När det går som tåget! (Eller: När Murphy ansvarar för tekniken blir tågordningen oftast en helt annan!)

Denna ”tåghistoria” inträffade endast ett fåtal dagar innan den föregående historien i bloggen. Lite omvänd ordning på berättelserna således, men så kan det bli ibland! Denna gång skulle jag resa med tåget från Öxnered mot Herrljunga för ett byte och sedan, vidare mot Stockholm!

Det var vinter och kanske 10-15 minusgrader när jag parkerade min bil vid järnvägsstationen i Öxnered, en bit från Vänersborg. Tåget anlände och jag gick på tåget och satte mig på en lämplig plats. Det var tidigt på morgonen och ganska lite folk med på tåget. Klockan tickade på, men tåget åkte ändå inte iväg och helt plötsligt hade det dragit 5 minuter över tiden, och tåget rörde sig fortfarande inte!

Vad är det som händer, varför åker vi inte?

10 minuter över tiden och vi var fortfarande inte igång!

Varför åker vi inte någon gång?

Men problemet var att järnvägsbron över Göta Älv i Vargön hade frusit fast i öppet läge och så länge problemet kvarstod, kunde vi inte åka någonstans alls egentligen!

Frustrationen steg vartefter tidsmarginalen gentemot tågbytet i Herrljunga minskade. Jag tror att tidsmarginalen från allra första början på låg runt 20-25 minuter någonstans och redan nu hade halva marginalen försvunnit, och det redan innan vi hade rört oss en enda meter! Bedrövligt!

Men till slut åkte vi i alla fall iväg mot Vänersborg, sakta, sakta!

I Vänersborg stannade tåget igen och givetvis skulle inte resan fortsätta förrän järnvägsbron i Vargön hade kommit på rätt plats igen! Det var fortfarande något problem som inte var löst…

Nej, det var ju både kallt och snöigt, och då ska ju givetvis ingenting i Sverige fungera …

Men till slut åkte vi äntligen iväg mot Vargön och Herrljunga, men nu var vi ca 18 minuter efter tidtabellen och det såg helt plötsligt väldigt dystert ut tidsmässigt, men hoppet fanns ju där trots allt och jag trodde nog att tåget kanske skulle försöka köra ikapp en del av den förlorade tiden!

Hoppet är ju som sagt det sista som överger en människa!

Men jag var dum och förstod inte bättre! För Murphy, min gamle antagonist, var ju med på resan! Käre gamle Murphy med alla sina hyss och rackartyg! Det borde jag ju ha förstått!

Tåget körde inte fort alls, snarare saktare än normalt, och klockan tickade ju på i alldeles för snabb takt!

Jag frågade tågvärden hur man hade tänkt att lösa situationen med anslutningståget i Herrljunga och han såg närmast frågande på mig när han svarade:

 – Lösa sig? Nä, vi kommer inte hinna fram i tid och tåget där kommer ju inte vänta på oss! Nej, det går inte!

Helvete i kvadrat, tänkte jag då!

Men hoppet fanns ju där ändå någonstans, om att vi skulle börja ta in lite tid, men när förseningen klockade in på 23 minuter, dog dock mitt sista hopp (och Murphy jublade samtidigt så högt han bara kunde!). När vi till slut var framme i Herrljunga hade Stockholmståget redan åkt i väg ungefär 7-8 minuter tidigare.

När vi var framme  hade vi till slut hamnat nästan en halvtimme efter tidtabellen. Bra jobbat!

Men innan dess, när jag hade insett att vi inte skulle komma fram i tid, blev jag tvungen att konfrontera tågvärden med stor tydlighet om mina krav! Jag tyckte faktiskt att jag hade en viss rätt att ställa vissa grundläggande krav på transportören, trots att totalt tre olika aktörer var inblandade i situationen (Trafikverket som ansvarade för tågbanan, Västtrafik som jag åkte med för tillfället, samt SJ som ansvarade för Stockholmståget).

Jag frågade hur jag nu skulle kunna ta mig till Stockholm, när mitt tåg redan hade avgått från Herrljunga?

Då sa han att jag kunde ta lokaltåget från Herrljunga till Skövde och sedan gå på nästa X2000-tåg till Stockholm i Skövde. Tågen stannade nämligen varannan gång i Herrljunga och varannan gång i Skövde!

Jag förstod att han inte såg några egentliga problem i situationen!

Men där var vi ju som sagt, inte riktigt överens i frågan!

