Expedition Borgvattnet 1999: Övernattning i ett spökhus! (Eller: Spökena blev livrädda, men inte vi!)

Helgen den 3-4 juli 1999 övernattade jag och två andra kamrater från Vänersborg, samt en gemensam vän från Härnösand, i ett av Sveriges mest berömda spökhus. Spökhuset ifråga var den kända prästgården i Borgvattnet belägen ca 60 km nordost om Östersund i östra Jämtland. Ett ”Gasthus” som enligt uppgift härbärgerat många nyfikna nattgäster sedan starten 1972!

Detta mytomspunna hus är givetvis omgärdat med mängder av skrönor och historier av alla dess slag. Personalen hjälpte även de, välvilligt till med att måla upp ett scenario, där stället framhävdes som ett aktivt spökhus. Att den närliggande sjön hade dubbla bottnar (!) blev vi också upplysta om, mycket konstigheter i den lilla byn Borgvattnet alltså!

prästgård

Köket och två angränsande rum på nedervåningen var vid vårt besök låsta nattetid och inuti dessa rum försiggick givetvis en stor mängd spökerier nattetid, i alla fall enligt personalen. Stolar skulle ha flyttas runt under natten och dörrar som man låste på kvällen, påstod man var upplåsta på morgonen när man anlände. Men varför spöken bara är aktiva under nattetid är dock okänt, och när det dessutom är ljust på natten under sommaren i denna del av landet, blir det ju ännu märkligare! Men strunt samma!

Frågan ställdes då till personalen varför man inte riggade upp en rörelsedetektor, som  man kopplar till en kamera av något slag, och därigenom införskaffar ett sensationellt förlopp på film, men vi fick inget svar på frågan?  Det borde väl vara väldigt värdefullt och exklusivt att fånga in ett utfört spökeri på film? Bättre reklam går ju knappast att få för ett spökhus som helt och hållet lever på spökerierna. Ett problem med resonemanget kan ju vara att det är svårt att filma ett spökeriförlopp som aldrig inträffat!

De fantasifulla berättelser som personalen villigt framförde vid vårt besök, fyllde ju enbart ett enda syfte och det var att hålla denna ytterst lönsamma myt vid liv. Vi upptäckte i vilket fall som helst varken något ljud från köket eller några upplåsta dörrar vid övernattningen. Det var tydligen inget spöknattskift igång i köksregionen denna natt och köksspöket verkade tyvärr vara ledigt.

Suspekta teorier!

Vi fick reda på att spökerierna förmodligen utlöstes därför att huset låg mitt på ett så kallat ”Currykors” och som grädde på moset så skulle detta också vara orsaken till att mobiltelefonerna ej fungerade varken i eller utanför huset. Men en dålig mobiltäckning kan ju också vara en förklaring, särskilt i nådens år 1999!

I prästgården har det enligt vissa källor självfallet inträffat en mängd bisarra spökerier genom åren. Folk ska även ha sprungit ut i panik mitt i natten och besökare till den på dagen öppna kaffeserveringen har också hastigt fått avvika ut genom ytterdörrarna! Detta enligt personalen och andra källor på samma nivå! Detta skulle tydligen, enligt ett resonemang, bero på att vissa personer är mer mottagliga för det ockulta och därför känner ett kraftigt obehag när de vistas tillsammans med osaliga andar eller något liknande elände på det övernaturliga planet.

Ja, ja… bla, bla, bla …

Vi övriga gäster som inte kan förnimma något övernaturligt överhuvudtaget, är vi då resistenta mot spöken? Nej, den riktiga förklaringen måste nog snarare vara att de personer som reagerar kraftfullt på närvaron av påstådda spöken i detta hus, samtliga lider av ytterst livlig fantasi. Denna livliga fantasi i samband med en tro på spökfenomenet som en fysisk företeelse, gör ju att dessa personer drabbas av en extrem självsuggestion.

spöke 2

Därefter tror de sig se spökväsen eller känna närvaron av desamma i varenda vrå och skrymsle. Upplevelser av detta slag är för det mesta en produkt av en ren psykologisk natur, där det komplicerade mänskliga sinnet spelar godtrogna personer avancerade spratt. Graden av spökerier verkar i första hand vara bunden till vissa personer och inte till platsen eller tiden, det ger ju en kraftig fingervisning om att fenomenet inte är av en fysiologisk natur.

Men nu skulle det ju handla om vårt besök och våra upplevelser i Borgvattnet, så spökens vara och icke vara som fenomen får vi avhandla någon annan gång!

Spöken i turistbranschen!

