Åkte till Stockholm, tog en öl & åkte sedan hem igen! (Eller: det gick som tåget, dvs det mesta gick fel, eller inte alls, men ölen var ju god!)

Detta utspelade sig under en period i livet då jag fortfarande var väldigt fackligt aktiv och hade många fackliga uppdrag på min lyra! Denna gång skulle jag åka till Stockholm på en central löneförhandling och jag satt med i förbundets förhandlingsdelegation. Det var vinter, kallt och hade snöat! Jag åkte från Mellerud i Dalsland, ner till Öxnered (utanför Vänersborg), och sedan tåg till Herrljunga för ett byte till Stockholmståget!

Men väl nere i Öxnered var det helt folktomt, men det fanns i alla fall info om att tåget mot Herrljunga var inställt, men inget mer! En fastfrusen järnvägsbro, eller fastfrusna växlar, var tydligen anledningen (kommer inte riktigt ihåg vilket)! Tåget mot Göteborg var även det inställt, eller så hade det redan avgått, kommer inte ihåg, men det fanns i alla fall inget tåg att åka med! Inget annat heller, verkade det som!

Hur skulle jag nu kunna ta mig till Stockholm?

Ingen att fråga, men till slut kunde jag ändå fråga någon som trodde att en ersättningsbuss kanske skulle gå till Göteborg! Men var, när och hur? Nej, det visste ingen?

Men till slut kom det i alla fall en buss och jag frågade om den skulle gå till Göteborg och om vi då skulle hinna med detta tåg?

Nej, det tror jag inte, sa busschauffören!

Helvete, tänkte jag! – Men du kan väl ändå försöka, tyckte jag då?

Busschauffören körde sedan med hög hastighet ned mot Göteborg, det gick betydligt fortare än vad som var brukligt, så han försökte i alla fall!

Vi var nu två personer med på bussen som skulle med tåget till Stockholm, men det såg inte ut att kunna gå, klockan gick alltför fort!

Illa!

Jag fick chauffören att ringa till Centralstationen och försöka att få dem att hålla tåget några minuter, vilket de varken ville eller kunde till en början, men till slut gick man ändå med på att hålla tåget 2 minuter , men inte en sekund till! Vi fick även info om på vilket spår tåget stod, så att vi skulle kunna springa direkt dit! Stress, ja det var bara förnamnet!

Jag fick även busschauffören att släppa av oss mitt ute på en kraftigt trafikerad gata rakt utanför Centralstationen i Göteborg, ungefär snett utanför bussterminalen. Vi hoppade av mitt i gatan och sprang sedan som dårar mot angivet spår på terminalen, men kunde bara konstatera att vi hade missat tåget med en marginal som var mindre än 1 minut!

Surt! (Helvete på ren svenska!)

Fick sedan gå till kundtjänst och fråga vad jag nu skulle göra, felet var ju knappast mitt? Hjälp mig!

Fick då sitta i Loungen i en timmes tid och dricka gratis kaffe tillsammans med diverse kostymklädda resenärer och sedan ta nästa tåg till Stockholm!

Åkte sedan med detta tåg till Stockholm och kände då att jag även höll på att bli sjuk, började hosta, snora och hade förmodligen feber! Självklart var det inte nog med allt strul, jag skulle få detta på köpet också!

På tåget satt jag sedan mittemot en knepig tjock gubbe som stirrade på mig nästan hela tiden, men han gick tack och lov av i Skövde. Märklig gubbe som satt och råstirrade på mig hela tiden, ända från Göteborg och upp till Skövde! Så fort jag tittade upp från tidningen jag läste, stirrade han rakt in i mina ögon, hela tiden och varje gång! Kändes obehagligt!

Kom sedan till Stockholms central och skulle vidare till mötet på Blasieholmen, men då tog jag en taxi, behövde ju komma snabbt fram, dessutom betalade ju facket alla mina utlägg för resan, så det var ju lugnt!

