OBS: Detta är en demoartikel framtagen för en bok som aldrig blev utgiven. Texten författades runt 2010, plus/minus något år, och den har endast genomgått en lättare redigering innan den publiceras nu, sommaren 2026.
———————————————————————————————————————-
Det ska enligt vissa uppgifter inte ha funnits några svenska poptidningar alls, mellan juli 1969 och sommaren 1973, med undantag från några få idoltidningar. Det är lite osäkert hur det var med den saken, men från 1973 så finns det dock ett flertal poptidningar att välja på, t.ex. Tiffany, Musikens Makt, Ny Musik och Zonk. Sedan har det kommit och gått ett flertal pop- och idoltidningar under 1970-talets andra hälft. Här redovisas ett urval av de pop- och idoltidningar som gavs ut i Sverige under 1970-talet! Urvalet är inte på något vis komplett och i vissa fall har det varit ganska svårt att hitta relevant information kring tidningarna. Det fanns även flera ungdomstidningar som hade ett visst innehåll med serier, novell och annat, samt med ett visst inslag med text- och bilder med inriktning mot pop- och rockmusiken (t.ex. Starlet, Vi Två, Vecko-Revyn med Pop-Revyn, Alexandra, Hennes, Rundsnack m.fl.) men dessa tidningar redovisas inte här!
Bebob
”Bebob” var namnet på en ganska okänd tidning från tiden runt 1976. Det är okänt vem som gav ut tidningen eller hur många nummer som gavs ut. Men i en artikelannons om tidningen i ”Go-On, nr 2–1976” kan man bl.a. läsa följande om denna tidning:
”Detta är tidningen där sakerna händer idag (…) det är en tidning du helt enkelt måste läsa för att följa med… här vill du finna världen som den är idag, få dig ett gott skratt, en sur rynka, eller bara en fet stund när du lär hur cannabis dyrkas… Sakerna händer bara i BEBOB, och det är ta mig tusan också därför vi har valt namnet. Läser du serier… vi talar helt enkelt om vilka serier som är läsvärda och vilka som är gjorda för att sno dina fickpengar. Och det sista skriver vi dessutom också om, för att berätta lite mera om vad det är för något skräp förlagen försöker få dig att spilla din tid på. Science fiction täcker vi med bravur, och med hänsyn till musik, så hittar du inte någon tidning där du kan läsa bättre artiklar och tips om vad som händer innanför pop- och beatvärlden idag… och vi har naturligtvis de bästa bilderna… BEBOB är faktiskt lika stor som en förmiddagstidning, och på 32 sidor… Vi har hela tidningen fylld med bilder och text… massor av färgbilder… I BEBOB bär det också vägen för dom som samlar på idolbilder… men då vi inte alltid gillar vanliga idolbilder, har vi valt istället att bringa de bästa av sorten! … sak samma vad som intresserar dig, sport, politik, Christiania, deckare, allt för unga, musik, serier, affischer… Kom ihåg i BEBOB får du flera affischer i samma tidning… Den kommer i kioskerna den 20 oktober (1976)”.
Go Magazine
”It’s time… att köpa GO Magazine – späckad med bilder och läsning om de hetaste namnen i popvärlden”. Detta citat är taget från en annons för musiktidningen ”Go Magazine” publicerad i musiktidningen ”Överrock, nr 3–1975”!
Go Magazine var en pop, idol & skvallertidning som gavs ut av Semic Press i Sundbyberg i samarbete med A/S Interpress och hade en utgivning på 12 nr/år under några år under 1970-talets första hälft (1973–75). Tidningen hade veckotidningsformat och innehöll artiklar, färgbilder, idolposters och reportage av de mest aktuella och popstjärnorna för den tiden, det mesta var givetvis utländskt, men man skrev ju även om de svenska artister (idoler) som var stora eller skivaktuella för tillfället (t.ex. ABBA, Svenne & Lotta, Mikael Ramel, Hoola Bandoola Band, Tears, Neon Rose, Björn Borg, Björn Skifs, Ted Gärdestad, Lalla Hansson, Janne Schaffer m. fl).
