Sockertoppen & Salta Killen! (Eller: Ibland blir det bara en j*vla soppa av allting!)

En gång  för många år sedan skulle jag fixa till ett antal liter sockerlag och tog därför den största grytan jag hade tillgänglig, på typ 8-10 liter, hällde sockret i vattnet och sedan skulle jag värma det hela på spisen, så att det skulle blanda sig ordentligt. Jag stod där och rörde om med en slev med jämna mellanrum, men det hände ju absolut ingenting, så jag gick och kollade lite på text-tv istället under tiden som vattnet värmdes upp. Vad skulle kunna gå fel med detta, kan man ju undra, dessutom befann jag med endast några meter bort, i ett annat rum förvisso, men ändå, för vad skulle kunna hända?

Jag var inte borta speciellt många minuter, men helt plötsligt hör jag ett märkligt ljud från köket, precis som om något kokar över! Jag går därför snabbt ut i köket!

Nu var det ganska varmt i grytan och sockerlagen hade nu blivit extremt aktiv och stod, mer eller mindre, som en gejser ut från grytan. En stor stråle med sockerlag sprutar rakt ut från grytan och ned på golvet! Panik!

Nej, så här skulle det ju inte bli!!!

Jag fick i alla fall  försöka dra bort grytan från plattan,  ganska försiktigt för att inte bränna mig och jag stod nu stadigt med båda fötterna i en stor pöl med sockerlag! Jag hade ju träskor på fötterna, annars hade det hela varit mindre bra. Hela köksgolvet var nu täckt med ett lager sockerlag!

Vad jag tänkte, ska jag inte skriva här, men det var inga glada tankar, om jag så säger!

Mentala åskmoln och irritation!

Blev nu tvungen att först sanera hela köksgolvet från kletig sockerlag, som nu började stelna och gifta sig med underlaget, inget bra alls! Sockerlag under kyl, frys och spis, inte heller bra!

Sockerlag överallt, inte bra någonstans!

Till slut (efter någon timma) fick jag dock bort det mesta av sockerlagen från golvet, och kunde därför svabba av golvet en sista gång, innan jag åter blev tvungen att fixa en ny laddning av sockerlag, men denna gång lämnade jag faktiskt inte köket för en enda sekund! Denna gång såg jag hur fort det kokade upp och trots att jag stod redo vid spisen då det började att koka, höll det ändå på att koka över!

Men trots att jag hade sanerat golvet från all sockerlag, så klibbade det ändå under strumporna i flera veckor efteråt, men det är ju smällar man få ta! Men koka upp sockerlag, det har jag aldrig gjort sedan dess!

Sockerlagen skulle användas i en sats hemgjort vin, om någon undrar? Jäsningen kommer igång snabbare om sockret är i flytande form! Sätter man mäsk räcker det med vatten, socker och turbojäst, sedan tar det 7-10 dagar sedan är det klart, man behöver därför ingen sockerlag för ändamålet (har jag läst!). Jo, jag lovar, det är faktiskt sant!

En annan gång skulle jag koka kålsoppa, ett storkok till och med! Detta kunde väl inte gå fel, eller…? Nu skulle allt bara koka upp en sista gång, efter att grejat med detta i ett par timmar (strimlat och hackat kål, brynt kålen i ugnen, samt kokat upp det hela på spisen).

Nu skulle jag bara krydda upp det hela och hälla i lite salt, men givetvis så kom det inte ut något salt från plastbehållaren, så jag klämde irriterat på själva behållaren för att få ut mera salt! Det fungerade jättebra, för nu kom det ut mera salt, kan man nog säga!

köket

Ja, som sagt! Nu kom det ut salt ur behållaren rikligt i mängd!

För det som hände var ju naturligtvis att locket lossade och ca 300-400 gram salt rasade rakt ner i grytan. Salt är ju en kraftig smakförstärkare och denna mängd salt mot önskad mängd, som hade varit ca en tiondel av vad som blev, gjorde ju soppan helt oätlig!

Inte bra! Inte bra alls!

Glad blev jag ju inte heller, men jag  försökte i alla få upp så mycket salt som det bara gick, men det gick ju inte så bra, så jag fick försöka hälla bort spaden från kålen och koka upp med nytt vatten, vilket gjorde att all smak försvann, förutom just saltsmaken, som fortfarande fanns kvar! Jag försökte sedan äta av denna soppa vid ett flertal tillfällen, men fick en lika stor saltchock varje gång, och till slut blev jag tvungen att kasta det som var kvar, för det smakade ju vedervärdigt, minst sagt!