Konsekvensen blev att jag skulle bli tvungen att leta upp ett lokaltåg i Herrljunga och ta mig till Skövde med detta, utan en giltig biljett, samt borda X2000-tåget och åka vidare till Stockholm, utan någon bokad sittplats och utan någon giltig biljett för just det tåget! I min biljett ingick ju även förtäring, vilket jag självfallet inte ville missa!

Jag såg nu ett stort berg växa upp framför mig, ett berg som jag nu skulle bli tvungen att bestiga, och  jag frågade därför tågvärden om det fanns någon personal i Herrljunga som skulle kunna fixa allt detta åt mig?

– Nej, det är helt obemannat, sa han då!

Precis som om detta nu var den naturligaste saken i hela världen?

Det mentala berget blev inte direkt lättare att bestiga efter detta svar, men då beslöt jag mig för att istället göra om berget till en liten kulle! Nu konfronterade jag istället tågvärden och talade om för honom att det faktiskt var hans uppgift att fixa detta åt mig, eftersom det inte var jag som hade strulat!

Jag var bara en resenär som hade råkat illa ut pga omständigheter som jag ej kunde råda över! Omständigheter som bara han kunde hjälpa till med att reda ut! Jag ställde naturligtvis mina krav på ett hyfsat och trevligt sätt, fattas bara annat! Det var ju inte tågvärdens fel att strulet hade uppstått!

Trevligt men bestämt!

Väldigt bestämt till och med!

Men ändå trevligt!

Jag menade på att jag varken ville, eller orkade att dra upp min livs historia för att lösa den uppkomna situationen, varken en (Herrljunga) eller två gånger (Skövde)! Risken att något skulle strula till sig rejält, såg jag som uppenbar möjlighet med tanke på en viss Murphy och alla hans påhitt!

Du får ringa och fixa detta åt mig, sa jag till tågvärden! När jag kommer ombord på lokaltåget i Herrljunga, samt kommer ombord på X2000-tåget i Skövde, ska det bara vara för mig att säga mitt namn och hänvisa till att tågvärden på detta tåg har ringt och förklarat läget! Var snäll och fixa detta åt mig!

Han förstod genast allvaret i situationen! Jag var ganska samlad, men ändå lätt upprörd över djävulen i alla detaljer!

Efter en stund, återkom han och förklarade att han hade uppfyllt mina önskemål till fullo och allt skulle nu fixa sig! Jag tackade för hjälpen, men var givetvis mycket skeptisk och gjorde mig beredd på att det skulle bli besvärligt det här…

Nu skulle jag med på tågen utan en massa tjafs och därmed basta! Nu var jag verkligen inte på lekhumör…

Men när jag till slut kom på tåget till Skövde så löste det sig nästan direkt, och jag såg nog väldigt bestämd och bister ut, så något tjafsande blev det inte! Nästan frustrerande bara det!

När jag gick ombord på Stockholmståget, blev jag dock tvungen att söka upp tågvärden för att få en sittplats, men inte heller där blev det något tjafsande! Jag fick en sittplats och även allt annat som ingick i biljetten!

Slutet gott, allting gott med andra ord!

Men på väg till min sittplats gick jag förbi mina fackliga kollegor som hade åkt med tåget från Göteborg och de såg faktiskt ganska förvånade ut!

De förstod inte hur jag helt plötsligt kunde vara på detta tåg, eftersom de visste att jag åkte med tåget som gick en timme tidigare, just för att det tåget stoppade i Herrljunga, vilket detta inte gjorde!

De satt där nu som fågelholkar och fattade ingenting, så lite skoj var det faktiskt.

Sedan fungerade ju allt normalt resten av resan, men nästa gång jag åkte blev det ju sju resor värre, men det har jag ju som sagt redan skrivit om i 2018 års sista blogg – som heter: ”Åkte till Stockholm, tog en öl & åkte sedan hem igen! (Eller: det gick som tåget, dvs det mesta gick fel, eller inte alls, men ölen var ju god!)”

skogstokig.blog/2018/12/31/akte-till-stockholm-tog-en-ol-akte-sedan-hem-igen-eller-det-gick-som-taget-dvs-det-mesta-gick-fel-eller-inte-alls-men-olen-var-ju-god/

Har ni inte läst blogginlägget från nyårsafton 2018, så gör gärna det nu, för de händelser som inträffade där skedde ca 1 vecka efter händelserna i detta blogginlägg! Även denna resa skedde tillsammans med gamle och goe Murphy, med alla sina hyss…

Folk brukar prata om att de har skyddsänglar som vakar över sig, själv har jag Murphy som lägger krokben för mig titt som tätt…

 

Dansade bilar och piruetter i snöslask! (Eller: Ibland överträffar verkligheten dikten när det omöjliga faktiskt händer!)

