Per Vers och Inge Rim firar jul (Eller: När en rimmad julskinka har rymt!)

Varning: Detta blogginlägg är endast för svenskspråkiga personer och en översättning av texten kommer troligtvis bli helt obegriplig (eller rättare sagt- ännu mer obegriplig!). 

Notice: Only for  Swedish people!

Detta är en julblogg utan sans och utan vett, kanske även det värsta ni har sett! Sanningshalten i storyn, om det ens finns någon story, är svagare än en vattenskadad glögg! Berättelsen är enligt vissa rykten troligtvis även påhittad!


Nu är det jul och då får man kämpa på, staken ska upp i varenda fönster, så det blir ett förfärligt springande hela helgen, och när kulorna samtidigt ska upp i granen, ja då förstår ni problemet! Ni fattar när det är Per Vers som skriver…

Sedan ska man även ha en fisk på lut! De är lätta att hitta i affären i alla fall, man går ju fram till den kyldisk som lutar mest i hela affären och köper sig ett exemplar av denna långa fisk, och sedan tar man med sig den hem och har den på lut! Bara så där!

Då är det värre med sillen, jag fick åka iväg till sjukhuset och leta , men väl där fattade de inte vad jag pratade om, men sillen är ju inlagd sa jag då!

Idiot, svarade de då, och då presenterade även jag mig – Inge Rim, sa jag och bockade djupt inför den osympatiske rödskimrade fläskkorven till doktor! Sedan åkte jag hem och stånkade lite prinskorv!

Sedan plockade jag fram bocken och sedan satte vi oss båda ned och väntade på ett dopp i grytan! Jag och bocken alltså! Nej, jag bor inte i Gävle och min bock brinner inte lika intensivt för sin uppgift som den bocken gör! Men de har väl tagit efter Frälsningsarmén och deras slogan ”Håll grytan kokande” fast i Gävle heter det ”Håll bocken brinnande”!

Själv tänder jag inte på bockar!

Julafton och äntligen får man sätta tänderna i skinkan, helst två stycken fläskdallrande exemplar med en stor portion Dijonsenap däremellan (dock ej, a la Ove Sundberg, utan vanlig då!), ska det vara mums, så ska det!

Mums minsann!

En gång var jag på ett julbord, ja inte uppe på själva bordet då, och bordet hade heller inga hjul, trots att det var jul, ja ni fattar…

Då frågade jag servitören om han hade grisfötter?

Nej min herre, jag går så här ändå, sa det svinet, med en riktig knorr i uttalet! Ha ha, det var ju nästan lika roligt som när man frågar en gymnast varför de gillar granar? – Jo de svarar ju alltid att de är så himla bra på barr!!!

Det är inte lätt att fira jul, men det brukar ändå gå på något sätt till slut! Jag känner till en däckfirma som lade ned hela sin verksamhet lagom till jul med en rejäl (h)julrea. De sista hjulen varade dock ända till fastan, men det var inte sant, för däremellan kom ju nyårsrean… (utfyllnad!)

God Jul önskar Per Vers & Inge Rim alla som orkade läsa detta enormt tramsiga blogginlägg! En stor eloge till er som orkade läsa tramset! Någon…?

Avslutar med ett välkänt ordspråk som kan vara värt att tänka på så här i juletider:

Passa på och drick upp glöggen innan någon annan gör det!

…och endast tomten är naken…

En riktig God Jul önskas alla!

Leka med ord! (Eller: När den poetiska ådran helt plötsligt tittade fram!)

Dagens text får bli en kortare variant och är en hemsnickrad vers!

En liten dikt som jag hittade på i mars 2015! Inget märkvärdigt, men alltid lite utfyllnad! Hade jag blivit poet hade jag nog kallat mig för Per Vers, Dikt Styrbord eller möjligen för Rimmat Fläsk!

Men nu får det bli Diktator Skoogstokig istället!

 poet

************************************************************************

En poet vet att han kan leka och mejsla fram ord!

En mördare vet att han kan slakta folk och utföra mord!

En mordisk snickare vet att han kan döda med ett egenbyggt bord!

En slaktad poet rimmar illa och finner sin död!

En blodbestänkt socialistisk mördare finner sig vara röd!

En poetisk snickare slänger ett b och finner istället sina ord!

En poetisk text kan vara knäpp och en knäpp text kan vara poetisk!

En död poet rimmar illa!

En död poet luktar illa!

Bli aldrig ovän med en limpa! (Eller:Var kommer egentligen alla dårar ifrån?)