Klok som jag är, lär jag mig i alla fall av mina misstag. Klämmer aldrig mer på denna typ av saltbehållare i plast efter denna kulinariska katastrof… Kålsoppa har jag dock gjort flera gånger efter denna händelse, alla med lyckat resultat!

Det har förvisso hänt fler roliga saker i mitt kök, men det får jag skriva om i en framtida blogg! I nästa köksberättelse har fritösen en ledande huvudroll, men denna historia får skrivas längre fram, för nu får det vara nog för denna gång!

Fy katten vilket klös! (Eller: Tut i luren och Kat(t)astrofen slår ned i mitt huvud!)

Dalaborgsdagarna sommaren 2004, Dalaborgs slottsruin vid Vänern strand (Mellerud, Dalsland). Dalaborg byggdes, enligt Erikkrönikan 1304 och förstördes sedan 1434 under medeltidsupproret (Engelbrektsfejden). Försvarsborgen Dalaborg var synnerligen involverad i det politiska och militära spel som rådde i Sverige under 1300 och 1400-talet. Medeltidspelet vid Dalaborg 2004 var alltså en form av ett 400-års jubileum av borgens uppförande anno 1304 och jag medverkade i egenskap av officiell fotograf!

Min uppgift var att fotodokumentera hela happeningen för både Byalaget och lokaltidningen och medverkade därför inte i själva spelet!

Vid själva invigningsceremonin stod jag alldeles till höger om musikerna som med sina medeltidsinstrument, precis skulle blåsa in spelen med en längre  fanfar, detta för att officiellt inviga det hela. Och alldeles till höger om mig stod en tjej med en liten kattunge i famnen, även hon tillhörde spelet!

Rakt framför oss stod hela den samlade publiken, och det kanske var runt 100 nyfikna personer (kanske fler) samlade vid tillfället.

Musikerna drog plötsligt igång invigningsceremonin, med ett plötsligt tutande (tut i luren) och brölande i sina medeltidsinstrument.  Kattungen bredvid mig, gick då från att vara en lugn och gosig kissekatt till att bli ett hysteriskt monster på mindre än en halv sekund. Och vad gör en kattunge som får panik och vill fly från det hemska, jo den drar rakt upp i det närmsta trädet som finns tillgängligt, för där är man förmodligen helt säker?

Problemet var bara att det närmaste trädet var JAG, stod ju alldeles bredvid och var dessutom den högsta punkten. Kattungen rusar på bråkdelen av en sekund upp på min arm, via min axel och rakt upp på mitt huvud, innan den inser att det är lika hemskt däruppe, samt att det inte gick att komma längre bort från det våldsamma och hemska brölandet.

Kattpanik!!!

Kattungen står nu helt skräckslagen uppe på mitt huvud, med klorna djupt nedkörda i huvudsvålen! Det gör väldigt ont och jag försöker instinktivt slita bort den panikande kattungen från mitt huvud, vilket givetvis inte går!

cats

Kattens matte försöker även hon att slita bort katten från mitt huvud, vilket gör att jag vid tillfället står snett lutad åt höger, med en hysterisk katt uppe på huvudet, som två personer nu försöker få loss samtidigt, men då blir katten ännu mer stressad och kör ned sina klor ännu djupare i skallen. Aj!

Ont – Pinsamt – Ont – Pinsamt!!!

Vet faktiskt inte vilket som var värst vid detta tillfälle, att det var smärtsamt, eller att folk började skrattade åt mig? För nu var jag helt plötsligt narren som alla skulle skratta åt! Och jag förstår dem!

Spelemännen försöker dock spela vidare, trots att jag i ögonvrån ser att de nu också har svårt att hålla sig från skratt. Det börjar bli stor komik av det hela, det inser jag ju! Många i publiken stirrar nu också på mig och jag ser även många glada miner i publikvimlet! Nu känner jag mig verkligen både utsatt, uttittad och utskrattad! Stort stresspåslag!

Men till slut får vi med gemensamma krafter äntligen loss den vettskrämda kattuslingen från mitt huvud, inte utan en viss smärta ska tilläggas och jag blödde säker nere i hårbotten, men nu ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna!

Men det gick ju inte, så jag fick istället ställa mig på behörigt avstånd från kattungen och försöka koncentrera mig på mitt fotouppdrag istället!

