Ibland fungerar saker och ting, men för det mesta inte (alls)… Del 2!

… I det nya boendet som jag hade fixat fram i Borås, trivdes jag väldigt bra. Men under tiden jag bodde i denna lägenhet kom köldknäppen från helvetet och hälsade på! Ja, det var förvisso redan vinter, men nu blev det ännu mer vinter, så att säga…

Det blev inte bara kallt, utan det blev så in i helvete kallt, med dryga -35 grader tidigt på morgonen!

Det var alltså drygt 35 grader minus och jag skulle försöka starta min gamla Volvo Amazon för att åka till skolan.  Ungefär samtidigt kom jag på att bilens batteri, troligtvis var helt urladdat och tomt… attans!

Men det är väl klart att fan ska gå på torra land, när det är så in i helvetes kallt…

Normalt var jag tvungen att plocka in och ladda batteriet varje natt när det var minusgrader. Detta för att bilen skulle kunna startas på morgonen, och anledningen var ett märkligt jordfel, som av någon outgrundlig anledning drog ut allt ström ur batteriet. Felorsaken var omöjlig att hitta, därför fick jag krångla med batteriet varje kväll… och morgon, så länge jag ägde denna förbannade bil!

Jag hittade givetvis aldrig felorsaken, om någon nu trodde det! Men detta eviga laddande och losskopplande av batteriet, gjorde ju inte heller batteriet höll sig speciellt fräscht någon längre tid! En ond spiral!

Men nu när det var extremkyla, räckte det inte med att bara lossa batteripolerna, utan batteriet fick helt enkelt plockas loss helt och hållet, för att laddas inomhus under natten. Men detta hade jag naturligtvis glömt denna natt. Självklart hade jag glömt detta! Naturligtvis!

Attans igen!

Kylan var frisk, intensiv och skoningslös! Förardörren på bilen gick nästan inte att öppna och gångjärnen gnällde illa av kylan, växelspaken saknade distinkta växlingslägen och allt kändes som sirap. Kopplingen fick motioneras ett par gånger för att fungera överhuvudtaget, för vid första trampet stannade pedalen faktiskt kvar där nere i golvet (!?).  När jag till slut var tvungen att försöka starta bilen, kändes faktiskt allt hopplöst och riktigt meningslöst… Varför ens försöka, liksom? Nästan lite självplågeri på något vis!

Det kommer ju ändå inte att gå!

Bilhelvetet startar ju inte ens vid normala temperaturer, då det är 15-20 plusgrader, om jag har glömt att koppla loss batteriet elektriskt över natten. Nu hade jag självfallet glömt bort detta viktiga moment helt och hållet, och nu det var som sagt -35… Det fattar ju vilken psykstörd dåre som helst, att det aldrig skulle att gå!

Det kan inte gå…

Jag vrider på startnyckeln och startmotorn går runt, sakta, sakta, sakta och allt är bara så (jävla) trögt. Jag visste det, det går ju inte…

Startmotorn går enormt tungt, det är trögt, det är segt och ingenting, absolut ingenting, tyder på att bilen ska starta.

NEJ, INGENTING TYDER PÅ ATT BILEN KOMMER ATT STARTA!

Bilen kan inte starta!

Bilen kommer inte starta!

Hur fan ska bilaset kunna starta?

Det går ju inte…

DÅ STARTAR BILJÄVELN!!!

Va!!!! Det är ju helt omöjligt!                   

Det ska inte vara möjligt, för det är helt omöjligt, men ändå startade bilen!

Ett mirakel, minst sagt!

Men egentligen är det väldigt logiskt, för jag förväntade mig att det inte skulle fungera och därför måste ju naturligtvis bilen starta. För om det negativa utfallet istället blir det förväntade utfallet, måste det positiva utfallet också bli det oväntade utfallet. Och eftersom det denna dag egentligen var mer besvär med att bilen startade, än om den inte hade startat, blev istället det förväntade det positiva, och det oväntade det negativa. Klart som korvspad, eller hur?

Shit! Nu tappade jag alla läsare… Men strunt samma, ta resonemanget som en IQ-test, eller vad som helt… Vi kör vidare!

Om bilen inte hade startat, hade jag tagit med batteriet in och laddat det och varit hemma från skolan, vilket med facit i hand hade varit det mest gynnsamma (minst omständliga). Men nu när bilen startade, innebar detta istället mycket mer besvär och skapade egentligen bara några helt bortkastade timmar, med resultat att allt besvär med facit i hand, egentligen var helt i onödan.

Därför var det logiskt att bilen startade denna dag. Det var ju det mest oekonomiska, det mest krångliga, och det mest ogynnsamma alternativet med facit i hand.