”IDIOTS – IDIOTS EVERYWHERE!”

Jag minns en av de första gångerna vi handlade på Willys i Uddevalla efter att vi hade flyttat dit 2010. En person stod då och diskuterade upprört och högljutt inne i affären, utan att det fanns någon synlig människa i hans omedelbara närheten! Givetvis undrade vi vem han var oense med, för vi fattade ju inte vem han pratade med? Han resonerade och nästan skrek i sin argumentation! Situationen kände inte direkt trygg och känslan var nu att man hade förflyttats till ett avsnitt av tv-serien ”Twillight Zone”! Allt kändes bara fel på alla sätt och vis!

Vad är det som händer egentligen???

Det visade sig nu att han pratade med brödlimpan (!?) och av någon outgrundlig anledning blev de oense, mannen och brödlimpan, vilket i sin tur innebar att mannen hamnade i direkt konflikt med limpan! Märkligt, men förmodligen hörde mannen röster i sitt huvud och trodde på allvar att limpan pratade med honom! Suck!

Idiot

Ingen person man ville vara i närheten av direkt, och hans argumentation med sina varor i korgen hördes högt och tydligt inne i affären! Folk tog stora omvägar förbi mannen!

Efter ett litet tag hade vi i alla fall handlat klart och drog oss bortåt kassorna, och vem tror ni stod där? Jo, mannen som nyss hade blivit ovän med limpan!!! Men det märkte vi  inte förrän vi redan hade ställt oss i kassakön. En kö som givetvis tvärstoppade så fort det blev mannens tur i kassakön.

Nu var han i alla fall i kassan och skulle betala (trodde vi), men han fick ånyo ett psykbryt när kassörskan tilltalade honom och en ny konflikt blossade då upp i hans huvud. Nu skulle han inte alls ha limpan som låg på kassabandet, för det var helt fel limpa! Kanske var därför de hade blivit oense tidigare, det var helt enkelt fel limpa!!!

Och när kassörskan påtalade att han fick skärpa sig och att det inte var hennes ansvar vilka varor han hade plockat på sig och tagit med till kassan, då ville han helt plötsligt inte ha handla någonting alls!

För det var ju inte han som hade lagt dit den felaktiga limpan och när kassörskan inte kunde  lösa mannens obegripliga problem, fick han helt plötsligt nog!

Han drog då iväg våldsamt diskuterande med någon osynlig makt (tvångstankar, röster i huvudet, psykos???) och lämnade kvar en stor hög med obetalda varor på bandet.

Det fanns naturligtvis ingen som ens ville diskutera med mannen, han var alltför konstig och aggressiv i sitt sätt. Antingen var han mentalsjuk eller var i någon form av psykos! På den tiden fanns inte heller några ordningsvakter i butikens närhet, som är fallet nu!

Kassakön var ganska lång, men givetvis stod jag just i denna kö och undrade vad det är för folk som egentligen bodde i Uddevalla? Ska det vara så här?

Jag höll nu på att få en nervkollaps, men värst var det ju för kassörskan som nu var kvarlämnad med ett berg med varor på bandet, och en kassakö där i princip alla började bli frustrerade och arga över den uppkomna situationen. Irritationen låg tung i luften och kassörskan såg mest ut som att hon bara ville försvinna upp i tomma intet, och jag förstår henne! Hade hon bara kunnat, så hade hon garanterat ställt om klockan och gjort en tidsresa in i framtiden, bortifrån alltihopa!

Då bytte jag kassakö så fort som det bara gick, för nu var det ju helt stopp i den ursprungliga kön och även jag ville bara därifrån… så fort som möjligt!

Titta Han Backar! (Eller: När garageporten följde med bilen ut från garaget!)

När detta hände hade jag alldeles nyligen byggt klart mitt nya garage, men det är ganska många år sedan nu!

Skulle backa ut ur garaget med min dåvarande bil, en Volvo 240, tittade bakåt, fullt utslag på ratten och backade så fint ut genom garageporten!

Helt plötsligt brakar det till på ett obehagligt sätt och när jag förvånat tittar efter vad som hände, ser jag att halva garageporten ligger över bilens motorhuv och att även en del av garageväggen pekar åt fel håll!

Tyvärr tog den främre stötfångarens högra sida tag i garageöppningens smala sidovägg och drog med denna ut, med konsekvensen att hela garageporten lossnade från sitt fäste och brakade rakt ned över bilens motorhuv.

