Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)

Hemma i mitt barndomshem hade vi ett klassiskt gökur och varje hel- och halvtimma kom göken ut för att meddela just detta! Att det var hel- eller halv timma alltså, inget annat!

Katten blev till slut ganska irriterad över denna gök, som bara kom ut för att provocera hela tiden och ville därför statuera ett exempel. Katten satte sig därför och vaktade tålmodigt på göken.

Och när göken till slut kom ut för att leverera sitt meddelande så hoppade katten  med stor iver flera meter upp på väggen, för att ta den här gynnaren, en gång för alla!

Givetvis lyckades katten riva ner hela gökuret, samt allting som fanns däremellan, rakt ner i golvet. Det blev givetvis ett fasligt liv och katten kom sedan som skjuten ur en kanon, medans vi andra istället kom rusande  åt andra hållet, eftersom vi undrade vad som stod på?

Gökuret fungerade förvisso som ur även efter själva kattattacken, men göken var ju dessvärre död. Stendöd, till och med!

kukuk10

Luckan öppnade som vanligt, men bara en tom pinne kom ut, göken hade ramlat loss i kattattacken. Ljudmässigt fungerade uret, men själva grejen med ett gökur hade nu gått helt förlorat.

Gökuret skrotades en kort tid därefter och katten (vars namn jag för längesedan har glömt) lyckades därmed med sitt uppsåt – att döda den där gaphalsen till fågel som bodde inne gökuret!

Ja, fy katten så det kan bli!

Bilförsedd tant anfaller bakifrån! (Eller: Anfall är verkligen inte bästa försvar!)

Denna berättelse utspelar sig i maj 2013:

”Helvete!”

Detta starka ord har jag verkligen gjort mig förtjänt av denna dag! Här går man och gör en bilaffär och är nöjd och glad, som man brukar vara efter en bra affär! Man kör omkring i en nästan en ny bil med endast 550 mil på mätaren! Vad händer då?

JA, VAD HÄNDER DÅ???

Jo, endast en och en halv timme efter att jag slutfört bilaffären och hämtat ut bilen från bilhandlaren, ja, då försöker helt plötsligt en tant på drygt 60 år att köra genom min bil bakifrån!!!

RIDÅ! 

Jag stod stilla i en gatukorsning med tända bromsljus och med påslagen blinkers, en möjlig lucka uppstår i trafikflödet och jag släpper på bromsen för några sekunder, men kan inte utnyttja den lilla luckan i trafikflödet och kommer därför aldrig iväg framåt mer än ca en meter!

Då gasar tanten som står bakom mig och drar på för fulla muggar med sin lilla Suzuki Swift och krockar på kuppen sönder både vänster front och framskärm på sin egen bil, när hon försöker in på köra på samma yta där min bil redan befinner sig! Min bil får en stor buckla på höger sida bak!

Men, bara för att man släpper bromsen så är det ju det inte samma sak som att fri fart helt plötsligt har uppstått i denna gatukorsning. Dessutom bör man ju även titta åt samma håll som man kör sin bil.

Mina tankar just där och då var – ”DET ÄR INTE SANT, DET ÄR FAN I MIG INTE SANT!!!”.

Jag blev inte ens arg, utan bara fullständigt känslokall, och efter att vi fått parkerat bilarna på andra sidan av gatan, klev jag ur bilen för att prata med den andra föraren. Jag såg nog väldigt bister ut, och agerade nästan som i trans.

Tanten tog givetvis på sig skulden omgående och hon var ju också klockrent vållande, hur man än resonerade. Om detta rådde ju inga tvivel!

Men hur roligt är det att få sin i stort sett nya bil krockskadad efter bara drygt en timme, ute i trafik, bara för att bakomvarande bilist tror att man ska köra och därför börja köra själv, utan att titta om man verkligen körde! Fullt ös, medvetslös, var troligtvis hennes motto!

Att tre bromsljus åter tände sig precis framför ögonen såg hon inte, utan hon tittade tydligen bara åt sidan och gasade på och står man mindre än en meter bakom finns heller ingen felmarginal. Lite lustigt var det också att hon tydligen gasade på med fullt rattutslag, detta eftersom hennes vänster framskärm såg ut som ett dragspel, medan bucklan på min bil befann sig på höger sida.

Hon försökte tydligen svänga rakt igenom min bil…

Hennes lilla Suzuki gick troligtvis inte att köra från platsen eftersom framskärmen hade ändrat form och nu tog i hjulet, min Volvo V70 hade i sin tur ”endast” fått en kosmetisk buckla! Illa nog, förvisso, men ändå ingen katastrof!

Kan, där och då, känna en viss skadeglädje att hennes bil fick mycket värre skador än min! Tanten ojade sig dessutom  över vad hennes man skulle säga nu när hon hade krockat sönder bilen? Hela fronten och väster framskärm var ju helt skrot, det blev nog en dyrbar historia! Mannen blev säkert överlycklig! Karma!!! Ha ha!

Jag fotograferade av hennes körkort, samt samtliga skador på båda bilarna och vi fyllde i en skadeskiss för försäkringsbolaget, och hon tog på sig alltihopa!

