några ytterligare gratiscentimetrar, samt körde ner rutan i dörren för att kunna spjärna tag med vänsterarmen i fönsterkarmen. Efter fem minuter hade jag fastnat i något sorts mellanläge och fick naturligtvis inte över mina ben, men då fick jag istället trycka mig ut mot den glipande förardörren och ta motspjärn i fönsterkarmen och sedan trycka hela överkroppen upp mot taket, samtidigt som jag försökte komma ned mot stolens ryggstöd.

Hade inte förvånat mig det minsta om jag i just detta läge hade fått ett ryggskott, eller något liknande, och att räddningstjänsten hade fått ingripa för att lösa situationen! Ett skräckscenario, verkligen!

Till slut fick jag i alla fall över ett ben, samtidigt som det givetvis började krampa som vansinnigt i benet, foten fick jag dra mot instrumentpanelen så gott det gick i min utsatta situation, men till slut fick jag äntligen över hela vänsterbenet och nu kunde jag även ta spjärn mot golvet och trycka mig ännu mer upp mot taket och ut mot dörren, samtidigt som jag fick ta tag i högerfoten med högerhanden och dra den mot mig, trots all smärta och kramp!

Det fanns egentligen varken utrymme eller möjlighet att vinkla fot och ben, så att situationen skulle lösa sig, men med stor vilja och lite våld på den egna kroppen gick det till slut att forcera hindret, som var en kombination av bilens inredning och min egen kropp!

Till slut infinner sig dock den förlösande stunden då jag hade fått över mina båda ben och fötter på rätt sida, och nu kunde äntligen jag trycka ned dem under ratten och sätta mig ordentligt i sätet.

Yeah, vilken skön känsla mentalt, men rent fysiskt regerade smärta och kramp!

Svettig, trött och irriterad vänder jag nu huvudet mot höger sida av bilen för att stänga passagerardörren och ser då att en gubbe i bilen bredvid hade suttit och tittat på hela min akrobatkonstuppvisning! Han blev nog mycket road av situationen!

Men det var ju kul för honom, men själv var jag inte speciellt road över situationen!

Nya utmaningar med samma tema!

Ett par veckor senare var jag på samma parkering och parkerade utan några bilar på sidorna, helt fritt och stort spelrum med andra ord!

parkering

Men när jag kom tillbaka hade givetvis någon lobotomerad neanderthalare gjort en idiotisk raggarparkering precis bredvid min bil!

Herre Gud!

En Mercedes som stod helt snett, halvvägs inne i parkeringsrutan, med framskärmen effektivt blockerande min förardörr!

Helvete, nu var det precis samma visa igen! Åter ett intelligensbefriat hängbukssvin som parkerar lika illa, som en bergsget på anabola steroider skulle ha gjort!

Nej, det gick inte att pressa sig in och jag kände att möjligheten att lyckas med bedriften att ta sig in via passagerarsidan ytterligare en gång, var att utmana ödet alltför mycket! Denna gång hade säkert räddningstjänsten fått rycka ut på allvar…

Det fick istället bli en helt ny strategi och jag pressade därför upp dörren maximalt mot Mercans framskärm och hjulhus, samtidigt som jag körde ner rutan i dörren, sedan fick jag ta tag i vänster rails på bilens tak och pressade upp hela min kropp en halvmeter uppåt via den andra armen i fönsterkarmen, på så sätt fick jag då upp mina ben så högt att jag kunde stoppa in dem snett uppifrån genom dörröppning, samtidigt som jag pressade kroppen snett nedåt genom den trånga dörröppningen, samtidigt som jag fick styra ned hela underkroppen mot sätet!

Återigen en akrobatkonst i den högre divisionen, där delar av min bil fick fungera som ett gymnastikredskap! Inte helt lätt när man väger som en elefant och är lika smidig som en överviktig flodhäst med andnöd!

Det hela var nästan synonymt med att försöka pressa en morot med bred midja genom en smal tratt, men det gick ju till slut, men givetvis inte utan diverse komplikationer. Jag fick pressa igenom en bröstkorg som nästan inte fick plats och som grädde på moset, sträckte jag mig givetvis i ryggen! Men jag ryggade inte tillbaka för det!