Vet inte om någon hann filma eller ta något kort på mig under de 30-40 sekunder som kattspektaklet höll hov uppe på mitt huvud. Hoppas inte! Det såg nog otroligt dråpligt ut och att få en hysterisk kloförsedd pälsmössa på huvudet är verkligen inget jag rekommenderar!

Återigen en helt galen situation där verkligheten överträffar dikten! Det är märkligt – sanna mina ord! Fy katten vilken upplevelse detta var!

Vill du läsa fler kattberättelser?

Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)

Fy katten, så snubbligt det kan bli!

Jag vann 1:a pris, en påkörning – men vill inte ha kvar vinstbucklan!

Juli 2013: fortsättning på ”Bilförsedd tant anfaller bakifrån!

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/28/bilforsedd-tant-anfaller-bakifran/

////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Semestern ska påbörjas direkt efter ett 12-timmars nattpass med att åka direkt till Volvo Brandts skadeverkstad i Uddevalla och lämna in bilen direkt klockan 07:00 på morgonen! Mysigt, men jag får ju sova sedan! Men nu ska den förhatliga bucklan från påkörningen tidigare i sommar äntligen åtgärdas! Jag behövde endast vänta typ sex veckor för att få en tid för reparation, men bättre sent än aldrig heter det ju!

Sommar, semestrar och svårt att få tid, jag fick ändå komma in precis innan de skulle semesterstänga, men det var ändå surt att köra med en nyinköpt bil, och se den irriterande krockskadan, varje dag, under sex veckors tid!

Enligt försäkringsvillkoren var jag dock garanterad en likvärdig ersättningsbil, och det kändes ju bra, men bara för att vara säker så skickade jag ett mejl till min kontaktman på skadeverkstaden, ca tre veckor innan den aktuella tiden, och begärde att få en likvärdig Volvo V70 som lånebil när jag kom, eftersom det var just en Volvo V70 som jag skulle lämna in! Ingen orimlig begäran, kan man kanske tycka?

Men när jag kommer till skadeverkstaden kl 07:00 på morgonen verkar de nästan förvånade att jag dyker upp, ”Har du en bokad tid idag, säger du, jaha, där ser man!ungefär!

Mitt mejl har givetvis ingen läst och bilens skada, som de ska åtgärda, har de inte hellre någon större koll på, och då hade jag ändå varit inne och visat upp bilen och skadan typ en vecka innan åtgärd!

Min lånebil som jag får ut är en liten Volvo V40, vilket i mina ögon inte alls är en likvärdig bil med en V70!

volvo

En liten trång halvkombi istället för en stor Volvo V70!

Och när jag går tillbaka in och protesterar så blir jag genast erbjuden en lika liten Renault Mégane istället!

Känslan var nästan som om man hade trott på SM-guld och samtidigt höll på IFK Göteborg, de båda fungerar ju inte ihop nuförtiden! Det gör ju verkligen inte Volvo V70 och Renault Mégane heller!

Vadå likvärdig bil? Man varken bryr sig, eller verkar förstå, mina åsikter och jag orkar inte stå och tjafsa klockan 7 på morgonen, efter att ha jobbat en hel natt!

Men på vilket sätt skulle detta vara bättre med en trång Mégane istället för en liten V40, kan man undra? Denna bil är väl lika liten den?

Men jag visste ju redan, när jag åkte till verkstaden, att det skulle bli något konstigt precis som vanligt, så varför bry sig kan man tycka? Men tanken var ju faktiskt att jag hade behövt en stor bil idag, på grund av att bilen skulle användas i samband med en flytt! Men nu gick inte detta alls!

Nu hade vi i och för sig hittat ett annat gångbart alternativ redan innan, bara som en säkerhetsåtgärd som tur var, annars hade ju allt gått åt pipsvängen fullständigt!

Bucklan blev dock fixad och skadan gick överhuvudtaget inte att se när det hela var klart och inget mer konstigt inträffade, vilket faktiskt var lite överraskande trots allt! Det fungerade även  med försäkringen, tack vare nybilsgaranti och vagnskadeförsäkringen på Volvia, men diverse försäkringsstrul skulle jag istället ju få med Folksam lite senare (se länken nedan)!

Se även:  https://skoogstokig.wordpress.com/2018/07/09/to-be-or-not-to-be-eller-bilforsakringen-som-forsvann/

Internationellt ekonomiskt triangeldrama (Eller: Vem fan har tagit mina pengar?)

Händelsen utspelade sig i juli 2013!