Efter en taxiresa på ca 20 minuter var jag framme, tyckte väl att det tog lång tid, men det spelade väl inte mig någon roll, det var ju inte jag som betalade i slutändan i alla fall!

Gick in i huset och möteslokalen, som visade sig var helt tom, tydligen hade alla gått i väg för att äta, men vart man hade gått, det visste jag inte? Fick sitta och vänta i 50 minuter tills alla kom tillbaka, och då fick jag reda på att mötet och förhandlingarna var ajournerade, så det var ju bara att åka hem igen!

Suck!

Jag hade alltså varit på resande fot i fem timmar, helt i onödan, och nu började jag känna mig allt sämre och sämre, med elak hosta och hög feber i kroppen! Hade säkert en temp på 39-40 grader, för jag var verkligen inte frisk!

Men vi gick tillbaka mot Centralstationen och en pub för att i alla fall ta en öl! Promenaden tog ca 15 minuter och avståndet var kanske 1 km, vilket förstärkte känslan av att ha blivit rejält lurad i samband med taxiresan, men som sagt – inte mina problem!

Gick sedan till Centralstation, bokade om hemresebiljetten. Gick sedan kraftigt feberrusig och satte mig på tåget som var skyltat till Göteborg och pustade ut! Nu satt man äntligen på tåget och kunde pusta ut, trodde jag naivt!!

Då skyltade man om tåget från Göteborg till Västerås!!!

Västerås? Tåget jag satt på skulle till Västerås!

Fel tåg!

Fel linje!

Panik!

Kände mig väldigt sjuk och hade säkert kraftig feber, och nu kändes allt väldigt tungt! Nästan övermäktigt!

Men jag fick ta min väska och rusa ut till närmsta informationstavla för att se var Göteborgståget stod, naturligtvis på andra sidan av terminalen, längst bort från där jag befann mig. Jag hade dessutom endast 8 minuter på mig!

Det var säkert minst 500 meter att ta sig! Upp och ner för trappor och längs korridorer, men det var bara att börja springa allt man orkade. Fanns ju inget annat alternativ!

Där kom jag springande som en dåre, svettig med glansiga ögon och en dimmig blick, flåsande som en påtänd och rabiessmittad noshörning.

Centralstationen var ju full av folk, men folk flyttade faktiskt på sig när jag kom springande. Men pga febern och stressen såg jag förmodligen ut som en galen påtänd knarkare, när jag kom springande där med min stressade och flackande blick, hostande och med ett svettigt ansikte!

Inte konstigt att folk flyttade på sig! Skulle jag också ha gjort!

Nådde dock fram till rätt tåg med ca 2 minuter godo och sedan hände inte så mycket mera under denna resa, men med facit hand så hade jag åkt bil, buss, taxi och tåg under en tidsrymd av ca 9 timmar under en dag, bara för att ta en starköl på en krog i Stockholm.

Det blev en väldigt dyr öl, men som sagt, det var ju inte jag som betalade… jo, ölen betalade jag, men inte det andra! Och förresten – ölen smakade helt underbart…

Per Vers och Inge Rim firar jul (Eller: När en rimmad julskinka har rymt!)

Varning: Detta blogginlägg är endast för svenskspråkiga personer och en översättning av texten kommer troligtvis bli helt obegriplig (eller rättare sagt- ännu mer obegriplig!). 

Notice: Only for  Swedish people!

Detta är en julblogg utan sans och utan vett, kanske även det värsta ni har sett! Sanningshalten i storyn, om det ens finns någon story, är svagare än en vattenskadad glögg! Berättelsen är enligt vissa rykten troligtvis även påhittad!


Nu är det jul och då får man kämpa på, staken ska upp i varenda fönster, så det blir ett förfärligt springande hela helgen, och när kulorna samtidigt ska upp i granen, ja då förstår ni problemet! Ni fattar när det är Per Vers som skriver…

Sedan ska man även ha en fisk på lut! De är lätta att hitta i affären i alla fall, man går ju fram till den kyldisk som lutar mest i hela affären och köper sig ett exemplar av denna långa fisk, och sedan tar man med sig den hem och har den på lut! Bara så där!