Givetvis blev jag både förvånad, som arg, men som alltid när man själv gör ett fel är det ju otroligt frustrerande! Vem ska man bli arg på!!!!!!

Jag fick i alla fall spika tillbaka sidostycket och på något sätt även lyfta upp porten och haka fast den igen, samt spänna fjädern. Och detta gjorde jag helt ensam (!), i rena frustrationen givetvis och det tog väl inte mer än 30-45 minuter i anspråk att få ordning på garaget igen.

Vet fortfarande inte riktigt hur jag bar mig åt, men med adrenalinet pumpande i ådrorna gick det väl på  vilja i kombination med ren råstyrka!

Skadorna på bilen blev inte så farliga och det var inte heller så noga med denna bil egentligen. Det var en gammal skorv. Men mitt självförtroende fick sig dock en rejäl knäck, och jag har aldrig heller gjort om denna bravad, så något har man väl lärt sig ändå… kanske!

garage

Men när det gäller ”shit happens”  och bilar blir  det tyvärr ännu fler historier att berätta framöver!

Sockertoppen & Salta Killen! (Eller: Ibland blir det bara en j*vla soppa av allting!)

En gång  för många år sedan skulle jag fixa till ett antal liter sockerlag och tog därför den största grytan jag hade tillgänglig, på typ 8-10 liter, hällde sockret i vattnet och sedan skulle jag värma det hela på spisen, så att det skulle blanda sig ordentligt. Jag stod där och rörde om med en slev med jämna mellanrum, men det hände ju absolut ingenting, så jag gick och kollade lite på text-tv istället under tiden som vattnet värmdes upp. Vad skulle kunna gå fel med detta, kan man ju undra, dessutom befann jag med endast några meter bort, i ett annat rum förvisso, men ändå, för vad skulle kunna hända?

Jag var inte borta speciellt många minuter, men helt plötsligt hör jag ett märkligt ljud från köket, precis som om något kokar över! Jag går därför snabbt ut i köket!

Nu var det ganska varmt i grytan och sockerlagen hade nu blivit extremt aktiv och stod, mer eller mindre, som en gejser ut från grytan. En stor stråle med sockerlag sprutar rakt ut från grytan och ned på golvet! Panik!

Nej, så här skulle det ju inte bli!!!

Jag fick i alla fall  försöka dra bort grytan från plattan,  ganska försiktigt för att inte bränna mig och jag stod nu stadigt med båda fötterna i en stor pöl med sockerlag! Jag hade ju träskor på fötterna, annars hade det hela varit mindre bra. Hela köksgolvet var nu täckt med ett lager sockerlag!

Vad jag tänkte, ska jag inte skriva här, men det var inga glada tankar, om jag så säger!

Mentala åskmoln och irritation!

Blev nu tvungen att först sanera hela köksgolvet från kletig sockerlag, som nu började stelna och gifta sig med underlaget, inget bra alls! Sockerlag under kyl, frys och spis, inte heller bra!

Sockerlag överallt, inte bra någonstans!

Till slut (efter någon timma) fick jag dock bort det mesta av sockerlagen från golvet, och kunde därför svabba av golvet en sista gång, innan jag åter blev tvungen att fixa en ny laddning av sockerlag, men denna gång lämnade jag faktiskt inte köket för en enda sekund! Denna gång såg jag hur fort det kokade upp och trots att jag stod redo vid spisen då det började att koka, höll det ändå på att koka över!

Men trots att jag hade sanerat golvet från all sockerlag, så klibbade det ändå under strumporna i flera veckor efteråt, men det är ju smällar man få ta! Men koka upp sockerlag, det har jag aldrig gjort sedan dess!

Sockerlagen skulle användas i en sats hemgjort vin, om någon undrar? Jäsningen kommer igång snabbare om sockret är i flytande form! Sätter man mäsk räcker det med vatten, socker och turbojäst, sedan tar det 7-10 dagar sedan är det klart, man behöver därför ingen sockerlag för ändamålet (har jag läst!). Jo, jag lovar, det är faktiskt sant!

En annan gång skulle jag koka kålsoppa, ett storkok till och med! Detta kunde väl inte gå fel, eller…? Nu skulle allt bara koka upp en sista gång, efter att grejat med detta i ett par timmar (strimlat och hackat kål, brynt kålen i ugnen, samt kokat upp det hela på spisen).