Så nu satt jag där bakom ratten, arg, irriterad och med våldsamma ryggsmärtor, samt lite ont i bröstkorgen. Åkte återigen från denna parkering med ett extremt mörkt sinnelag och stor irritation över mina medmänniskor!

Nu vet jag inte om jag vågar att parkera i detta parkeringshus längre, för alla andra imbecilla bilburna  amöbor verkar ju sakna alla former av normal vett och sans!

Idioter i kvadrat, minst sagt! Rent galet och tokigt på alla sätt och vis! Usch, en riktig mental vintertid intar mitt sinne när sådana här saker inträffar!

Hade ett lager på lager, men det rullade ändå inte på! (Eller: Varför tro att något ska hålla mer än 5 år?)

Version 1:2!

Tidigare i höst blev jag tvungen att byta hjullager fram på min Volvo V70 från 2013! Köpte en ny lagerhub (vilket betyder hjullager på rikssvenska) hos Mekonomen för 1 800 kr för att försöka byta själv. Är ju van att skruva och hjullager har man ju bytt några stycken tidigare i livet, så detta skulle väl inte vara något problem, eller? Ja, vad tror ni?

Men bara för att byta ett hjullager på en modern bil krävs att bromsskivan, bromsoket, sadeln (nej, ingen sådan sadel, pucko!), styrstaget, länkarmen och stötdämparfästet, dvs fjäderbenet, (och fan och hans mormor) demonteras. Sedan ska hela fjäderbenet i sin tur separeras från drivaxelns splines (jo, det heter så) och sedan krävs att man även kan pressa loss hela skiten, dvs lagerhuben, från själva fjäderbenet (ja ja, där försvann den sista läsaren – hej då!)

Men det hela misslyckades kapitalt, eftersom gängorna på muttern till styrstaget omgående skar ihop (vilket tog ca 1½ timme och  etthundratjugofyra svordomar att fixa till), dessutom hade bulten till stötdämparen rostat fast och hylsan kuggade över direkt vid första försöket att demontera, så det var bara att ge upp! Hade tyvärr inte verktygsresurser för att fortsätta arbetet. Nu var vi upp i etthundrasextiofyra svordomar!

Men det skall ni veta – Det är aldrig för sent att ge upp!

Jag låg dessutom ute på gatan och skruvade, vilket inte är optimalt på något som helst sätt och vis! Och det som började som ett skyfall, slutade med ett vredesutbrott!

Fick till slut ändå monterat ihop det hela igen efter totalt 4 timmars slit helt i onödan och Bilia i Stenungsund fick istället byta lagret för en ringa kostnad av 4 600 kr (trots medtaget lager)!

Det var ett paketpris, fick jag höra! Det innebar säkert att lagret ingick i priset, och så kommer jag (som en idiot) och lämnar in ett eget lager, vilket innebär att det lager de hade på lager, fick ligga kvar på lagret! Nej, jag vet faktiskt inte, utan nu hittade jag ju bara på… Ja, det sista alltså!

Suck!

Förr kunde man byta hjullager på en halvtimme med hjälp av en stor skiftnyckel, en skruvmejsel, en tång och några andra vanliga verktyg, man behövde inte demontera mer än själva hjulet, en fettkapsel, en saxpinne och en stor mutter, sedan var det bara att pilla ut (yttre) lagret, nu går det inte att göra, utan att först demontera halva bilen! Max tjugotvå svordomar blev det, inte fler!

lager

Suck igen!

Tidigare hade jag även ett mystiskt fel som spökade under ett års tid, där motorn vid ett flertal tillfällen gick ner i skyddsläge under körning! Detta innebär att motoreffekten stryps och att motorn blir orkeslös (ungefär som föraren då!) Inget farligt i sig, men inte speciellt optimalt ute i trafiken där omkörningar och branta backar genast blir problematiska omständigheter! Det blir därmed svårt på ren svenska!

Bilen hade varit inne på ordinarie service, utan att felet upptäcktes (naturligtvis!), samt även inne på en specifik felsökning för just detta fel, men felet kunde ändå ej hittas (självklart), vilket ändå kostade 800 kr (klart som korvspad), och dagen efter var felet där igen (jajamänsan)!

Undrar var korvspadet kom ifrån…?

