Denna berättelse har ett antal på nacken, men strunt samma! Jag var i alla fall på väg hem från jobbet och svängde in med bilen på OK-Q8-tappen på orten där jag jobbade. Jag stoppade in bensinkortet i automaten och tankade sedan bilen, precis som vanligt. Egentligen hade jag nog inte behövt tanka alls denna dag, men eftersom bensinpriset hade sänkts tillfälligt så passade jag ändå på att fylla upp bensintanken, snål och sniken som jag var! Lika bra att passa på, tyckte jag. Sedan stod jag där i mina egna tankar (!) och tankade! Något som snart skulle straffa sig…
Men strax innan det var min tur att fylla tanken på bilen kom det även in en annan bilist, som även han skulle tanka. Den andra kunden (hädanefter benämnd för Mr Murphy) använde den parallella pumpen på andra sidan, men Mr Murphy påbörjade dock sin tankning några minuter innan jag påbörjade min egen och han avslutade sin tankning precis när jag själv var klar!
Vi hängde sedan tillbaka tankningsmunstycken exakt samtidigt! Jo, exakt samtidigt, något som faktiskt kommer att ha en stor betydelse för fortsättningen av denna berättelse!
När jag sedan trycker ut kvittot för tankningen ser jag något konstigt på kvittot, något som faktiskt får mig att bli ganska så upprörd! Nu visade det sig att jag av någon outgrundlig anledning hade blivit feldebiterad och istället fått Mr Murphys tanknota efter fullgjord tankning! Själv hade jag bara tankat ca 10-15 liter, medan Mr Murphy tankade betydligt mer, vilket helt plötsligt blev ca 500 kr mer för mig att betala! Surt sa räven, minsann!
Helvete, tänkte jag, det här är inte sant!
Jo, det var sant och jag blev något mörk i sinnet! Jag gick därför med raska steg in till kassörskan för att förklara vad som hade hänt, vilket jag nog insåg skulle bli något problematiskt! Jo, för det som jag hade råkat ut för, kan nämligen normalt inte ske, och nu hade jag ändå av någon obegriplig anledning, likt förbannat, blivit drabbad av det som inte kunde ske. Mitt problem var dock att jag inte kunde bevisa något av det som jag nu skulle komma att påstå, dessutom fanns det, där och då, inte någon självklar logisk förklaring till varför felet hade uppstått. Ett besvärligt läge således!
Jag kände redan här att jag hade en mycket tung uppgift framför mig, en närmast helt omöjlig uppgift kan nog tyckas… Men det är just i dessa situationer som man knyter nävarna, svär så att det osar och ser ut som en psykotisk massmördare, det hjälper givetvis inte överhuvudtaget, men då känns det i alla fall bättre…
Mr Murphy hade givetvis redan åkt iväg och det är oklart om han ens uppfattade att han hade fått en rabatt på 500 kr, men med tanke på hur fort han försvann från platsen var det väl inte helt omöjligt, kan jag tänka? Eftersom det är den berömde Mr Murphy, med sin kända lag om alltingsjävlighet, som är inblandad, så kan man förmodligen utgå ifrån att det var hans närvaro som skapade själva problemet, ja troligtvis var det så!
Mina enda trumfkort som jag hade med mig inför den kommande argumentationen, var ju att jag jobbade på orten där bensinmacken befann sig, samt att jag var stamkund på stället. Dessutom hade personen i kassan troligtvis ett visst hum om vem jag var, eftersom bygden var ganska liten och alla kände alla på något sätt. Om inte annat brukar ju alla känna apan och även om apan inte känner någon tillbaka, så vet alla oftast som regel vem apan är, och apan i detta fall var ju – Jag själv! Jag har alltid varit den där jävla apan… Men nu var jag även en arg apa!
Jag var nu mäkta irriterad och försökte, så gott det gick, måla upp ett begripligt scenario för hur problemet hade kunnat uppstå inför kvinnan i kassan. Men trots att jag bara spekulerade fritt utifrån ett rent logiskt resonemang, så trodde hon nog på mig, tror jag i alla fall! Men hon skulle i vilket fall som helst kontakta huvudkontoret i frågan, för att se vad de skulle säga om saken… och detta gick naturligtvis som förväntat!