Men en massa krångel med försäkringsbolag och verkstad väntade nu och visst skulle det bli krångel, inte med skadeärendet, men med andra saker, givetvis! Det tog också typ 6 veckor innan verkstaden kunde fixa till min bil, och tanten blev givetvis den vållande parten i olyckan och fick stå för självrisker etc.

images

En mycket skum händelse (Eller: Vem har gjort om köket till en krigszon?)!

fogskum

Denna historia har faktiskt ganska många år på nacken, men kan ändå vara värd att berätta! Detta trots att jag lyckades ställa till det för mig igen, riktigt rejält också, fast det är ju längesedan nu, förstås!

Denna gång ska jag berätta om när jag lyckades spruta ner hela mitt kök med fogskum!!!!

Man får ju minnesbilder där Clouseau, Papphammar och MR Bean dyker upp, men det var inte dessa fiktiva figurer som ställde till det, utan det var JAG själv i egen hög person! Nu så här många år efteråt känns det ju lite kul, men galet var det förstås och det var jag som var en stor idiot för dagen. Denna dag för många år sedan!

Detta traumatiska minne sitter för evigt insprängt djupt inne i hjärnbarken och jag kommer nog aldrig att glömma denna dag, oavsett hur gammal jag blir.

Jag lyckades  på något sätt att slå av själva sprutmunstycket på flaskan med fogskummet som jag skulle använda – och det inne i köket i mitt hus!  Och när jag säger slå av sprutmunstycket, menar jag givetvis hela j*vla röret nedanför själva ventilen! Givetvis började det spruta som en fontän ur den sönderslagna ventilen

– MITT INNE I MITT KÖK!!!

Ja, och resultatet blev ju givetvis att jag lyckades spruta detta kletiga helvetesskum överallt på väggar, gardiner, fönster och till och med rakt in i ett köksskåp, där det hamnade på glas och tallrikar, innan jag till slut lyckades få ner flaskan i en soppåse, som jag  snabbt fick  knyta ihop och rusa  och slänga ut  genom ytterdörren innan den skulle explodera av allt skum, för en sådan här flaska genererar ju en volym motsvarande en kubikmeter skum, så soppåsen blev ju allt större där den sedan låg och puttrade ute på gräsmattan.

Pulsen var givetvis något hög och jag bannade ju givetvis mig själv för att jag hade varit så korkad. Tror att jag skulle täta något och då var detta skum det enda som fanns tillhands och jag skulle endast använda lite grann skum, men eftersom datumet på flaskan var utgånget så fungerade ju inte själva ventilen på flaskan, trots att den var oöppnad och oanvänd sedan tidigare. Då blev jag arg och bankade flaskan i diskbänken så illa att jag slog av hela munstycket, vilket gjorde att skummet började spruta likt en fontän okontrollerat ut ur flaskan.

Paniken och frustrationen var givetvis mycket hög och jag använde aldrig denna produkt i mitt hem igen, efter denna händelse. Saneringen av köket blev sannerligen inte heller någon rolig historia. Köket såg  ut som en smärre krigszon och skummet gick ju inte att sanera när det var kletigt, det var tvunget att torka ett par timmar först, innan jag med kniv kunde skära loss stora skumkorvar från skåpluckor, vägar, fönster, diskbänk samt golvet.

Sedan skulle det finsaneras, och det blev  ju en tidsödande och jobbig historia. Jag fick skrapa av allt glas och porslin med en kniv och en spackelspade, fönstret med ett rakblad, men målade lackade och målade ytor var ju värre att få rent, gardinerna var ju bara att slänga! Jisses ett sådant spektakel!

Nej, jag fick inget skäll av min äkta hälft vid denna tidpunkt, jag var redan så pass arg och upprörd över vad som hade hänt, att situationen snarare blev komisk, trots den stora förödelsen i köket. Hon sa aldrig något, det var liksom inte läge för det, där och då, men jag fick röja upp misären i köket själv! Man kan nog konstatera att detta inte var någon av mina bättre stunder här i livet! Nej, detta var helt galen musik, om man nu hade jämställt varje enskild livshändelse med en  låt på  listan över livets alla låtar på Spotify!

Det kan hända mycket i ett kök, vilket jag kommer att berätta om i ett kommande inlägg! Fler kökskatastrofer där jag är inblandad att vänta längre fram alltså…

Diskmaskinen som Gud glömde, nu ännu galnare!

diskmaskin-maskot-uppe-tummar-vektor-clipart_csp35155605

                                                                    Del 2: avslutningen på historien!

Efter att vi hade ringt och äntligen fått prata med kundtjänsten på Tretti.se, tidigt på måndag morgon, utlovas en expressleverans hem till oss, redan på tisdag kväll! Bra, tyckte vi!

Ingen hör dock av sig under tisdagen och ingen leverans kommer heller hem till oss denna kväll! Vi skriver då i deras Facebook-logg, samt via deras kontaktformulär på hemsidan, men när man svarar är det endast via Facebook, där man nu helt plötsligt hävdar att inga löften överhuvudtaget har getts till oss, dessutom vill de att vi ska namnge vem vi har pratat med i deras kundtjänst (?), någon logg som är kopplad till vårt ordernummer, respektive ärendenummer, verkar inte heller finnas. Tydligen ska kunderna föra loggbok åt Tretti.se, någon annan tolkning var ju svårt att göra? Märkligt, tyckte vi!