Då är det värre med sillen, jag fick åka iväg till sjukhuset och leta , men väl där fattade de inte vad jag pratade om, men sillen är ju inlagd sa jag då!

Idiot, svarade de då, och då presenterade även jag mig – Inge Rim, sa jag och bockade djupt inför den osympatiske rödskimrade fläskkorven till doktor! Sedan åkte jag hem och stånkade lite prinskorv!

Sedan plockade jag fram bocken och sedan satte vi oss båda ned och väntade på ett dopp i grytan! Jag och bocken alltså! Nej, jag bor inte i Gävle och min bock brinner inte lika intensivt för sin uppgift som den bocken gör! Men de har väl tagit efter Frälsningsarmén och deras slogan ”Håll grytan kokande” fast i Gävle heter det ”Håll bocken brinnande”!

Själv tänder jag inte på bockar!

Julafton och äntligen får man sätta tänderna i skinkan, helst två stycken fläskdallrande exemplar med en stor portion Dijonsenap däremellan (dock ej, a la Ove Sundberg, utan vanlig då!), ska det vara mums, så ska det!

Mums minsann!

En gång var jag på ett julbord, ja inte uppe på själva bordet då, och bordet hade heller inga hjul, trots att det var jul, ja ni fattar…

Då frågade jag servitören om han hade grisfötter?

Nej min herre, jag går så här ändå, sa det svinet, med en riktig knorr i uttalet! Ha ha, det var ju nästan lika roligt som när man frågar en gymnast varför de gillar granar? – Jo de svarar ju alltid att de är så himla bra på barr!!!

Det är inte lätt att fira jul, men det brukar ändå gå på något sätt till slut! Jag känner till en däckfirma som lade ned hela sin verksamhet lagom till jul med en rejäl (h)julrea. De sista hjulen varade dock ända till fastan, men det var inte sant, för däremellan kom ju nyårsrean… (utfyllnad!)

God Jul önskar Per Vers & Inge Rim alla som orkade läsa detta enormt tramsiga blogginlägg! En stor eloge till er som orkade läsa tramset! Någon…?

Avslutar med ett välkänt ordspråk som kan vara värt att tänka på så här i juletider:

Passa på och drick upp glöggen innan någon annan gör det!

…och endast tomten är naken…

En riktig God Jul önskas alla!

Som man bäddar får man ligga! (Eller: Det jämnar nog ut sig i längden, tyvärr!)

säng

När jag gjorde min militärtjänst en gång i tiden, var jag med på de flesta ”practical jokes” som utfördes i min närhet! De gånger som jag inte var personligt delaktig i händelseförlopp var jag ofta (inte alltid, men ofta) istället upphovsmannen till skämten, detta eftersom jag är duktig på att plantera idéer hos andra som de sedan kommer att utföra utan att reflektera över att de kanske har blivit påverkade av någon annan… (hmmm?)

Men när det endast gäller harmlösa saker så tycker jag det är okej, även om de drabbade inte alltid uppskattar påhitten alla gånger! Och som oftast brukar det ju också jämna ut sig över tid, vilket även gällde mig så klart!

I det militära handlade det många gånger om att plocka ur sängbottnar och sedan bädda sängarna utan någon sängbotten, vilket innebar att folk drösade i golvet när de kom insmygandes på natten efter ha varit ute på stan och tagit sig en öl, men tyvärr utnyttjade folk detta lite för ofta, så det slutade med att jag fick skulden för tilltagen, även om jag inte hade varit inblandad i det hela! Jag tog även folk på bar gärning en gång då de försökte sig på att rigga min säng och det blev lite pinsamt för dem när jag kom bakom deras ryggar och frågade vad de höll på med?