Börjar dagen med att upptäcka att någon nere i Tunisien hade handlat på EBAY i USA via mitt PayPal-konto och VISA-kort! Upptäckte det via konstiga mejl från Nordea och PayPal som hade anlänt väldigt tidigt på morgonen! Någon hade handlat på mitt konto för en summa av totalt 10 800 kr! Nordea hade dock redan i ett tidigt skede anat ugglor i mossen och spärrat VISA-kortet! PayPal  meddelade i sin tur att köp hade genomförts och sedan att betalningen hade stoppats! Fattade ingenting, men började efter en stund ändå ana att något inte stod riktigt rätt till!

Sitter man i Tunisien och handlar på EBAY i USA via ett svenskt PayPal-konto som dessutom är knutet till ett svenskt VISA-kort, då är det ju definitivt något som bryter gängse mönster, vilket min bank, Nordea, faktisk upptäckte omgående. PayPal brydde sig däremot inte nämnvärt, eftersom de inte kunde se något problem!

Blev dock tvungen att bekräfta att kortet verkligen var spärrat via banken och sedan polisanmäla händelsen via en svårhittad och komplicerad blankett på Polisens hemsida, samt reklamera köpet hos PayPal. Inga pengar hade dock försvunnit, tack och lov! Alla pengar låg fortfarande kvar hos PayPal, tack vare Nordeas snabba ingripande! Troligtvis hade PayPal blivit kapad vid något tillfälle och sedan hade man stulit mina uppgifter via den vägen!

paypal-felmeddelande

PayPal kontaktade dock inte mig i samband med bedrägeriförsöket, utan jag fick istället leta upp deras svenska kundtjänst och ringde sedan dit. De var ganska ointresserade, på gränsen till nonchalanta och upprepade bara ett flertal gånger att jag skulle polisanmäla, själva hade de ingenting med saken att göra och ville inte heller hjälpa till med att reda ut historien. Hur mitt PayPal-konto hade kommit på villovägar, ville de inte ens kommentera, utan konstaterade i princip endast att pengarna kommer betalas tillbaka, om allt nu är som jag säger (!). Man struntade i princip i händelsen och ville givetvis inte ta något ansvar!

Tänk en symbolik där Riksbanken inte vill ta ansvar för räntenivån i Sverige, trots att man har justerat reporäntan! Orsak och verkan, helt enkelt! Det hade ju ingen accepterat!

Nej, nej, varför skulle man hjälpa till i ett ärende när man själva har läckt ut mina sekretessbelagda kontouppgifter till kriminella ligor? Ansvar?

PayPal skryter dock med sin slogan ”säkra betalningar”! Bullshit, säger jag!

Blev tvungen att åka iväg till en bankomat och hämta ut kontanter via mitt andra bankkort, eftersom mitt VISA-kort nu var spärrat och vi skulle ju åka iväg på en liten semestertur! Bara telefonsamtalen och polisanmälan på morgonen tog bortemot två timmar att genomföra! Pust!

Efter en vecka var det mesta bra igen, bortsett från att jag fortfarande inte hade fått tillbaka den sista posten på 6 700 kr i samband vid PayPal/Ebay-bedrägeriet! Dessutom var jag utan kreditkort under ca 10 dagar, eftersom jag blev tvungen att skaffa ett helt nytt kort.

Återbetalningen hade dock PayPal gått in och aktivt stoppat (!) utan någon motivering alls!

Polisanmälan avskrevs  med vändande post eftersom bedrägeriet skedde från Tunisien! Det var helt enkelt för besvärligt att utreda, trots både tillgång av adressuppgifter och allt möjligt. Nej, det struntade man i!

Ringde PayPal och undrade varför jag inte kunde få tillbaka mina återstående 6 700 kr, men det gick tyvärr inte förrän den andra parten av konflikten (!?) hade levererat sin syn på saken. Det är ju galet, rent sinnessjukt minst sagt!

Hur kan ett bedrägeriförsök betraktas som en konflikt? Idioti på hög nivå, minst sagt! Att det rörde sig om ett medvetet bedrägeriförsök med stulna kontouppgifter från PayPal själva, rådde det ju inga tvivel om! De som försökte stjäla mina pengar hade alltså helt plötsligt lika stora rättigheter som själva brottsoffret, men pengarna kom ju ändå tillbaka efter typ tre veckor, för de fick väl inga svar från det kriminella avskummet i Tunisien,

Men PayPal fick väl säkert lite extra ränta på mina pengar! Någon ursäkt eller förklaring gick dock inte att få! Svagt minst sagt!