Vi ringer ånyo deras kundtjänst på onsdag morgon, där vi åter utlovas en expressleverans av vår tvättmaskin, nu redan på onsdag kväll. Tvättmaskinen hade vid tidpunkten för detta samtal faktiskt tagit sig ända fram till Jönköping och var ju bevisligen på väg mot oss i Uddevalla!

Men enligt Tretti.se så var det dock helt omöjligt att skicka den fellevererade diskmaskinen i retur, med ankommande expressgods. Detta gick helt enkelt inte att göra, vilket två olika personer i deras kundtjänst nu hade sagt till oss, utan vi skulle helt snällt sitta hemma och vänta tills speditören Bring skulle ringa och vill hämta den fellevererade varan, men kundtjänst såg inget problem med detta förfarande, eftersom vi ändå hade semester!!!

Jävligt irriterande attityd, tyckte vi! Man kan ju faktiskt bli galen för mindre!

På onsdag, vid lunchtid, ringer man från Bring i Vänersborg och talar om att man har en tvättmaskin att leverera till oss! Man undrar också om vi är hemma för leverans torsdag!!! Någon expressförsändelse känner man inte till, men efter att jag har talat om vad som har hänt i denna härva, så kommer vi ändå överens om att de kör ut maskinen som expressgods samma kväll! Inga problem här inte! Först märkligt, men till slut ändå ganska bra, tyckte vi!

Man frågar även om man ska ta med det fellevererade godset i retur, men eftersom det inte existerade någon returfraktsedel, så gick ju inte det! Hade det bara funnits en sådan så hade det inte varit några problem, trots att Tretti.se först via Internet lovat detta upplägg hela två gånger, ett upplägg som sedan telefonkundtjänsten, vid två separata tillfällen, bestämt sedan hävdat var en omöjlighet, detta eftersom det var omöjligt att göra så… Galet irriterande, tyckte vi!

Speditören ville ju bara ha en retursedel från leverantören, vilket leverantören ansåg vara speditörens uppgift, medan speditören menade (helt korrekt) att de endast körde ut och hämtade gods på uppdrag av leverantören. Fellevererade varor är ju aldrig speditörens ansvar, de kör ju bara ut det aviserade godset!

Ganska logiskt, tyckte faktiskt vi!

Någonstans i den här vevan började man dock få huvudvärk på allvar! Någon form av en mental kollaps hade tydligen drabbat Tretti.se just denna sommar, det går inte förklara på något annat sätt. Vi har ju beställt varor från dem både före och efter denna händelse, och då har det fungerat klanderfritt (i stort sett i alla fall). Nu verkade vi nästan vara med i dolda kameran, men icke! Det var rena dårhuset, minst sagt!

Onsdag kväll, och nu har vi äntligen fått hem vår tvättmaskin (där någon idiot hade klistrat på en helt meningslös lapp där det stod, ”OBS Hög prio”, – hög prio för vem kan man undra? – vilket i sammanhanget inte hade någon som helst funktion att fylla, det fungerar ju helt enkelt inte detta vis), men nu är tvättmaskinen både installerad och provkörd och allt verkar faktiskt till slut äntligen vara frid och fröjd, förutom att vi har en diskmaskin stående hemma hos oss som ingen i nuläget verkar bry sig om! Men det kan man väl leva med under en begränsad period!

Men den får väl stå här och samla damm det är inte vårt problem om vi inte är hemma när Bring kommer och vill hämta den, vi har försökt att returnera den flera gånger och blivit nekade i flera led, Bring har velat ta den i retur, men inte kunnat och just nu är Tretti.se helt tysta och vägrar att besvara vår kritik på deras kundtjänstsida på Facebook och de svarar inte heller via deras webbformulärsida. Men de har både mobilnummer och mejladress om de skulle vilja kommunicera med oss, men det vill de inte! Väldigt konstigt, tyckte vi!

Men galenskaperna skulle inte vara slut med detta, skulle det visa sig!

För på torsdag morgon ringer telefonen igen och det är åter Bring i andra änden, och jag tror för en sekund att de vill komma och hämta diskmaskinen, men det visar sig istället att de har ytterligare gods från Tretti.se som de vill köra ut till oss! Och nu är det verkligen humor och ironi på hög nivå och det går ju egentligen bara att skratta åt eländet!

Det visar sig nu att den fullkomligt inkompetenta kundtjänsten på Tretti.se har skickat ytterligare (!) en tvättmaskin till oss!!! (???)

Men denna maskin ber jag Bring att returnera redan från deras omlastningsterminal (för den ville vi inte ha hem till oss), vilket de också skulle göra! Vi hade inte plats för fler vitvaror hemma hos oss!

Nu är det väl bara att vänta på vad som blir Tretti.se nästa drag? Kaoset är säkert inte slut med detta! Jag har dock skrivit ett irriterat inlägg till deras kundtjänst, där det verkar finnas många fler missnöjda kunder! Det verkar som en riktig härdsmälta hade drabbat Tretti.se och folk verkade ju mer eller mindre vansinniga.