Det finns spökhistorier från prästgården som går ända tillbaka till 1927, då komminister Nils Hedlund var den förste som (påstås det i alla fall) upplevde märkligheter i huset och sedan har det spökat för diverse präster och andra som har uppehållit sig här. De senaste årtiondena har spökena gått in i den penningstarka turistbranschen och prästgården som numera är pensionerad, framlever sitt pensionärsliv som vandrarhem.

Prästgården såg ju onekligen ut som ett spökhus både in- och utvändigt, i alla fall 1999. En total renovering av huset hade under normala omständigheter hade varit mycket befogat, men då skulle ju spökatmosfären försvinna. Detta skulle i sin tur slå hårt mot de lönsamma affärerna! Man kan ju inte komma ifrån att arrangemanget är av ett kraftigt kommersiellt intresse, en övernattning kostade trots allt sommaren 1999, hela 225 kr per person och natt. Till detta så finns en del souvenirer och krimskrams till försäljning så spökena genererar trots allt en hel del pengar.

I de många gästböckerna i huset, där upplevda spöken och spökerier hade skrivits ned av gästerna, verkar det ha hänt en hel del under årens lopp. Bland de rum som det påstås spöka mest i, tycks det ”blå rummet”, ”gråterskornas rum” och ”expeditionen” vara de allra livligaste. I halva huset med andra ord! I det ”blå rummet” fanns en gammal litografi eller kanske möjligen ett foto (svårt att avgöra vilket det är) som föreställer en pojke av okänt ursprung.

Vi försökte ta reda på lite fakta om porträttet men ingen information fanns att få. Detta porträtt ska enligt gästböcker och andra källor, ha pratat (!), ändrat position genom att hänga sig själv upp och ned, bytt rum under natten och så vidare. Men den vanligaste iakttagelsen är att denna pojke ska ha följt nattgäster och besökare med blicken, något som fått många att känna ett starkt obehag. Vissa besökare har t.o.m. påstått att pupillerna på tavelpojken mystiskt försvunnit när de stirrat in i porträttet.

Naturliga förklaringar eller diverse spökerier?

Vi studerade naturligtvis detta porträtt ingående och märkte inget onaturligt (vilket vi ej heller hade förväntat oss). Förklaringen är naturligtvis att folk som studerat detta porträtt drabbats av en synvilla (den autokinetiska effekten), vilket inte är speciellt ovanligt om man stirrar länge på ett orörligt föremål. Synvillan ger sken av att ett orörligt föremål (eller delar av ett sådant) ser ut att börja röra på sig, det är alltså det mänskliga ögat respektive hjärnan som spökar och inte porträttet!

Andra saker som ska hända i det ”blå rummet” är att någon (eller något) ska sätta sig i någon av sängarna, vilket syns som ett tillskrynklat avtryck i överkastet. Detta hände förvisso en gång under kvällen vid vårt besök, men det var definitivt inget spöke som var orsaken. Däremot visade detta lilla experiment (spökeri) hur lätt det är att smita in och göra ett avtryck utan att folk lägger märke till det.

I fåtöljen som stod i det ”blå rummet” hade en grå spökdam observerats, gardiner har flugit i ansiktet på folk och dessutom har draperiet som är beläget framför dörren mellan det ”blå” och det ”gula rummet” ha rört på sig fast samtliga dörrar och fönster varit stängda. I detta rum har även barnagråt hörts (är det pojken på tavlan som blivit ledsen, månne?). I ”gråterskornas rum” har diverse spöken observerats och gråt har även det hörts i detta rum, därav namnet på rummet.

Övriga spökerier gestaltar sig som dunkningar i väggar, skrapningar och knackningar på fönster, någon som ”springer” i trappan, ytterdörren som öppnas och stängs, taklampor som gungar, suckar som hörs, sängar och möbler som vibrerar! I vissa fall har spökena även utfört handpåläggningar på skrämda nattgäster. Om spökena försöker praktisera healing eller något liknande förtäljer dock inte denna myt?

De flesta av dessa påstådda spökerier kan naturligtvis lätt avfärdas som efterhandskonstruktioner eller rent påhitt, men man får nog även tillskriva diverse misstolkningar, inbillning och självsuggestion till det hela. Ungdomar i Borgvattnet måste ju också roa sig kungligt när de beger sig till prästgården för att spöka för de skärrade övernattande besökarna. Naturligtvis utsätter gästerna även varandra för en massa spratt och går någon på toaletten eller går ut och röker mitt i natten, så tror självklart de andra gästerna att det är spöken som håller låda.