Men ett par veckor senare skickar kundtjänsten på PayPal ut ett mejl till mig, där de undrar om jag var nöjd med hanteringen av ärendet?

började det verkligen brinna i mitt huvud på allvar!!!

NÖJD!!!

Hur kan de ens inbilla sig att jag var nöjd efter deras kundfientliga och inkompetenta agerande i ärendet?

Nej nöjd, det var jag verkligen inte!

Efter deras ointresserade och nonchalanta attityd var jag faktiskt väldigt arga på dem. De fick därför ett svavelosande svar från mig och efter det har jag aldrig hört av dem igen!

Förmodligen brann väl deras mejlserver upp i samband med att mitt svavelosande utlåtande, av deras inkompetens och all avsaknad av kundservice värd namnet, levererades! Men det kan de gott ha i så fall!

Några tankfulla rader om tanklöshet (Eller: En kort-historia om ett lokalt anfall av senil demens)!

Denna gång ska jag berätta en kort-historia (men eftersom jag aldrig kan berätta något på ett kortfattat sätt, blir historien ändå ganska lång, trots att det är en kort-historia:-) och handlingen för det hela utspelar sig ca 15 år tillbaka tiden!

Platsen för händelsen var Vänersborg och jag skulle tanka min bil, samma dag hade Volvo i Vänersborg, en så kallad VIP-kväll, med kraftigt sänkt bensinpris för alla som hade Volvos bensinkort, vilket passade bra!

Åkte och ställde mig i kön för att tanka bilen och det tog givetvis jättelång tid, som det alltid gör när folk ska tanka. Man hittar inte tanklocket, man förstår inte hur tankmunstycket fungerar, man hittar inte kortet, man kommer inte ihåg koden, eller så är man bara allmänt slö eller saktfärdig! Det tog i alla fall otroligt lång tid innan det blev min tur, och jag övervägde att avbryta och lämna kön flera gånger, men när jag hade väntat i 20-25 minuter då måste det ju ändå vara min tur snart, dumt att lämna kön just då!

Efter 40 minuter (!) var det så äntligen min tur att tanka den billiga bensinen, äntligen!!!

EFTER 40 MINUTER!! OMG!

Men nu kändes det bara jobbigt att tanka, efter 40 minuter i kö var man ganska less på det hela, så min strategi var att tanka så snabbt som det bara gick, och sedan åka därifrån så fort som det bara var möjligt!

Jag tar fram mitt bensinkort och stoppar in det i automaten och konstaterar i samma ögonblick att jag inte kommer ihåg koden!

EFTER 40 MINUTER I KÖN, KOMMER JAG INTE IHÅG KODEN!!!

DET ÄR JU INTE SANT!

förvirrad

Kön med bilar var fortfarande väldigt lång och folk satt väl och tittade irriterat på mig och jag står där som ett fån och kommer inte ihåg koden, jag tror att jag blir galen!

SINNESSJUKT!

Jag hade helt plötsligt drabbats av en total mental hjärnsmälta och svetten började nu bryta ut på allvar! Stressen och irritationen underlättade knappast heller i situationen, om man så säger!

Jag fick i alla fram en kod i huvet som jag knappade in!

FEL!

Jag kom därefter på en annan kod, kanske var det den?

FEL!!

Nu vågade jag inte chansa mer, för då skulle väl automaten tugga i sig kortet och göra automaten helt obrukbar, då hade jag garanterat blivit lynchad av alla andra som stod i kön, och det ville jag ju inte riskera!

Irriterande att inte komma ihåg en kod som jag aldrig tidigare haft minsta problem med att komma ihåg, men nu var huvudet helt låst. Allt hade gått i baklås!

Jag får strunta i rabatten och bara få bilen tankad, var ju nästa tanken i mitt huvud och drog istället fram mitt VISA-kort. Den koden har jag ju aldrig tidigare haft några problem med att komma ihåg!

Stoppar in VISA-kortet och slår in koden och… FEL!

????????

Nu kom jag inte ihåg denna kod heller och jag försöker desperat ännu en gång och … FEL!!!

DET GÅR INTE!

Det var helt kört, jag kom inte ihåg denna kod heller och nu blev jag tvungen att avbryta detta köp också. Sedelautomat fanns inte, så detta var inte ens något alternativ! Jag fick efter 40 minuter i kö åka därifrån med oförrättat ärende och folk undrade nog vad jag sysslade med?

Skämdes som en hund!  Helt sinnessjukt, sanna mina ord! Helt otroligt!