Epilog 1…

Fortsättning följer säkert och diskmaskinen står fortfarande här hemma hos oss, men ingen verkar vilja ha tillbaka denna? Den har stått här runt i en månads tid nu! Men ingen verkar bry sig, än så länge!

Epilog 2 …

Tretti.se hörde aldrig av sig igen och de besvarade aldrig heller mina klagomål. Efter ett ha haft diskmaskinen stående hemma oss i över ett halvårs tid tröttande jag och sålde den för långt under halva nypriset till min chef på jobbet, som i sin tur skulle ge den till sin dotter!

Jag blev av med en maskin som stod och tog upp plats, min chef kunde få en ny diskmaskin till ett mycket bra pris, dock utan garanti, för det fanns ju aldrig några papper på denna diskmaskin, och Tretti.se saknade aldrig den heller!

En galen och märklig historia blev det i alla fall, kul så här i efterhand, men då, sommaren 2013 var det desto jobbigare! En väldigt jobbig historia var det, tyckte vi.

Diskmaskinen som Gud glömde!

tvättmaskin

Denna berättelse har nu fem år på nacken och utspelar sig under juni-juli 2013 och handlar om ett par tvättmaskiner, en diskmaskin, en transportfirma och en firma på nätet som sålde vitvaror, samt några arga kunder och en icke fungerande kundtjänst – Ja, nu kör vi – här kommer första delen i storyn om diskmaskinen Gud glömde:

Jag hade beställt en ny tvättmaskin via nätföretaget Tretti.se och väntade nu på den beställda tvättmaskinen som transportföretaget Bring skulle leverera någon gång mellan klockan 10 och 14, troligtvis nästkommande dag! Troligtvis, men kanske inte ändå, för det gick av någon outgrundlig anledning inte att säga!

Det var även helt omöjligt att få dem att säga någon specifik tid för leveransen, och när jag ändå försökte få till en tid, så blev det bara helt tyst telefonen. I min värld kan ju inte ett leveransschema eller något liknande vara någon speciell stor utmaning att få till, men för speditören var det tydligen en helt omöjlig uppgift. Detta trots att man redan från början ändå skulle bli tvungna att stuva lastbilen för en viss specifik leveransordning. Det gick inte heller att få till en begärd sistaleverans på rutten! Att lägga min tvättmaskin längst in i lastbilen och leverera till mig som sista kund, nej, det var en omöjlighet! Jisses, jag tror att jag blir galen!

Dessutom var det nu helt plötsligt även svårt att få reda på vilken dag som de skulle komma och leverera, för de verkade allvarligt förvånade över att jag inte kunde sitta hemma och vänta hela tiden! Alla som levererar varor med lastbil tycks ju tro att alla sitter hemma och väntar hela tiden, att man inte har ett jobb, eller andra uppgifter att sköta. Nej, man ska sitta redo och vänta i hemmet, fastän de själva jobbar och inte sitter hemma på dagarna, men det tänkte de inte på! Märkligt!

Det var därför helt omöjligt att få reda på när tvättmaskinen skulle levereras, jag kunde lika gärna ha frågat om antalet amöbor i världen, om hur många trappsteg det är i en trappa eller om den genomsnittliga intelligensen på en riksdagsman i juni 1946, svaret hade nog ändå blivit exakt detsamma, nämligen- JAG VET INTE!

De skulle åtminstone ringa 30 minuter före leverans, vilket i vanlig ordning egentligen betydde tidigast 10 minuter innan planerad leverans!

Tio i två ringde chauffören och det jag kunde uppfatta av vad han sa, var att han skulle komma om 10 minuter! Det var i alla fall vad jag trodde att han sa, för jag fick ju i princip gissa mig till vad han sa! Han bröt i och för sig på utländska, men för övrigt verkade han hänga ut genom sidorutan med bortvänt huvud från telefonen, samtidigt som han pratade, för ljudkvalitén var ganska så dålig! Nu låg jag tydligen som sista punkt på leveransturen i alla, trots att det inte gick att få till. Detta var dock inget som jag hade fått reda på, så jag hade ju väntat sedan klockan tio.

Efter en stund ser jag lastbilen komma från fel håll, där en endast en cykelväg ansluter mot vårt hus, och efter moget övervägande så vänder han lastbilen och åker runt för att till slut komma på rätt gata fram till huset, cykelvägen var nog lite för smal för honom trots allt!

Typ fem över två kommer dock lastbilen, stannar utanför huset… för att genast köra genast iväg och försvinna in i en återvändsgränd, själv fattade jag ingenting för rakt utanför vårt hus fanns en stor vändplats att vända på och husets adress går inte att blanda ihop med något annat hus. Men konsekvensen blev att han sedan blev tvungen att backa sig ut, vilket innebar att han samtidigt höll på att ta med sig både staket och buskage på kuppen! Suck!

Jag går nu ut för att möta upp chauffören, men då försvann han genast bakvägen in i trädgården utan att jag ser detta, och när jag börjar leta efter chauffören vid lastbilen, så hittar jag honom inte, för då var han redan inne i trädgården och irrade runt ??? Vad han letade efter var dock något oklart! Normalt folk går mot husets ytterdörr, men chauffören kanske trodde att jag bodde under någon buske i trädgården, eller något, vad vet jag?