Under detta år misstänkte att jag hade bakterier i bränsletanken (ju, det är sant) och efter byte av ett helt tätt och igenslammat bränslefilter försvann ju larmet för ett tag!

Hade även loss och rengjorde filtret flera gånger och efter varje gång försvann felet. Jag hällde även i medel för borttagning av vatten i bränsletanken, samt medel för att bränna rent partikelfilter, samt byte av bränslefilter ytterligare en gång!

Kanske var det fel att göra så, men då felet ändå försvann varje gång, så var det i alla inte hel fel, eftersom felet försvann (Om någon förstod detta är kommentarer överflödiga och om någon inte förstod, likaså!).

Varje åtgärd verkade ta bort larmet och problemen tillfälligt (från någon vecka till några månader), men det kom alltid tillbaka trots allt! Lite som herpes alltså…

Det fanns ju skit och vatten i tanken, men det verkade ändå inte vara det primära felet!Jo, det är fortfarande bränsletanken på bilen vi pratar om, inte grannens septiktank (skittank på svenska!).

Vid bilservicen året efter (juni 2018) så upptäcktes dock totalt 32 felkoder för olika saker. Men det mest specifika felet var en defekt sensor till turbons intercooler, och denna givare fick bytas förstås och felet försvann.

Verkstaden dreglade givetvis och ville åtgärda alla felkoder till ett fast paketpris a 1500 kr… Nej, nu ljög  jag en smula.. Förlåt, ska aldrig hända igen!

Givaren kostade typ några hundra, men eftersom hela fronten fick demonteras på bilen för att komma åt att byta sensorn, gick det hela ändå på runt 2 500 kr! Men detta är faktiskt sant, tyvärr!

Givetvis fick jag betala för felsökningen också (naturligtvis), vilket är lika med att plugga in ett elektroniskt instrument i en kontakt i bilens kupé och sedan läsa av felkoderna i displayen. Detta ingår då ändå i serviceprogrammet, men ta extra betalt för att det helt plötsligt visar någonting på displayen, ja det har de inga problem med! För bilfirman är det rena festen varje gång en kund kommer in med sin bil, party, party – minst sagt!

Åter suck!

Förr var Volvo lika med kvalité, men nu är det inte mycket kvar av denna vara!

Volvo är ju latin och betyder ungefär ”Jag rullar”, men skulle borde nu istället betyda ”Jag strular”.

Att äga bil idag innebär att man är hatad av alla miljövänner, men älskad av alla som jobbar på bilverkstad! Den gemensamma nämnaren är dock är att alla vill ta dina pengar!

En dubbel mollbergare med skruv på öppen gata! (Eller: Ofrivillig saltomortal inför öppen ridå!)

Onsdag, mitt i veckan i januari! Jag var ledig och solskenet lockade till utomhusaktiviteter. Passade därför på att ta en långpromenad, tillsammans med min systemkamera. Knallade ut till Bäveåns mynning i Uddevalla och begav mig sedan hemåt igen. Det blir totalt en promenad på ca 8 km, eller något liknande! Allt var bra, men efter drygt två timmar ute i solskenet så hände plötsligt Det!

Såg ett motiv som jag tänkte fotografera, vrider kroppen mot höger och helt plötsligt trampar jag på något konstigt sätt snett på den höga trottoarkanten. Tappar fotfästet fullständigt och är helt plötsligt, med full fart, på väg rakt ner i gatan. Känslan var att jag ramlar rakt ut i gatan, vilket jag också höll på att göra, men av någon konstig anledning så kan jag ändå parera fallet i luften och faller istället ned tungt på vänstersidan, precis på trottoarkanten!

Snubblar, faller åt höger, vrider kroppen i luften, och faller sedan istället åt vänster!

Min första tanke var – Jag ramlar rakt ut i gatan!

Min andra tanke var – Jag måste rädda kameran!

Min tredje tanke var – Fan, vad ont det gjorde!

Min fjärde tanke var – Jävlar, var det någon som såg mig?

Min femte tanke var – Jag måste ställa mig upp!

Min sjätte tanke var – Klarade sig kameran?

ramla

Kom snabbt upp på fötter igen och ser en äldre dam i en bil som stannar precis bredvid mig, ca en halvmeter ifrån mig.