Denna händelse inträffade i december månad för ca 10 år sedan! Vi hade varit nere till köpcentret i Trollhättan och handlat och var nu på väg hem igen och platsen för händelsen var strax norr om Vänersborg. Det var vinterväglag, eller rättare sagt, det var extremt moddigt! Vi kommer i alla fall ikapp en Volvo 740 och jag lägger mig en bit bakom, just med tanke på den intensiva trafiken åt båda håll, i kombination med det ytterst förrädiska väglaget! Aldrig fel att ha lite bromssträcka och manöverutrymme utifall något händer, tänkte jag!

avåkning

Helt plötsligt börjar Volvon framför mig att sladda brutalt och våldsamt! Jag kommer ihåg att jag tänkte ”det var väl onödigt att börja sladda och leka på vägen med denna våldsamma trafik”, men inom någon sekund insåg jag ju att föraren i bilen framför inte ”sladdade och lekte”, utan istället försökte hålla bilen på rätt köl, eftersom bilen moddplanade på båda bakhjulen! Men istället för att släppa gasen (och eventuellt koppla ur) och försöka styra bilen på rätt köl, försökte föraren istället parera bilens sladdande bakvagn med yviga rattrörelser, vilket enbart gjorde att bilen sladdade ännu mer…

Det var nästan som om bilen började dansa på vägen framför mig…

Föraren i bilen framför blev nu nedgraderad till en passagerare i sin egen bil, eftersom varje parering med ratten bara gjorde att bilden sladdade ännu mer! Till slut snurrade bilen runt sin egen axel i 180 grader och åkte sedan, helt plötslig baklänges rakt ner i diket.

Hur detta nu gick till, det förstår jag inte riktigt, men så var det…

Tack och lov att jag höll avståndet redan från första början och därmed hade en broms och väjningsmån, vilket innebar att jag inte blev inblandad i incidenten rent fysiskt!

Bilen framför åkte nu med full fart bakåt! Det hela såg faktiskt lite komiskt ut!

Hastigheten hade ju som tur var inte varit alltför hög från första början, sedan minskade den även för varje sladd och kanske åkte bilen baklänges ned i diket med en hastighet av ca 30-40 km/h, eller något liknande, där den sedan landade mjukt nere i en djup och lös snödriva. Som tur var fanns det så pass mycket snö i diket att det förmodligen inte blev några egentliga skador på bilen!

En avåkning som i normala fall hade skrotat hela bilen och gett upphov till kroppskador av olika art, reducerades nu enbart till omskakade och överraskade personer inuti en snömarinerad bil!

Jag bevittnar hela händelseförloppet från första parkett från min förarplats, och det jag hinner se är att det i bilen sitter två förvirrade pensionärer, som inte fattar ett dugg vad som händer med dem! Bara denna händelse är ju unik på ett positivt sätt, för det som i normala fall hade skrotat en bil och förmodligen gett upphov till kroppskador av olika art, blev nu till ingenting alls, förutom massor av packsnö i hjulhus och annat, samt en allmänt omskakande upplevelse!

Men det är nu som det märkliga med denna berättelse infinner sig, för bara sekunder innan bilen framför mig börjar dansa runt på vägen, är det ett konstant flöde med mötande trafik, där lastbilar, bussar och personbilar, matade på i en aldrig sinande flod.

Men precis på sekunden då bilen börjar sladda och helt plötsligt befinner sig till stora delar även på den mötande vägbanan, då upphör den mötande trafiken som ett i trollslag och denna lucka varar sedan i ca 10-15 sekunder, det vill säga under hela sladdsekvensen, och direkt som bilen far baklänges ned i diket på rätt sida av vägen, fortsätter den mötande trafiken med samma höga intensitet!

Detta var otroligt osannolikt i sammanhanget och hade denna spontana lucka i trafikflödet inte uppstått, hade risken för att det hade blivit en våldsam kollision av det hela! En sådan kollision hade nog knappast slutat lyckligt!

Två oberoende lyckliga omständigheter som gjorde att en allvarlig trafikincident inte blev mer än en parantes i sammanhanget, och räknar man även med min beslutsamhet för att hålla avstånd till framförvarande bil, så innehåller historien mer än vad som skulle vara möjligt, gällande positiva och märkliga omständigheter i sammanhanget och då har jag ännu inte nämnt det märkligaste av allt i denna historia!