Men när jag till slut får tag i chauffören och äntligen får ut leveransen från lastbilen, VISAR SIG TVÄTTMASKINEN HELT PLÖTSLIGT VARA EN DISKMASKIN!!!! EN BÄNKDISKMASKIN!!!!

Vilken ironi och antiklimax!

Någon rubbad sommarvikarie på Tretti.se hade helt enkelt tagit en vara på måfå i sortimentet och klistrat på min orderlapp och sedan skickat iväg! Eller kanske var det någon rolig person som bara ville ha lite kul, men det var svårt att se någon humor i det hela, där och då? För fem år sedan var det ju en mental härdsmälta, nu är det bara kul!

Man beställer en frontmatad Cylinda tvättmaskin i normalstorlek och får en liten Candy diskmaskin istället, som givetvis dessutom är flera tusen kronor billigare än den beställda tvättmaskinen. Man kan ju bli galen för mindre!

Ser man inte skillnad på en stor frontmatad tvättmaskin och en liten bänkdiskmaskin så borde man nog byta jobb, men det är ju klart, båda började med bokstaven C, och det var det som avgjorde det hela! Skit samma, kanske de tyckte?

Jag ville returnera godset med vändande lastbil, men lastbilsföraren meddelande mig att han endast levererade och ville inte ha med detta att göra, vilket innebar att jag fick rusa in och ringa kundtjänst på Tretti.se och på fjärde försöket kom jag äntligen fram, och fick prata med en telefonsvarare som talade om att man stänger klockan 12 på fredagar, under hela sommaren! Åskmolnen hopades sig inuti mitt huvud och blodtrycket höll på att spränga mina blodådror på kuppen! Jag var upprörd, milt sagt!

Jag fick istället reklamera via ett svårfunnet kontaktformulär på företagets hemsida! Sitta och fylla i något idiotiskt formulär när man är så arg och irriterad så att man skulle vilja banka sönder något med en slägga, är inte det lättaste! Inte speciellt lätt att formulera sig lugnt och sakligt då!

Så nu stod vi helt utan tvättmaskin, samt med en diskmaskin vi aldrig hade beställt, som vi dessutom inte kunde reklamera på ett vettigt sätt! Men nu var jag så arg att jag kokade!

Men nu kunde det ju inte bli värre trodde jag lite naivt? Klart att det kunde, vilket det naturligtvis också blev… Spektaklet hade ju bara börjat.. (suck!)

Upplösning på historien får ni i ”Diskmaskinen Gud glömde, nu ännu galnare!

Stå i kö – eller inte? Ja, det är frågan?

Idag var det åter dags att åka ner till Willys i Uddevalla centrum för att handla lite. Allt fungerade bra tills jag stod i kassakön, då en kvinna, typ 60+, började kliva fram bredvid själva kassakön!

Kan inte jag få gå före?” säger kvinnan högljutt till mig innan jag ens hinner se henne!

SKA DU GÅ FÖRE???? säger jag högt och tydligt, med stor förvåning i rösten!

”Jag kan inte stå i kö, för efter tio minuter svimmar jag” säger kvinnan fordrande!

”Hon har ju så lite varor” säger något annat stolpskott längre bak i kön!

Jag tror jag att jag har sett denna kvinna förr, även då skulle hon snika sig före i kön!

”Men gå före då!” säger jag irriterat!

köbild

Men det är ju klart att alla som har ett giltigt förfall ska få gå före mig i kön, för kanske svimmar man om man står för länge i kön, eller så kanske man har en svåger som heter Kurt, eller så har man en kusin i Haparanda, eller så har man pungsveda, eller fotsvamp, vad vet jag?  Ja, det finns ju mängder av giltiga anledningar för att man ska få gå före mig i kön, men hade jag försökt mig på något liknande, hade jag säkert blivit skallad, eller något liknande! För jag vet vad som kan hända om man tränger sig före!

Jag har faktiskt gått förbi några köer tidigare i livet och det har väl gått sådär, om man säger som så! Gick förbi en krogkö en gång, och höll på att bli nedslagen på kuppen och en annan gång gick jag förbi hela kön på Kebaben i Vänersborg, efter krogen klockan 2 på natten!

Succé är väl inte direkt ordet som beskriver händelsen, eftersom jag fick på käften och stöp baklänges nedför en trappa, rakt ner i stengolvet med bakhuvudet före! Kanske svimmade jag av för någon sekund, kommer inte ihåg så noga, för jag var inte riktigt nykter om man säger som så, men upp på fötterna kom jag för att ta den jäveln som hade smällt till mig!

Bara för att inse att jag inte hade en susning om vem som hade klappat till mig. Det var bara att ställa in sig i ledet och vänta på min tur, trots att jag var så hungrig! Det var ju därför jag hade gått förbi kön, jag var ju så mycket hungrigare än alla andra i kön, men det fattade de ju inte! Ingen sympati där inte!

Nej, jag tänkte aldrig att slå ned kvinnan, om nu någon trodde detta, nej långtifrån! Däremot blev jag jätteirriterad när den otacksamma lilla svettdoftande kvinnan inte ens bemödade sig att säga tack, för att hon fick gå före i kön!

