Bilannonsen och telefondåren!(Eller: när dårhuset ringer och vill diskutera!)

Det ringde på mobiltelefonen och när jag svarade fanns i andra änden en yngre man av diffus utländsk härkomst. Inget konstig med det, men han ringde till mig på begäran av en helt annan person, och telefonen lämnades nu raskt över till personen som egentligen ville prata med mig.

Pust, vad skulle det nu bli för spektakel, tänkte jag?

Det visar sig nu att mannen som ringde upp jobbade i hemtjänsten  i Borås (!), och inte alls hade  med saken att göra! (!!!!????) Han förmedlade bara ett samtal!

Mannen som nu tog över telefonen var en äldre man, som pratade hyfsad ren svenska (det var med andra ord ganska lätt att förstå vad han sa, men i gengäld var det mycket svårare att första vad han menade!).

Mannen hade sett min annons i tidningen, sa han, hur det nu hade gått till? Jag annonserade ju faktiskt inte i någon Borås-tidning, men han kanske hade läst annonsen på Biblioteket, vad vet jag? Redan här började det hela kännas konstigt, minst sagt!

Anledningen till att hemtjänstkillen ringde upp mig var att gubben inte hade någon mobiltelefon, och därför inte kunde ringa till min mobiltelefon själv???????????

Här har jag dock svårt att förstå hur han tänkte och hans resonemang var på ren svenska, faktiskt helt obegripligt! Nu skulle mitt tålamod åter prövas!

idiot-phone

Han var dock intresserad av min bil (Volvo S60 -04 som var till salu), men ville först veta om jag hade någon annan telefon, än min mobiltelefon!!!!!!

En fråga som jag dock till en början försökte negligera, eftersom jag inte förstod vad detta hade med samtalet att göra? Ganska obegripligt faktiskt!

– Varför vill du veta det, undrade jag dock till slut?

Jo, så här var det:

Han hade bara en vanlig fast telefon och ville kunna ringa upp mig från sin egen telefon, och när jag undrade varför han inte lika väl kunde ringa till min mobiltelefon, från sin hemtelefon, lika väl som han skulle ringa till min hemtelefon från densamma, förstod han överhuvudtaget inte vad jag menade!?????????

Tålamod!!!!!!

Och jag fattade inte varför han inte förstod, vad var grejen med detta egentligen?

Hur svårt kan detta vara?

Men gubben fick väl sin vilja igenom till slut, men jag blev faktiskt (mycket) irriterad av detta! Varför kunde han inte säga det han vill säga i den telefon som jag blev uppringd på, och varför kunde han inte ringa mig direkt från sin telefon?

Irritationen och pulsen steg nu markant!

Redan här inser jag varthän detta kommer att barka! Ytterligare en mupp som ska tjafsa och göra mig irriterad och lika mentalt urlakad som en utarbetad tapir!

Han fick i alla fall ringa upp på min fasta telefon och ställer så några få frågor om bilen och sedan säger han att han ska ha bilen! Jag skulle få 18 000, så kommer han och hämtar den på tisdag (han ringde fredag eller lördag kväll). Jag sa att jag inte accepterar detta pris och att jag inte ställer upp på ett upplägg som detta!

Men detta förstod han inte alls, han skulle ju ha bilen och skulle komma från Borås via tåg (!) på tisdag och hämta bilen, som han nu hade bokat och köpt, som han trodde! Detta var ju bestämt! Varför tjafsa?

Nu blev jag irriterad på riktigt och fick flera gånger säga till muppen att bilen ej var till salu för detta pris, och att jag inte säljer bilen på detta sätt. Efter ett tag verkade han till slut förstå att jag inte ville sälja bilen till honom på detta sätt och för denna summa, trots att han tyckte att vi redan var överens, vilket vi givetvis inte var!

Men hur det nu än var, så kom vi ändå överens om att han skulle återkomma via telefon på tisdag höra om bilen fortfarande var kvar, men detta sa jag bara för att bli av med honom!

Men då undrade han genast om jag skulle hålla mig nära telefonen på tisdag, så att jag skulle kunna höra när han ringde?

– Vad menar du, undrade jag då?

Men då var det ju detta med hemtelefon kontra mobiltelefon igen!!!!

Tålamod!!!!!!

Mer hjärnblödning och pulshöjning i kvadrat, men lugn och fin nu, bli inte arg…

Jag undrade, inte så lite irriterat, varför han i så fall inte kunde ringa till min mobiltelefon? Men då sa han ånyo att han inte hade någon mobiltelefon!!!!!!!