Men jag skulle ju få mitt senare…

Men att gömma k-pistar eller slutstycken för folk strax innan uppställning på morgonen var också en kul grej att göra, men de fick givetvis tillbaka sina grejer bakom våra ryggar precis innan de skulle bli inspekterade av befälet, vilket ofta slutade i en utskällning eftersom de stod och fipplade med sin utrustning när vi skulle stå helt stilla i givakt, vilket alltid skapade en munter stämning hos alla andra, utom befälet som blev vansinnig över att folk stod och fnittrade bakom ryggen på honom!

En annan kul grej var att bära iväg folk när de låg och sov i sina sängar mitt i natten, vilket gjorde att de kanske vaknade på någon annan våning på morgonen, eller typ i duschrummet! Men det fungerar ju bara om man har en enkelsäng, vilket endast en på logementet hade, alla andra låg ju i våningssäng! Detta innebar ju att det oftast var en och samma person som blev ivägburen på nätterna… kanske inte så kul… för honom!

Jag var med några gånger i början men sedan tyckte jag att det blev för mycket riktat mot en och samma person, och en gång spårade det ur helt och hållet när man tvångsrakade huvudet på denna person.

Då var jag inte inblandad på något vis eftersom jag inte gillar den typ av skämt. Själv hade jag slagit ihjäl den som hade försökt rakat av min skalle…

Sista veckan fick jag dock mycket tillbaka när jag fick ett par hinkar med vatten över mig i sängen mitt i natten! Arg som ett bi for jag upp framför de halvfulla beväringarna som stod bredvid min säng, de var väl en 3-4 stycken, men det var ingen som vågade erkänna, de var berusade och lite skamsna, för de skulle ju bara kasta lite vatten på mig när jag sov (troligtvis som betalning för alla hyss jag hade varit inblandade i) men pga en viss berusningsgrad, blev det typ 10-15 liter vatten istället!

Jag själv var helt nykter, men helt vansinnigt och skrek ganska högt, men ingen vågade erkänna ändå!

Fick sedan sova i dessa blöta sängkläder under flera nätter i rad, eftersom sängen skulle bäddas varje morgon. En genomblöt säng, var ingen ursäkt som dög, och några sängkläder att byta med fanns ju inte!

Min ilska var ju inte heller för att jag utsättes för ett skämt, utan för att jag blev bryskt väckt med vatten rakt i ansiktet när jag sov! Det blev ju rena chocken! Dessutom fick jag lida av detta skämt under flera dygn! Inte så kul för mig kanske!

Men jag hade väl bäddat för detta under månadernas gång och som man bäddar får man ju också ligga!

Hände mycket i det militära och jag kommer att återkomma till detta framöver…

Ett norskt garage som vill till Sverige (eller: Den som gräver en stor grop… får också sina förhoppningar grusade!)

Denna händelse utspelade sig en gång för länge, länge sedan, det var efter Herodes, men före IT-boomen! Då vet ni tidsperspektivet på ett ungefär! Jag hade beställt ett garage i byggsats från en firma i Munkedal, Bohuslän, med det jag inte visste just då, var att garaget skulle levereras ut direkt till kund från en byggfirma i Oslo! Jag bodde vid tidpunkten ca 1 mil utanför Mellerud i Dalsland.

Jag fick därför ett tag efter beställningen ett telefonsamtal från Norge, där en norrman undrade var jag bodde? Lite märkligt kan man ju tycka eftersom min hemadress levererades samtidigt med beställningen! Dessutom gjorde jag beställningen hos en svensk firma i Bohuslän…

Avståndet mellan Oslo och Mellerud är ju inte heller mer än 20-22 mil beroende vilken väg man tar.

Norrmannen undrade nu käckt var jag bodde, men dessa uppgifter hade jag ju uppgett redan vid beställningen, så det borde de ju redan ha koll på, kan man tycka, men… vad vet jag?