Nu skulle jag bara krydda upp det hela och hälla i lite salt, men givetvis så kom det inte ut något salt från plastbehållaren, så jag klämde irriterat på själva behållaren för att få ut mera salt! Det fungerade jättebra, för nu kom det ut mera salt, kan man nog säga!

köket

Ja, som sagt! Nu kom det ut salt ur behållaren rikligt i mängd!

För det som hände var ju naturligtvis att locket lossade och ca 300-400 gram salt rasade rakt ner i grytan. Salt är ju en kraftig smakförstärkare och denna mängd salt mot önskad mängd, som hade varit ca en tiondel av vad som blev, gjorde ju soppan helt oätlig!

Inte bra! Inte bra alls!

Glad blev jag ju inte heller, men jag  försökte i alla få upp så mycket salt som det bara gick, men det gick ju inte så bra, så jag fick försöka hälla bort spaden från kålen och koka upp med nytt vatten, vilket gjorde att all smak försvann, förutom just saltsmaken, som fortfarande fanns kvar! Jag försökte sedan äta av denna soppa vid ett flertal tillfällen, men fick en lika stor saltchock varje gång, och till slut blev jag tvungen att kasta det som var kvar, för det smakade ju vedervärdigt, minst sagt!

Klok som jag är, lär jag mig i alla fall av mina misstag. Klämmer aldrig mer på denna typ av saltbehållare i plast efter denna kulinariska katastrof… Kålsoppa har jag dock gjort flera gånger efter denna händelse, alla med lyckat resultat!

Det har förvisso hänt fler roliga saker i mitt kök, men det får jag skriva om i en framtida blogg! I nästa köksberättelse har fritösen en ledande huvudroll, men denna historia får skrivas längre fram, för nu får det vara nog för denna gång!

Fy katten vilket klös! (Eller: Tut i luren och Kat(t)astrofen slår ned i mitt huvud!)

Dalaborgsdagarna sommaren 2004, Dalaborgs slottsruin vid Vänern strand (Mellerud, Dalsland). Dalaborg byggdes, enligt Erikkrönikan 1304 och förstördes sedan 1434 under medeltidsupproret (Engelbrektsfejden). Försvarsborgen Dalaborg var synnerligen involverad i det politiska och militära spel som rådde i Sverige under 1300 och 1400-talet. Medeltidspelet vid Dalaborg 2004 var alltså en form av ett 400-års jubileum av borgens uppförande anno 1304 och jag medverkade i egenskap av officiell fotograf!

Min uppgift var att fotodokumentera hela happeningen för både Byalaget och lokaltidningen och medverkade därför inte i själva spelet!

Vid själva invigningsceremonin stod jag alldeles till höger om musikerna som med sina medeltidsinstrument, precis skulle blåsa in spelen med en längre  fanfar, detta för att officiellt inviga det hela. Och alldeles till höger om mig stod en tjej med en liten kattunge i famnen, även hon tillhörde spelet!

Rakt framför oss stod hela den samlade publiken, och det kanske var runt 100 nyfikna personer (kanske fler) samlade vid tillfället.

Musikerna drog plötsligt igång invigningsceremonin, med ett plötsligt tutande (tut i luren) och brölande i sina medeltidsinstrument.  Kattungen bredvid mig, gick då från att vara en lugn och gosig kissekatt till att bli ett hysteriskt monster på mindre än en halv sekund. Och vad gör en kattunge som får panik och vill fly från det hemska, jo den drar rakt upp i det närmsta trädet som finns tillgängligt, för där är man förmodligen helt säker?

Problemet var bara att det närmaste trädet var JAG, stod ju alldeles bredvid och var dessutom den högsta punkten. Kattungen rusar på bråkdelen av en sekund upp på min arm, via min axel och rakt upp på mitt huvud, innan den inser att det är lika hemskt däruppe, samt att det inte gick att komma längre bort från det våldsamma och hemska brölandet.

Kattpanik!!!

Kattungen står nu helt skräckslagen uppe på mitt huvud, med klorna djupt nedkörda i huvudsvålen! Det gör väldigt ont och jag försöker instinktivt slita bort den panikande kattungen från mitt huvud, vilket givetvis inte går!

cats

Kattens matte försöker även hon att slita bort katten från mitt huvud, vilket gör att jag vid tillfället står snett lutad åt höger, med en hysterisk katt uppe på huvudet, som två personer nu försöker få loss samtidigt, men då blir katten ännu mer stressad och kör ned sina klor ännu djupare i skallen. Aj!

Ont – Pinsamt – Ont – Pinsamt!!!