HJÄLP!!!! Orka!!! Detta är inte kul!

– Men du kan väl likaväl ringa till min mobiltelefon från din hemtelefon, sa jag syrligt till honom. Jag förstod inte vad problemet var och han förstod inte vad jag menade, och någon förklaring gick inte heller att få. Milda makaroner!

Muppen trodde tydligen att man endast kunde ringa till en mobiltelefon från en annan mobiltelefon, men inte från en fast telefon och hur han tänkte här vill jag inte ens förstå!
Hur resonerar en myra och hur tänker en fluga? Kan en älg spela gitarr och kan en gris… ja, ja, ni förstår…

Jag vill inte hamna i dialog med intelligensreserven hela tiden, varför ska just jag skaffa mig en massa huvudvärk för att förstå hur en mupp från Borås tänker (eller snarare, inte tänker), orkar inte…

Detta blev nästan lite komiskt, trots att jag blev både arg och irriterad på köpet. Men aldrig att jag hade gjort affärer med denna gubbe från Borås, för hur hade han klarat av betalningen rent tekniskt och praktiskt? Banköverföring eller Swish via mobiltelefonen var ju de betalningssätt som gällde.

Hade han ens körkort och Swish, ja ni förstår, och sedan ett ägarbyte uppe på toppen av detta. Det hade aldrig gått, utan  blivit en fullständig katastrof! Jag hade fått en blodpropp, andnöd och njursten på samma gång! Det hade blivit samma resultat som om man hade släppt in en skock vildsvin i en provhytt, samtidigt som man skulle prova en grodmansdräkt, det hade ju inte gått så bra…

Läs även den fristående fortsättningen på de tre senaste historierna (inklusive denna)!

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/02/att-forsoka-salja-en-begagnad-bil-del-4/

 

Dåren är lös! (Eller: OBS endast en dåre åt gången..!)

22730257_1955001697845032_6904868620406238342_n                                       15 augusti 2017: Att sälja en begagnad Volvo S60!

OBS: se även tidigare inlägg:    https://skoogstokig.wordpress.com/2018/05/29/att-forsoka-salja-en-begagnad-bil-del-1/

Nu hade jag dragit tillbaka min bilannons på Blocket och detta endast efter 6 dagars annonsering! Resultatet blev ju ganska skralt, endast några få seriösa kontakter, en provkörning, samt några andra seriösa frågeställningar blev utdelningen, men för övrigt var det en otrolig låg nivå.

Analfabeter, samt hel- och halvidioter i kvadrat minst sagt! Jag förstår inte var alla dessa lågintelligenta kvasiidioter kommer ifrån, och varför alla måste kontakta just mig…?

Jisses, man kan bli galen för mindre!

De flesta ringer från helt anonyma kontantkortstelefoner och vill inte ens tala om vad de heter… En del kan knappt prata svenska, andra är bara allmänt otrevliga, eller så vill man bara ge skambud, eller bara fråga om allt det som redan står i annonsen.

Man frågar vad det är för bil, vilken färg det är på bilen, finns det ratt (nej, nu överdrev jag faktiskt!) etc… Idioter som sagt! Bla bla bla!

Formuleringar i annonsen som ”Endast seriösa köpare och inga skambud” läser man självklart inte, eller så förstår man inte… eller så bryr man bara sig inte! De flesta är troligtvis inte ens läskunniga, eller är bulvaner, målvakter eller någon annan skit!

(Suck!)

En person talade in ett meddelande på mitt mobilsvar, givetvis på rejält knackig svenska. Då hade jag trots allt ändå skrivit i annonsen att man skulle sms:a eller skicka textmeddelande om jag ej svarade:

Meddelandet på mobilsvar löd typ enligt följande: ”Hej, jag är intresserad av din bil. Ring mig på XXXXXX”.

Vad han hette vet jag ej och telefonen gick inte att spåra. Jag ringde aldrig tillbaka, är man intresserad återkommer man… och presenterar sig. Varför skulle jag ringa tillbaka till någon som jag kommer få ett tokanfall att prata med, nej nej nej?

En annan dåre höll på att ringa och sms:a mig under 3-4 dagars tid. Han ville komma på ett besök, dessutom skulle han ha extrabilder som jag fick skicka till honom. Han bodde i Falkenberg och allt detta krångel ledde till att en seriös spekulant från Uddevalla åkte till Göteborg och köpte en bil där istället, eftersom jag riskerade att få en dubbelbokning pga av denna person från Falkenberg. Men sedan kunde han ändå inte komma, vilket han givetvis aldrig meddelade mig! Grrrr!