Minnet kom dock snart tillbaka och de båda koderna också och jag har än idag ingen bra förklaring varför jag fick en tillfällig och galopperande senil demens i min hjärna just den där gången! Fenomenet har aldrig återkommit… ännu!

To be, or not to be… (Eller: Bilförsäkringen som försvann)!

försäkring

En dag sommaren 2013, fick jag ett brev från Folksam och det gällde min bilförsäkring! Inget konstigt med detta, kan man tycka, men det visade sig att aviseringen för min nyinköpta bil saknades! Jag hade en halvförsäkring i Folksam och resten via Volvos försäkringsbolag Volvia p.g.a. att bilen var så pass ny! Nybilsgaranti, vagnskada etc, ja ni vet! Men nu hade tydligen både halvförsäkringen och trafikförsäkringen försvunnit i ett huj hos Folksam, hur det nu var möjligt? Inte kul alls!

Ringde då till Folksam och frågade varför min bilförsäkring inte har aviserats på ett korrekt sätt? Och givetvis, blev det som det brukar bli, när det gäller mig…(suck!)… krångel!

Först undrar de om jag menar min förra bil (som inte ens längre stod registrerad på mig), vilket bara gjorde mig än mer irriterad:

– Nej, det gäller självfallet inte min gamla bil, som jag inte ens äger längre, utan det hela gäller naturligtvis den relativt nyköpta bilen som jag äger! Jag har ju flyttat över försäkringen från min gamla bil till den nya bilen! Det måste ni ju se i era register?

Men de visste givetvis inte vad jag pratade om! Det var ju inte direkt överraskande i och för sig, men man hade ju ända hoppats, naiv som man är! Men de fick i alla fall mitt nya registreringsnummer, och kunde givetvis inte hitta bilen överhuvudtaget!!!

Suck igen, samt ett stigande blodtryck!

Jag har ändå haft många bilar försäkrade hos Folksam under årens lopp, och det var Volvos egen bilsäljare som flyttade över min befintliga bilförsäkring till den nya bilen vid bilköpet hos Volvo i Uddevalla! Inga konstigheter här alltså, utan ren rutin! Allt hade skötts på korrekt sätt, dessutom hade jag kontaktat Folksam innan bilköpet, för att det skulle bli helt rätt, vilket det naturligtvis ändå inte blev…

Men efter en stund hittar de ändå min relativt nyinköpta bil i sina dunkla register, men där finns nu helt plötsligt inga uppgifter om bilens försäkring etc (?)! Nu påstår de att jag skulle ha kört omkring utan varken trafikförsäkring eller halvförsäkring, trots att själva helförsäkringen låg på Volvia, utan minsta problem. Inte speciellt trovärdigt på något vis, kan man nog tycka?

Detta tyckte jag var väldigt konstigt, vilket jag även talade om, och jag krävde nu med stor bestämdhet att de skulle ordna upp allt, där och då, för det var ju de som hade rört bort mina uppgifter i sitt egna datasystem, inte jag. Men detta var givetvis inte alls så enkelt som jag först trodde, för nu var handläggaren tvungen att prata med sin chef för att förstå vad som har hänt!

Suck! Orka!

Själv förstod jag absolut ingenting, men det gjorde ju inte Folksam heller, så det jämnade väl ut sig, kan man kanske tycka!

Jag blev nu istället tvungen att sitta och lyssna på klassisk gitarr i telefonen under en period av ca 5 minuter, samtidigt som man undrade vad som egentligen hade hänt? Hur kunde något så rutinmässigt som ett bilinköp skapa sådana här problem, detta var ju mer eller mindre en gåta? Mitt humör gick därför från något irriterad, till mycket irriterad under den påtvingande musikstunden! Och den förbannade klassiska gitarren klinkade otröttligt vidare med sina klassiska ackord och musikaliska irrfärder i telefonluren!

Suck! Orka, orka, orka!!!

Men försäkringsbolagsrepresentanten återkom till slut till telefonen och påstod nu helt plötsligt att jag hade annullerat försäkringen på min gamla bil, innan jag köpte den nya! (???)

Fel, fel, fel!!!

Nu kände jag att det började pulsera rejält i tinningarna, och pulsen och handsvetten ökade i kvadrat!

Varför skulle jag i så fall överhuvudtaget ringa om jag nu hade gjort detta? Suck och pust! Skylla på kunden när man själv har gjort fel, ingen bra strategi i mina ögon! Folksam hade givetvis helt fel, och jag hade kört nästan en hel vecka med samma försäkring på båda bilarna, allt enligt Folksams egna regelverk!