För exakt när bilen kanar baklänges ner i diket, och jag ser att både bilen och bilens passagerare klarade sig bra, passerar jag platsen i låg hastighet. Jag ser i även backspegeln att bilar bakom mig blinkar och ska till att stanna för att assistera, därför kan jag lugnt åka vidare, samtidigt som jag även ser det första mötande fordonet i mötande körfält komma!

Det första mötande fordonet var nämligen en slags lastbil, därav luckan i trafikflödet och som gjorde att allt slutade så lyckligt för de båda i den sladdande bilen! Fordonet var dessutom en bärgningsbil!

Ja, just det! EN BÄRGNINGSBIL!!!!

bärgare

Så det första som händer efter att man har åkt baklänges ner i diket, är att en bärgningsbil står bredvid bilen och är beredd att hjälpa till. Vi pratar nu endast om sekunder efter att bilen har landat i diket och det första dessa båda pensionärer ser ut genom rutan på sin bil när snön hade yrt klart, var en bärgningsbil med chaufför redo att hjälpa till!

Är inte detta märkligt, så säg?

Jag tror inte att man kan ha speciellt mer tur än vad dessa personer hade denna gång och hade jag inte sett hela händelseförloppet med mina egna ögon, så hade jag nog inte trott på denna berättelse, men ibland slutar allt lyckligt, därför är historien också värd att återberätta!

Datorer, elektronik och haverier! (Eller: När backupen havererar hjälper inte ens en backup!)

Hösten 2015 gick först datorns skrivare sönder! Kaputt! Trasig! Skrot! Den gick ju inte att få ordning på! Lite surt i sammanhanget var dock att man hade köpt på sig en massa bläckpatroner som nu helt plötsligt blev fullständigt värdelösa! Typiskt! Skrivaren var 6-7 år gammal och hade kanske gjort sitt, inte mycket att säga om detta kanske? Hittade en ny, mycket bättre, modern och all in one-skrivare, dessutom prissänkt med 600 kr, och det var ju bra! Alltid bra med nya prissänkta varor!

Men lite sned i sinnet blev man ju, trots allt!

Sedan gick ju givetvis den stationära datorn också sönder, redan dagen efter, till och med (all skit händer ju alltid klustervis av någon outgrundlig anledning), men eftersom detta var en budgetdator som var 4 år gammal var den inte ens värd att reparera, vad felet nu kunde vara? Den gick i alla fall inte att få igång, trots en massiv felsökningsinsats, men jag lyckades i ett initialt skede ändå säkerhetskopiera hela innehållet till en extern hårddisk innan det var försent, så förhoppningsvis så hade jag inte förlorad någon viktig info!

Jag har för mig att jag gjorde en extern säkerhetskopiering så fort som datorn började krångla, så där tänkte jag till och fick ett till positivt utfall som belöning! Inte dåligt!

Försökte sedan att få ordning på datorn under flera dagars tid, men den gick inte att få ordning på och felet bara eskalerade och datorn var till slut helt oanvändbar, men skit samma! Fick därför beställa en ny dator! Även denna produkt var prissänkt, med 2000 kr!

Så egentligen tjänade jag 2 600 kr på några dagar, inte dåligt! Ja, det är alltid trevligt att tjäna lite pengar!

Men sedan dröjde det inte speciellt länge innan teknikdjävulen åter kom på besök  och det började strula igen, bara någon månad senare, typ! Kanske bara fem, sex veckor efter första besöket! Nu drog laptopen sin sista suck och mycket kort därefter (dagar) havererade även den externa hårddisken!

Nu var det kokta fläsket verkligen stekt…

Problemet var bara det att jag hade säkerhetskopierat det mesta av mitt material på tre olika ställen, på den stationära, den bärbara och den externa hårddisken! Jag hade som tur var lyckats återföra en del material till den nya stationära datorn som jag köpte när den gamla rasade. En del annat hade jag bränt över på lite skivor, men jag tappade ända en stor mängd material genom detta teknikhaveri. Mest bilder! För jag hade ju inte gjort någon backup varken på backupen eller reservbackupen!

Att jag skulle behöva göra backup på både backupen och reservbackupen fanns ju inte i sinnet när jag blev tvungen att köpa och installera ny utrustning hela tiden. Inte förrän den sista backupen havererade! Men då var det ju redan för sent!

Helvete (man får faktiskt svära när man drabbas av galopperande it-pest)!