Men ”FF” från Falkenberg bröt sedan kontakten när jag till slut ställde ultimatum om att han nu, fick bestämma sig någon gång. Han verkade dessutom inte veta var Uddevalla låg, eller hur han ens skulle ta sig till Uddevalla? Märkligt! Jag lyckades dock att spåra honom via hans telefonnummer, vilket han aldrig fattade. Men jag fattade ju att han ville komma hit och pruta ned priset på bilen, men det var ändå ett jävla velande… Usch!

Sista kontakten som jag fick från en spekulant var ett sms:

”Jag är intresserad – har du kvar Volvon?”. Vilket jag svarade på inom en timme, men personen hörde sedan aldrig av sig igen.

Då lade jag ner detta meningslösa säljprojekt på Blocket. Jag orkade inte frottera mig med en massa dårar, idioter och byfånar längre, utan nu fick det istället bli ett rejält omtag på hela skiten!

Nu fick det bli en påställning av bilen (den hade varit avställd, vilket framkom  med all tydlighet i annonsen), besiktning och erläggande av bilskatt, samt höjning av priset med 5-6 000, samt en ny annons i ett annat lokalt forum, och detta innan den kommande vintern! Men då får fick även vinterdäck och kupévärmare ingå i priset!

Det jag inte visste då var att spektaklet kring bilförsäljningen bara hade börjat,  men fortsättning följer i …    https://skoogstokig.wordpress.com/2018/05/31/att-forsoka-salja-en-begagnad-bil-del-3/

 

Hjälp, dårskaper i kvadrat! (Eller: idioter i kubik!)

22730203_1955001604511708_7007974088160004374_n                            Augusti 2017: Uppdrag- att sälja en begagnad Volvo S60!

Man lägger ut en bil på Blocket med foto och med en rejält förklarande text och blir genast kontaktad av diverse imbecilla människoliknande varelser som förmodligen har krupit fram från närmaste slemmiga sten! Man ringer frågar om saker som redan står klart och tydligt i annonsen, man blir även illa bemött när man inte vill skicka med vinterdäck.

Det är lag på vinterdäck i Sverige, visste du inte det, ha ha ha?” säger idioten i telefon! Idioten i fråga ringde från Göteborg, men inte ens där måste man köra på dubbdäck i augusti. Har normalt inget emot folk från Göteborg, verkligen inte! Men just denna individ verkade ju vara ett riktigt praktarsel som knappast skulle platsa i Mensa! Fick lite puls och högt blodtryck för en stund och han lär nog aldrig höra av sig igen! Grrrrr.. Sicken idiot!!!

Sedan skickar folk meddelanden om de är intresserade av bilen (jaha?) men inget mer.
Ska jag ragga upp en spådam då, eller? Eller hur tänkte man? Okej, just det, man tänkte ju inte…

En annan dåre ringde och var jätteintresserad, tills jag påpekade att det knappast var någon ide att komma och kolla på bilen, om han inte var beredd att betala begärt pris. Då tappade han intresset totalt…

Då hade jag ändå skrivit att jag endast ville ha seriösa köpare och inga skambud i annonsen. Men inte heller detta var någon given kandidat för Mensa, om man säger så!

Men vad gör man när man ser något intressant på Blocket – läser annonsen och tar reda på fakta? Kanske kollar upp vad det är för bil, vilken modell och årsmodell det handlar om, hur långt den har gått eller vilket skick den är i och om det eventuellt medföljer något extra i köpet?

NEJ, DET GÖR MAN INTE!

Man ringer istället direkt och frågar om allt som redan står i annonsen? Pust!

Hoppet om mänskligheten dör hastigt ibland! Man vet oftast inte ens var i Sverige bilen finns till försäljning!

Sedan har vi alla dårar som ringer från andra sidan av Sverige och vill att man ska hålla bilen tills de kan komma och titta, och då kanske de är intresserade. En del vill även göra avdrag för resekostnaden på priset, detta har jag förvisso klarat mig ifrån, men det förekommer. Kanske vill man ha resetraktamente och matersättning också, eller varför inte övernattning på hotell när vi ändå håller på, eller ta bilen gratis och hör av dig om det något som du är missnöjd med, så lagar vi det gratis, jajamensan! Grrrr!