Hon hade kört på gatan och sett mig göra en dubbel mollbergare i luften för att slippa ramla rakt ut i gatan och sedan hade jag drösat i backen på ett sådant våldsamt sätt att allt annat än ett sjukhusbesök hade varit förvånande!

Jag stod nu på benen och viftade generat iväg tanten i den röda lilla bilen, med ett påklistrat leende och med gester som sa – ”det gick ju bra det här!” vilket jag inte hade någon aning om just då, pga multipla smärtkaskader i både hand och knä!

Sedan fick jag ställa mig mot en husvägg och inspektera skadorna. Kameran hade klarat sig, vilket kändes skönt! Hade krampaktigt hållit kameran rakt upp i luften med vänsterarmen, samtidigt som jag tog emot hela fallet med samma underarm, samt vänster knä. Lite blodvite på handen, samt lite kross/skrapskador på hand och knä blev hela konsekvensen av det hela.

Men givetvis är jag medveten om att jag lika gärna kunde ha ramlat åt ”rätt håll”, och istället drösat rakt ut i gatan och blivit överkörd av en tant i en liten röd bil, då hade jag aldrig klarat av att rädda min systemkamera. Då hade den säkert blivit helt skrot … och förmodligen även jag!

Titta Han Backar! (Eller: När garageporten följde med bilen ut från garaget!)

När detta hände hade jag alldeles nyligen byggt klart mitt nya garage, men det är ganska många år sedan nu!

Skulle backa ut ur garaget med min dåvarande bil, en Volvo 240, tittade bakåt, fullt utslag på ratten och backade så fint ut genom garageporten!

Helt plötsligt brakar det till på ett obehagligt sätt och när jag förvånat tittar efter vad som hände, ser jag att halva garageporten ligger över bilens motorhuv och att även en del av garageväggen pekar åt fel håll!

Tyvärr tog den främre stötfångarens högra sida tag i garageöppningens smala sidovägg och drog med denna ut, med konsekvensen att hela garageporten lossnade från sitt fäste och brakade rakt ned över bilens motorhuv.

Givetvis blev jag både förvånad, som arg, men som alltid när man själv gör ett fel är det ju otroligt frustrerande! Vem ska man bli arg på!!!!!!

Jag fick i alla fall spika tillbaka sidostycket och på något sätt även lyfta upp porten och haka fast den igen, samt spänna fjädern. Och detta gjorde jag helt ensam (!), i rena frustrationen givetvis och det tog väl inte mer än 30-45 minuter i anspråk att få ordning på garaget igen.

Vet fortfarande inte riktigt hur jag bar mig åt, men med adrenalinet pumpande i ådrorna gick det väl på  vilja i kombination med ren råstyrka!

Skadorna på bilen blev inte så farliga och det var inte heller så noga med denna bil egentligen. Det var en gammal skorv. Men mitt självförtroende fick sig dock en rejäl knäck, och jag har aldrig heller gjort om denna bravad, så något har man väl lärt sig ändå… kanske!

garage

Men när det gäller ”shit happens”  och bilar blir  det tyvärr ännu fler historier att berätta framöver!

Jag vann 1:a pris, en påkörning – men vill inte ha kvar vinstbucklan!

Juli 2013: fortsättning på ”Bilförsedd tant anfaller bakifrån!

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/28/bilforsedd-tant-anfaller-bakifran/

////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Semestern ska påbörjas direkt efter ett 12-timmars nattpass med att åka direkt till Volvo Brandts skadeverkstad i Uddevalla och lämna in bilen direkt klockan 07:00 på morgonen! Mysigt, men jag får ju sova sedan! Men nu ska den förhatliga bucklan från påkörningen tidigare i sommar äntligen åtgärdas! Jag behövde endast vänta typ sex veckor för att få en tid för reparation, men bättre sent än aldrig heter det ju!

Sommar, semestrar och svårt att få tid, jag fick ändå komma in precis innan de skulle semesterstänga, men det var ändå surt att köra med en nyinköpt bil, och se den irriterande krockskadan, varje dag, under sex veckors tid!