Trots att jag hade sparat mina digitala filer på tre separata ställen, sket det sig i alla fall i slutet. Det räckte inte med en stationär dator, laptop och extern HD, det räckte alltså inte med både hängsle och livrem…

Då blev jag åter lite sned i sinnet!

En slägga i detta läge och jag hade gjort fullständigt rent hus…

Nuförtiden sparar jag på den bärbara, den stationära, på 2-3 olika externa hårddiskar, samt på några olika USB-minnen, samt ute på molnet.

Några extremviktiga saker bränner jag även över på en DVD-skiva. Nu ska jag klara det mesta och ska förmodligen inte bli alltför sned i sinnet om något går sönder! För sönder går ju grejor, typ för jämnan, helst samtidigt, och vid allra sämsta möjliga tillfälle!

Men sedan måste man ju även ta höjd för brand, stöld, vattenskada, vulkanutbrott, zombieapokalyps, attack av utomjordingar, kärnvapenanfall, dinosaurieangrepp, kolera, pest, postkodlotteriet etc. Det finns således mycket att ta höjd för så att man inte tappar viktig information från sina datorer!

Nu kan jag väl inte tappa en massa viktigt digital information vid ett, eller flera, haverier?

Ha!

Computer-Crash-919x1030

Det vill man ju tro, men osvuret är nog bäst, för annars sitter man väl där och är lite sned i sinnet, återigen!

Suck, pust och stön!!

Hade ett lager på lager, men det rullade ändå inte på! (Eller: Varför tro att något ska hålla mer än 5 år?)

Version 1:2!

Tidigare i höst blev jag tvungen att byta hjullager fram på min Volvo V70 från 2013! Köpte en ny lagerhub (vilket betyder hjullager på rikssvenska) hos Mekonomen för 1 800 kr för att försöka byta själv. Är ju van att skruva och hjullager har man ju bytt några stycken tidigare i livet, så detta skulle väl inte vara något problem, eller? Ja, vad tror ni?

Men bara för att byta ett hjullager på en modern bil krävs att bromsskivan, bromsoket, sadeln (nej, ingen sådan sadel, pucko!), styrstaget, länkarmen och stötdämparfästet, dvs fjäderbenet, (och fan och hans mormor) demonteras. Sedan ska hela fjäderbenet i sin tur separeras från drivaxelns splines (jo, det heter så) och sedan krävs att man även kan pressa loss hela skiten, dvs lagerhuben, från själva fjäderbenet (ja ja, där försvann den sista läsaren – hej då!)

Men det hela misslyckades kapitalt, eftersom gängorna på muttern till styrstaget omgående skar ihop (vilket tog ca 1½ timme och  etthundratjugofyra svordomar att fixa till), dessutom hade bulten till stötdämparen rostat fast och hylsan kuggade över direkt vid första försöket att demontera, så det var bara att ge upp! Hade tyvärr inte verktygsresurser för att fortsätta arbetet. Nu var vi upp i etthundrasextiofyra svordomar!

Men det skall ni veta – Det är aldrig för sent att ge upp!

Jag låg dessutom ute på gatan och skruvade, vilket inte är optimalt på något som helst sätt och vis! Och det som började som ett skyfall, slutade med ett vredesutbrott!

Fick till slut ändå monterat ihop det hela igen efter totalt 4 timmars slit helt i onödan och Bilia i Stenungsund fick istället byta lagret för en ringa kostnad av 4 600 kr (trots medtaget lager)!

Det var ett paketpris, fick jag höra! Det innebar säkert att lagret ingick i priset, och så kommer jag (som en idiot) och lämnar in ett eget lager, vilket innebär att det lager de hade på lager, fick ligga kvar på lagret! Nej, jag vet faktiskt inte, utan nu hittade jag ju bara på… Ja, det sista alltså!

Suck!

Förr kunde man byta hjullager på en halvtimme med hjälp av en stor skiftnyckel, en skruvmejsel, en tång och några andra vanliga verktyg, man behövde inte demontera mer än själva hjulet, en fettkapsel, en saxpinne och en stor mutter, sedan var det bara att pilla ut (yttre) lagret, nu går det inte att göra, utan att först demontera halva bilen! Max tjugotvå svordomar blev det, inte fler!

lager

Suck igen!

Tidigare hade jag även ett mystiskt fel som spökade under ett års tid, där motorn vid ett flertal tillfällen gick ner i skyddsläge under körning! Detta innebär att motoreffekten stryps och att motorn blir orkeslös (ungefär som föraren då!) Inget farligt i sig, men inte speciellt optimalt ute i trafiken där omkörningar och branta backar genast blir problematiska omständigheter! Det blir därmed svårt på ren svenska!