Vissa våldsamma beskrivningar av spökerier har också framförts, där en person påstår sig ha blivit släpad i armen av ett spöke uppför halva trappan som leder upp till övervåningen. En annan person påstår sig ha blivit ”greppad” i benet av ett spöke och föll därför i trappan. Sanningshalten i dessa händelser är nog inte alltför hög!

Spökerier som ska ha inträffat innan prästgården blev ett vandrarhem (with all ghosts include)  drabbade bl.a. komminister Rudolf Tängdén och komminister Nils Hedlund som båda observerade en grå spökdam! År 1941 råkade stiftets sekreterare Inga Flodin även ut för ett nattligt spökeri i ”gråterskornas rum”. Inga Flodin vaknade på natten och kände sig iakttagen och observerade tre kvinnliga spöken sittandes i en spöksoffa (!).

Inte ofta som även möbler spökar, men i Borgvattnet förkommer det tydligen…

Det finns även en mindre känd skröna om ett barn som ska ha bragts om livet på detta ställe, för att sedan ha blivit nedgrävd bakom huset, därav barngråten i huset! En ren ”hittepå-historia” utan minsta verklighetssubstans, kan man nog kalla detta.

En annan känd spökincident råkade komminister Erik Lindgren ut för när han höll på att tippas ur sin gungstol av illvilliga spöken.

Attans spöken att hålla på!

Det finns som synes många  paranormala upplevelser som ska ha inträffat på denna prästgård och teorierna om varför det spökar kan i vissa fall vara lika uppseendeväckande som själva spökerierna. Man kan nog lugnt hävda att det som upplevs i detta hus misstolkas, överdrivs eller helt enkelt inbillas och ljugs ihop medvetet eller omedvetet. Myten har i alla fall kommit i rullning och spökerierna kommer nog att hålla på i detta spökhus långt in i framtiden, sedan spelar det nog mindre roll om det finns några spöken eller inte!

spöke3

I nästa avslutande del av historien ska jag berätta om vad vi upplevde under vårt besök, och vad själva syftet med vår resa till Spökprästgården i Borgvattnet var? Träffade vi på något spöke eller blev vi skrämda, nej inte direkt….?

Inga paranormala fenomen, poltergeister,  vålnader, gastar, mylingar eller andra väsen visade sig för oss med andra ord!

Men man kan än idag, snart 20 år senare, fortfarande övernatta på prästgården, fast nu kostar en övernattning betydligt mer än vad det gjorde för oss 1999!

Del 2 i berättelsen finner du här:

Här är även en extern länk (har f.ö. inget med länken att göra) till huset i fråga för alla som är intresserade av en närkontakt med ett spökhus!

Parkeringskaos med konsekvenser! (Eller: Lobotomerade pungråttor kan inte parkera!)

För någon vecka sedan parkerade jag i parkeringshuset vid Willys i Uddevalla, jag skulle bara in och handla något! Men när jag kommer tillbaka till bilen efter uträttat ärende hade naturligtvis någon helt intelligensbefriad babian parkerat sin bil så idiotiskt att jag bara kunde öppna förardörren lite på glänt! Hur skulle jag nu ta mig in i bilen?

Efter några dödfödda försök med att tränga mig in genom förardörren, gav jag upp och gick runt bilen och försökte nå förarsätet från passagerarsidan istället! Men på en modern bil är det ju både växelspak, konsoler och en massa annan skit mellan stolarna, så det går inte bara att sätta sig i passagerarsätet och sedan glida elegant över till förarsätet. För hur får man med sig sina fötter och ben med över? Man kan inte heller krypa över, för då blir man stående på knä i förarsätet utan möjlighet att få med sig ben och fötter, och att då försöka vrida sig i rätt position är helt omöjligt! Det skulle ju sluta med en fullständig katastrof!

Men hur skulle jag nu göra, utan att fasta i någon pinsam ställning och inte komma loss, eller att förstöra bilens inredning under mina förflyttningsförsök inuti bilen?

Jag sträckte ut hela min kropp uppåt mot taket, samtidigt som jag drog in arslet mot förarsätet, jag öppnade sedan förardörren för att få några ytterligare gratiscentimetrar, samt körde ner rutan i dörren för att kunna spjärna tag med vänsterarmen i fönsterkarmen. Efter fem minuter hade jag fastnat i något sorts mellanläge och fick naturligtvis inte över mina ben, men då fick jag istället trycka mig ut mot den glipande förardörren och ta motspjärn i fönsterkarmen och sedan trycka hela överkroppen upp mot taket, samtidigt som jag försökte komma ned mot stolens ryggstöd.