Vet faktiskt inte vilket som var värst vid detta tillfälle, att det var smärtsamt, eller att folk började skrattade åt mig? För nu var jag helt plötsligt narren som alla skulle skratta åt! Och jag förstår dem!

Spelemännen försöker dock spela vidare, trots att jag i ögonvrån ser att de nu också har svårt att hålla sig från skratt. Det börjar bli stor komik av det hela, det inser jag ju! Många i publiken stirrar nu också på mig och jag ser även många glada miner i publikvimlet! Nu känner jag mig verkligen både utsatt, uttittad och utskrattad! Stort stresspåslag!

Men till slut får vi med gemensamma krafter äntligen loss den vettskrämda kattuslingen från mitt huvud, inte utan en viss smärta ska tilläggas och jag blödde säker nere i hårbotten, men nu ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna!

Men det gick ju inte, så jag fick istället ställa mig på behörigt avstånd från kattungen och försöka koncentrera mig på mitt fotouppdrag istället!

Vet inte om någon hann filma eller ta något kort på mig under de 30-40 sekunder som kattspektaklet höll hov uppe på mitt huvud. Hoppas inte! Det såg nog otroligt dråpligt ut och att få en hysterisk kloförsedd pälsmössa på huvudet är verkligen inget jag rekommenderar!

Återigen en helt galen situation där verkligheten överträffar dikten! Det är märkligt – sanna mina ord! Fy katten vilken upplevelse detta var!

Vill du läsa fler kattberättelser?

Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)

Fy katten, så snubbligt det kan bli!

När jag föll för Dracula (Eller: Nu blev det verkligen pann-kaka av alltihopa)!

Dessa två händelser, som jag nu ska berätta om, skedde för väldigt länge sedan. Det måste nästan ha varit på medeltiden någon gång, för jag var tonåring vid det ena tillfället, och ännu yngre vid det andra!

Vid det andra tillfället, som egentligen råkar vara det första tillfället (pust!), gjorde jag bort mig inför öppen ridå, så ingenting har tydligen förändrats med åren, lika klantig då som nu alltså! Japp!

Händelsen utspelade sig i Åmål, Dalslands huvudstad, när jag en gång för länge sedan kom knallandes på stadens trottoarer. Längre fram såg jag en man komma emot mig, på samma trottoar, ingenting konstigt med detta alls, förutom att det var en speciell man, kanske 40-50 år gammal någonting. Kanske var han yngre, men i min ålder var ju allt över 25 jättegammalt oavsett!

Mannen ifråga hade i alla fall ett särpräglat utseende och kallades av vissa för Dracula, eftersom han såg ut som greve Dracula på alla sätt och vis, särskilt i ansiktet med sitt sargade bleka ansikte och sina insjunkna ögon! Hade sett personen på lite på håll tidigare, men nu skulle jag alldeles strax möta självaste Dracula på gatan, nästan axel mot axel. Precis innan hans huggtänder borrar sig in i min hals, för att komma åt mitt söta och läskande blod! Usch och fy!

Jag var vid tiden för händelsen ca 11-12 år någonting och tyckte nog att det var lite otrevligt ändå, trots att jag mycket väl visste att det bara var en vanlig person med ett lite udda utseende som jag mötte. Kanske var han en missbrukare eller kanske bara en udda person, eller så var han bara en vanlig person med ett speciellt utseende, vad visste jag? Jag visste ju ingenting! Jag ville i alla fall inte stirra på honom, eller ens möta hans blick, för kanske skulle han bli provocerad om jag tittade på honom, så jag tittade helt enkelt ned på trottoaren strax före mina fötter, det var mest praktiskt tyckte jag då! Vi skulle ju mötas på trottoaren, Dracula och jag, något mer skulle ju givetvis inte hända!

Naturligtvis var det inte alls praktiskt på något vis och klart som korvspad (märkligt utryck, eller hur?) hände det givetvis något, skulle det snart visa sig! Självklart, självklart, självklart!

Precis där mötet skulle komma ske, fanns en järnvägsövergång för både gångtrafikanter och bilar, med signaler och bommar och hela faderullan, ja ni vet! Jag passerar över järnvägsspåren med sänkt blick och precis när jag ska till att möta ”Dracula” känner jag helt plötsligt en kraftig smärta i huvudet, samtidigt som jag går rakt ned i backen. Faller som en fura av slaget!

Jag rasar alltså rakt ner i backen, med en våldsam smärta i huvudet!!!

VAD HÄNDE?

BLEV JAG NEDSLAGEN ELLER ATTACKERAD?

