I oktober 2014 var jag nere på Willys i Uddevalla och jag rusar till hissen med kundvagnen efter mig. Hissdörren börjar stängas, men eftersom jag ska med denna hiss så backar jag in med ryggen före i hissen med kundvagnen efter mig. Jag sätter axeln mot klämskyddet för att aktivera detta, samtidigt som jag fortsätter baklänges in i hissen. Dörrarnas klämskydd fungerar givetvis inte, så det hela slutar med att de bägge dörrarna stänger runt min högra arm.
Jag sitter alltså fast med armen i dörren, med handen i ett stadigt tag kundvagnen, som står kvar utanför! Dörren öppnar inte utan jag börjar böka runt med högerarmen samt bänder med den vänstra handen för att få upp hissdörrarna igen. Inte så bra om hissen börjar röra på sig nu…
I hissen tillsammans med mig befinner sig också två män med utländskt ursprung, de är kanske 35-40 år gamla och pratar svenska med stor utländsk brytning! De båda männen är verkligen hjälpsamma, men de börjar nu bli lätt hysteriska inne hissen och gör allt för att få upp dörrarna och få loss mig från den. I deras ögon, är situationen nog både akut som dödligt. Förmodligen tror de att hissen nu ska dra iväg upp till nästa våning och lämna kvar min underarm och kundvagn på nedre plan.
De vill verkligen inte bli kvar inne i en hiss med någon som har fått armen amputerad och som sprutar ned dem med sitt blod – Nej – Gud hjälpe oss, tycks de tänka!
Men med tanke på hur dåligt hissarna på Willys normalt fungerar, så kanske den tanken ej är helt orimlig och hade det hela varit en scen i en amerikansk spelfilm, hade det givetvis blivit på detta sätt, tio gånger av tio möjliga! Yes box!
Själv tyckte jag nog att jag hade situationen hyfsat under kontroll när jag började bända upp dörrarna med handkraft, och sedan när hissperson nr 1 började hjälpa till att bända upp dörrarna, så fick jag också loss armen och fick på köpet även in halva kundvagnen.
Men då skulle ju hissperson nr 2 också hjälpa till samtidigt som han började bli oerhört stressad och irrationell i sitt uppförande! Han trängde sig, i sin iver över att försöka rädda mig ur ”den farliga” situationen, in mellan mig och kundvagnen.
Detta resulterade bara i att han stod i vägen för min kundvagn som jag försökte dra in i hissen, samtidigt som han desperat för sökte bända upp dörrarna som redan var öppna. Dörrar som kundvagnen redan hade pressat upp i samband med min indragande rörelse av vagnen. Detta resulterade att jag blev tvungen att dra ännu kraftigare i vagnen så att jag fick med mig både kundvagn och hissperson nr 2 i samma drag in i hissen, vilket jag faktiskt lyckades med till slut!
Men det blev ändå en stund där jag kände mig som en huvudrollsperson i dolda kameran eller något liknande, för sånt här händer ju inte i verkligheten, eller? Verkligen en situation som Mr Bean eller kommissarie Clouseau skulle kunna hamna i, men inte jag!
När både armen och kundvagnen till slut hade kommit in i hissen så var ju egentligen saken ur världen för min del, men inte för mina medresenärer i hissen. För nu skulle ju båda två förklara för mig på knagglig svenska att hissar inte ska uppföra sig på detta sätt, och att något var fel! De ursäktade sig också för att de hade tryckt på knappen och inte sett att jag var på väg in i hissen. Men jag svarade ”Det är lugnt”. Det var ju ”Shit happens” för mig och det var ju inte deras fel överhuvudtaget!
Men nu var båda dessa män var nu så uppspelta av situationen, samtidigt som jag mer eller mindre tyckte att detta endast var en i raden av dråpliga situationer som jag alltid råkar hamna i, titt som tätt.
Men jag kände ju att jag nog var tvungen att upprepa för dessa på män att ”det var nog något fel på denna hiss, eftersom dörrarna ska öppna sig per automatik när klämskyddet aktiveras”. Jag upprepade denna fras tydligt minst två gånger i följd, samt tackade dem för deras hjälp! De uppskattade mitt tack och verkade nu lugna ner sig lite, men de trodde nog att jag var väldigt chockad av händelsen, eftersom jag var så lugn! I själva verket var det de båda männen som var chockade, inte jag! Jag är ju mer eller mindre van med sådana här situationer!
Jag har verkligen inte tid att stressa upp mig för saker som dessa, även om jag så här i efterhand kan se det enormt dråpliga i situationen!
Jag lämnade sedan hissen med kundvagn, mina armar och resten av kroppen i komplett skick och promenerade sedan ut på parkeringsdäcket! Vart mina hisskollegor sedan tog vägen vet jag inte. Men förmodligen är detta nu säkert början på en ny världs-omspännande skröna om dödshissar och avkapade armar och blod som sprutar etc. 🙂
Det hade kanske inte varit lika dråpligt om något barn, äldre eller handikappad hade fastnat i dörrarna som jag gjorde, sedan får man verkligen hoppas att det finns någon förregling i hissdörrarnas klämskydd som omöjliggör en förflyttning av hissen mellan de olika våningarna så länge klämskyddet är påverkat!
Men man vet ju aldrig, för teknik är ju sällan hundraprocentig och rätt som det är, ligger det väl en blodigt och avkapad arm utanför hissdörren och rycker i sina blodiga spasmer! Är det inte min egen arm, så tar jag nog trappan istället!
Den Skogstokiga Bloggen 