Några få seriösa spekulanter fanns det ju också, som tur var, men de var väldigt få och denna försäljning kom sedan att bli till en riktig jobbig process…  men fortsättningen på historien kan läsas i nästa kapitel:

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/05/30/att-forsoka-salja-en-begagnad-bil-del-2/

Det är inte alla som platsar i A-laget!

alagareFör ett tag sedan var jag nere på Willys här i Uddevalla och skulle handla lite. Tog trappan ner från parkeringshuset och halvvägs ned i det urindoftande trapphuset stod en A- lagare och förfriskade sig med något drickbart smaskens från sin medhavda ryggsäck.

Jag tänkte väl försöka negligera honom så gott det gick, samtidigt som jag ändå var lite på min vakt, för man vet ju inte vad som kan hända? Förmodligen hade han, eller någon av hans kollegor inom samma kategori, redan tömt blåsan i trapphuset, med tanke på den härliga doften. Man brukar normalt få sicksacka mellan diverse pisspölar och annat skvätt i trapphuset, så denna urinoartrappa brukar man i de flesta fall försöka undvika, men ibland måste man ända gå där. Men mannen i trapphuset för dagen hade kanske bara gjort en snabb Quick fix och pissat på sig, vad vet jag? Luktade piss gjorde det i alla fall!

När jag kom nära honom, för att passera, så slog han helt plötsligt ut med ena handen mot mitt huvud, precis som om han skulle slå till mig, men frös sedan mitt i rörelsen när jag gav honom en riktigt arg, iskall blick. Vet inte vad detta handlade om, men om han hade tänkt slå till mig så ångrade han sig i alla fall när han såg mig. Jag kan ibland se både arg och bister ut när situationen så kräver och kanske såg jag riktigt arg ut? Men kanske var det bara en reflex för att freda sin flaska, vad vet jag? Ett konstigt beteende var det i alla fall! Vet faktiskt inte vad jag hade gjort om han hade träffat mig, riktigt arg hade jag nog blivit, men…!

Men tanken på att jag ens skulle vilja ta i hans flaska, än mindre dricka ur den, är ju grotesk. Hade nog hellre svalt mina egna spyor än druckit något ur hans slemmiga flaska, någon måtta får det väl ändå vara!

För kan en labrador smaska i sig sina egna spyor, så kan väl även jag, men en labrador dricker ju inte sprit ur en A-lagares flaska, och inte heller jag!

Sedan korsades självklart även våra vägar ett flertal gånger inne på Willys, och varje gång stirrade intensivt han på mig, medan jag i min tur försökte nonchalera honom totalt. Men sedan råkade vi naturligtvis på varandra i kassakön igen då började han att råstirra på mig ännu intensivare, innan han till slut kände sig tvungen att högljutt hälsa på mig, precis som om vi kände varandra sedan tidigare.

Pinsamt minst sagt! Hade innan denna dag, aldrig sett människan förut! Jag försökte även hålla lite avstånd, pga pisslukten! Inga onödiga kalsongbyten hos denna person inte!

Han var kanske var runt 50 år med halvlångt stripigt otvättat hår, med ett ganska tärt ansikte! Kanske var han blandmissbrukare, han verkade i alla fall betydligt mer annorlunda och impulsiv än en vanlig alkis, ingen man ville bli kompis med i alla fall!

Sedan började han rensa ur sin kundkorg på diverse skräp och reklamblad som han bara öste ut rakt ned på golvet, samtidigt som han yttrade att ”här var det minsann dåligt städat”! Sedan lyckades han även riva ner en massa tuggummipåsar i kundkorgen, men även dess slängde han rakt ut på golvet, trots att det hade varit betydligt enklare att hänga upp dem kroken igen. Men varför bry sig, det var så dåligt städat!

Sedan krånglade han även extremt mycket i kassan och skapade  en aura av oro runt sig, något som både hos personalen, samt övriga kunder, kunde känna av. Vid sidan av pissdoften då, som låg som en sötsur luktdimma över hela kassaområdet! Men sedan tog han i alla fall sina nyinköpta, samt redan medhavda öl och försvann iväg.

Jo han hade ju redan en kasse med öl med sig in i affären! Men öl kan man ju såklart aldrig få för mycket utav! Pust, vad jag är trött på att bli inblandad i sånt här hela tiden!

Dårar, imbecilla vrak och övrigt patrask – vik nu hädan och lämna mig i fred! Leave me alone!

Konsten att grilla eller hur man inte klipper gräs (och annat)!

hqdefault

För något år sedan, ett eller två kanske, skulle jag grilla lite och samma veva körde jag även lite med vår grästrimmer och efteråt skrev jag dessa rader:

”Härom dagen grillade jag lite här hemma, och lyckades samtidigt tända eld i rabatten! Men jag såg också att det brann i min ena strumpa! Och som en fotnot skrev jag följande text:

Idag var det trädgårdsarbete och då körde jag grästrimmern över min egen stortå. Aj! Visst är det härligt med svensk sommar!”