HJÄLP, DET SOM INTE KUNDE HÄNDA, KANSKE HÄNDE I ALLA FALL, ELLER?

the-best-dracula-movies-u2

Jag var där och då,  helt övertygad att Dracula hade slagit mig till marken och nu skulle göra processen kort med mig. Men inte skulle väl en vuxen man ge sig på ett barn, tänker ni kanske då? Men jag var ändå ganska lång trots min ringa ålder, nästan 180 cm lång. Såg därför betydligt äldre ut än vad jag var! I hans vampyrögon var jag kanske bara en vanlig tonåring, en yngling och inte alls ett barn!

Kanske var det därför han hade slagit ned mig?

Men med facit i hand, utifrån ett möjligt ”Dracula” perspektiv, var det istället följande scenario som hade utspelat sig!

Här kommer en ganska lång, men ung person, som tittar stadigt ned i marken och som inte vill ha någon ögonkontakt, verkar det som. Den unga personen går också väldigt långt ut mot kanten på trottoaren, vilket innebär att han med stadiga steg kommer att gå rakt in i den svarta signalskölden, där de röda blinkljusen för järnvägsövergången sitter. Sköldens svängda bakkant tar sedan rakt i pannan och den unga killen rasar rakt ner i backen, som en säck potatis!

Slaget i pannan var så kraftigt att jag däckade fullständig, men antingen ser inte ”Dracula” att jag går i backen, eller så brydde sig han bara inte! Jag vet faktiskt inte! Jag kunde faktiskt ha skadat mig rejält, där och då, men smällar i huvudet är ju något som kommer bli något av mitt signum genom livet. Jag går i däck, för att alltid komma upp igen, (nästan) helt oskadd, hur det nu går till (vilket jag aldrig riktigt förstått)? Jag kom även denna gång, ganska snabbt upp på fötterna igen, men då hade ju Dracula redan passerat mig.

Tyckte givetvis att det hela var grymt pinsamt, men det hela måste ha sett otroligt roligt ut! Det är ju sådana här klipp man har sett på TV och skrattat åt, men så är man ju inte bättre själv! Helt galet på alla vis!

(Suck!)

En annan gång, ett antal år senare inträffade en annan, men liknande händelse, där jag var 15-16 år någonting. Detta utspelade sig också i Åmål, men denna gång alldeles bredvid stadens torg (mycket mer folk i omgivningen så klart!).

Denna gång går jag på trottoaren och ser en mycket intressant tjej på andra sidan av gatan, och gjorde som många tonåringar alltid har gjort, jag följde hennes framfart på andra sidan gatan med min blick, samtidigt som jag fortsätter min färd framåt! Vet inte varför just denna tjej var så intressant, men något var det väl?

Till slut måste jag dock vända tillbaka med huvudet, vilket jag också gör, och bråkdelen av sekunden senare, ser jag återigen blixtar och dunder inför mina ögon, samtidigt som jag återigen igen stupar rakt ned i trottoaren. Inte ofta jag faller för tjejer, men denna gång gjorde jag verkligen detta med dunder och brak!

VAD HÄNDE NU DÅ???

Jo, jag lyckades gå rakt in i en stolpe för ett övergångsställe och knockade åter ut mig inför öppen ridå, och denna gång var det säkert många som såg min vådliga krasch rakt ned i backen! Stolpen fjädrade väl lite mer än vad som var fallet i krocken tidigare i berättelsen, men tvärstopp blev det i alla fall. Men återigen, var det ingen som brydde sig! Själv fick jag en bula i pannan, stukat självförtroende och tyckte det hela var oerhört pinsamt!  Kände mig som en riktig idiot och man undrar ju hur många som skrattade där de satt i sina bilar, när de såg spektaklet?

Men ändå är det inte mer pinsamt än att jag lägger ut det hela till allmän beskådan nu, typ 500 år senare! Men det bjuder jag på, för lite kul var det väl ändå?

Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)

Hemma i mitt barndomshem hade vi ett klassiskt gökur och varje hel- och halvtimma kom göken ut för att meddela just detta! Att det var hel- eller halv timma alltså, inget annat!

Katten blev till slut ganska irriterad över denna gök, som bara kom ut för att provocera hela tiden och ville därför statuera ett exempel. Katten satte sig därför och vaktade tålmodigt på göken.

Och när göken till slut kom ut för att leverera sitt meddelande så hoppade katten  med stor iver flera meter upp på väggen, för att ta den här gynnaren, en gång för alla!