Hur svårt kan det vara att säga ”tack” och visa sin uppskattning, men det var ju aldrig frågan om en förfrågan, utan mer ett krav! Hon skulle ju bara gå före i kön! ”Flytta på dig, innan jag svimmar”, typ!

Varför ens gå in i en affär på lördag eftermiddag om man inte ens klarar av att stå i kö, om inte annat fanns det ju kortkassor där det inte var någon kö, men icke!

Sedan satt samma kvinna på en stol (hon ville väl inte svimma förstås!) och väntade på sin tur vid Willys postombud.

En person expedierades (nr 53), kvinnan satt på stolen (nr 54), sedan var det bara jag (nr 55). Tänkte först tanken att gå fram till kvinnan och säga att vi kunde byta tillbaka nu, nu när hon inte längre riskerade att svimma, men insåg snart det omöjliga i tanken. Hon hade säkert aldrig förstått ironin överhuvudtaget, hon såg inte ut som någon som varken förstår skämt eller ironi, så jag avstod!

Nr 54 ropas ut och kvinnan sitter lugnt kvar på sin stol, ”Nummer 54” ropar expediten åter en gång och börjar så smått  fundera på att ta nästa nummer istället, då far kvinnan plötsligt upp från sin stol och flyger fram och beställer en stock snus, som hon sedan med stor möda pressar ner i sin handväskan.

De andra köpta varorna hade hon stoppat ner i tunna genomskinliga plastpåsar, för dessa var ju gratis! Sedan kliver hon hjulbent, likt ett cykelställ, ut från Willys med stora kliv, och hennes ben var det i alla fall inget fel, och hon svimmade inte en enda gång heller…

 

 

”Brain Dead!” (Eller: Hjälp jag är omgiven av idioter!)

I samband med att jag försökte sälja min Volvo S 60 på Blocket förra året, fick jag ett förslag av en spekulant som ville lämna mig en udda och i alla sammanhang en helt ointressant skrotbil i byte??? Personen ville alltså använda en helt ointressant, oanvändbar, osäljbar bil, som dessutom var en totalt meningslös gammal udda japansk skrotbil, som handpenning på bilköpet! Ja, där åkte ju pulsen och irritationsgraden upp några tusen procent direkt…

Varför ville han dumpa denna skitbil på mig, kanske man skulle kunna undra? Men bilen gick förmodligen inte ens att sälja som reservdelsbil och var troligtvis även omöjlig att skänka bort, eftersom det knappast fanns någon mentalt balanserad person som ens skulle vilja äga ett så pass misslyckat bilskrälle som detta var, själv blev jag mycket irriterad på kuppen, nästan förolämpad faktiskt!

(Grrr!)

En annan dåre ville köpa bilen på avbetalning, med motiveringen att de hade en helt körd ekonomi med stora skulder som följd, men jag skulle givetvis få betalt, men uppdelat på runt 10 tillfällen!

Även här blev jag mycket irriterad, för andras privatekonomi är knappast något som intresserar mig då jag ska sälja en bil, har man inga pengar så köper man ingen bil, svårare än så är det ju inte i de normalbegåvades värld!

Man kan ju bara spekulera om hur det hade blivit om jag hade sålt bilen på avbetalning, för några pengar hade jag ju aldrig fått och bilen skulle säkert även ha sålts vidare direkt det första ägarbytet. Både bil och pengar hade nog försvunnit ganska omgående, men sådana här grejer går jag ju inte på! Nej, nej!

Jag är ju inte med i de hjärndödas förening, så det blev inget med detta förslag!

Vilka idioter det finns!

En tredje person ringde mig 3-4 gånger innan jag svarade och var sur för att jag ej svarade, trots att jag tydligt och klart hade uppgett i annonsen att man skulle mejla eller sms:a mig om jag inte svarade! Då blev jag ju irriterad igen!

Som säljare har jag ju den förmånen att själv välja på vilka betingelser försäljningen ska ske, att då få en massa skit på sig från en lobotomerad och intelligensbefriad analfabet, skapar ju negativa känslor, minst sagt!

Jo, jag blev arg på riktigt!

idioter-320x268

Idioten undrade sedan  vad det var jag sålde??????????????????

Var det en bil, vad för bil i så fall och sedan undrade han om jag bodde i Kungälv?????

Det stod Uddevalla i annonsen… (Suck!)

Hade han ens läst annonsen, eller hade han ens en fungerande hjärna i sitt huvud?

Tveksamt i båda fallen!

Själv var jag trött och inte i full form efter ett skiftpass med nattarbete och att börja dagen med att prata med en idiot som verkade ha ett IQ på 35,5, gör ju inte saken speciellt mycket bättre!

Jisses! Hur många dårar finns det där ute? Förmodligen alltför många! Och var finns alla normala människor när man så väl behöver dem?

Medlemmarna i de hjärndödas förening verkar ju dessutom ha Blocket som sin absoluta fritidssysselsättning! Mitt tid är dock alltför dyrbar för att jag vill frottera mig med världens alla dårar, fånar och idioter! Jag kan lika gärna gå ut och prata med en myra, fluga eller en bärfis, om jag vill prata med någon på denna låga mentala och intellektuella nivå!

Bilen är ju nu såld sedan en tid, men inför nästa gång jag ska sälja eller skänka bort något på Blocket, får jag väl införskaffa mig en rejäl dos av nervlugnande medicin för ändamålet! Kan nog behövas!

