Ett norskt garage som vill till Sverige (eller: Den som gräver en stor grop… får också sina förhoppningar grusade!)

Denna händelse utspelade sig en gång för länge, länge sedan, det var efter Herodes, men före IT-boomen! Då vet ni tidsperspektivet på ett ungefär! Jag hade beställt ett garage i byggsats från en firma i Munkedal, Bohuslän, med det jag inte visste just då, var att garaget skulle levereras ut direkt till kund från en byggfirma i Oslo! Jag bodde vid tidpunkten ca 1 mil utanför Mellerud i Dalsland.

Jag fick därför ett tag efter beställningen ett telefonsamtal från Norge, där en norrman undrade var jag bodde? Lite märkligt kan man ju tycka eftersom min hemadress levererades samtidigt med beställningen! Dessutom gjorde jag beställningen hos en svensk firma i Bohuslän…

Avståndet mellan Oslo och Mellerud är ju inte heller mer än 20-22 mil beroende vilken väg man tar.

Norrmannen undrade nu käckt var jag bodde, men dessa uppgifter hade jag ju uppgett redan vid beställningen, så det borde de ju redan ha koll på, kan man tycka, men… vad vet jag?

Antingen åker man via Halden och Kornsjö i Norge, in i Dalsland och sedan via Dals Ed, Bäckefors och Mellerud, eller så åker man via Örje i Norge och sedan in i Värmland via Töcksfors och Årjäng, vidare ned till Dalsland via Åmål och sedan ner till Mellerud. Sedan kunde man även åka en lite längre väg genom Bohuslän typ via Svinesund, Strömstad, Munkedal, Uddevalla i Bohuslän, sedan in mot Vänersborg och sedan upp mot Mellerud!

Kartor fanns ju även på denna tid, men var kanske inte uppfunna i Norge ännu, men vad vet jag?

Har ju hört talas om att alla norrmän som åker ner till Sahara köper ett ark med sandpapper som en karta, detta kanske inte är sant, men vad vet jag?

Det var ju chauffören själv som ringde från Oslo, för han skulle nu köra ut mitt garage i byggsats till mig. Problemet var ju att jag skulle ge honom en vägbeskrivning, men han verkade ju aldrig ha kört i Sverige, för han visste ju praktiskt ingenting om Sverige och dess vägar, orter eller geografi! Han verkade ju inte veta något alls, men han var ju en… ja, just det!

Att han inte visste var min bostad befann sig, ca 1 mil utanför Mellerud, det köper jag. Jag köper även att han inte hade koll på var Mellerud låg, men han visste inte heller var Dals Ed, Vänersborg eller Åmål låg! Dessa orter finns ju tydligt utsatta på en karta eller i en bilatlas (vilket Mellerud också gör)!

Dalsland visste han inte något om, än mindre var det låg! Lite märkligt, men kanske inte märkligare att vi inte känner till de norska landskapen i Norge! Men skillnaden var ju att denna person ändå körde ut garage byggda i Norge, för ett svenskt företag, som dessutom annonserade om garagen i lokalpressen i Sverige! Allt detta sammantaget, borde vara en grund för att man hade någon form av kännedom om vart man levererade beställt gods, kan man tycka i alla fall?

Men vad vet jag?

Vänern, Europas tredje största insjö, beläget mindre än 20 mil från norska gränsen, det borde väl i alla fall en norrman känna till? Nej, inte han! Märkligt!

Då fick jag fråga honom om han visste var Sverige låg, och det visste han… vilket gjorde att vi i alla fall hade något att utgå ifrån… kör österut mot svenska gränsen via Halden och Kornsjö och du… tra-la-la.. ja, ja.. är i Sverige och Dalsland… wow!

Nu började det ju faktiskt likna något, och norrmannen fattade även han, vilka framsteg vi gjorde där i telefonen, han och jag! Connection!

Härligt när man kommer till insikt på detta vis…

Han fick i alla fall en skräddarsydd vägbeskrivning med orter, vägnummer och avstånd för resan, men jag fattar fortfarande inte varför han bara tittade i en vägatlas och bara fick vägbeskrivningen bekräftad via telefon, men det kanske inte finns vägatlaser i Norge (eller så finns de bara i skala 1:1, men vad vet jag?).