Givetvis lyckades katten riva ner hela gökuret, samt allting som fanns däremellan, rakt ner i golvet. Det blev givetvis ett fasligt liv och katten kom sedan som skjuten ur en kanon, medans vi andra istället kom rusande  åt andra hållet, eftersom vi undrade vad som stod på?

Gökuret fungerade förvisso som ur även efter själva kattattacken, men göken var ju dessvärre död. Stendöd, till och med!

kukuk10

Luckan öppnade som vanligt, men bara en tom pinne kom ut, göken hade ramlat loss i kattattacken. Ljudmässigt fungerade uret, men själva grejen med ett gökur hade nu gått helt förlorat.

Gökuret skrotades en kort tid därefter och katten (vars namn jag för längesedan har glömt) lyckades därmed med sitt uppsåt – att döda den där gaphalsen till fågel som bodde inne gökuret!

Ja, fy katten så det kan bli!

Bilförsedd tant anfaller bakifrån! (Eller: Anfall är verkligen inte bästa försvar!)

Denna berättelse utspelar sig i maj 2013:

”Helvete!”

Detta starka ord har jag verkligen gjort mig förtjänt av denna dag! Här går man och gör en bilaffär och är nöjd och glad, som man brukar vara efter en bra affär! Man kör omkring i en nästan en ny bil med endast 550 mil på mätaren! Vad händer då?

JA, VAD HÄNDER DÅ???

Jo, endast en och en halv timme efter att jag slutfört bilaffären och hämtat ut bilen från bilhandlaren, ja, då försöker helt plötsligt en tant på drygt 60 år att köra genom min bil bakifrån!!!

RIDÅ! 

Jag stod stilla i en gatukorsning med tända bromsljus och med påslagen blinkers, en möjlig lucka uppstår i trafikflödet och jag släpper på bromsen för några sekunder, men kan inte utnyttja den lilla luckan i trafikflödet och kommer därför aldrig iväg framåt mer än ca en meter!

Då gasar tanten som står bakom mig och drar på för fulla muggar med sin lilla Suzuki Swift och krockar på kuppen sönder både vänster front och framskärm på sin egen bil, när hon försöker in på köra på samma yta där min bil redan befinner sig! Min bil får en stor buckla på höger sida bak!

Men, bara för att man släpper bromsen så är det ju det inte samma sak som att fri fart helt plötsligt har uppstått i denna gatukorsning. Dessutom bör man ju även titta åt samma håll som man kör sin bil.

Mina tankar just där och då var – ”DET ÄR INTE SANT, DET ÄR FAN I MIG INTE SANT!!!”.

Jag blev inte ens arg, utan bara fullständigt känslokall, och efter att vi fått parkerat bilarna på andra sidan av gatan, klev jag ur bilen för att prata med den andra föraren. Jag såg nog väldigt bister ut, och agerade nästan som i trans.

Tanten tog givetvis på sig skulden omgående och hon var ju också klockrent vållande, hur man än resonerade. Om detta rådde ju inga tvivel!

Men hur roligt är det att få sin i stort sett nya bil krockskadad efter bara drygt en timme, ute i trafik, bara för att bakomvarande bilist tror att man ska köra och därför börja köra själv, utan att titta om man verkligen körde! Fullt ös, medvetslös, var troligtvis hennes motto!

Att tre bromsljus åter tände sig precis framför ögonen såg hon inte, utan hon tittade tydligen bara åt sidan och gasade på och står man mindre än en meter bakom finns heller ingen felmarginal. Lite lustigt var det också att hon tydligen gasade på med fullt rattutslag, detta eftersom hennes vänster framskärm såg ut som ett dragspel, medan bucklan på min bil befann sig på höger sida.

Hon försökte tydligen svänga rakt igenom min bil…

Hennes lilla Suzuki gick troligtvis inte att köra från platsen eftersom framskärmen hade ändrat form och nu tog i hjulet, min Volvo V70 hade i sin tur ”endast” fått en kosmetisk buckla! Illa nog, förvisso, men ändå ingen katastrof!

Kan, där och då, känna en viss skadeglädje att hennes bil fick mycket värre skador än min! Tanten ojade sig dessutom  över vad hennes man skulle säga nu när hon hade krockat sönder bilen? Hela fronten och väster framskärm var ju helt skrot, det blev nog en dyrbar historia! Mannen blev säkert överlycklig! Karma!!! Ha ha!