Summa summarum: Bilen startade för att det var det sämsta alternativet av de två alternativen som stod till buds. Men Murphy tittade väl förbi, kan jag tro.

Men nu tillbaka till den dumma bilen, som startade så fräckt och arrogant, där ute i kylan…

Bilen startar och jag är tvungen att hålla igång motorn och absolut inte släppa på gasen, nej absolut inte släppa på gasen!

Nej, varva inte den iskalla motorn, och absolut inte släppa på gasen, för tomgången fanns inte… och stannar bilen går den garanterat inte att starta igen, för nu var batteriet garanterat, mer eller mindre helt tomt. Det går inte att upprepa ett mirakel, det ligger liksom i sakens natur…

Efter att ha varmkört bilen med gasen i ca 15-20 minuter, var det i alla fall dags att skarpa bort isen från framrutan (nej, den enda värme som fanns i bilen denna dag, fanns väl inuti grenröret?) och försöka ta sig till skolan, drygt 8-10 km bort!

Det ville som sagt, inte bli någon riktig värme i bilen, men jag tog (med hjälp av isskrapan invändigt) mig till slut, fram till skolan, bara för att inse att endast tre personer av typ 15-20 stycken hade kommit till undervisningen denna dag. Suck!

De andra hade inte tagit sig till skolan pga kylan!

Bilar hade inte startat, bilar hade frusit, och bilbatterier hade varit tomma, eller frusit sönder! Bussar var inställda, vattenledningar och värmesystem hade fallerat hemma hos folk, men min bil fungerade helt plötsligt! Tvärt emot allt sans, vett och normal logik.

När allt annat i samhället kollapsar och havererar, ja då fungerar helt plötsligt min gamla idiotbil. En bil som normalt inte fungerar speciellt bra alls. En bil vars normaltillstånd andra skulle beteckna som något helt kasst! Den fungerade si sådär, men var ändå ganska kass.

Några exempel på hur kass den var:

Värme som inte går att stänga av mitt i sommaren, fönsterhissar som rasar ned i dörren hela tiden, gasreglage som fastnar mekaniskt när jag ger full gas på ettan, vindrutetorkare som lossnar och flyger loss från bilen under färd samtidigt som årtusendets spöregn inträffar, dörrhandtag som lossnar hela tiden och dörrlås man får skruva fast typ 4 gånger i veckan, förarstol som havererar, så att man helt plötsligt ligger på rygg i baksätet, samtidigt som man kör i 90 km/h.

Eller halvljus som inte fungerar då man bländar av från helljus vid möte, mitt i natten, då det helt plötsligt blir helt svart framför bilen, vilket innebär att man åter måste sätta på helljuset för att överhuvudtaget se någonting, vilket gör att den mötande bilen helt plötsligt, efter några sekunder av totalt mörker, får två helljuslampor, samt fyra 100 watts extraljus rakt i ögonen. Något som även skulle göra en helt blind ursinnig!

Ett annat fel som inträffade på denna idiotbil, skedde efter att jag hade bytt brytarspetsarna vid ett tillfälle och jag var nu på väg mot Borås. Hade kommit ca 4,5-5 mil på min resa, då motorn helt plötsligt dör och jag får då helt plötsligt svänga av vägen, och in på första bästa avfart, typ 25 meter längre fram.

Jag rullar av vägen och in på en parkering, som av en händelse ligger i anslutning till en bensintapp. Se där, äntligen lite tur! Man är ju inte direkt bortskämd …

På denna tid fanns det, hör och häpna, även reservdelar att köpa på en bensintapp. Idag hade det inte hjälpt, för det går förmodligen inte laga en trasig bil med varken limpa, mjölk, ägg och bananer!

Öppnade motorhuven och kollade det mest självklara, men hittade inget vid en första anblick och öppnade därefter fördelardosan och hittade felet omgående. Det var de nya brytarspetsarna som hade gått av!

GÅTT AV????

Volvo Original… ja, det är grejer det (suck)!

Brytarspetsarna hade gått i två delar och fungerade… inte alls!

Rusar in på tappen och köper nya brytarspetsar, monterar dessa och sedan fräser jag iväg mot Borås igen. Ivrigt framhejad av Murphy som vill valla mig mot horder av nya bilhaverier och andra upplevelser av hög irritationskaraktär. Min evige vän, Murphy, dig kan man alltid lita på!

Men nu tillbaka till den kalla morgonen i Borås. Morgonen som var så kall att till och med termometrarna frös sönder och då kylarvätskan liknade mer slush än något annat… Då fungerade bilhelvetet! Vadå ironi på hög nivå?