Hade inte förvånat mig det minsta om jag i just detta läge hade fått ett ryggskott, eller något liknande, och att räddningstjänsten hade fått ingripa för att lösa situationen! Ett skräckscenario, verkligen!

Till slut fick jag i alla fall över ett ben, samtidigt som det givetvis började krampa som vansinnigt i benet, foten fick jag dra mot instrumentpanelen så gott det gick i min utsatta situation, men till slut fick jag äntligen över hela vänsterbenet och nu kunde jag även ta spjärn mot golvet och trycka mig ännu mer upp mot taket och ut mot dörren, samtidigt som jag fick ta tag i högerfoten med högerhanden och dra den mot mig, trots all smärta och kramp!

Det fanns egentligen varken utrymme eller möjlighet att vinkla fot och ben, så att situationen skulle lösa sig, men med stor vilja och lite våld på den egna kroppen gick det till slut att forcera hindret, som var en kombination av bilens inredning och min egen kropp!

Till slut infinner sig dock den förlösande stunden då jag hade fått över mina båda ben och fötter på rätt sida, och nu kunde äntligen jag trycka ned dem under ratten och sätta mig ordentligt i sätet.

Yeah, vilken skön känsla mentalt, men rent fysiskt regerade smärta och kramp!

Svettig, trött och irriterad vänder jag nu huvudet mot höger sida av bilen för att stänga passagerardörren och ser då att en gubbe i bilen bredvid hade suttit och tittat på hela min akrobatkonstuppvisning! Han blev nog mycket road av situationen!

Men det var ju kul för honom, men själv var jag inte speciellt road över situationen!

Nya utmaningar med samma tema!

Ett par veckor senare var jag på samma parkering och parkerade utan några bilar på sidorna, helt fritt och stort spelrum med andra ord!

parkering

Men när jag kom tillbaka hade givetvis någon lobotomerad neanderthalare gjort en idiotisk raggarparkering precis bredvid min bil!

Herre Gud!

En Mercedes som stod helt snett, halvvägs inne i parkeringsrutan, med framskärmen effektivt blockerande min förardörr!

Helvete, nu var det precis samma visa igen! Åter ett intelligensbefriat hängbukssvin som parkerar lika illa, som en bergsget på anabola steroider skulle ha gjort!

Nej, det gick inte att pressa sig in och jag kände att möjligheten att lyckas med bedriften att ta sig in via passagerarsidan ytterligare en gång, var att utmana ödet alltför mycket! Denna gång hade säkert räddningstjänsten fått rycka ut på allvar…

Det fick istället bli en helt ny strategi och jag pressade därför upp dörren maximalt mot Mercans framskärm och hjulhus, samtidigt som jag körde ner rutan i dörren, sedan fick jag ta tag i vänster rails på bilens tak och pressade upp hela min kropp en halvmeter uppåt via den andra armen i fönsterkarmen, på så sätt fick jag då upp mina ben så högt att jag kunde stoppa in dem snett uppifrån genom dörröppning, samtidigt som jag pressade kroppen snett nedåt genom den trånga dörröppningen, samtidigt som jag fick styra ned hela underkroppen mot sätet!

Återigen en akrobatkonst i den högre divisionen, där delar av min bil fick fungera som ett gymnastikredskap! Inte helt lätt när man väger som en elefant och är lika smidig som en överviktig flodhäst med andnöd!

Det hela var nästan synonymt med att försöka pressa en morot med bred midja genom en smal tratt, men det gick ju till slut, men givetvis inte utan diverse komplikationer. Jag fick pressa igenom en bröstkorg som nästan inte fick plats och som grädde på moset, sträckte jag mig givetvis i ryggen! Men jag ryggade inte tillbaka för det!

Så nu satt jag där bakom ratten, arg, irriterad och med våldsamma ryggsmärtor, samt lite ont i bröstkorgen. Åkte återigen från denna parkering med ett extremt mörkt sinnelag och stor irritation över mina medmänniskor!

Nu vet jag inte om jag vågar att parkera i detta parkeringshus längre, för alla andra imbecilla bilburna  amöbor verkar ju sakna alla former av normal vett och sans!

Idioter i kvadrat, minst sagt! Rent galet och tokigt på alla sätt och vis! Usch, en riktig mental vintertid intar mitt sinne när sådana här saker inträffar!

Tandläkaren som Gud glömde – 2½ år senare! (Eller: En lång, infekterad och utdragen historia utan slut!)