Den nya försäkringen ringde ju dessutom bilfirman in vid bilköpet och sedan råkade jag ju ut för påkörningen, och då fungerade ju allt som det skulle gällande försäkringsfrågan! Det var inget problem alls, men det var förvisso Volvia som reglerade skadan och inte Folksam, för då hade jag väl inte fått någon ersättning alls? Eller?

Nej, riktigt så enkelt var det inte heller!

Nu visar det sig helt plötsligt att Folksam hade helt olika uppgifter om min bil, beroende vilken datafil de tittade i för tillfället. Själv uttryckte jag med stor tydlighet mitt stora ointresse över Folksams interna och bristfälliga datasystem, eftersom det inte hade något med mig att göra… Folksams förklaring var också helt felaktigt!

För samtidigt som min försäkring inte varit aktiv enligt Folksam, så har bilen ändå varit fullförsäkrad (men via Folksam och Volvia), även detta enligt Folksam!

Bilen hade alltså varit både försäkrad och inte försäkrad hos Folksam, samtidigt!

Detta beroende vilken datafil man tittade på! Datafiler hit, och datafiler dit, nu blev jag irriterad på riktigt och bad dem att fixa till det hela här och nu, för felet låg ju hos dem, om detta rådde ju nu inga som helst tvivel. Och efter att jag återigen hade uttryckt mitt stora missnöje över strulet, samt åter informerat om mitt stora ointresse gällande Folksams bristfälliga, interna datasystem, lovade de trots allt till slut, bot och bättring! Gott så!

Man skulle nu korrigera och rätta till, det som behövdes rättas till, både när det gällde både det ekonomiska som det praktiska, och det gjorde man ju också till slut, vilket jag givetvis var mycket tacksam för! Slutet gott med andra ord! Men varför kan aldrig saker och ting fungera normalt redan från första början, kan man ju faktiskt undra…?

När jag föll för Dracula (Eller: Nu blev det verkligen pann-kaka av alltihopa)!

Dessa två händelser, som jag nu ska berätta om, skedde för väldigt länge sedan. Det måste nästan ha varit på medeltiden någon gång, för jag var tonåring vid det ena tillfället, och ännu yngre vid det andra!

Vid det andra tillfället, som egentligen råkar vara det första tillfället (pust!), gjorde jag bort mig inför öppen ridå, så ingenting har tydligen förändrats med åren, lika klantig då som nu alltså! Japp!

Händelsen utspelade sig i Åmål, Dalslands huvudstad, när jag en gång för länge sedan kom knallandes på stadens trottoarer. Längre fram såg jag en man komma emot mig, på samma trottoar, ingenting konstigt med detta alls, förutom att det var en speciell man, kanske 40-50 år gammal någonting. Kanske var han yngre, men i min ålder var ju allt över 25 jättegammalt oavsett!

Mannen ifråga hade i alla fall ett särpräglat utseende och kallades av vissa för Dracula, eftersom han såg ut som greve Dracula på alla sätt och vis, särskilt i ansiktet med sitt sargade bleka ansikte och sina insjunkna ögon! Hade sett personen på lite på håll tidigare, men nu skulle jag alldeles strax möta självaste Dracula på gatan, nästan axel mot axel. Precis innan hans huggtänder borrar sig in i min hals, för att komma åt mitt söta och läskande blod! Usch och fy!

Jag var vid tiden för händelsen ca 11-12 år någonting och tyckte nog att det var lite otrevligt ändå, trots att jag mycket väl visste att det bara var en vanlig person med ett lite udda utseende som jag mötte. Kanske var han en missbrukare eller kanske bara en udda person, eller så var han bara en vanlig person med ett speciellt utseende, vad visste jag? Jag visste ju ingenting! Jag ville i alla fall inte stirra på honom, eller ens möta hans blick, för kanske skulle han bli provocerad om jag tittade på honom, så jag tittade helt enkelt ned på trottoaren strax före mina fötter, det var mest praktiskt tyckte jag då! Vi skulle ju mötas på trottoaren, Dracula och jag, något mer skulle ju givetvis inte hända!

Naturligtvis var det inte alls praktiskt på något vis och klart som korvspad (märkligt utryck, eller hur?) hände det givetvis något, skulle det snart visa sig! Självklart, självklart, självklart!