När jag återkom dagen efter för ett besked i frågan, får jag till svar att de inte kan hjälpa mig med problemet och budskapet jag fick till mig var, att jag själv fick vända mig till huvudkontoret om jag ville ha någon rätsida på det hela! Ingen hjälp gick alltså att få, men själv är ju bäste dräng, heter det ju, så det var bara att köra…
Självfallet hade huvudkontoret inte trott på min, till synes både ologiska som otroliga berättelse, för givetvis kunde detta fel inte uppstå i deras värld. Detta var troligtvis en omöjlighet i deras ögon, trots att jag nu hade listat ut hur det hade gått till, men oavsett vad jag nu hade att säga i frågan, var det ändå helt meningslöst att argumentera om detta på lokal nivå, för nu var det huvudkontoret som gällde…
Men för huvudkontoret i Stockholm var jag ju bara en stollig kund, som kom dragandes med en helt omöjlig historia! Det hela hade alltså gått från dåligt till värre, precis som vanligt då, med andra ord!
En normalt funtad person hade givetvis sett det omöjliga i situationen och bara kontaktat huvudkontoret, blivit vänligt avspisad, svalt förtreten, tagit den ekonomiska smällen och sedan gå vidare i livet. Men inte jag, jag gör inte så… aldrig!
Ingen kommer ju att tro på mig och jag kan inte heller bevisa ett skit av det jag påstår, men då fick jag som brukligt ett enormt adrenalinpåslag och gick i spinn av irritation över denna oförrätt, för även om 500 kr var en bra slant på denna tid, var det ”att inte bli trodd” som sved mest och nu var jag på jakt efter en upprättelse. Ge upp, nej, nej, det omöjliga tar bara lite längre tid att fixa, för jag ger aldrig upp… aldrig!
Men hur skulle jag nu göra för att tackla problemet?
Att ringa till huvudkontoret kändes inte optimalt, för jag är verkligen ingen telefonmänniska på något vis och det kändes som om jag direkt bara skulle hamna i ett automatiskt underläge, och som grädde på moset, skulle jag nog även glömma av vissa viktiga detaljer i min känslostyrda argumentation. Och detta skulle ju inte gynna mig på något vis, så det fick istället bli ett helt annat upplägg!
Jag är ju hyfsat bra på att formulera mig i skrift, så jag skrev ned hela händelseförloppet istället, med alla mina synpunkter och bifogade även en teori över hur det hela skulle kunnat ha gått till i praktiken!
Med detta upplägg kunde jag i lugn och ro argumentera och föra fram mina åsikter, utan att bli avbruten eller ifrågasatt av någon näbbgädda i deras kundtjänst. Mina chanser att lyckas var ju betydligt större om det hela fanns på pränt, dessutom mejlade jag in det hela till någon i chefsposition (förutom till kundtjänsten då) bara för att få in mer tyngd i ärendet… Ha ha, nu jävlar…
Jag kommer även ihåg att jag mer eller mindre skrev brevet på värsta korrekta byråkratsvenskan, bara för att de skulle förstå att det inte var vilken idiot som helst som skrev till dem, utan att det istället handlade om en idiot som kunde formulera sig på värsta byråkratsvenskan…
Jag hade praktiserat detta upplägg tidigare och då lyckats i mitt uppsåt, så det fanns faktiskt en viss bärighet i mitt agerande. Jag är dessutom ganska bra på att bråka om jag anser mig ha rätt och jag viker inte ned mig i första taget. Som kuriosa kan jag även nämna att jag aldrig har förlorat en strid med något företag eller myndighet, där jag har ansett ha rätten på min sida.
Samma gällde när jag var facklig förhandlare under ett antal år, då samma personliga egenskaper skördade många förhandlingsframgångar. Jag nog liknas med en kanadensisk ishockeyspelare från 1970–80-talen, för kan man inte spela ut motståndaren med ren skicklighet kan man ju alltid spela lite fult, eller helt enkelt tackla skiten ur dem…
Min bärande teori om vad som hade hänt när, jag och Mr Murphy, hade tankat från var sin sida av denna bensinpump, var att det fanns någon bugg i datasystemet som kunde tillåta en sammanblandning mellan respektive bensinkort under en viss specifik omständighet.
När jag började tanka, hade Mr Murphy redan tankat under ett antal minuter, och sedan börjar jag tanka, men ännu har troligtvis inget fel uppstått. Men vi avslutade våra respektive tankningar exakt samtidigt, i och med att vi satte tillbaka tankningsmunstyckena i princip på samma millisekund, för just detta kommer jag ihåg, för det är ganska ovanligt att just detta sker när man tankar. I alla fall att man klickar tillbaka munstycken exakt samtidigt båda två…
Så när jag och Mr Murphy avslutar våra tankningar på exakt samma millisekund, så får denna bugg i datasystemet konsekvensen att de olika tankningarna av någon okänd anledning sammanblandades med varandra, vilket innebar att Mr Murphy fick min tankning och jag hans. Mr Murphy skrev ut sitt kvitto först och sedan när jag fick ut mitt kvitto, åkte Mr Murphy iväg ganska hastigt, vilket kanske inte var så konstigt trots allt…
I min irriterade och aggressiva argumentation gentemot OK-Q8:s huvudkontor, beskrev jag hur jag trodde felet hade gått till, och jag var inte heller nöjd över bemötandet efter att blivit utsatt för ett tekniskt fel orsakat av bensinbolagets egen utrustning, vilket även påpekades!