Bilen hade varit inne på ordinarie service, utan att felet upptäcktes (naturligtvis!), samt även inne på en specifik felsökning för just detta fel, men felet kunde ändå ej hittas (självklart), vilket ändå kostade 800 kr (klart som korvspad), och dagen efter var felet där igen (jajamänsan)!

Undrar var korvspadet kom ifrån…?

Under detta år misstänkte att jag hade bakterier i bränsletanken (ju, det är sant) och efter byte av ett helt tätt och igenslammat bränslefilter försvann ju larmet för ett tag!

Hade även loss och rengjorde filtret flera gånger och efter varje gång försvann felet. Jag hällde även i medel för borttagning av vatten i bränsletanken, samt medel för att bränna rent partikelfilter, samt byte av bränslefilter ytterligare en gång!

Kanske var det fel att göra så, men då felet ändå försvann varje gång, så var det i alla inte hel fel, eftersom felet försvann (Om någon förstod detta är kommentarer överflödiga och om någon inte förstod, likaså!).

Varje åtgärd verkade ta bort larmet och problemen tillfälligt (från någon vecka till några månader), men det kom alltid tillbaka trots allt! Lite som herpes alltså…

Det fanns ju skit och vatten i tanken, men det verkade ändå inte vara det primära felet!Jo, det är fortfarande bränsletanken på bilen vi pratar om, inte grannens septiktank (skittank på svenska!).

Vid bilservicen året efter (juni 2018) så upptäcktes dock totalt 32 felkoder för olika saker. Men det mest specifika felet var en defekt sensor till turbons intercooler, och denna givare fick bytas förstås och felet försvann.

Verkstaden dreglade givetvis och ville åtgärda alla felkoder till ett fast paketpris a 1500 kr… Nej, nu ljög  jag en smula.. Förlåt, ska aldrig hända igen!

Givaren kostade typ några hundra, men eftersom hela fronten fick demonteras på bilen för att komma åt att byta sensorn, gick det hela ändå på runt 2 500 kr! Men detta är faktiskt sant, tyvärr!

Givetvis fick jag betala för felsökningen också (naturligtvis), vilket är lika med att plugga in ett elektroniskt instrument i en kontakt i bilens kupé och sedan läsa av felkoderna i displayen. Detta ingår då ändå i serviceprogrammet, men ta extra betalt för att det helt plötsligt visar någonting på displayen, ja det har de inga problem med! För bilfirman är det rena festen varje gång en kund kommer in med sin bil, party, party – minst sagt!

Åter suck!

Förr var Volvo lika med kvalité, men nu är det inte mycket kvar av denna vara!

Volvo är ju latin och betyder ungefär ”Jag rullar”, men skulle borde nu istället betyda ”Jag strular”.

Att äga bil idag innebär att man är hatad av alla miljövänner, men älskad av alla som jobbar på bilverkstad! Den gemensamma nämnaren är dock är att alla vill ta dina pengar!

Resan ner till Svenskt Rockarkiv i Hultsfred! (Eller: Urladdningen som höll på att stjälpa en hel fotoexpedition)

Detta är en händelse som utspelade sig för ca 4-5 år sedan! Jag hade då bokat in ett besök hos Svenskt Rockarkiv nere i Hultsfred, Småland. Anledningen till själva resan var att jag höll på med grundläggande research till min kommande faktabok gällande musikfester och festivaler i Sverige under en 20 års period, ”Svenska Festivaler & musikfester 1966-1986!”. Samma bok som jag håller på att slutföra just nu! Finns det något om Sweden Rock i denna bok, undrar ni då! Jo, en liten koppling finns faktiskt!

IMG_3044

Jag hade på förhand avtalat ett datum med arkivarien nere på arkivet, och de hade även plockat fram en massa material till mig. Det var pärmar, tidningar, tidningsklipp, affischer, planscher, föreningsmaterial, årsredovisningar och mycket annat. Besöket grundade sig ju på Rockparty och deras musikfestivaler, konserter och galor i Hultsfred fram till den stora festivalen 1986! Mängder med grejor som man hade plockat fram och sorterat ut enbart inför mitt besök. Jag fick även en guidad rundvandring av arkivchefen och sedan fick jag hålla till i forskarskrubben på övervåningen, så länge jag ville.