Antingen åker man via Halden och Kornsjö i Norge, in i Dalsland och sedan via Dals Ed, Bäckefors och Mellerud, eller så åker man via Örje i Norge och sedan in i Värmland via Töcksfors och Årjäng, vidare ned till Dalsland via Åmål och sedan ner till Mellerud. Sedan kunde man även åka en lite längre väg genom Bohuslän typ via Svinesund, Strömstad, Munkedal, Uddevalla i Bohuslän, sedan in mot Vänersborg och sedan upp mot Mellerud!

Kartor fanns ju även på denna tid, men var kanske inte uppfunna i Norge ännu, men vad vet jag?

Har ju hört talas om att alla norrmän som åker ner till Sahara köper ett ark med sandpapper som en karta, detta kanske inte är sant, men vad vet jag?

Det var ju chauffören själv som ringde från Oslo, för han skulle nu köra ut mitt garage i byggsats till mig. Problemet var ju att jag skulle ge honom en vägbeskrivning, men han verkade ju aldrig ha kört i Sverige, för han visste ju praktiskt ingenting om Sverige och dess vägar, orter eller geografi! Han verkade ju inte veta något alls, men han var ju en… ja, just det!

Att han inte visste var min bostad befann sig, ca 1 mil utanför Mellerud, det köper jag. Jag köper även att han inte hade koll på var Mellerud låg, men han visste inte heller var Dals Ed, Vänersborg eller Åmål låg! Dessa orter finns ju tydligt utsatta på en karta eller i en bilatlas (vilket Mellerud också gör)!

Dalsland visste han inte något om, än mindre var det låg! Lite märkligt, men kanske inte märkligare att vi inte känner till de norska landskapen i Norge! Men skillnaden var ju att denna person ändå körde ut garage byggda i Norge, för ett svenskt företag, som dessutom annonserade om garagen i lokalpressen i Sverige! Allt detta sammantaget, borde vara en grund för att man hade någon form av kännedom om vart man levererade beställt gods, kan man tycka i alla fall?

Men vad vet jag?

Vänern, Europas tredje största insjö, beläget mindre än 20 mil från norska gränsen, det borde väl i alla fall en norrman känna till? Nej, inte han! Märkligt!

Då fick jag fråga honom om han visste var Sverige låg, och det visste han… vilket gjorde att vi i alla fall hade något att utgå ifrån… kör österut mot svenska gränsen via Halden och Kornsjö och du… tra-la-la.. ja, ja.. är i Sverige och Dalsland… wow!

Nu började det ju faktiskt likna något, och norrmannen fattade även han, vilka framsteg vi gjorde där i telefonen, han och jag! Connection!

Härligt när man kommer till insikt på detta vis…

Han fick i alla fall en skräddarsydd vägbeskrivning med orter, vägnummer och avstånd för resan, men jag fattar fortfarande inte varför han bara tittade i en vägatlas och bara fick vägbeskrivningen bekräftad via telefon, men det kanske inte finns vägatlaser i Norge (eller så finns de bara i skala 1:1, men vad vet jag?).

Vi kom överens om han skulle ringa upp mig om han körde vilse, så skulle jag försöka  lotsa honom på rätt väg igen! Men han hittade faktiskt ända fram till min garageuppfart med hjälp av min beskrivning, ja, min blivande garageuppfart då, vill säga!

Men står en lastbil på min uppfart med ett garage på flaket, är det nog kanske likställt med en garageuppfart, men vad vet jag?

Han lastade sedan av godset med kranen som han hade på bilen, sedan fick de inplastade byggelementen ligga på träreglar under en presenning under den kommande vintern, detta scenario utspelade sig ju på hösten!

Sedan började jag gräva garagegrunden den kommande våren, året efter. Ca 4×8 meter i storlek och mer än en meter djupt skulle det bli! Det skulle ju grävas frostfritt och för tre olika lager med sten och grus!

Hyr en minigrävare, var det någon som tyckte, nej jag gräver för hand tyckte jag!

Hur svårt kan detta vara?

Det är ju bara att gräva med en spade, eller hur…?