Precis där mötet skulle komma ske, fanns en järnvägsövergång för både gångtrafikanter och bilar, med signaler och bommar och hela faderullan, ja ni vet! Jag passerar över järnvägsspåren med sänkt blick och precis när jag ska till att möta ”Dracula” känner jag helt plötsligt en kraftig smärta i huvudet, samtidigt som jag går rakt ned i backen. Faller som en fura av slaget!

Jag rasar alltså rakt ner i backen, med en våldsam smärta i huvudet!!!

VAD HÄNDE?

BLEV JAG NEDSLAGEN ELLER ATTACKERAD?

HJÄLP, DET SOM INTE KUNDE HÄNDA, KANSKE HÄNDE I ALLA FALL, ELLER?

the-best-dracula-movies-u2

Jag var där och då,  helt övertygad att Dracula hade slagit mig till marken och nu skulle göra processen kort med mig. Men inte skulle väl en vuxen man ge sig på ett barn, tänker ni kanske då? Men jag var ändå ganska lång trots min ringa ålder, nästan 180 cm lång. Såg därför betydligt äldre ut än vad jag var! I hans vampyrögon var jag kanske bara en vanlig tonåring, en yngling och inte alls ett barn!

Kanske var det därför han hade slagit ned mig?

Men med facit i hand, utifrån ett möjligt ”Dracula” perspektiv, var det istället följande scenario som hade utspelat sig!

Här kommer en ganska lång, men ung person, som tittar stadigt ned i marken och som inte vill ha någon ögonkontakt, verkar det som. Den unga personen går också väldigt långt ut mot kanten på trottoaren, vilket innebär att han med stadiga steg kommer att gå rakt in i den svarta signalskölden, där de röda blinkljusen för järnvägsövergången sitter. Sköldens svängda bakkant tar sedan rakt i pannan och den unga killen rasar rakt ner i backen, som en säck potatis!

Slaget i pannan var så kraftigt att jag däckade fullständig, men antingen ser inte ”Dracula” att jag går i backen, eller så brydde sig han bara inte! Jag vet faktiskt inte! Jag kunde faktiskt ha skadat mig rejält, där och då, men smällar i huvudet är ju något som kommer bli något av mitt signum genom livet. Jag går i däck, för att alltid komma upp igen, (nästan) helt oskadd, hur det nu går till (vilket jag aldrig riktigt förstått)? Jag kom även denna gång, ganska snabbt upp på fötterna igen, men då hade ju Dracula redan passerat mig.

Tyckte givetvis att det hela var grymt pinsamt, men det hela måste ha sett otroligt roligt ut! Det är ju sådana här klipp man har sett på TV och skrattat åt, men så är man ju inte bättre själv! Helt galet på alla vis!

(Suck!)

En annan gång, ett antal år senare inträffade en annan, men liknande händelse, där jag var 15-16 år någonting. Detta utspelade sig också i Åmål, men denna gång alldeles bredvid stadens torg (mycket mer folk i omgivningen så klart!).

Denna gång går jag på trottoaren och ser en mycket intressant tjej på andra sidan av gatan, och gjorde som många tonåringar alltid har gjort, jag följde hennes framfart på andra sidan gatan med min blick, samtidigt som jag fortsätter min färd framåt! Vet inte varför just denna tjej var så intressant, men något var det väl?

Till slut måste jag dock vända tillbaka med huvudet, vilket jag också gör, och bråkdelen av sekunden senare, ser jag återigen blixtar och dunder inför mina ögon, samtidigt som jag återigen igen stupar rakt ned i trottoaren. Inte ofta jag faller för tjejer, men denna gång gjorde jag verkligen detta med dunder och brak!

VAD HÄNDE NU DÅ???

Jo, jag lyckades gå rakt in i en stolpe för ett övergångsställe och knockade åter ut mig inför öppen ridå, och denna gång var det säkert många som såg min vådliga krasch rakt ned i backen! Stolpen fjädrade väl lite mer än vad som var fallet i krocken tidigare i berättelsen, men tvärstopp blev det i alla fall. Men återigen, var det ingen som brydde sig! Själv fick jag en bula i pannan, stukat självförtroende och tyckte det hela var oerhört pinsamt!  Kände mig som en riktig idiot och man undrar ju hur många som skrattade där de satt i sina bilar, när de såg spektaklet?

Men ändå är det inte mer pinsamt än att jag lägger ut det hela till allmän beskådan nu, typ 500 år senare! Men det bjuder jag på, för lite kul var det väl ändå?