Men vi tre som hade kommit fram till skolan denna dag, fick snart åka hem igen. Undervisningen var inställd, tror inte det fanns någon lärare…

Kylan avtog dock ganska snabbt under dagen och nästa morgon var det åter endast någon enstaka minusgrad igen, men då hade batteriet, i förebyggande syfte, laddats inomhus under natten. Annars hade förmodligen bilhelvetet inte startat!

Jag förstår än idag, så här många år senare, inte, hur detta kunde ske? Helt omöjligt egentligen!

Varför höll batteriet strömmen vid denna extrema kyla, men inte vid mer normala temperaturer?

Min teori är att den våldsamma kylan på något konstigt sätt eliminerade jordfelet, så att batteriet inte tappades på ström under natten och sedan råkade jag göra på exakt rätt sätt för att bilen skulle kunna starta, med minsta möjliga marginal. Tur och slump i symbios… men vinna på Lotto, det går inte…

Ha! Trodde ni det var slut nu, nej… icke sa Nicke!

För en fredagskväll när jag var på väg hem från Borås (till mitt riktiga hem ca 18 mil bort) ville Murphy skoja lite extra med mig.

Helt plötsligt ser jag att motortemperaturen rusar iväg och brakar in på det röda fältet, inte bra. Får för mig att det är termostaten som krånglar och inte öppnar, eftersom detta hade hänt tidigare. Stannar bilen och låter motorn svalna, bankar lite på stället där termostaten är monterad, och hoppas att problemet ska lösa sig, men icke!

Nästa gång då visaren går in på det röda fältet, stannar den inte ens på max, utan försvinner ut ur synfältet… Helvete!

Det är alltså så in i helvetes varmt att inte ens max räcker till på skalan, inte bra alls!

Nästa moment blir därför att bilen börjar stormkoka och sedan när kylarvattnet börjar spruta ut, så att jag måste köra med vindrutetorkarna på, då känns livet mindre bra igen! Nu är goda råd dyra och lösningarna få.

Detta förstår ni, mina vänner, är långt före mobiltelefonernas tid och allt är givetvis mycket besvärligare på alla sätt och vis (precis som om det inte var nog besvärligt med allt som hände hela tiden, nej, det fanns inga mobiltelefoner heller, helvete också!).

Fick stoppa bilen och låta motorn kallna och sedan köra tillbaka samma väg jag hade kommit, för ca 10 km tidigare låg ett samhälle, där jag visste att det fanns en Volvoverkstad. Det enda halmstrået jag kunde greppa just nu!

Jag visste nog vad som var fel, det var givetvis ett kamdrev som hade gått sönder, vilket var ett vanligt fel på Volvos B18-motorer. Jag hade bytt detta drev tidigare och hade även ett i reserv hemma i garaget, men det hjälpte inte mig just nu.

Volvoverkstaden var givetvis stängd klockan halv sex en fredagseftermiddag, så jag fick istället gå in i grannfastigheten, som var en fabrik av något slag, och fråga om de kände någon på Volvoverkstaden som man kunde ringa!

Långsökt och idag nästan helt omöjligt, men personen jag pratade med, råkade faktiskt känna verkmästaren på verkstaden och eftersom han endast bodde några minuter bort, kom han och låste upp verkstaden och lät mig köra in med bilen. Helt fantastiskt!

Dealen var att han kunde bistå med reservdelar, men skruva fick jag göra själv. Han fick fram ett nytt bakelitdrev som jag monterade, och jag fyllde på mer kylarvätska och efter ca 2 timmar var bilen klar att köra med igen.

Eftersom det var en B18, gjutjärnsmotor, spelade det ingen roll att den hade överhettat. Den klarade det utan några problem alls, till skillnad från dagen skitbilar där hela topplocket hade skruvat sig som en åtta om kylarvätskan hade toppat på 180 grader, nej gjutjärn ska det vara… det är grejor det!

Jag betalade för reservdelarna, men vad skulle nu verkmästaren ha för besväret?

Nej, han ville inte ha något alls!

Va, driver du med mig, klart att du ska ha betalt?

Nej, han ville verkligen inte ha några pengar, så jag fick i princip tvinga på honom lite pengar för besväret, för han var av den gamla stammen som ställde upp för folk som hade hamnat i trubbel. Han gjorde inte detta för pengar, utan för att jag behövde hjälp och befann mig i en besvärlig situation!

Mer behövdes inte och jag uppskattade givetvis denna goda gärning, fattas bara!

Vissa saker var faktiskt bättre förr, idag är sådana här medmänniskor mer sällsynta. Nu handlar istället allt om pengar, även om undantag finns fortfarande!

Jag sålde bilen efter ytterligare något år, jag orkade inte krångla mer med detta ständiga krångelobjekt. Men nu fick jag andra bilarjävlar att krångla med istället, för summan av problemen är ofta konstant, men om detta får jag berätta vidare någon annan gång…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s