Igår var jag åter hos tandläkaren, förra gången jag var där blev jag utsatt av en arrogant och otrevlig tandläkare som gjorde allt i sin makt för att få dra ut en frisk tand i min mun. Denna gång 2½ år senare fortsätter historien och samma tandläkare läser i min journal att jag hade problem med en tand förra gången jag var där! Problemet var ju bara det att de aldrig upptäckte någonting förra gången, inte förrän jag påpekade att jag hade tappat känseln i en tand, samt att jag hade en tandficka fylld med var. Men då drog det hela igång…

Men ingenting av detta upptäckte tandläkaren självmant förra gången, man såg inte heller någon avvikelse på röntgenbilden innan jag sade något. Men sedan ändrade tandläkaren attityd fullständigt och gjorde istället allt i sin makt för att få dra ut tanden och jag blev i princip idiotförklarad när jag vägrade göra detta!

Denna gång var tandläkaren dock betydligt trevligare, tog i hand och kallade mig vid förnamn osv. Men sedan var det samma fokus på tanden igen!!! En tand som har varit helt problemfri nästan i 3 år, men nu tog man omgående en extra röntgenbild, som inte visade något!

Då tog man ytterligare en bild, som inte heller visade något!

Då tog man en tredje bild, som visade något… men vad den egentligen visade vet jag inte riktigt!

Men jag fick i alla fall titta på röntgenbilden från 2015, kontra den tagen igår, och kunde inte se någon stor skillnad överhuvudtaget. Tandläkaren pekade på bilden för att visa på den enorma förändringen som jag inte kunde se, och jag sa då:  ”det har ju inte hänt mycket på nästan 3 år”!

Men det var inte rätt svar, för tandläkaren påpekade nu att jag hade en inflammation i tandroten och att tandbenet höll på att ätas upp av bakterier nere i tandroten… Men vänta nu… stopp och belägg!

Stopp, stopp, stopp!!!

Jag hade alltså en inflammation i tandroten och fick reda på att penicillin inte kunde ta bort bakterierna i tandroten, och även om det hade kunnat det, brukar det ändå alltid bli värre efter!

Bakterier, penicillin och inflammation?

Ja, i sin iver över att försöka övertala mig så faller man själv omgående ner i den grop man håller på att gräva! Inflammation är ju en effekt av att kroppen immunförsvar reagerar, medan en infektion är ett angrepp av bakterier… vilket av detta som jag hade är dock okänt?

Hon pekade därefter på en annan del av röntgenbilden för att förstärka det hon sa, men jag vet fortfarande inte vad jag skulle kunna uttyda av bilden, som sagt, jag är ingen tandläkare eller ens expert på röntgenbilder. Det enda jag kunde se att det var måttliga förändringar mellan bilderna, men för övrigt vet jag inte mer än vad tandläkaren försökte sälja in!

Argumentationen gick hela tiden ut på vad som skulle hända och vad som måste göras nu! Trots att det inte fanns tillstymmelse till något problem överhuvudtaget! Allt verkade åter gå ut på att övertala mig, och mina motargument viftades bort eller besvarades överhuvudtaget inte!

Tandläkaren konstaterade dock att tandroten var död och ville borra ur hela tanden och rensa alla kanaler i tanden, för att sedan rotfylla tanden, då ”kanske” skulle det bli bra?

Men att göra något som inte är fel bra igen känns ju bara fel!

Död, död, död!

Tanden var död – punkt!

Men hur visste tandläkaren att tandroten var död?

Hur kunde man veta att hela tanden var död, utan att man hade gjort en riktig undersökning, det vet jag inte?

Man har bara kollat på en marginell förändring på en röntgenbild, som lika gärna kan visa en naturlig åldersförändring och sedan dragit en slutsats utifrån detta!

Man tror att tanden är död, men vet det gör man inte!

Men nu gjorde man i alla fall ett sensibilitetstest på tanden, vilket är ett elektriskt test av känseln i en tand. Men detta gjordes endast för att övertyga mig om att tanden var död och inte för att säkerställa en prognos!

Hur vet jag detta?

Jo, genom att lyssna på konversationen mellan tandsköterskan och tandläkaren, samt att googla på det hela i efterhand!

Man gjorde inga andra jämförelsetest med andra friska tänder, som man ska göra, dessutom var man noga att testa på själva plastfyllningar, som kan isolera och undergräva för ett korrekt test! Jag vet att jag reagerade på att man inte gjorde testet på samma sätt som man hade gjort tidigare, detta tyckte jag var märkligt!

Dessutom var man noga med att använda den svagare testvarianten, i jämförelse med de andra två gångerna man hade gjord detta fullskaligt test på tanden.

Hur vet jag detta?