Vi kom överens om han skulle ringa upp mig om han körde vilse, så skulle jag försöka  lotsa honom på rätt väg igen! Men han hittade faktiskt ända fram till min garageuppfart med hjälp av min beskrivning, ja, min blivande garageuppfart då, vill säga!

Men står en lastbil på min uppfart med ett garage på flaket, är det nog kanske likställt med en garageuppfart, men vad vet jag?

Han lastade sedan av godset med kranen som han hade på bilen, sedan fick de inplastade byggelementen ligga på träreglar under en presenning under den kommande vintern, detta scenario utspelade sig ju på hösten!

Sedan började jag gräva garagegrunden den kommande våren, året efter. Ca 4×8 meter i storlek och mer än en meter djupt skulle det bli! Det skulle ju grävas frostfritt och för tre olika lager med sten och grus!

Hyr en minigrävare, var det någon som tyckte, nej jag gräver för hand tyckte jag!

Hur svårt kan detta vara?

Det är ju bara att gräva med en spade, eller hur…?

Ja, hur svårt kan det vara?

Men med tanke på att det tog några veckor att gräva sig ner genom all lera, jord, stora stenar och mängder med grova trädrötter, tog det  ju sin lilla tid. Spade,skyffel, spett yxa, skottkärra muskelkraft och stort tålamod var mina redskap för uppgiften.

Jo, det var faktisk så jobbigt det här…

Fick hugga av mängder med 10, 15, 20 centimeters grova rötter med spade, spett och yxa, sedan fick man ändå spetta upp skiten ur marken. Varje grov rot kunde ta 1-3 timmar att få bort och det fanns väl ett tiotal sådana… Pust! Usch! Stön!

Jag föll ihop av ren utmattning efter varje arbetspass, men efter några veckor hade jag ändå kommit ner på acceptabelt djup och kunde beställa det första lasset med makadam för ett dräneringslager, sedan blev jag även tvungen att förbeställa ytterligare ett lass med mellangrovt grus/sten, samt ett lass med lite finare grus, som jag sedan skulle gjuta plattan på!

Alla beställningar ville fraktfirman ha, vid ett och samma tillfälle, vilket jag naturligtvis inte hade räknat med. Annars skulle tydligen fraktkostnaden bli högre.

Märkligt, men så var det!

Nu visade det sig att lastbilen som körde ut sten/grus-lasterna inte kunde backa ända fram till den grävda gropen utan att riva ner hela telefonledningen med tippflaket, så istället fick lasset tippas ca 10 meter längre bort, sedan fick jag skotta upp allt i skottkärran och tippa ner i gropen, samt flytta på det hela, ytterligare en gång nere i gropen, där jag var tvungen att fördela ut gruset för hand via en skyffel.

Varje lass tror jag vägde typ 8-10 ton eller något liknande!

Ja, inte varje lass med skottkärran då (pucko!), utan varje lastbilslass!

Nu hade jag en enorm tidspress på mig, för jag var tvungen att flytta ca 8-10 ton grus med skyffel och skottkärra innan nästa lass kom bara några dagar senare,och då upprepades historien ytterligare en gång.

Hög stressnivå, kan man säga!

Under två veckors tid blev jag tvungen att flytta på typ 20-25 ton sten/ grus, i tre olika storlekar, samt att skotta ut det hela nere i garagegropen.

Under 4-6 veckors tid förflyttade jag nog runt jord, lera, sten, makadam, mindre sten och grus ett flertal gånger, med en totalvikt av ca 40 ton eller mer. Allt helt ensam, före och efter jobbet samt på helgen, även efter mörkrets inträde.

Man var ju både ung, stark, ledbruten, naiv, envis och dum på den tiden!

Nuförtiden är man bara (ännu mer) ledbruten, envis och dum!

Varje dag körde jag på tills jag inte hann  eller orkade mer, var ju tvungen att äta, sova och jobba på mitt arbete också, jag var ju inte ledig mer än vissa specifika dagar, eftersom jag jobbade 2-skift!

Nej, det var ju inte på mitt arbete jag sov…

Sedan byggde jag upp garaget helt själv, det enda jag behövde hjälp med var att montera och fästa samtliga takstolar. Gjuta, snickra, bygga, fixa dränering, lägga takpapp, dra och koppla in elen och måla! Mycket fix blev det!