Enligt försäkringsvillkoren var jag dock garanterad en likvärdig ersättningsbil, och det kändes ju bra, men bara för att vara säker så skickade jag ett mejl till min kontaktman på skadeverkstaden, ca tre veckor innan den aktuella tiden, och begärde att få en likvärdig Volvo V70 som lånebil när jag kom, eftersom det var just en Volvo V70 som jag skulle lämna in! Ingen orimlig begäran, kan man kanske tycka?

Men när jag kommer till skadeverkstaden kl 07:00 på morgonen verkar de nästan förvånade att jag dyker upp, ”Har du en bokad tid idag, säger du, jaha, där ser man!ungefär!

Mitt mejl har givetvis ingen läst och bilens skada, som de ska åtgärda, har de inte hellre någon större koll på, och då hade jag ändå varit inne och visat upp bilen och skadan typ en vecka innan åtgärd!

Min lånebil som jag får ut är en liten Volvo V40, vilket i mina ögon inte alls är en likvärdig bil med en V70!

volvo

En liten trång halvkombi istället för en stor Volvo V70!

Och när jag går tillbaka in och protesterar så blir jag genast erbjuden en lika liten Renault Mégane istället!

Känslan var nästan som om man hade trott på SM-guld och samtidigt höll på IFK Göteborg, de båda fungerar ju inte ihop nuförtiden! Det gör ju verkligen inte Volvo V70 och Renault Mégane heller!

Vadå likvärdig bil? Man varken bryr sig, eller verkar förstå, mina åsikter och jag orkar inte stå och tjafsa klockan 7 på morgonen, efter att ha jobbat en hel natt!

Men på vilket sätt skulle detta vara bättre med en trång Mégane istället för en liten V40, kan man undra? Denna bil är väl lika liten den?

Men jag visste ju redan, när jag åkte till verkstaden, att det skulle bli något konstigt precis som vanligt, så varför bry sig kan man tycka? Men tanken var ju faktiskt att jag hade behövt en stor bil idag, på grund av att bilen skulle användas i samband med en flytt! Men nu gick inte detta alls!

Nu hade vi i och för sig hittat ett annat gångbart alternativ redan innan, bara som en säkerhetsåtgärd som tur var, annars hade ju allt gått åt pipsvängen fullständigt!

Bucklan blev dock fixad och skadan gick överhuvudtaget inte att se när det hela var klart och inget mer konstigt inträffade, vilket faktiskt var lite överraskande trots allt! Det fungerade även  med försäkringen, tack vare nybilsgaranti och vagnskadeförsäkringen på Volvia, men diverse försäkringsstrul skulle jag istället ju få med Folksam lite senare (se länken nedan)!

Se även:  https://skoogstokig.wordpress.com/2018/07/09/to-be-or-not-to-be-eller-bilforsakringen-som-forsvann/

Några tankfulla rader om tanklöshet (Eller: En kort-historia om ett lokalt anfall av senil demens)!

Denna gång ska jag berätta en kort-historia (men eftersom jag aldrig kan berätta något på ett kortfattat sätt, blir historien ändå ganska lång, trots att det är en kort-historia:-) och handlingen för det hela utspelar sig ca 15 år tillbaka tiden!

Platsen för händelsen var Vänersborg och jag skulle tanka min bil, samma dag hade Volvo i Vänersborg, en så kallad VIP-kväll, med kraftigt sänkt bensinpris för alla som hade Volvos bensinkort, vilket passade bra!

Åkte och ställde mig i kön för att tanka bilen och det tog givetvis jättelång tid, som det alltid gör när folk ska tanka. Man hittar inte tanklocket, man förstår inte hur tankmunstycket fungerar, man hittar inte kortet, man kommer inte ihåg koden, eller så är man bara allmänt slö eller saktfärdig! Det tog i alla fall otroligt lång tid innan det blev min tur, och jag övervägde att avbryta och lämna kön flera gånger, men när jag hade väntat i 20-25 minuter då måste det ju ändå vara min tur snart, dumt att lämna kön just då!

Efter 40 minuter (!) var det så äntligen min tur att tanka den billiga bensinen, äntligen!!!

EFTER 40 MINUTER!! OMG!

Men nu kändes det bara jobbigt att tanka, efter 40 minuter i kö var man ganska less på det hela, så min strategi var att tanka så snabbt som det bara gick, och sedan åka därifrån så fort som det bara var möjligt!

