Släpp dårarna loss, det är fortfarande gratis!

Denna soffa skulle skänkas bort via Blocket, men det blev en kul galen historia med mycket inneboende humor på köpet!

Mannen som skulle hämta soffan hade lånat en släpkärra utan kapell, och han hade bara två miniatyrpresenningar, samt ett snöre (typ paketsnöre), och ett (!) ca 2 meter långt klent spännband, med sig i bilen. Detta hade han tänkt förankra en hel hörnsoffa i tre delar med, utan den minsta tanke på varken väglag eller väderlek!

Tanken hade ju varit (i alla fall som jag trodde) att lägga soffans tre delar på släpet och surra fast det hela med spännband samt täcka det hela med presenning, kapell eller en plasthuv. Men så blev det icke!

Men vi skruvade isär soffan (för nu skulle ju soffan helt plötsligt skruvas isär) och eftersom han hade så ont i ryggen blev det ju jag som fick skruva det mesta. Mannen skulle även hämta sin spärrnyckelsats som han hade i bilen, mina verktyg som befann sig i källartrappan tre meter bort, dög inte för uppgiften, tyckte mannen. Sedan försvann han en bra stund och under tiden hann jag skruva isär en tredjedel av soffan med mina egna (värdelösa?) verktyg, och när han sedan kom in gnällde han så pass över sin rygg att jag även fick skruva isär resten av soffan.

Sedan fick jag även den stora äran att bära merparten av soffdelarna ut till bilen, eftersom mannen hade så ont i ryggen, och den medföljande kvinnan visste tydligen inte hur man kunde hjälpa till, trots att det var uppenbart vilken hjälp som behövdes.

Mannen fyllde sedan hela skuffen, plus baksäte med soffdelar, men mittdelen fick inte plats så den ställde han på släpkärran! Han var även inne på att skippa soffans mittendel och köra allt inne i bilen, men eftersom jag inte ville bli stående med en del av soffan, föll ju detta resonemang omgående, men på taket kanske det skulle gå att lägga soffdelen?

Men när jag undrade varför man skulle lägga denna sektion av soffan på bilens tak, när man ändå hade en släpkärra med sig, insåg han ju faktiskt fördelen med en släpkärra i sammanhanget? Ja, vad ska man säga?

Men han knöt i alla fall ihop det hela till ett paket på släpet, sedan drog han ett varv runt med det lilla spännbandet, samtidigt som han vickade soffdelen framåt och sa:

den här kommer aldrig kunna lossa”!

Men vid en kraftig inbromsning skulle soffdelen genast ha ramlat framåt och hamnat mellan bil och släpkärra, såvida den inte istället hade åkt in genom bakrutan på bilen! Men detta var liksom inte mitt problem och jag orkade inte heller argumentera i frågan! Vi befann oss inte riktigt på samma intellektuella nivå, om man säger som så!

idioter xx

Men det hela tar inte slut här heller, för kvinnan som var med mannen och hämtade soffan, visade sig nu helt plötsligt vara samma kvinna som från början tyckte att jag skulle ha kört hem soffan till henne och på kuppen blev irriterad när jag inte ville göra detta.

Nu visade det sig att vägen hem till henne från Uddevalla, var ca 8-10 mil bort! Två människor som kände varandra, hade alltså kämpat om att få samma gratissoffa, utan att prata med varandra, men samtidigt krånglat till livet för mig. Hon erkände detta för mig, utan att skämmas det minsta???? Men jag tror inte hon förstod hur pinsamt det var för henne, hon fattade ju helt enkelt inte det! Men fattar man inte, så fattar man ju inte… suck!

Hon tyckte bara: ”och så konstigt det kan bli?

Jisses!

Men släpkärran som de hade lånat, var givetvis helt strömlös, eftersom säkringen hade gått sönder, troligtvis pga någon kortslutning i själva kontakten. Detta visste man redan när man kom, men att börja med att felsöka, eller laga felet, nej det gjorde man inte!

Säkringen i fråga satt dock längst bak i skuffen på bilen, där han, trots vetskapen om den trasiga säkringen ändå fyllde upp med soffdelar, han stängde sedan bakluckan, som sedan inte gick att öppna utifrån, utan den, berättade han gladlynt, ”var nu tvungen att öppnas inifrån.” Om det nu gick att komma åt, vill säga, för där låg ju nu soffan och blockerade! Han hade alltså skapat sig ett eget litet gulligt moment 22, vilket han inte verkade förstå!

Själv ville jag egentligen bara vara någon annanstans och önskade intensivt att de skulle åka. Men jag fick ändå säga till dem att de kanske skulle ta hand om äggflaken som de hade ställt på bilens tak och sedan glömt bort. Det var då som han berättade om den gången han hade flyttat, och ställt en TV på bilens tak. Han hade sedan kört iväg med bilen och Tv:n hade ju givetvis flugit i backen och gått i småbitar. Hans barn hade skrattat och tyckt att det var jätteroligt: ”

Men jag tyckte inte alls det var roligt och skällde ut ungarna, men sedan fick jag dåligt samvete och köpte glass till dem, för det var ju inte deras fel att Tv:n gick sönder”, sa han till mig.

Nä, nä, sa jag, mer eller mindre förstummad över mannens iver att idiotförklara sig själv inför en total främling!

Kvinnan var nu försiktigt glad, för nu hade hon en soffa hon kunde sitta i, men först skulle de åka till bensinmack med den strömlösa släpkärran, få upp bakluckan på bilen och byta säkring och hoppas att felet ska kunna lösas.

För att nå säkringarna var man nu tvungna att plocka ur soffan via bakdörrarna och även flytta undan allt man hade handlat (detta berättade de för mig också, trots att jag inte var det minsta intresserad), men de hade minsann handlat flera kassar mat! Äggflak också, inte att förglömma!

Fan, vet hur det gick sedan. Förmodligen fick de aldrig ur soffan och kunde byta säkringar, eller så fick de bryta loss armstöden från soffan inifrån baksätet och laga soffan när de kom hem igen, jag vet inte hur de löste det hela och orkar inte bry heller om jag ska vara helt ärlig.

Har aldrig träffat på någon som var så ivrig att skapa nya och fler problem, istället för att lösa de som redan fanns från första början, och därmed slippa de efterkommande problemen, men folk är ju olika och en del är ju också mer olika än andra!

Det hela var som taget ur Grotesco eller något annat satirprogram på Tv:n. Märkligt att det verkliga livet hela tiden ska överträffa dikten, om och om igen! Jobbigt när det hände, men givetvis roligt i efterhand!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s