Ja, hur svårt kan det vara?

Men med tanke på att det tog några veckor att gräva sig ner genom all lera, jord, stora stenar och mängder med grova trädrötter, tog det  ju sin lilla tid. Spade,skyffel, spett yxa, skottkärra muskelkraft och stort tålamod var mina redskap för uppgiften.

Jo, det var faktisk så jobbigt det här…

Fick hugga av mängder med 10, 15, 20 centimeters grova rötter med spade, spett och yxa, sedan fick man ändå spetta upp skiten ur marken. Varje grov rot kunde ta 1-3 timmar att få bort och det fanns väl ett tiotal sådana… Pust! Usch! Stön!

Jag föll ihop av ren utmattning efter varje arbetspass, men efter några veckor hade jag ändå kommit ner på acceptabelt djup och kunde beställa det första lasset med makadam för ett dräneringslager, sedan blev jag även tvungen att förbeställa ytterligare ett lass med mellangrovt grus/sten, samt ett lass med lite finare grus, som jag sedan skulle gjuta plattan på!

Alla beställningar ville fraktfirman ha, vid ett och samma tillfälle, vilket jag naturligtvis inte hade räknat med. Annars skulle tydligen fraktkostnaden bli högre.

Märkligt, men så var det!

Nu visade det sig att lastbilen som körde ut sten/grus-lasterna inte kunde backa ända fram till den grävda gropen utan att riva ner hela telefonledningen med tippflaket, så istället fick lasset tippas ca 10 meter längre bort, sedan fick jag skotta upp allt i skottkärran och tippa ner i gropen, samt flytta på det hela, ytterligare en gång nere i gropen, där jag var tvungen att fördela ut gruset för hand via en skyffel.

Varje lass tror jag vägde typ 8-10 ton eller något liknande!

Ja, inte varje lass med skottkärran då (pucko!), utan varje lastbilslass!

Nu hade jag en enorm tidspress på mig, för jag var tvungen att flytta ca 8-10 ton grus med skyffel och skottkärra innan nästa lass kom bara några dagar senare,och då upprepades historien ytterligare en gång.

Hög stressnivå, kan man säga!

Under två veckors tid blev jag tvungen att flytta på typ 20-25 ton sten/ grus, i tre olika storlekar, samt att skotta ut det hela nere i garagegropen.

Under 4-6 veckors tid förflyttade jag nog runt jord, lera, sten, makadam, mindre sten och grus ett flertal gånger, med en totalvikt av ca 40 ton eller mer. Allt helt ensam, före och efter jobbet samt på helgen, även efter mörkrets inträde.

Man var ju både ung, stark, ledbruten, naiv, envis och dum på den tiden!

Nuförtiden är man bara (ännu mer) ledbruten, envis och dum!

Varje dag körde jag på tills jag inte hann  eller orkade mer, var ju tvungen att äta, sova och jobba på mitt arbete också, jag var ju inte ledig mer än vissa specifika dagar, eftersom jag jobbade 2-skift!

Nej, det var ju inte på mitt arbete jag sov…

Sedan byggde jag upp garaget helt själv, det enda jag behövde hjälp med var att montera och fästa samtliga takstolar. Gjuta, snickra, bygga, fixa dränering, lägga takpapp, dra och koppla in elen och måla! Mycket fix blev det!

Det blev bra till slut med ett stort garage för bilen, verktyg, reservdelar, hjul och alla andra bra-ha-grejor en man behöver ha i sitt garage.  Inuti takstolarna kunde man sedan lagra stora mängder med brädor och plank för kommande projekt.

Började väl gräva någonstans runt månadsskiftet april-maj och garaget var sedan färdigbyggt vid midsommar samma år, sedan drog jag elen och målade under sommaren!

Men det gick bra till slut ändå!

Kanske kunde man ha gjort det både enklare och mer effektivt med lite mer planering, men vad vet jag? En duktig idiot!

Tack!