Jo jag hörde ju sköterskan fråga tandläkaren med sina facktermer, men jag hörde trots detta, hur hon fick order att förbereda för det mindre och svagare testet, istället för det normala stora som skulle vara mer relevant om man hade velat testa tandens känsel på ett seriöst sätt! Det kändes som om man medvetet gjorde ett bristfälligt test bara för att övertyga mig att göra denna åtgärd på tanden som i sin tur skulle kosta många tusen kr att utföra (kanske 5 000-10 000 kronor).

Mycket pengar!

Men jag har ju bevisligen känsel i tanden, så testet var uppenbarligen helt felaktigt utfört! Men de var nu helt säkra att på att min tand är helt död, bara pga en tandficka samt en diffus röntgenbild!

Tycker även att det är märkligt att man stoppar ner en sticka rakt ner i tandficka och sedan röntgar enbart för en ökad visuell bildeffekt, utan någon som helst annan praktiskt funktion, ett grepp något som fick den döda tanden att smärta till flera gånger efter avslutad undersökning!

Men om man har problem med inflammation eller infektion i tänder eller tandrötter, så brukar personer med dessa problem få kraftig smärta, svullnad eller kraftig feber. Är tandroten död, är däremot hela tanden helt utan känsel och detta innebär att man till och med kan rotfylla helt utan bedövning, eftersom tanden är död och utan helt känsel!

Men jag har ju känsel i tanden (förutom vid det märkliga och mitt tycke helt felaktiga sensibilitetstestet), har inte heller någon smärta i eller runt omkring tanden, dessutom finns ingen svullnad och jag har definitivt ingen feber! Absolut ingenting tyder därmed på att tanden är inflammerad, infekterad eller död!

Det knepiga är dock att förra gången jag var hos tandläkaren var huvudteorin att jag hade en spricka i tandroten, en teori som tydligen nu var helt död och begraven! Förra gången var det bara detta som gällde, men nu var tanden inflammerad med bakterier (?) och dessutom helt död! Ingen spricka längre, för detta hade man ju kunnat utesluta helt via röntgenbilden!

Anledningen till att de nu ville borra ur hela tanden, rensa alla kanaler och sedan rotfylla hela tanden, var att jag kunde få ont annars (varför inte gå till tandläkaren då i så fall?), att tandbenet kunde gröpas ur över tid (det löser vi väl när det är ett problem i så fall?) eller att jag kunde få blodförgiftning av bakterierna i den döda tandroten (en lös hypotes utan vetenskaplig bäring i mitt fall)! Bakterier som man inte ens bekräftat att de existerar eftersom man inte har tagit något prov, ingen biopsi, ingenting!

Men om jag går till läkaren för ett skavsår, inte fan amputerar de hela foten eftersom jag rent hypotetiskt kan få kallbrand i foten! Men hos tandläkaren…

Men det verkar ha blivit en stor principsak det här och det verkar störa dem oerhört att jag bestämmer över min egen mun och min egen plånbok! De tyckte att jag skulle gå hem och fundera över vad jag ville göra, men varför ska jag göra något överhuvudtaget när jag inte har några problem. Får jag värk eller problem löser vi väl det då, inte nu!

tand

Om detta fortsätter, så får jag väl lämna Folktandvården för ett privat alternativ, för så här kan jag ju inte ha det vid varje besök!

Se även förra inlägget i historien: Tandläkaren som Gud glömde (Eller: Det här kunde ha blivit en utdragen historia!)

Tala är silver, men tiga är guld! (Eller: När dårarna aldrig kan hålla tyst!)

Denna händelse inträffade för några år sedan och jag var på väg till tandläkaren och på väg in dit träffade jag på en man i 60-års åldern som också skulle in till tandläkaren, eller egentligen inte, men mer om detta sedan! Det första han säger till mig var en massa negativa saker om den rollator han manövrerade! Men vad vet jag om sådana mackapärer?

Men han berättade för mig att de som lämnade ut denna livsfarliga apparat till honom var helt okunniga, sedan var de också mer eller mindre halvidioter också! Ja, så var det!

Okej, tyckte jag, lite förvånat!

Rollatorn var ju helt livsfarlig vid halka i nedförsbacke, bromsarna var dessutom helt värdelösa och när de ändå tar så glider ju rollatorn hur lätt som helst, sedan visade han mig hur kasst allt var genom att dra rollatorn med låsta hjul över golvet i den trånga hissen där vi båda stod!

Eftersom jag inte kom undan, så sa jag:

– Det kan väl inte vara så svårt att skifta hjul på den, kanske kan man slänga på dubbdäck, sa jag lite på skoj?

– Precis!!! Sa han med upphetsad röst!

– Men det får man inte! Det förstör bromsarna (som ändå inte fungerade), sa han då!