De erbjöd sig även att vara kvar längre än som var brukligt enbart för att jag skulle hinna utföra mitt arbete.

Jag hade gått upp tidigt och sedan kört de drygt 30 milen ner till Småland, och jag hade med mig 2 kameror för att kunna dokumentera alla hundratals papper, tidningar och bilder som fanns där.

Allt var förberett och nu kunde ju ingenting gå fel…

Kamerorna hade fulladdade batteriet, så såg det i alla fall ut när jag hade kollat dem dagen före, samt ett nyligen laddat reservbatteri.

Men… jo resan ner gick bra och jag hittade fram och allt var frid och fröjd… men!!!

Det första batteriet laddade givetvis ur omgående, från 100 till 0 på några minuter…

… och det gjorde även det andra batteriet, som laddade ur efter endast några få bilder.

Jag hade trott att de var fulladdade, men ett batteri var det tydligen något fel på och det andra såg bara skenbart fulladdat ut!

Suck!

Detta gjorde att jag nu endast hade ett fungerande batteri till två kameror!

Helt plötsligt ser jag hela min 30 mils fotoexpedition rasa ihop som ett korthus i en orkan och paniken stegrade sig inombords.

Men det visade sig nu dessutom att det inte alls fungerade att fotografera med systemkameran och det var även dåliga ljusförhållanden, samt bristfälligt med plats. Dessa bilder blev inte alls bra för mitt ändamål, som var att dokumentera en massa text, som jag sedan skulle skriva av. Att fotografera vanliga motiv, som planscher och liknande fungerade givetvis, men inte att fotografera av läsbar text…

IMG_3054

Nu blev det panik igen!

Vad skulle jag nu göra?

Skriva av var inte praktiskt möjligt och att kopiera eller skanna hade både varit alltför tidsödande och opraktiskt, dessutom hade jag säkert blivit tvungen att betala för mig, om det ens nu hade varit praktiskt möjligt, vilket det naturligtvis inte var!

Men så kom jag ju på att jag hade en mobilkamera som gick att använda för ändamålet och den fungerade faktiskt mycket bättre. Hade ju även med mobilladdaren så strömmen var ju inget bekymmer!

Yes, äntligen fungerade allt, nu kunde ju ingenting gå fel…

Skönt, nu kunde jag slappna av och köra på och det fungerade bra ända tills mobilkameran helt plötsligt hängde sig och ej svarade på kommando!

Hela mobiltelefonen var nu oanvändbar och jag fick helt enkelt stänga av telefonen och starta upp den från början igen… och hoppas att den skulle fungera!!!

Nu blev jag riktigt nervös igen, men efter en omstart av telefonen fungerade allt igen, tack och lov.

Men det blev ändå några svettiga minuter med hjärtklappning och med paniken stegrande inombords, innan jag hade löst problemet!

Det som började som en ren katastrof, blev till slut ändå ganska bra! Men det fanns hela tiden ett stressmoment hängande över mig, för grejorna  kunde ju sluta fungera precis när som helst, bara så där!

Men jag hann med att dokumentera allt som skulle dokumenteras, och efter ca 6-7 timmar när jag hade stressat igenom allting för att hinna klart och var jag helt slutkörd i huvudet.

IMG_3068

Jag var nu vrålhungrig och hade nu 31 mil att köra hem!

Jag fick dock börja med en rejäl matpaus vid närmaste hamburgerställe, innan jag sedan gav mig iväg hemåt!

Men givetvis blev jag svintrött efter maten och fick köra med nedvevade rutor och hög musik på bilstereon för att kunna ta mig hem!

IMG_3052

IMG_3059

Det blev en seg resa hem , men det gick till slut, tack och lov!

———————————————————————————————————————-

Besök gärna Svenskt Rockarkiv om ni har vägarna förbi Hultsfred. Där försöker man samla på det mesta om svensk musik, rock, pop och allt som är relaterat (om musikkultur, musikfester, festivaler, artister, spelningar, skivor, böcker, planscher, affischer, tidningar etc).

Rock’n’roll eller hur?

Punktering tidigt en torsdags morgon!

16/11-2017:

Ingen bra dag idag! Hade jobbat nattskift och sätter mig i bilen för att åka hem, strax före klockan 6 på morgonen.

Jag hade hört ett konstigt ljud i bilen redan när jag åkte ner till jobbet igår kväll, men eftersom allt verkade fungera normalt i både höga, som låga hastigheter, antog jag att det bara var sommardäcken  som hade blivit hårda i den begynnande vinterkylan, och av denna anledning förde mer oljud än vanligt. Tyckte förvisso att det var märkligt, men tänkte sedan inte så mycket mer på detta!