Se även vad som hände när bilen senare äntligen blev såld (suck!):

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/02/att-forsoka-salja-en-begagnad-bil-del-4/

Fy katten, så snubbligt det kan bli!

1916028_105497889462098_3323128_nBilden föreställer katten i bloggen, vars namn var IQ!

En gång för många år sedan skulle jag ut genom ytterdörren, tror att jag hade ganska bråttom och skulle iväg till jobbet, troligtvis lite försenad. Men då, just då – skulle ju givetvis katten in!

Varje gång man öppnade ytterdörren skulle ju katten in och kolla i matskålen, kanske hade någon fyllt på med mera mat! Eller kanske godare mat, för den som redan fanns i skålen verkade ju sällan duga till en början!

Äta, äta, äta, mjau mjau!

Jag slet som sagt upp ytterdörren och var samtidigt på väg ut med överkroppen, men underkroppen med ben och fötter var ju givetvis inte speciellt långt efter!

Men då inträffade ju det som ofta händer då katter är inblandade – katten satt ju redo utanför dörren, beredd på att smita in om dörren skulle öppnas. Kanske hade någon fyllt på matskålen?

Dörren slängs upp, jag är på väg ut, katten på väg in, men dörröppningen rymde inte oss båda och något måste ju därför hända!

Jag minns att jag tänkte – ”jävlar, vad är det som händer?

Fötterna fastnar ju i något, samtidigt som överdelen av kroppen är ju på väg ut, och jag känner ju, där och då, att jag kommer att vurpa ut genom dörren och ramla ner från trappan och slå mig fördärvad, och dessutom mosa katten på köpet! INTE BRA ALLS!!!

Rent instinktivt började jag därför göra en motrörelse för att försöka kompensera för den uppkomna situationen, vilket resulterade i att jag istället fick min fot under kattens mage, samtidigt som jag försökte få framåtrotationen att avta, dessutom försökte jag få fram mitt högerben.

Resultatet blev en perfekt vristträff och katten flög likt en VM-fotboll i en stor vid båge flera meter tillbaka ut i trädgården. En perfekt lagd straffspark! Jag håller trots detta på att rasa ut från trappan, men lyckas ändå på något sätt hålla mig kvar på benen, men inte utan lite akrobatiska konster i absolut världsklass!

Jag pustade ut, hela sekvensen varade ju bara i ett par sekunder, men blev ändå till ett minne för livet. Att jag snubblar, ramlar, fastnar och står på näsan, det händer ju hela tiden, då som nu, men det som gjorde att jag kommer ihåg denna sekvens är ju katten!

Katten flög ju i en vid båge och stöp sedan i backen på sina tassar, såsom katter alltid gör.

Katten drog sedan iväg som ett streck genom trädgården, djupt chockad över den omilda behandlingen. Ett trauma som katten dock snart glömde, men han var dock lite försiktig när vi möttes i dörren dagarna efter händelsen, lite försiktigt skräckslagen, men han glömde snart händelsen, till skillnad från mig som fortfarande har kattens vådliga luftfärd kvar på näthinnan, trots att många år har passerat sedan händelsen!

Kat(t)astrofen uteblev ju, men fy katten, vilken vristträff jag fick till den dagen!

Blod är tjockare än… (Eller: De ärftliga genvägarna är inga snabba motorvägar!)

12806117_1215250081820201_4000078210477068592_n

Nu har jag släktforskat under några månader!

Fotot ovan föreställer dock ingen förfader till mig, utan bilden är tagen på ett museum i Visby för typ 15 år sedan, eller något liknande. Bilden togs trots flera skyltar om fotografering förbjuden (ooops) och skelettet föreställer tydligen någon gammal gotlänning som blivit dödat i någon stridighet för länge sedan!

Med den moderna släktforskningen framför datorn får man omgående svar på att man inte härstammar från det fina folket, utan det är mest gatukorsningar och oäktingar till höger och till vänster.

Men visst är det både intressant och vanebildande det här med att släktforska, men dyrt som satan, förstås! Men man kan ju även kolla gratis via Riksarkivet om man  så vill, men då får man rita för hand, eller bygga upp någon struktur i datorn… (Orka? Tänker ni då!).

Men vet ni vem jag är släkt med?

Nej, knappt jag heller! Jo, en massa olika namn, hit och dit! Men namn utan historia är just bara namn, tyvärr!

Men inte en endaste kändis så långt ögat når, det är ju för dåligt! Inga kungar, grevar, eller något annat fint heller. Förvisso tittar lite halvfina titlar och ämbeten fram ur sörjan, här och där, men inget extremt på något vis!

Jag har ändå hittat lite blandat gods i leden, någon var bödel, och någon blev avrättad, någon blev mördad, eller själv varit dråpare, men jag har även funnit prostar, präster, riksdagsmän, häradsdomare…och militärer!

På min farmors sida hittade jag en förfader som levde mellan 1636 och 1738! Någon som för snart 300 år sedan blev hela 102 år gammal, och som gifte sig för 5:e gången 1729, hela 93 år gammal (om uppgifterna nu stämmer?)! Anders Månsson Wall : Ryttare, gästgivare, riksdagsman från Ånimskog, Dalsland!