Själv hade jag ju ingen aning!

Sedan fick jag reda på att även färdtjänsten var helt värdelös, för de säger alltid att de ska komma om en kvart, men det gör de ju aldrig!

Okej, intresseklubben noterar! Men jag kände väl inte någon större entusiasm över mannens problem, trots allt!

Sedan gick vi in på Folktandvården och där man skulle knappa in sitt personnummer för att bekräfta sin ankomst, men då var jag så distraherad av mannens tjatande att jag skrev in att jag var född på 1600-talet istället för 1900-talet, men det var ju nästan rätt, för en 6:a är ju också en 9:a fast upp och ned! Men det tog ändå något försök innan jag fick till det, eftersom mannen samtidigt stod alldeles bredvid mig och pratade upphetsat, vilket gjorde att jag inte ens klarade av att göra denna enkla syssla.

Det räckte ju inte med att mannen pratade konstant med mig, han ville ju har svar på allting som han pratade om också och min tystnad accepterades inte! (Hjälp!)

Men jag kunde i alla fall fixa till detta och sedan sätta mig i väntrummet där det nu fanns tre personer, rollatormannen, en yngre kvinna och så jag.

Vi försökte båda två se upptagna ut med att kolla i våra telefoner, tills mannen sa att:

– I framtiden sköter man väl allt via telefoner utan någon som helst mänsklig kontakt!

Jag förstod piken, trots att den inte var speciellt fin, och stoppade ner telefonen i fickan, mannen ville ju prata med någon, dvs mig, och då kunde jag ju inte kolla i min telefon, eller hur?

brain.jpg

Sedan tog han själv upp mobilen och ringde upp färdtjänsten och beställde en färdtjänsttransport, högt och ljudligt, med högtalarfunktionen påslagen, så att vi andra inte skulle missa någon viktig information av samtalet!

Irritation!!!!

Det visade sig nu att han inte alls skulle in till tandläkaren, för han hade haft tre hjärtinfarkter och då fick man inte gå till tandläkaren! Dessutom var han arbetsgivare (eller bara chef, oklart vilket) inom byggbranschen och hade bott i många ställen i Sverige och i utlandet!

Okej?? Men jag hade ju redan tappat tråden för länge sedan!

Sedan berättade han att han hade byggt skyddsrum åt Saddam Hussein i Irak, genom Skanska, men det var under Iran-Irak kriget, men skyddsombudet stoppade arbetet med byggande av skyddsrummet ifall det skulle bli ett anfall, så då byggde man först ett skyddsrum till sig själv, detta extra skyddsrum tog en vecka att bygga!!!! Sedan kunde man fortsätta bygga det ordinarie skyddsrummet!

Ja, ja, vad ska man tro?

Sedan tyckte han att persiska kvinnor var så vackra och försökte få mig att bekräfta detta påstående! Jag sa väl att jag inte visste hur det var med denna sak, för jag hade faktiskt ingen aning!

Varför skulle han dra in mig i alla sina påståenden hela tiden?

Sedan skulle han prata om IS och deras ideologi, men jag hade inte lust att prata om detta ämne i ett väntrum med en total främling. Men nu började jag på allvar känna mig både stressad och besvärad! När han inte fick med mig på denna diskussion, skulle han istället prata om SD och deras ideologi, som han inte stödde, men inte heller förkastade.

Hjälp mig någon, jag står inte ut!

Nu kände jag mig ännu mer besvärad och sa något diffust, som jag i nuläget inte kommer ihåg vad det var! Men nu var jag inte längre intresserad av att prata med mannen. Jag kände mig bara stressad och ville bara bort därifrån!

Sedan klagade han över att norrlänningar och skåningar aldrig kunde vara tysta, och de var hopplösa att ha arbetande på timpenning, eftersom de bara stod och pratade hela tiden…

Suck och pust!

Han berättade även att man inte kunde tilltala folk på gatan i Stockholm, för då trodde de att de blev rånade, förresten var det likadant i Uddevalla! Vad är det för fel på Uddevallabor, vräkte han sedan ur sig?

Något fel måste det ju vara, för så illa som i Uddevalla är det ju inte i andra jämnstora städer!

Själv kom han från Trollhättan, och när han fick veta att jag inte heller kom från Uddevalla, så var det bara den yngre kvinnan kvar att redovisa vad hon kom ifrån, och då visade det sig att hon också kom från Trollhättan, exakt från samma ställe som mannen dessutom! Då skulle han ju ha reda på om hon kände, den eller den personen… Men egentligen kom han ifrån Högsäter i Dalsland, men hade bara bott i Trollhättan, trots att han nyss sa att han kom därifrån! Jisses!