Jag fotograferade av hennes körkort, samt samtliga skador på båda bilarna och vi fyllde i en skadeskiss för försäkringsbolaget, och hon tog på sig alltihopa!

Men en massa krångel med försäkringsbolag och verkstad väntade nu och visst skulle det bli krångel, inte med skadeärendet, men med andra saker, givetvis! Det tog också typ 6 veckor innan verkstaden kunde fixa till min bil, och tanten blev givetvis den vållande parten i olyckan och fick stå för självrisker etc.

images

En mycket skum händelse (Eller: Vem har gjort om köket till en krigszon?)!

fogskum

Denna historia har faktiskt ganska många år på nacken, men kan ändå vara värd att berätta! Detta trots att jag lyckades ställa till det för mig igen, riktigt rejält också, fast det är ju längesedan nu, förstås!

Denna gång ska jag berätta om när jag lyckades spruta ner hela mitt kök med fogskum!!!!

Man får ju minnesbilder där Clouseau, Papphammar och MR Bean dyker upp, men det var inte dessa fiktiva figurer som ställde till det, utan det var JAG själv i egen hög person! Nu så här många år efteråt känns det ju lite kul, men galet var det förstås och det var jag som var en stor idiot för dagen. Denna dag för många år sedan!

Detta traumatiska minne sitter för evigt insprängt djupt inne i hjärnbarken och jag kommer nog aldrig att glömma denna dag, oavsett hur gammal jag blir.

Jag lyckades  på något sätt att slå av själva sprutmunstycket på flaskan med fogskummet som jag skulle använda – och det inne i köket i mitt hus!  Och när jag säger slå av sprutmunstycket, menar jag givetvis hela j*vla röret nedanför själva ventilen! Givetvis började det spruta som en fontän ur den sönderslagna ventilen

– MITT INNE I MITT KÖK!!!

Ja, och resultatet blev ju givetvis att jag lyckades spruta detta kletiga helvetesskum överallt på väggar, gardiner, fönster och till och med rakt in i ett köksskåp, där det hamnade på glas och tallrikar, innan jag till slut lyckades få ner flaskan i en soppåse, som jag  snabbt fick  knyta ihop och rusa  och slänga ut  genom ytterdörren innan den skulle explodera av allt skum, för en sådan här flaska genererar ju en volym motsvarande en kubikmeter skum, så soppåsen blev ju allt större där den sedan låg och puttrade ute på gräsmattan.

Pulsen var givetvis något hög och jag bannade ju givetvis mig själv för att jag hade varit så korkad. Tror att jag skulle täta något och då var detta skum det enda som fanns tillhands och jag skulle endast använda lite grann skum, men eftersom datumet på flaskan var utgånget så fungerade ju inte själva ventilen på flaskan, trots att den var oöppnad och oanvänd sedan tidigare. Då blev jag arg och bankade flaskan i diskbänken så illa att jag slog av hela munstycket, vilket gjorde att skummet började spruta likt en fontän okontrollerat ut ur flaskan.

Paniken och frustrationen var givetvis mycket hög och jag använde aldrig denna produkt i mitt hem igen, efter denna händelse. Saneringen av köket blev sannerligen inte heller någon rolig historia. Köket såg  ut som en smärre krigszon och skummet gick ju inte att sanera när det var kletigt, det var tvunget att torka ett par timmar först, innan jag med kniv kunde skära loss stora skumkorvar från skåpluckor, vägar, fönster, diskbänk samt golvet.

Sedan skulle det finsaneras, och det blev  ju en tidsödande och jobbig historia. Jag fick skrapa av allt glas och porslin med en kniv och en spackelspade, fönstret med ett rakblad, men målade lackade och målade ytor var ju värre att få rent, gardinerna var ju bara att slänga! Jisses ett sådant spektakel!

Nej, jag fick inget skäll av min äkta hälft vid denna tidpunkt, jag var redan så pass arg och upprörd över vad som hade hänt, att situationen snarare blev komisk, trots den stora förödelsen i köket. Hon sa aldrig något, det var liksom inte läge för det, där och då, men jag fick röja upp misären i köket själv! Man kan nog konstatera att detta inte var någon av mina bättre stunder här i livet! Nej, detta var helt galen musik, om man nu hade jämställt varje enskild livshändelse med en  låt på  listan över livets alla låtar på Spotify!

Det kan hända mycket i ett kök, vilket jag kommer att berätta om i ett kommande inlägg! Fler kökskatastrofer där jag är inblandad att vänta längre fram alltså…