Jag tar fram mitt bensinkort och stoppar in det i automaten och konstaterar i samma ögonblick att jag inte kommer ihåg koden!

EFTER 40 MINUTER I KÖN, KOMMER JAG INTE IHÅG KODEN!!!

DET ÄR JU INTE SANT!

förvirrad

Kön med bilar var fortfarande väldigt lång och folk satt väl och tittade irriterat på mig och jag står där som ett fån och kommer inte ihåg koden, jag tror att jag blir galen!

SINNESSJUKT!

Jag hade helt plötsligt drabbats av en total mental hjärnsmälta och svetten började nu bryta ut på allvar! Stressen och irritationen underlättade knappast heller i situationen, om man så säger!

Jag fick i alla fram en kod i huvet som jag knappade in!

FEL!

Jag kom därefter på en annan kod, kanske var det den?

FEL!!

Nu vågade jag inte chansa mer, för då skulle väl automaten tugga i sig kortet och göra automaten helt obrukbar, då hade jag garanterat blivit lynchad av alla andra som stod i kön, och det ville jag ju inte riskera!

Irriterande att inte komma ihåg en kod som jag aldrig tidigare haft minsta problem med att komma ihåg, men nu var huvudet helt låst. Allt hade gått i baklås!

Jag får strunta i rabatten och bara få bilen tankad, var ju nästa tanken i mitt huvud och drog istället fram mitt VISA-kort. Den koden har jag ju aldrig tidigare haft några problem med att komma ihåg!

Stoppar in VISA-kortet och slår in koden och… FEL!

????????

Nu kom jag inte ihåg denna kod heller och jag försöker desperat ännu en gång och … FEL!!!

DET GÅR INTE!

Det var helt kört, jag kom inte ihåg denna kod heller och nu blev jag tvungen att avbryta detta köp också. Sedelautomat fanns inte, så detta var inte ens något alternativ! Jag fick efter 40 minuter i kö åka därifrån med oförrättat ärende och folk undrade nog vad jag sysslade med?

Skämdes som en hund!  Helt sinnessjukt, sanna mina ord! Helt otroligt!

Minnet kom dock snart tillbaka och de båda koderna också och jag har än idag ingen bra förklaring varför jag fick en tillfällig och galopperande senil demens i min hjärna just den där gången! Fenomenet har aldrig återkommit… ännu!

To be, or not to be… (Eller: Bilförsäkringen som försvann)!

försäkring

En dag sommaren 2013, fick jag ett brev från Folksam och det gällde min bilförsäkring! Inget konstigt med detta, kan man tycka, men det visade sig att aviseringen för min nyinköpta bil saknades! Jag hade en halvförsäkring i Folksam och resten via Volvos försäkringsbolag Volvia p.g.a. att bilen var så pass ny! Nybilsgaranti, vagnskada etc, ja ni vet! Men nu hade tydligen både halvförsäkringen och trafikförsäkringen försvunnit i ett huj hos Folksam, hur det nu var möjligt? Inte kul alls!

Ringde då till Folksam och frågade varför min bilförsäkring inte har aviserats på ett korrekt sätt? Och givetvis, blev det som det brukar bli, när det gäller mig…(suck!)… krångel!

Först undrar de om jag menar min förra bil (som inte ens längre stod registrerad på mig), vilket bara gjorde mig än mer irriterad:

– Nej, det gäller självfallet inte min gamla bil, som jag inte ens äger längre, utan det hela gäller naturligtvis den relativt nyköpta bilen som jag äger! Jag har ju flyttat över försäkringen från min gamla bil till den nya bilen! Det måste ni ju se i era register?

Men de visste givetvis inte vad jag pratade om! Det var ju inte direkt överraskande i och för sig, men man hade ju ända hoppats, naiv som man är! Men de fick i alla fall mitt nya registreringsnummer, och kunde givetvis inte hitta bilen överhuvudtaget!!!

Suck igen, samt ett stigande blodtryck!