Kvinnan verkade dock måttligt intresserad av att ha någon djupare dialog med den 58-årige rollatorförsedde mannen som, när han inte var sjuk, tydligen var chef inom byggbranschen! Jo han berättade hur gammal han var, trots att det inte var någon som undrade!

Sedan blev jag inropad till tandläkaren, och mannen såg nu helt bedrövad ut när han insåg att jag försvann! Själv tänkte jag – tack och lov! Har aldrig klivit in till tandläkaren med så lätta steg förut!

Det är inte varje dag man råkar ut för en konstant pratande mytoman med rollator, tack och lov!

Men varför han åkte med mig upp till tandläkarens väntrum, när han inte ens skulle in till tandläkaren framgick aldrig, men förmodligen tyckte han väl att jag var den perfekte samtalspartnern som nu skulle få ta del av hans konstanta pratande…

Bli aldrig ovän med en limpa! (Eller:Var kommer egentligen alla dårar ifrån?)

”IDIOTS – IDIOTS EVERYWHERE!”

Jag minns en av de första gångerna vi handlade på Willys i Uddevalla efter att vi hade flyttat dit 2010. En person stod då och diskuterade upprört och högljutt inne i affären, utan att det fanns någon synlig människa i hans omedelbara närheten! Givetvis undrade vi vem han var oense med, för vi fattade ju inte vem han pratade med? Han resonerade och nästan skrek i sin argumentation! Situationen kände inte direkt trygg och känslan var nu att man hade förflyttats till ett avsnitt av tv-serien ”Twillight Zone”! Allt kändes bara fel på alla sätt och vis!

Vad är det som händer egentligen???

Det visade sig nu att han pratade med brödlimpan (!?) och av någon outgrundlig anledning blev de oense, mannen och brödlimpan, vilket i sin tur innebar att mannen hamnade i direkt konflikt med limpan! Märkligt, men förmodligen hörde mannen röster i sitt huvud och trodde på allvar att limpan pratade med honom! Suck!

Idiot

Ingen person man ville vara i närheten av direkt, och hans argumentation med sina varor i korgen hördes högt och tydligt inne i affären! Folk tog stora omvägar förbi mannen!

Efter ett litet tag hade vi i alla fall handlat klart och drog oss bortåt kassorna, och vem tror ni stod där? Jo, mannen som nyss hade blivit ovän med limpan!!! Men det märkte vi  inte förrän vi redan hade ställt oss i kassakön. En kö som givetvis tvärstoppade så fort det blev mannens tur i kassakön.

Nu var han i alla fall i kassan och skulle betala (trodde vi), men han fick ånyo ett psykbryt när kassörskan tilltalade honom och en ny konflikt blossade då upp i hans huvud. Nu skulle han inte alls ha limpan som låg på kassabandet, för det var helt fel limpa! Kanske var därför de hade blivit oense tidigare, det var helt enkelt fel limpa!!!

Och när kassörskan påtalade att han fick skärpa sig och att det inte var hennes ansvar vilka varor han hade plockat på sig och tagit med till kassan, då ville han helt plötsligt inte ha handla någonting alls!

För det var ju inte han som hade lagt dit den felaktiga limpan och när kassörskan inte kunde  lösa mannens obegripliga problem, fick han helt plötsligt nog!

Han drog då iväg våldsamt diskuterande med någon osynlig makt (tvångstankar, röster i huvudet, psykos???) och lämnade kvar en stor hög med obetalda varor på bandet.

Det fanns naturligtvis ingen som ens ville diskutera med mannen, han var alltför konstig och aggressiv i sitt sätt. Antingen var han mentalsjuk eller var i någon form av psykos! På den tiden fanns inte heller några ordningsvakter i butikens närhet, som är fallet nu!

Kassakön var ganska lång, men givetvis stod jag just i denna kö och undrade vad det är för folk som egentligen bodde i Uddevalla? Ska det vara så här?

Jag höll nu på att få en nervkollaps, men värst var det ju för kassörskan som nu var kvarlämnad med ett berg med varor på bandet, och en kassakö där i princip alla började bli frustrerade och arga över den uppkomna situationen. Irritationen låg tung i luften och kassörskan såg mest ut som att hon bara ville försvinna upp i tomma intet, och jag förstår henne! Hade hon bara kunnat, så hade hon garanterat ställt om klockan och gjort en tidsresa in i framtiden, bortifrån alltihopa!

Då bytte jag kassakö så fort som det bara gick, för nu var det ju helt stopp i den ursprungliga kön och även jag ville bara därifrån… så fort som möjligt!