Jag har även hittat min morfars mor (som dog 22 år ung), som visade sig tillhöra resandefolket och min morfars morfar hette Lars Fredrik ”Stampa-Larsson” Larsson Qvick  och var född i Norge! Min morfar växte därför upp hos sin farfar och farmor, när mamman dog och pappan drog vidare någon annanstans, utan sin son (min morfar, alltså!).

Det vimlar även med norrmän i släktleden, men även finnar, från lite längre tillbaka i tiden, då Finland var Sveriges största landskap. En släktgren grenar rakt in i resandefolket alla stora släkter här i Sverige, Norge och Finland (resandefolket är det man kallade tattare förr i tiden).

Resandefolket, judar, norrmän, finnar, samt mängder med amerikanare med i finns släktleden!

Märkligt blev det dock när man hittade mängder med folk som hade samma efternamn som jag själv, och detta i ett släktträd som jag även har lyckats knyta samman med mitt egna släktträd. Man är släkt med en person vars mamma bär mitt efternamn, men det är bara en slump, förutom att vi är bryllingar då! Ännu märkligare blir det när samma person som jag är brylling med, även har relativt nära släktingar som bär min mammas flicknamn, men inte heller den släkten hör ihop med min släkt, förutom den här bryllingen då, som jag inte ens känner!

Personen ifråga är lika gammal som jag, bor i Göteborg, och vi är släkt med varandra, men via släktband som fram tills alldeles nyss var helt okända och omöjliga att reda ut, för oss båda!

Men nu har jag hittat den missade länken! En genetisk resa genom resandefolkets släktled, via min morfars mor…

Nyckeln, länken, pusselbiten…

Min morfars mor hade ett syskon som hade ett barn som i sin tur hade ett barn som i sin tur har ett barn som då råkar vara min brylling. Bryllingens mamma hade samma efternamn som min mamma fick när hon gifte sig och hennes mans farfar hade en syster som var gift med min morfarsfar! För varje upphittad ledtråd, uppstår genast tre nya gåtor och för varje släkting man hittar, finns det minst ytterligare fem som man inte har en aning om.

Man kan ju faktiskt bli skogstokig för mindre!

Nu har jag över 2400 personer i mitt släktträd, men med tanke på mitt efternamn kommer säkert fler grenar växa ut på alla träden som till slut kommer att bilda en stor skog, min alldeles egna släktskog!

Var det någon som sa att släkten är värst, ja men blod är ju betydligt tjockare än vatten, som Dracula skulle ha sagt!

Man trodde ju att man skulle hitta en massa genvägar med DNA-testet och det gjorde man ju. Man står sedan och kastar med ett kastspö i en vild DNA-flod som skummar vildsint, men plötsligt hugger det till på draget man har kastat ut, för det är ju alltid något nappar på mina släktdrag!

Läs även det föregående inlägget via länken nedan:

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/07/mitt-dna/

Mitt DNA! En genväg till min egen historia!

image

Har börjat släktforskat lite grann på sistone och skickade även in ett DNA-test till MyHeritage i  USA för en analys.

Analysen visade att jag var 93,3% skandinav, 3,5% ashkenazi-jude och 3,2% finländare!

Givetvis blev jag enormt överraskad över resultatet och visst hade jag aningar om att jag hade genetiska kopplingar utanför Sveriges gränser, det hade jag ju haft på känn, men att få reda på att man har kopplingar till både Norge och inte minst, Finland, var ju lite chockerande. Det hade jag ju aldrig trott!

Skämt åsido, ashkenazi-jude visste jag ju inte ens vad det var för något, och att jag hade sådana kopplingar gjorde mig faktiskt mycket förbryllad, för jag hade ingen som helst aning via vilken förfader/förmoder som detta genetiska arv kommer ifrån! Märkligt minsann!

Jag har förvisso vissa aningar! Det finns tre olika släktgrenar att välja på, men jag vet inte vilken som är den korrekta!

//Men nu efter några månaders efterforskning tror jag mig kanske veta var mitt okända judiska påbrå ändå kommer ifrån. Jag har en direkt förfader 8 generationer bort, Wilhelm L Hartmann, född i Finland. 1720. Min morfar-morfar-farfar-farfar, ett släktband som går via Dalsland, Umeå, Norge, Skåne och Finland! Kanske mina judiska gener kommer härifrån, kanske är det så… eller inte?//

Men när man läser att 80% av de judar som mördades i de tyska koncentrationslägren var just ashkenazi-judar, som härstammar från Tyskland, Österrike, Polen, Balkan, Ryssland, Ukraina och Östeuropa, så inser man ju att det förmodligen även fanns några avlägsna släktingar som gick med i skorstensröken från koncentrationslägrens krematorier.

Den krassa verkligheten innebär också att jag troligtvis inte hade funnits om tyskarna hade invaderat Sverige under kriget, för då hade även Sveriges judar rensats ut, och då hade  mina judiska förfäder förmodligen också rensats bort, och förmodligen även min framtida existens med den! Längre bort än så, var det alltså inte! Manar faktiskt till lite eftertanke, trots allt!

Läs även fortsättningen i nästa inlägg:

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/10/att-slaktforska/