Jag har ändå haft många bilar försäkrade hos Folksam under årens lopp, och det var Volvos egen bilsäljare som flyttade över min befintliga bilförsäkring till den nya bilen vid bilköpet hos Volvo i Uddevalla! Inga konstigheter här alltså, utan ren rutin! Allt hade skötts på korrekt sätt, dessutom hade jag kontaktat Folksam innan bilköpet, för att det skulle bli helt rätt, vilket det naturligtvis ändå inte blev…

Men efter en stund hittar de ändå min relativt nyinköpta bil i sina dunkla register, men där finns nu helt plötsligt inga uppgifter om bilens försäkring etc (?)! Nu påstår de att jag skulle ha kört omkring utan varken trafikförsäkring eller halvförsäkring, trots att själva helförsäkringen låg på Volvia, utan minsta problem. Inte speciellt trovärdigt på något vis, kan man nog tycka?

Detta tyckte jag var väldigt konstigt, vilket jag även talade om, och jag krävde nu med stor bestämdhet att de skulle ordna upp allt, där och då, för det var ju de som hade rört bort mina uppgifter i sitt egna datasystem, inte jag. Men detta var givetvis inte alls så enkelt som jag först trodde, för nu var handläggaren tvungen att prata med sin chef för att förstå vad som har hänt!

Suck! Orka!

Själv förstod jag absolut ingenting, men det gjorde ju inte Folksam heller, så det jämnade väl ut sig, kan man kanske tycka!

Jag blev nu istället tvungen att sitta och lyssna på klassisk gitarr i telefonen under en period av ca 5 minuter, samtidigt som man undrade vad som egentligen hade hänt? Hur kunde något så rutinmässigt som ett bilinköp skapa sådana här problem, detta var ju mer eller mindre en gåta? Mitt humör gick därför från något irriterad, till mycket irriterad under den påtvingande musikstunden! Och den förbannade klassiska gitarren klinkade otröttligt vidare med sina klassiska ackord och musikaliska irrfärder i telefonluren!

Suck! Orka, orka, orka!!!

Men försäkringsbolagsrepresentanten återkom till slut till telefonen och påstod nu helt plötsligt att jag hade annullerat försäkringen på min gamla bil, innan jag köpte den nya! (???)

Fel, fel, fel!!!

Nu kände jag att det började pulsera rejält i tinningarna, och pulsen och handsvetten ökade i kvadrat!

Varför skulle jag i så fall överhuvudtaget ringa om jag nu hade gjort detta? Suck och pust! Skylla på kunden när man själv har gjort fel, ingen bra strategi i mina ögon! Folksam hade givetvis helt fel, och jag hade kört nästan en hel vecka med samma försäkring på båda bilarna, allt enligt Folksams egna regelverk!

Den nya försäkringen ringde ju dessutom bilfirman in vid bilköpet och sedan råkade jag ju ut för påkörningen, och då fungerade ju allt som det skulle gällande försäkringsfrågan! Det var inget problem alls, men det var förvisso Volvia som reglerade skadan och inte Folksam, för då hade jag väl inte fått någon ersättning alls? Eller?

Nej, riktigt så enkelt var det inte heller!

Nu visar det sig helt plötsligt att Folksam hade helt olika uppgifter om min bil, beroende vilken datafil de tittade i för tillfället. Själv uttryckte jag med stor tydlighet mitt stora ointresse över Folksams interna och bristfälliga datasystem, eftersom det inte hade något med mig att göra… Folksams förklaring var också helt felaktigt!

För samtidigt som min försäkring inte varit aktiv enligt Folksam, så har bilen ändå varit fullförsäkrad (men via Folksam och Volvia), även detta enligt Folksam!

Bilen hade alltså varit både försäkrad och inte försäkrad hos Folksam, samtidigt!

Detta beroende vilken datafil man tittade på! Datafiler hit, och datafiler dit, nu blev jag irriterad på riktigt och bad dem att fixa till det hela här och nu, för felet låg ju hos dem, om detta rådde ju nu inga som helst tvivel. Och efter att jag återigen hade uttryckt mitt stora missnöje över strulet, samt åter informerat om mitt stora ointresse gällande Folksams bristfälliga, interna datasystem, lovade de trots allt till slut, bot och bättring! Gott så!

