Denna händelse inträffade för många sedan, då var jag i de övre tonåren! Jag, min bror och en gemensam kompis till oss båda, hade tråkigt och ingenting att göra, då någon plötsligt får en briljant ide! Vi åker till Norge, men vi tar färjan från Strömstad, dit. Sagt som gjort, vi åkte mot Strömstad. Nu skulle vi till Norge och kolla läget…
I Strömstad gick vi på färjan, ”Silverpilen”, mot Fredrikstad i Norge, en resa som tog någon timme i anspråk. Kommer inte ihåg vad vi gjorde på färjan, men kanske tog vi en öl eller två. Har även för mig att vi hade med oss någon form av flytande matsäck. Det är lätt att drabbas av vätskebrist annars…
Vi skulle åka tillbaka med vändande färja, så bilen var parkerad i Strömstad. Det fanns inte heller någon plats för bilen ombord på färjan, eftersom detta var en renodlad passagerarfärja. Färjan var dessutom ganska liten och det fanns inte mycket att göra ombord. Färjan var i princip att jämställa med en flytande buss, med någon form av servering ombord. Inte så mycket mer! Det var ett renodlat transportfordon på vatten mellan två olika orter, ingen nöjestripp överhuvudtaget. Men det var ändå sommar och vädret var ju bra för dagen. Alltid något!
Den av oss tre som normalt brukade vara apfull, mest hela tiden, var denna dag (nästan) spiknykter (nåja!) och agerade därför chaufför för dagen. Har för mig att dagen för resan kan ha varit en söndag, men det kan även ha varit möjligtvis lördag eftermiddag när vi väl ankom till Norge! Kommer faktiskt inte ihåg.
Vår nyktre chaufför hade förmodligen i vanlig ordning kalasat kvällen innan och inmundigat den normala festdoseringen av prima sprit. Normalt i detta fall, var alltid jämställt med ett helrör sprit, som dracks rent, för bästa effekt. Normal dricktid brukade ligga på 1½-2 timmar, men rekordet slog han nog en gång då jag var chaufför åt honom, då fick han i sig helröret på ca 45 minuter, sedan var det roligt i några få minuter, sedan kom John Blund och kidnappade honom för de kommande 8-9-10 timmarna… Kul, eftersom det bara var han och jag i bilen.
Men att dra i sig ett helrör med sprit hade ju inget med denna dags resa att göra. Nu var han nästan nykter, i alla fall om man jämför med en normal rysk bilförare på den ryska landsbygden. Men det var inga poliser ute denna dag, så resan mot Strömstad gick ju bra ändå!
Detta var som sagt, förr i tiden, det var inte så himla petnoga med detaljer då. Men nog om detta nu!
Till slut kom vi ju till norska Fredrikstad och gick i land. Vi ville se vad den norska staden kunde erbjuda, vilket med facit i handen, var just ingenting. En liten tråkig stad i Norge är ju ännu tråkigare när allt är stängt, som det var när vi kom dit på besök.
Vi gick alltså i land och konstaterade att det mesta var stängt. Men kanske kunde något vara öppet lite längre bort? Nej, det var det inte, kunde vi snart konstatera. Efter en stund går vi därför tillbaka mot färjan för hemresan och konstaterar följande
– Helvete! Färjan är ju borta, puts väck, den hade redan avgått!
Hur hade detta gått till och varför visste vi inte hur länge båten skulle ligga vid kajen? Vi hade inte tagit reda på detta, alternativt fattat fel, missförstått, eller någonting annat. Jag var yngst så jag tog för givet att de andra hade koll, men det… hade de inte!
Färjan hade endast släppt i land de resande, tagit ombord nya resande och sedan dragit som en avlöning i juli. Men det hade inte vi koll på, så nu stod vi där och vi såg inte ens färjan på håll. Den var borta ”de luxe”! Helt jävla borta, men det verkade ju även vi vara!
Vi var strandsatta i Norge och började fundera på hur vi skulle kunna ta oss tillbaka hem igen. Efter en stund började vi i alla fall leta efter en norsk taxi, vilket inte var så lätt, som man skulle kunna tro. Vi försökte vifta på de taxibilar vi såg, men de vägrade att stanna. Inte ens om vi gick fram till en parkerad Taxibil, gick det få skjuts mot fosterlandet Sverige! Till Svinesund var det ca 4 mil, till Strömstad, ca 6 mil, men det kunde lika gärna ha varit 200 mil, med tanke på hur alla taxichaufförer duckade för oss, där och då!
Det handlade inte om pengar, utan de ville verkligen inte köra oss till Sverige. Utan alla hänvisade till en försteman som skulle finnas någonstans, vid en Taxi-station, trodde vi naivt!
Vi frågade därför diverse norrmän om var taxistationen låg, men antingen förstod vi inte vad norrmännen svarade, eller så förstod norrmännen inte vad vi frågade efter.
Hur j*vla svårt kan det vara att förstå en normal fråga ställd på svenska, när vi endast befann oss några få mil från svenska gränsen? Märkligt!
Själv tyckte jag det var underligt att man inte ens kunde hänvisa oss till en specifik plats, där vi kunde beställa en taxi. Mina tankar om norrmän, där och då, var av förklarliga skäl inte speciellt höga. I min värld hade vi nästan hamnat i ett avsnitt av ”Fleksnes fataliteter”, men eftersom serien Fleksnes hade redigerats av svensken Bo Hermanson, borde vi ju ändå ha passat in på något vis, kan man tycka, men ikke…
Norrmännen tyckte förmodligen att vi var tre… dumma svenskar…
Men hur svårt kunde detta egentligen vara?