Detta var väl kanske inte så dramatisk så jag får väl istället kontra med en gammal klassiker från en tid långt tillbaka i tiden (medeltiden?) då jag klippte gräs med min motorgräsklippare.

Efter utfört arbete såg jag att främre höger sidoruta på bilen var krossad och råkade tyvärr beskylla min son för ha varit inblandad i incidenten, innan jag krasst insåg att det hade skjutits upp en sten rakt i sidorutan från gräsklipparens utkast. Jag var skyldig till händelsen och ingen annan!

Nu kanske ni tycker att jag var elak som beskyllde min son för den trasiga bilrutan, men sonen har slagit sönder rutor förr, så beskyllningen var inte alltför långsökt, även om han var oskyldig just denna gång!

Tror det kostade 1 500 kr i självrisk, vilket var en stor summa på den här tiden, det blev en dyrköpt gräsklippning! Men mest ont gjorde ju i min egen själ, för det är aldrig roligt att klanta till saker och ting själv! Det är jobbigt att göra fel och att dessutom behöva betala för dem, det är ju ännu jobbigare! Illa!

En annan gång lånade jag en elektrisk häcksax av en bekant och jag kommer ihåg att jag tyckte att den korta elsladden på häcksaxen var otroligt irriterande.

Varför kan man inte montera en riktig sladd på häcksaxen istället för en kort stump? Idioter tyckte jag då, innan jag körde av förlängningssladden med häcksaxen – då kom insikten till mig och jag förstod… det var inte de som var idioter, utan…

Hissen, jag och psykfallet!¨(Eller: När hissen inte går ända upp!)

 

Den 18 februari 2016 var jag nere på Willys i centrala Uddevalla för att handla lite. Kommer in i hissen från plan 1 i parkeringshuset. Två personer kommer ut ur hissen, jag går in i hissen, och gör som jag alltid gör när jag ska ner på entréplanet, trycker på E-knappen i hissen. Inget konstigt med det alls, men kvar i hissen står en person av utländsk härkomst i 20-års ålder, eller liknande.

39960_150956991582854_699641_n

När jag trycker på E-knappen inuti hissen, så slänger han sig på hissknappen till våning 2 och trycker in denna med våldsam kraft, för att sedan under högljudda svordomar på oidentifierat språk, vräka sig med våldsam kraft mellan hissdörrarna för att komma ut ur hissen på våningsplan 1. Hela denna handling utstrålande ett våldsamt raseri och när han kom ut ur hissen, så fick jag åter trycka på E-knappen, medan den ut flyende ungdomen med våldsam kraft sparkar ursinnigt på den andra hissens dörrar.

En normalbegåvad person hade givetvis tagit trappan upp till våningsplan 2, eller kanske bara stått kvar i samma hiss som han lämnade! Då hade han bara några sekunder kommit dit han ville!

Hela detta händelseförlopp från att jag gick in i hissen, tills han sparkade i hissdörrarna, tog säkert mindre än 10 sekunder. Själv fick jag åka med hissen upp till både 2:a som 3:e våningen, där hissen stoppade och öppnade dörrarna.

Psykot hade ju tryckt in båda dessa knappar först när han gick in i hissen, sedan när jag kom in i hissen. Hade han stått kvar i hissen, hade han ju kommit dit han ville…. (suck!).  Efter ett stopp på våningsplan 2 och 3,  kunde jag åka ner till bottenplan och börja reflektera över vad som egentligen hände.

Det var en märklig händelse och personen som fick ett psykbryt och vansinnesutbrott, bara för att jag tryckte in en knapp i hissen, verkade ju närmast psykotisk på något vis. Nu gav han ju sig inte på mig, förvisso, kanske var jag för stor för honom. Men han kunde lika gärna ha dragit kniv eller vad som helst. För vem vet hur sådana typer tänker, om de överhuvudtaget tänker?

Jag upplever situationen, åtminstone så här i efterhand, som ganska hotfull. Det börjar bli alltför många psykiskt instabila personer som huserar runt här i Uddevalla, med mycket våld som följd! Man undrar ju var alla dårar kommer ifrån och det är ju verkligen inte hos alla dessa som hissen går ända upp…

 

 

Historien om Von (kött)Fersen!