Man skulle nu korrigera och rätta till, det som behövdes rättas till, både när det gällde både det ekonomiska som det praktiska, och det gjorde man ju också till slut, vilket jag givetvis var mycket tacksam för! Slutet gott med andra ord! Men varför kan aldrig saker och ting fungera normalt redan från första början, kan man ju faktiskt undra…?

Bilförsedd tant anfaller bakifrån! (Eller: Anfall är verkligen inte bästa försvar!)

Denna berättelse utspelar sig i maj 2013:

”Helvete!”

Detta starka ord har jag verkligen gjort mig förtjänt av denna dag! Här går man och gör en bilaffär och är nöjd och glad, som man brukar vara efter en bra affär! Man kör omkring i en nästan en ny bil med endast 550 mil på mätaren! Vad händer då?

JA, VAD HÄNDER DÅ???

Jo, endast en och en halv timme efter att jag slutfört bilaffären och hämtat ut bilen från bilhandlaren, ja, då försöker helt plötsligt en tant på drygt 60 år att köra genom min bil bakifrån!!!

RIDÅ! 

Jag stod stilla i en gatukorsning med tända bromsljus och med påslagen blinkers, en möjlig lucka uppstår i trafikflödet och jag släpper på bromsen för några sekunder, men kan inte utnyttja den lilla luckan i trafikflödet och kommer därför aldrig iväg framåt mer än ca en meter!

Då gasar tanten som står bakom mig och drar på för fulla muggar med sin lilla Suzuki Swift och krockar på kuppen sönder både vänster front och framskärm på sin egen bil, när hon försöker in på köra på samma yta där min bil redan befinner sig! Min bil får en stor buckla på höger sida bak!

Men, bara för att man släpper bromsen så är det ju det inte samma sak som att fri fart helt plötsligt har uppstått i denna gatukorsning. Dessutom bör man ju även titta åt samma håll som man kör sin bil.

Mina tankar just där och då var – ”DET ÄR INTE SANT, DET ÄR FAN I MIG INTE SANT!!!”.

Jag blev inte ens arg, utan bara fullständigt känslokall, och efter att vi fått parkerat bilarna på andra sidan av gatan, klev jag ur bilen för att prata med den andra föraren. Jag såg nog väldigt bister ut, och agerade nästan som i trans.

Tanten tog givetvis på sig skulden omgående och hon var ju också klockrent vållande, hur man än resonerade. Om detta rådde ju inga tvivel!

Men hur roligt är det att få sin i stort sett nya bil krockskadad efter bara drygt en timme, ute i trafik, bara för att bakomvarande bilist tror att man ska köra och därför börja köra själv, utan att titta om man verkligen körde! Fullt ös, medvetslös, var troligtvis hennes motto!

Att tre bromsljus åter tände sig precis framför ögonen såg hon inte, utan hon tittade tydligen bara åt sidan och gasade på och står man mindre än en meter bakom finns heller ingen felmarginal. Lite lustigt var det också att hon tydligen gasade på med fullt rattutslag, detta eftersom hennes vänster framskärm såg ut som ett dragspel, medan bucklan på min bil befann sig på höger sida.

Hon försökte tydligen svänga rakt igenom min bil…

Hennes lilla Suzuki gick troligtvis inte att köra från platsen eftersom framskärmen hade ändrat form och nu tog i hjulet, min Volvo V70 hade i sin tur ”endast” fått en kosmetisk buckla! Illa nog, förvisso, men ändå ingen katastrof!

Kan, där och då, känna en viss skadeglädje att hennes bil fick mycket värre skador än min! Tanten ojade sig dessutom  över vad hennes man skulle säga nu när hon hade krockat sönder bilen? Hela fronten och väster framskärm var ju helt skrot, det blev nog en dyrbar historia! Mannen blev säkert överlycklig! Karma!!! Ha ha!

Jag fotograferade av hennes körkort, samt samtliga skador på båda bilarna och vi fyllde i en skadeskiss för försäkringsbolaget, och hon tog på sig alltihopa!

Men en massa krångel med försäkringsbolag och verkstad väntade nu och visst skulle det bli krångel, inte med skadeärendet, men med andra saker, givetvis! Det tog också typ 6 veckor innan verkstaden kunde fixa till min bil, och tanten blev givetvis den vållande parten i olyckan och fick stå för självrisker etc.

images