Kom fram till jobbet i Stenungsund och körde in och parkerade! Bilen verkade helt normal och inga konstigheter, förutom den höga ljudnivån från bakdäcken. Tänkte dock inte på att kolla på däcken, vilket jag kanske borde ha gjort, men det glömdes bort i ivern över att få komma in och börja arbeta!

Åkte som sagt hem från jobbet  på torsdag morgon och det konstiga ljudet återkom direkt. Sedan när jag kom ut på E6:an/motorvägen så hördes ljudet fortfarande, men bilen uppförde sig fortfarande helt normalt. Jag körde inte alltför fort, men var väl upp i 100 km/h (det var lite småhalkigt) som mest när jag körde om några långtradare, men vid ett tillfälle så verkade dock bilens bakände oförklarligt kränga till och kom för en kort stund obehagligt nära en lastbil. Jag var ju även trött och tänkte att jag hade varit okoncentrerad för några sekunder och att det berodde på detta. Men sedan när ljudet verkade öka i både omfång och styrka kände jag att jag måste ta mig av motorvägen för att kolla. Men det blev först i Ljungskile som jag kunde svänga av vägen för att kunna stanna, och då märkte jag att något var riktigt galet med ett bakhjul.

Ett bakhjul började då att wobbla enormt och det blev helt plötsligt stor obalans i bilens akter, dessutom uppstod ett starkt smattrande ljud. Då visste jag instinktivt att ett däck förmodligen var helt skrot. När jag hade stannat såg jag att hela däcket vänster bak var så pass varmt, så att det rök om det, samt att det var helt lufttomt. Däcksidan var även fullt med stora uppslitna hål.

Det såg ut som att jag hade kört flera mil med ett helt tomt däck, utan att det hade märkts på väghållningen. Helt otroligt! Känns dock inte riktigt rimligt. Eller så brakade det ihop helt och hållet när jag svängde av motorvägen. Jag vet inte, men det hela kändes väldigt konstigt. Man ska inte kunna köra flera mil på ett helt tomt bakdäck, utan att få försämrad väghållning, kraftig obalans. Kör man i 100 km/h med ett tomt däck, så kan man förmodligen tappa väghållningen och kanske till och med krascha bilen om man har otur. Men kanske klarade anti-sladd systemet (såg dock ingen avisering för aktiverat system) och en bra däckstomme upp situationen. Jag vet faktiskt inte!

Fick ringa Volvo Assistans som skulle skicka en bärgare! Efter 10 minuter ringde han från Assistansen och frågade om jag stod i Ljungskile eller i Ljungby? Jag talade återigen om att jag stod i Ljungskile, men då hade han redan hade skickat iväg en bärgare till centrala Ljungby, så det tog hela 45 minuter innan bärgaren var skickad till rätt plats.

I moderna bilar finns ju inga reservhjul, annars hade man ju kunnat slänga på ett nödhjul och kört hem, men nu gick inte detta! Men bärgaren kom och talade m att han hade blivit anvisad att köra ner bilen till verkstaden i Lilla-Edet. Volvo i Uddevalla var stängt för ombyggnad, och Trollhättan hade en månads väntetid, så Lilla Edet skulle det alltså bli!

Men jag kom överens om med chauffören att han istället körde hem både mig och min bil till Uddevalla. Vilket inte var något problem! Så både jag och bilen var hemma strax efter klockan 8 på morgonen. Med bilen på gatan utanför huset, hade jag ju full kontroll på situationen igen! Nu kunde jag gå och lägga mig och sova för en stund!

Nu sitter vinterhjulen på bilen, och den är körbar igen. Kanske borde man skaffa ett nödreservhjul och lägga i bilen för framtida haverier. Assistans i alla ära, men man kommer bara till närmaste verkstad och hyrbil har man endast i 3 dagar. Kanske även teckna en separat hyrbilsförsäkring? Nu gick det bra igen, som det oftast gör i min värld.
Så nu är jag åter redo (nåja!) för nya utmaningar i livet!

//Nu har det gått ett halvår sedan missödet och just idag den 28 maj-2018 har jag anmält till mitt försäkringsbolag att jag vill uppgradera min försäkring så att även en permanent hyrbilsförsäkring ingår, känns tryggare så! Men det har givetvis uppstått fler problem med både hjul efter denna händelse i november 2017, men mer om detta i något kommande inlägg!//

punktering