Svårt, skulle det visa sig!
Vi frågade om och om igen, om taxi, men alla svamlade bara något om en försteman…
Men vad i helvete är en försteman för något?
Försteman hit och försteman dit…
Vi frågade var taxistationen ligger? Ja, precis där taxibilarna står och väntar på sin nästa körning. En byggnad där man även kan gå in och prata med taxifolk…
Men ingen förstod vad vi menade.
Nej, försteman, bla, bla bla!
Till slut inser vi att vi ska söka upp taxibilarnas försteman och prata med honom. Bara honom och ingen annan. För skulle vi åka till Sverige, var det tydligen bara förstemannen som kunde fixa det hela. Ingen annan. Jävligt märkligt, men nu var vi ju som sagt i mesostens hemland, Norge!
Någon byggnad att gå till fanns inte heller, utan taxibilarna stod parkerade på en vanlig parkering och taxifolket satt tydligen kvar i sina bilar och väntade på sina körningar. Var de fick sina körordrar ifrån framgick inte, men troligtvis från en taxistation, som förmodligen heter något helt annat i Norge, kanske heter det Taxi Sentral, eller något liknande. Men strunt samma!
Försteman var tydligen någon form av taxibefäl, arbetsledare eller något annat konstigt. Förmodligen var det genom honom alla körordrar gick på något vis. Vi försökte prata med en parkerad taxichaufför, men han hänvisade till bilen bredvid. Där satt inte förstemannen, utan andremannen, men till slut får vi ändå tag i förstemannen som inte var speciellt villig att köra oss någonstans överhuvudtaget. Och inte blev han mer villig när vi talade om för honom att vi bara hade svenska pengar att betala med.
Men till slut kör han oss ändå, men inte till Strömstad, bara till den norska sidan av Svinesund. Han vägrar köra in i Sverige! Han vägrar även att köra ända fram till själva Svinesund, utan vi får helt enkelt försöka lifta oss över landsgränsen och Sverigesidan av Svinesund.
Kanske hade han någon form av Sverige-fobi, något konstigt var det i alla fall.
Satan vad allt med ens blev omständligt!
Kommer inte ihåg hur vi löste det hela, men jag tror att vi på något sätt ändå fick någon att köra oss över till Sverigesidan, men skjuts ända till Strömstad, nej det var inte möjligt. Det gick inte!
Satan i gatan, vad ska vi göra nu?
Vi står i Svinesund och måste ta oss till Strömstad. Men tre yngre män kanske inte är det optimala om man ska fixa lift med en personbil, men till slut får vi i alla fall tag i någon som ställer upp och kör oss.
Vi befann oss vid någon form av rastplats vid Svinesundsbron, där min bror tjatade på en skäggig man, som i mina ögon såg ut som en gammal proggare. En lärare från Kalmar, var det i alla fall. Kommer inte ihåg om han var folkskollärare, eller bara en vanlig mellanstadielärare, men något åt det hållet var det.
En lärare med skägg och klädsel som en lärare av denna sort kunde se ut i skarven mellan 70–80-tal. Mycket vänster utseendemässigt, om man säger som så. En riktig karikatyr av hur en lärare på vänsterkanten skulle se ut på den tiden. Allt stämde, pottfrisyr med lugg, skepparkrans, polotröja, någon typ av manchesterjeans, undrar om han inte hade någon form av baskerkeps också. Mycket brunt, grågrönt och grått i färgerna. Undrar om han inte rökte pipa också… hmmm!
Kanske är det minnet som spelar Yatzy i min hjärna, men det är så jag kommer ihåg mannen…
Kommer inte exakt ihåg vad han hade för bil, men det var möjligtvis en Opel kombi. Har för mig att det var en Opel Record Caravan, med några år på nacken.
Min bror var inte riktigt nykter, på grund av den drickbara matsäcken som han hade med sig, och jag kommer ihåg att han tjatade friskt på den stackars chauffören under resans gång. Jag tyckte att det var lite pinsamt. Men det handlade bara om ca 15-20 minuter, som det tog att åka de 20 km som var avståndet mellan Svinesund och Strömstad.
Vi kom till slut fram till vår bil, vi tackade för skjutsen och troligtvis fick han även några kronor för besväret. Kommer inte ihåg om han sedan fortsatte sin resa mot Kalmar och Småland, eller om han åkte tillbaka till Svinesund. Han var i alla fall ensam med oss i bilen när han körde oss till Strömstad, men varken han eller bilen såg speciellt ungkarsmässiga ut, men vad vet jag?
Kommer faktiskt inte ihåg mycket, förutom mannens utseende och att han var en lärare från Kalmar som var ute på en liten semestertripp. Undrar om han kommer ihåg oss, där i gungstolen någonstans nere i Småland?
Vi äntrade vår bil och vår chaufför, som hade hållit sig helt nykter hela resan, förutom en eller två öl, satte sig bakom ratten och sedan åkte vi hela vägen tillbaka till Dalsland, efter ha blivit strandsatta i Norge!
Ja, det blev ju en riktig Norge-historia av det här!
Den Skogstokiga Bloggen 