37

Här kommer en historisk tillskruvad historia som jag hittade på i januari 2015. Ramhandlingen är förvisso helt sann, men resten är ju rent påhitt! Von Fersen var kanske en olycklig förfader till mig, oavsett  hade han onekligen otur, skulle man nog kunna säga!

En kulinarisk och huvudlös historia om Axel von Fersen dy! (en makaber historia som spretar och drar iväg på diverse ironiska och humoristiska stickspår)! Axel von Fersen d.y. är en kändis i den svenska historien. Både för sin påstådda romans med den franska drottningen Marie Antoinette och sedan även för sin egen makabra död!

von Fersens huvudlösa romans med Marie Antoinette slutade inte bra! von Fersen försökte personligen rädda Marie Antoinette och hennes närmsta från den franska revolutionens härjningar, men misslyckades i sitt uppsåt! I huvudsak kan man väl säga att von Fersens romantiska äventyr med Marie Antoinette tog slut hals över huvud i och med hennes möte med Joseph Guillotins mekaniska avkomma den 16 oktober 1793.

Bilan föll och deras romans höggs därmed itu och von Fersen insåg snart det meningslösa med en huvudlös romans! Riksmarskalken Axel von Fersen dog sedan själv i Stockholm den 20 juni 1810 då han lynchades av en arg folkmassa i samband med det kungliga liktåget i och med Kronprins Karl August död!

Enligt den tidens protokoll skulle riksmarskalken eskortera den kungliga likprocessionen genom Stockholm. Stämningen var spänd och många hade hört rykten om oroligheter och Stockholms gator flödade av gratis brännvin. Lite av en tidig roadshow eller rockfestival kan man kunna säga!

Flera personer försökte dock övertala Axel von Fersen att inte medverka, men han ville fullfölja sin plikt, och dessutom var han ju inte skyldig till ogrundade anklagelserna om att ha orsakat prinsens död. Hade han istället resonerat som Ulf Lundell hade han kanske överlevt – nämligen att ”En inställd konsert, är ju också en konsert”!

Redan initialt kastades stenar på den förgyllda vagnen med riksmarskalken. Stenar som träffade Von Fersen, bland annat i huvudet. Den blodiga von Fersen övertalades då att avbryta sin medverkan och istället följa med in i ett hus och söka skydd på en krog.
Stämningen på krogen blev dock snabbt hätsk och von Fersen fick fly och försöka sätta sig i säkerhet, men blev istället misshandlad av en uppretad folkhop. En misshandel som eskalerade i och med att den uppretade folkmassan hoppade och stampade von Fersen till döds i dammet utanför Bondeska Palatsets trappa.

Ska man dra paralleller till nutid, så är det närmaste man kommer denna stämning en Guns’n’Roses konsert när Axl Rose äntrar scenen 1-1½ timme efter utsatt tid, precis som alltid! Denna goa stämning som infinner sig då kan appliceras på pöbeln i Stockholm anno 1810! En mycket grov misshandel följde, som slutade med att hans bröstkorg krossades genom att man helt enkelt hoppade sönder den! Ingen tidig hip hop, utan bara en massa hopp, men för Von Fersen var det givetvis redan helt hopplöst!

En mycket rå misshandel som postumt gav Axel von Fersen det kulinariska smeknamnet ”Axel von Köttfersen”! Händelsen 1810 har sedan även inspirerat det svenska köket genom maträtter som revbensspjäll, råbiff och köttfärs! Bon appetit skulle man kunna säga, även om historien som sådan kan verka lite smaklös!

 

Mördarhissen slår till igen! (Eller: Hjälp, hissen ville ha min arm!)

I oktober 2014 var jag nere på Willys i Uddevalla och jag rusar till hissen med kundvagnen efter mig. Hissdörren börjar stängas, men eftersom jag ska med denna hiss så backar jag in med ryggen före i hissen med kundvagnen efter mig. Jag sätter axeln mot klämskyddet för att aktivera detta, samtidigt som jag fortsätter baklänges in i hissen. Dörrarnas klämskydd fungerar givetvis inte, så det hela slutar med att de bägge dörrarna stänger runt min högra arm.

Jag sitter alltså fast med armen i dörren, med handen i ett stadigt tag kundvagnen, som står kvar utanför! Dörren öppnar inte utan jag börjar böka runt med högerarmen samt bänder med den vänstra handen för att få upp hissdörrarna igen. Inte så bra om hissen börjar röra på sig nu…

I hissen tillsammans med mig befinner sig också två män med utländskt ursprung, de är kanske 35-40 år gamla och pratar svenska med stor utländsk brytning! De båda männen är verkligen hjälpsamma, men de börjar nu bli lätt hysteriska inne hissen och gör allt för att få upp dörrarna och få loss mig från den. I deras ögon, är situationen nog både akut som dödligt. Förmodligen tror de att hissen nu ska dra iväg upp till nästa våning och lämna kvar min underarm och kundvagn på nedre plan.

