Sedan tidigare finns inget motsvarande verk utgivet på den svenska marknaden och det är viktigt att få till ett analogt bokprojekt av denna dignitet, innan allt sugs in i den digitala AI-ålderns svarta hål. Många av de som var en del av den svenska musikscenen under 60/70-talen, är nu till åren komna och sanden i timglaset håller sakta men säkert, på att rinna ut. Om epoken ska förevigas är det verkligen dags att sätta ned foten nu, innan det är för sent! En sammanställning måste därför göras innan det blir för sent och innan det mänskliga faktaunderlaget, med alla sina minnen, reflektioner och berättelser försvinner för gott.
Komplett kan ett sådant här projekt naturligtvis aldrig bli, och det är heller inte meningen. Men urvalsprocessen är alltid en brutal historia, där många artister måste sidosteppas. En utrensningsprocess är ett nödvändig ont, likt en rabatt som måste gallras från ogräs annan ovälkommen vegetation, för att ge nödvändigt livsutrymme åt det som finns kvar. Utan denna process blir slutresultat en överväxt rabatt, till glädje för ingen. Men att få ihop en helhet, med så många olika spretande trådar och inriktningar är dock oerhört bekymmersamt. Det gäller att hitta balansen mellan allt som tar upp utrymme, spretar, eller sticker ut. Men ju mer man gräver i myllan, desto fler knutpunkter och sammanträffanden dyker också upp. Olika berörelsepunkter, infallsvinklar och berättelser som tar med läsaren på resor, både framåt, som bakåt i tiden, men även ibland sidledes.
Boken bygger på tidningsartiklar, notiser, reportage, recensioner, böcker, bloggar, poddar, skivkonvolut, Facebook, Wikipedia, musiktidningar, samt alla internets resurser i stort. Info har även införskaffats via personliga kontakter per telefon, Messenger eller mejl. Under pandemin öppnar dessutom KB upp dagstidningsarkivet, vilket möjliggör mer än tusen printscreens. Dessutom köps all relevant litteratur in och intressant material som dyker upp i flödet över tid, kopieras och sparas. Finns även stort utbud av gamla musiktidningar i arkivet. Projektet lider därför av de två ytterligheterna: partiell brist av specifikt material å ena sidan, samt stort materialöverskott å andra sidan. Till slut möts dock de båda ytterligheterna och någon slags jämvikt uppstår.
Egentligen borde boken heta MONSTER, för projektet uppför sig som ett stort aggressivt monster, som hela tiden måste brottas ner och tämjas. Att ta sig an ett projekt av denna dignitet är lika dåraktigt som övermodigt, men på något vis går det ändå att få ihop på sista raden.
Men för att boken ska bli läsbar, njutbar och informativ, har oerhört mycket material fått sållats bort. De första stapplande stegen tas redan våren 2008 (även om insamlande av material påbörjas ännu tidigare). Som konsekvens har handläggningen över tid, i sin tur, skapat ett gediget och relevant faktaunderlag, vilket förhoppningsvis garanterar en slutprodukt med hög svansföring.
Resonemang, förklaringar och urvalsprocedurer!
De stora, de folkkära, de populära, de odödliga och de klassiska popartisterna, eller de som gjort ett tydligt hack i populärmusikens svenska vinylskiva under 70-talet, genom att bryta gränser, provocera eller gått sina egna vägar, är i varierande grad de som får vara med i boken. Men även många, mer eller mindre okända artister får vara med. En del okända artister får även sin lilla ”walk of fame” i och med några korta rader i boken. Men en stor mängd artister, grupper, band, samarbeten och konstellationer av alla dess slag, delar något med varandra – de kommer inte med överhuvudtaget!
Det finns ett antal parametrar, som var för sig eller tillsammans, eliminerar en medverkan i boken. Vilket också är en nödvändighet av flera orsaker. Platsbrist, fel genre, alltför politiskt, alltför religiöst, alltför anonymt, alltför lokalt, alltför nischat, alltför lite info, alltför diffust, alltför slätstruket, eller alltför konstigt eller sjukt ointressant.
Anledningarna är många, men samtliga lika legitima. Bokens yttre gränser gällande artister och genrer måste givetvis beaktas. Nu kom det med en drös konstiga artister oavsett, men de är konstiga på ”rätt sätt”! När det gäller punk har ambitionen varit att få med alla som spelat in sin musik, men med tanke på att det bildas ca tusen punkband 1977–81, är det endast ett fåtal som lyckas spela in sin musik för eftervärlden. Många av dessa får vara med…
Den Skogstokiga Bloggen 