Onsdag, mitt i veckan i januari! Jag var ledig och solskenet lockade till utomhusaktiviteter. Passade därför på att ta en långpromenad, tillsammans med min systemkamera. Knallade ut till Bäveåns mynning i Uddevalla och begav mig sedan hemåt igen. Det blir totalt en promenad på ca 8 km, eller något liknande! Allt var bra, men efter drygt två timmar ute i solskenet så hände plötsligt Det!
Såg ett motiv som jag tänkte fotografera, vrider kroppen mot höger och helt plötsligt trampar jag på något konstigt sätt snett på den höga trottoarkanten. Tappar fotfästet fullständigt och är helt plötsligt, med full fart, på väg rakt ner i gatan. Känslan var att jag ramlar rakt ut i gatan, vilket jag också höll på att göra, men av någon konstig anledning så kan jag ändå parera fallet i luften och faller istället ned tungt på vänstersidan, precis på trottoarkanten!
Snubblar, faller åt höger, vrider kroppen i luften, och faller sedan istället åt vänster!
Min första tanke var – Jag ramlar rakt ut i gatan!
Min andra tanke var – Jag måste rädda kameran!
Min tredje tanke var – Fan, vad ont det gjorde!
Min fjärde tanke var – Jävlar, var det någon som såg mig?
Min femte tanke var – Jag måste ställa mig upp!
Min sjätte tanke var – Klarade sig kameran?
Kom snabbt upp på fötter igen och ser en äldre dam i en bil som stannar precis bredvid mig, ca en halvmeter ifrån mig.
Hon hade kört på gatan och sett mig göra en dubbel mollbergare i luften för att slippa ramla rakt ut i gatan och sedan hade jag drösat i backen på ett sådant våldsamt sätt att allt annat än ett sjukhusbesök hade varit förvånande!
Jag stod nu på benen och viftade generat iväg tanten i den röda lilla bilen, med ett påklistrat leende och med gester som sa – ”det gick ju bra det här!” vilket jag inte hade någon aning om just då, pga multipla smärtkaskader i både hand och knä!
Sedan fick jag ställa mig mot en husvägg och inspektera skadorna. Kameran hade klarat sig, vilket kändes skönt! Hade krampaktigt hållit kameran rakt upp i luften med vänsterarmen, samtidigt som jag tog emot hela fallet med samma underarm, samt vänster knä. Lite blodvite på handen, samt lite kross/skrapskador på hand och knä blev hela konsekvensen av det hela.
Men givetvis är jag medveten om att jag lika gärna kunde ha ramlat åt ”rätt håll”, och istället drösat rakt ut i gatan och blivit överkörd av en tant i en liten röd bil, då hade jag aldrig klarat av att rädda min systemkamera. Då hade den säkert blivit helt skrot … och förmodligen även jag!
Den Skogstokiga Bloggen 