Det blev bra till slut med ett stort garage för bilen, verktyg, reservdelar, hjul och alla andra bra-ha-grejor en man behöver ha i sitt garage.  Inuti takstolarna kunde man sedan lagra stora mängder med brädor och plank för kommande projekt.

Började väl gräva någonstans runt månadsskiftet april-maj och garaget var sedan färdigbyggt vid midsommar samma år, sedan drog jag elen och målade under sommaren!

Men det gick bra till slut ändå!

Kanske kunde man ha gjort det både enklare och mer effektivt med lite mer planering, men vad vet jag? En duktig idiot!

Tack!

Titta Han Backar! (Eller: När garageporten följde med bilen ut från garaget!)

När detta hände hade jag alldeles nyligen byggt klart mitt nya garage, men det är ganska många år sedan nu!

Skulle backa ut ur garaget med min dåvarande bil, en Volvo 240, tittade bakåt, fullt utslag på ratten och backade så fint ut genom garageporten!

Helt plötsligt brakar det till på ett obehagligt sätt och när jag förvånat tittar efter vad som hände, ser jag att halva garageporten ligger över bilens motorhuv och att även en del av garageväggen pekar åt fel håll!

Tyvärr tog den främre stötfångarens högra sida tag i garageöppningens smala sidovägg och drog med denna ut, med konsekvensen att hela garageporten lossnade från sitt fäste och brakade rakt ned över bilens motorhuv.

Givetvis blev jag både förvånad, som arg, men som alltid när man själv gör ett fel är det ju otroligt frustrerande! Vem ska man bli arg på!!!!!!

Jag fick i alla fall spika tillbaka sidostycket och på något sätt även lyfta upp porten och haka fast den igen, samt spänna fjädern. Och detta gjorde jag helt ensam (!), i rena frustrationen givetvis och det tog väl inte mer än 30-45 minuter i anspråk att få ordning på garaget igen.

Vet fortfarande inte riktigt hur jag bar mig åt, men med adrenalinet pumpande i ådrorna gick det väl på  vilja i kombination med ren råstyrka!

Skadorna på bilen blev inte så farliga och det var inte heller så noga med denna bil egentligen. Det var en gammal skorv. Men mitt självförtroende fick sig dock en rejäl knäck, och jag har aldrig heller gjort om denna bravad, så något har man väl lärt sig ändå… kanske!

garage

Men när det gäller ”shit happens”  och bilar blir  det tyvärr ännu fler historier att berätta framöver!

En mycket skum händelse (Eller: Vem har gjort om köket till en krigszon?)!

fogskum

Denna historia har faktiskt ganska många år på nacken, men kan ändå vara värd att berätta! Detta trots att jag lyckades ställa till det för mig igen, riktigt rejält också, fast det är ju längesedan nu, förstås!

Denna gång ska jag berätta om när jag lyckades spruta ner hela mitt kök med fogskum!!!!

Man får ju minnesbilder där Clouseau, Papphammar och MR Bean dyker upp, men det var inte dessa fiktiva figurer som ställde till det, utan det var JAG själv i egen hög person! Nu så här många år efteråt känns det ju lite kul, men galet var det förstås och det var jag som var en stor idiot för dagen. Denna dag för många år sedan!

Detta traumatiska minne sitter för evigt insprängt djupt inne i hjärnbarken och jag kommer nog aldrig att glömma denna dag, oavsett hur gammal jag blir.

Jag lyckades  på något sätt att slå av själva sprutmunstycket på flaskan med fogskummet som jag skulle använda – och det inne i köket i mitt hus!  Och när jag säger slå av sprutmunstycket, menar jag givetvis hela j*vla röret nedanför själva ventilen! Givetvis började det spruta som en fontän ur den sönderslagna ventilen

– MITT INNE I MITT KÖK!!!

Ja, och resultatet blev ju givetvis att jag lyckades spruta detta kletiga helvetesskum överallt på väggar, gardiner, fönster och till och med rakt in i ett köksskåp, där det hamnade på glas och tallrikar, innan jag till slut lyckades få ner flaskan i en soppåse, som jag  snabbt fick  knyta ihop och rusa  och slänga ut  genom ytterdörren innan den skulle explodera av allt skum, för en sådan här flaska genererar ju en volym motsvarande en kubikmeter skum, så soppåsen blev ju allt större där den sedan låg och puttrade ute på gräsmattan.