Varför skulle jag, som var en stamkund på stället, försöka fejka till en så pass orimlig historia och varför skulle jag ens ta striden med huvudkontoret om jag nu försökte luras. Utsikterna att lyckas var ju allt annat än stora, om man säger som så! Men det är ju klart, dårarna finns ju överallt och nu kanske även jag var en av dessa dårar… i alla fall i deras ögon!
Men jag påtalade även följande för personalen (kundtjänst, respektive chefen) på OK-Q8:s huvudkontor: Får jag inte rätt i min begäran, så ska jag klippa mitt bensinkort och aldrig mera handla hos dem under hela mitt resterande liv, dessutom skulle jag berätta för alla i min omgivning om vad som har hänt, samt avråda dem för att vara kunder hos OK-Q8. För om man inte tror på min berättelse, så ska de åtminstone får betala mångfalt på annat sätt, det lovade jag dem.
Jävlas med mig och jag jävlas tillbaka (givetvis under den dolda parollen att tomma tunnor skramlar bäst)! Detta var, mer eller mindre, bara ett tomt hot, med det visste ju inte de!
Dessutom fick de reda på vad jag tyckte om deras förbannade utrustning som skapar sådana här fel och därmed orsakar stora problem hos helt oskyldiga kunder. Jag kunde ge dem både datum, tidpunkt och pumpnummer, samt hänvisa till den lokala personalens redovisning om händelsen. Jag bad huvudkontoret att kolla upp vem som hade tankat samtidigt som mig, vilket naturligtvis är en smal sak för huvudkontoret att kolla upp i sitt datasystem. Det figurerade naturligtvis endast två kontotankningar som klockade in på samma gemensamma pump vid exakt samma tidpunkt och tankar man på kort är det ju givetvis en smal sak att ta reda på vem som äger kortet.
Att personen i fråga sedan skulle erkänna sitt misstag var ju däremot inte troligt, men det stärkte åtminstone min historia för övrigt, även om det förvisso inte bevisade något i sak! Men kunde jag bevisa att två kunder hade tankat vid samma pumpapparat exakt samtidigt, detta tillsammans med övrig argumentation och dokumentation, tillförde detta ändå något till min berättelse!
Någon ursäkt eller beklagande från OK-Q8 fick jag dock aldrig, men förmodligen störde de sig på mitt aggressiva och byråkratiskt formulerade brev. Att sedan skicka in det till en nivå långt ovanför själva kundtjänsten, gjorde ju att man inte kunde trolla bort klagomålet lika lätt, för nu var ju även en chef inblandad i ärendet. En chef vill ju ofta att ett problem ska lösas eller redas ut på något sätt och därför garanterade detta även en uppföljning från chefens sida på något vis, vilket naturligtvis ökade mina chanser att få rätsida på detta tillsynes omöjliga problem.
Brevet var alltför sakligt för att negligera och jag tror att jag även hotade att gå till media med detta om de inte ville hjälpa mig, och det hela blev därför till slut alltför negativt och tungrott, och det var därför betydligt enklare att betala tillbaka pengarna, vilket de också gjorde till slut.
Pengarna (mellanskillnaden mellan de två tankningarna) återfördes till mitt konto och rätten var nu åter på min sida! Upprättelsen var total rent ekonomiskt, men de trodde nog fortfarande inte riktigt på min historia… men någon annan alternativ förklaring har jag aldrig fått till mig. Däremot läste jag många år senare en artikel i dagspressen om någon som hade råkat ut för samma problem och då var det en bugg i systemet som man lyfte fram, som en rimlig förklaring till det hela. Där ser man minsann!
Denna tankning tog dock hela tre veckor att reda ut! Sedan fick jag tillbaka pengarna, någon ursäkt fick jag dock inte, men jag fick ju i alla fall rätt i sak! Det lönar sig faktiskt att bråka och stå upp för sin sak, ja faktiskt… men det gäller att ha en bra strategi, tillräcklig eldkraft och bra med ammunition till hands, för då brukar det lyckas…
Den Skogstokiga Bloggen 