De vill verkligen inte bli kvar inne i en hiss med någon som har fått armen amputerad och som sprutar ned dem med  sitt blod – Nej – Gud hjälpe oss, tycks de tänka!

90165670-352-k214195

Men med tanke på hur dåligt hissarna på Willys normalt fungerar, så kanske den tanken ej är helt orimlig och hade det hela varit en scen i en amerikansk spelfilm, hade det givetvis blivit på detta sätt, tio gånger av tio möjliga! Yes box!

Själv tyckte jag nog att jag hade situationen hyfsat under kontroll när jag började bända upp dörrarna med handkraft, och sedan när hissperson nr 1 började hjälpa till att bända upp dörrarna, så fick jag också loss armen och fick på köpet även in halva kundvagnen.

Men då skulle ju hissperson nr 2 också hjälpa till samtidigt som han började bli oerhört stressad och irrationell i sitt uppförande! Han trängde sig, i sin iver över att försöka rädda mig ur ”den farliga” situationen, in mellan mig och kundvagnen.

Detta resulterade bara i att han stod i vägen för min kundvagn som jag försökte dra in i hissen, samtidigt som han desperat för sökte bända upp dörrarna som redan var öppna. Dörrar som kundvagnen redan hade pressat upp i samband med min indragande rörelse av vagnen. Detta resulterade att jag blev tvungen att dra ännu kraftigare i vagnen så att jag fick med mig både kundvagn och hissperson nr 2 i samma drag in i hissen, vilket jag faktiskt lyckades med till slut!

Men det blev ändå en stund där jag kände mig som en huvudrollsperson i dolda kameran eller något liknande, för sånt här händer ju inte i verkligheten, eller? Verkligen en situation som Mr Bean eller kommissarie Clouseau skulle kunna hamna i, men inte jag!

När både armen och kundvagnen till slut hade kommit in i hissen så var ju egentligen saken ur världen för min del, men inte för mina medresenärer i hissen. För nu skulle  ju båda två förklara för mig på knagglig svenska att hissar inte ska uppföra sig på detta sätt, och att något var fel! De ursäktade sig också för att de hade tryckt på knappen och inte sett att jag var på väg in i hissen. Men jag svarade ”Det är lugnt”. Det var ju ”Shit happens” för mig och det var ju inte deras fel överhuvudtaget!

Men nu var båda dessa män var nu så uppspelta av situationen, samtidigt som jag mer eller mindre tyckte att detta endast var en i raden av dråpliga situationer som jag alltid råkar hamna i, titt som tätt.

Men jag kände ju att jag nog var tvungen att upprepa för dessa på män att ”det var nog något fel på denna hiss, eftersom dörrarna ska öppna sig per automatik när klämskyddet aktiveras”. Jag upprepade denna fras tydligt minst två gånger i följd, samt tackade dem för deras hjälp! De uppskattade mitt tack och verkade nu lugna ner sig lite, men de trodde nog att jag var väldigt chockad av händelsen, eftersom jag var så lugn! I själva verket var det de båda männen som var chockade, inte jag! Jag är ju mer eller mindre van med sådana här situationer!

Jag har verkligen inte tid att stressa upp mig för saker som dessa, även om jag så här i efterhand kan se det enormt dråpliga i situationen!

Jag lämnade sedan hissen med kundvagn, mina armar och resten av kroppen i komplett skick och promenerade sedan ut på parkeringsdäcket! Vart mina hisskollegor sedan tog vägen vet jag inte. Men förmodligen är detta nu säkert början på en ny världs-omspännande skröna om dödshissar och avkapade armar och blod som sprutar etc. 🙂

Det hade kanske inte varit lika dråpligt om något barn, äldre eller handikappad hade fastnat i dörrarna som jag gjorde, sedan får man verkligen hoppas att det finns någon förregling i hissdörrarnas klämskydd som omöjliggör en förflyttning av hissen mellan de olika våningarna så länge klämskyddet är påverkad1

Men man vet ju aldrig, för teknik är ju sällan hundraprocentig och rätt som det är, ligger det väl en blodigt och avkapad arm utanför hissdörren och rycker i sina blodiga spasmer! Är det inte min egen arm, så tar jag nog trappan istället!