Pulsen var givetvis något hög och jag bannade ju givetvis mig själv för att jag hade varit så korkad. Tror att jag skulle täta något och då var detta skum det enda som fanns tillhands och jag skulle endast använda lite grann skum, men eftersom datumet på flaskan var utgånget så fungerade ju inte själva ventilen på flaskan, trots att den var oöppnad och oanvänd sedan tidigare. Då blev jag arg och bankade flaskan i diskbänken så illa att jag slog av hela munstycket, vilket gjorde att skummet började spruta likt en fontän okontrollerat ut ur flaskan.

Paniken och frustrationen var givetvis mycket hög och jag använde aldrig denna produkt i mitt hem igen, efter denna händelse. Saneringen av köket blev sannerligen inte heller någon rolig historia. Köket såg  ut som en smärre krigszon och skummet gick ju inte att sanera när det var kletigt, det var tvunget att torka ett par timmar först, innan jag med kniv kunde skära loss stora skumkorvar från skåpluckor, vägar, fönster, diskbänk samt golvet.

Sedan skulle det finsaneras, och det blev  ju en tidsödande och jobbig historia. Jag fick skrapa av allt glas och porslin med en kniv och en spackelspade, fönstret med ett rakblad, men målade lackade och målade ytor var ju värre att få rent, gardinerna var ju bara att slänga! Jisses ett sådant spektakel!

Nej, jag fick inget skäll av min äkta hälft vid denna tidpunkt, jag var redan så pass arg och upprörd över vad som hade hänt, att situationen snarare blev komisk, trots den stora förödelsen i köket. Hon sa aldrig något, det var liksom inte läge för det, där och då, men jag fick röja upp misären i köket själv! Man kan nog konstatera att detta inte var någon av mina bättre stunder här i livet! Nej, detta var helt galen musik, om man nu hade jämställt varje enskild livshändelse med en  låt på  listan över livets alla låtar på Spotify!

Det kan hända mycket i ett kök, vilket jag kommer att berätta om i ett kommande inlägg! Fler kökskatastrofer där jag är inblandad att vänta längre fram alltså…

Tumme med verkligheten (Eller: När Murphy är med och snickrar)!

tumme

En gång, för ganska så många år sedan, stod jag och brädfodrade om en yttervägg på huset och jag tänkte då, men bara för en kort sekund, att det var ju konstigt att jag ännu inte hade slagit mig på tummen med hammaren! Men det skulle jag ju aldrig ha gjort, för precis då fick jag in ett praktslag med hammaren rakt över tumnageln.

Aj, aj, aj!

Det gjorde så ont att jag inte ens orkade svära… då förstår ni!

Slaget var så hårt att tummen sprack i köttet på baksidan och jag mådde därför mindre bra under en stund, men kunde ändå fortsätta efter ett tag, fast nu med ett rejält plåster på min jätteonda tumme.

Året senare stod jag och spikade på samma vägg och kom då av någon besynnerlig anledning ihåg episoden från året före, och vad tror ni hände då?

Ja, vad tror ni hände???

Jo, ni gissar förmodligen helt rätt!!!

Men nu tror ni säkert att jag hittar på, eller överdriver, men icke, för min verklighet överträffar ofta dikten och det som  normalt inte kan hända, händer likaväl! Vet inte hur detta går till, men förmodligen orsakar jag någon störning i de kosmiska Murphylagarna som gör att det omöjliga ändå kan hända titt som tätt.

Kanske har det något med partikelfysik att göra, eller så är det bara den där Murphy som spökar hela tiden, fan vet?

Ja, ni har redan förstått, jag köttar givetvis, mer eller mindre, omgående hammaren på samma tumme och nagel, och även denna gång spricker tummen på baksidan. Men denna gång mår jag faktiskt så pass dåligt att jag måste sätta mig en bra stund.

Jag mår riktigt illa, kallsvettas och håller nästan på att svimma på kuppen. Tummen värker som helvete och resten av dagen är givetvis helt förstörd. Tack Mr Murphy!!!

Jag har varken förr, eller senare, slagit mig på tummen på detta sätt. Jag har inte heller tummen mitt i handen, för då hade jag inte kunnat hålla i hammaren och hammaren är jag ju bra på att svinga! Men nu ska jag inte nagelfara den här händelsen något mer och det tummar jag faktiskt på!