Tumme med verkligheten (Eller: När Murphy är med och snickrar)!

tumme

En gång, för ganska så många år sedan, stod jag och brädfodrade om en yttervägg på huset och jag tänkte då, men bara för en kort sekund, att det var ju konstigt att jag ännu inte hade slagit mig på tummen med hammaren! Men det skulle jag ju aldrig ha gjort, för precis då fick jag in ett praktslag med hammaren rakt över tumnageln.

Aj, aj, aj!

Det gjorde så ont att jag inte ens orkade svära… då förstår ni!

Slaget var så hårt att tummen sprack i köttet på baksidan och jag mådde därför mindre bra under en stund, men kunde ändå fortsätta efter ett tag, fast nu med ett rejält plåster på min jätteonda tumme.

Året senare stod jag och spikade på samma vägg och kom då av någon besynnerlig anledning ihåg episoden från året före, och vad tror ni hände då?

Ja, vad tror ni hände???

Jo, ni gissar förmodligen helt rätt!!!

Men nu tror ni säkert att jag hittar på, eller överdriver, men icke, för min verklighet överträffar ofta dikten och det som  normalt inte kan hända, händer likaväl! Vet inte hur detta går till, men förmodligen orsakar jag någon störning i de kosmiska Murphylagarna som gör att det omöjliga ändå kan hända titt som tätt.

Kanske har det något med partikelfysik att göra, eller så är det bara den där Murphy som spökar hela tiden, fan vet?

Ja, ni har redan förstått, jag köttar givetvis, mer eller mindre, omgående hammaren på samma tumme och nagel, och även denna gång spricker tummen på baksidan. Men denna gång mår jag faktiskt så pass dåligt att jag måste sätta mig en bra stund.

Jag mår riktigt illa, kallsvettas och håller nästan på att svimma på kuppen. Tummen värker som helvete och resten av dagen är givetvis helt förstörd. Tack Mr Murphy!!!

Jag har varken förr, eller senare, slagit mig på tummen på detta sätt. Jag har inte heller tummen mitt i handen, för då hade jag inte kunnat hålla i hammaren och hammaren är jag ju bra på att svinga! Men nu ska jag inte nagelfara den här händelsen något mer och det tummar jag faktiskt på!

 

Den kufiska grannen! (Eller: Varför inte köra bil ute på åkern?)

1918265_114017721943448_3144823_n

Jag hade en gång för länge sedan en äldre granne som var lite speciell. Han hade t.ex. adventsstakarna uppställda i fönsterna året runt och så satte han i kontakterna lagom till 1:a advent, sedan drog han ur sladdarna igen runt 1 maj, det var inte så noga egentligen! Han söp också ganska rejält emellanåt och vid ett av dessa tillfällen passade hunden på att äta upp hans löständer, som förmodligen hade ramlat ned på golvet eller något liknande. Hunden var väl hungrig, stackarn!

Han (inte hunden, utan mannen alltså) var även ute och körde på gärdena (!) med sin Saab V4, oftast med en massa äldre damer som passagerare, var dessa nu kom ifrån (det förstod jag aldrig?). Många gånger körde han givetvis fast ute i leran, och då fick hans brorson/systerson (eller vad det nu kunde vara) komma och dra loss honom med traktorn.

Helt plötsligt kunde man få se en Saab fräsa förbi utanför på gärdet klockan 22-23 på kvällen. Han tjänade ju in ett par kilometer i avstånd genom köra rakt över gärdena istället för att följa vägarna. Det fanns även en traktorväg som passerade vår tomt som han fick köra på (reglerat av ett servitut), men helst körde han genaste vägen, vilket inte var fullt så käckt då det var nyplöjt eller hade regnat!

Ofta var grannen även ute och körde på fyllan (jo, han blev faktiskt av med körkortet till slut!) och då var det väl extra praktiskt med gärdena. Det var en bondgård som grannen hade, men det funkade ju inte så bra med djur, och ryktet gick även om honom gällande andra saker, mindre trevliga saker. Men rykten är ju rykten!

Vi flyttade dock efter något år och var skönt att slippa denna något knepiga person! Även om vi inte hade så mycket med varandra att göra, så kunde han ända helt plötsligt stå på vår tomt av okänd anledning eller på servitutsvägen i sin bil eller traktor. Det var skönt att komma därifrån till slut! Men jag fick aldrig reda på vilka alla de tanterna som åkte med honom i bilen var, det är fortfarande något av ett mysterium!