Men enligt vissa obekräftade källor så ska dock Go Magazine ha varit först med att publicera den allra första artikeln om Kiss här i Sverige i och med julinumret 1974, där en artikel med rubriken, ”Kiss – ett glitterrockband från New York undre värld som kommer med stormsteg” var publicerad. Sant eller inte…?
Go-On
”Go-On” var en tidning med inriktning mot musik och ungdomskultur och gavs ut av Vedels Förlag i Malmö, någon gång i mitten av sjuttiotalet (1976). Formatet var A4 och tidningen innehöll många fotografier i både färg och svart-vitt, samt en idolposter i färg på mittenuppslaget och ett idolporträtt i färg på baksidans omslag! Tidningen innehöll korta artiklar och notiser om aktuella artister. Man kunde även beställa T-shirts, popaffischer i tidningen! Tidningen är ganska okänd för det stora flertalet och välvårdade exemplar av tidningen är idag eftertraktade objekt hos samlare!
Go Punk
Den första (kanske?) svenska punktidningen ”Go Punk” gavs ut i Uppsala! I boken ”Svensk punk 1977–81 – varför tror du vi låter som vi låter… ”(Bokförlaget Atlas, 2005) förklaras historien bakom fanzinet av Anders Nyborg:
”Våren 1977 var Ramones, Clash och Television i Stockholm och det var startskottet för punken. Det kändes viktigt att göra någonting och eftersom jag inte kunde spela så fick det bli en tidning, Go Punk. Jag hade läst Sniffin’ Glue och fastnat för själva iden om ett fanzine. Vi kladdade ihop något som vi gav ut direkt efter att Ramones varit här. Svårare var det inte. Vi skrev vad vi tyckte och så tryckte vi tidningen på Kommunala Musikskolans kopiator i Uppsala… Vi gjorde 30–40 exemplar av första numret och sålde det till polare. Första numret kom i maj 1977, det andra numret kom samma sommar och det tredje på hösten… Vi skickade ett ex. till Expressen och Mats Olsson skrev om oss. Han recenserade den till och med. Det höjde upplagan direkt”.
I ”Expressen den 23 juni 1977” kan man även läsa följande notis om Go Punk:
”Punk i tryck – Go Punk. Stenciltidningen har nytt nummer ute. Det är fylligare och bättre än det första och handlar om Ramones och Clash och massor av plattor. Fast där står egentligen inget ni inte kan läsa i Expressen… Sist jag skrev om Go Punk skrev jag att det var Sveriges första punktidning. Ett par tjejer hävdar att deras, Strapp, var först. Tyvärr har jag slarvat bort både tidning och tjejernas adresser”.
Idol-Expres
”Idol-Expres” (ja, det ska stavas så!) var en idoltidning som gavs ut av Förlags AB Pop-Press i Landskrona. Tidningen verkar vara en mer eller mindre renodlad idoltidning med störst fokus på idolbilder av aktuella stjärnor! Tidningen hade även en systertidning (Pop-Expres) som troligtvis gav ut parallellt med Idol-Expres under en period runt 1976–77. Chefredaktör för Idol-Expres var Jan G. Carlsson och ansvarig utgivare var Peter Gemzøe.
Idolposten
”Idolposten! Tidningen där du möter dina idoler varje månad”! Detta var en idoltidning som kom ut i mitten av sjuttiotalet och som innehöll många idolbilder (både i färg och svartvitt). I Idolposten så kunde man förutom alla idolbilder även läsa en hundspalt (!) som hette Hundbiten, läsa historier under rubriken Idolgarv, delta i utlottningar, lösa ett korsord (Idolkryss), läsa kortkorta artiklar om olika idoler, ta del av insändarbrev från läsarna. Tidningen kan betecknas som mycket ytlig och var i sin utformning lite som en blandning av tidningarna Tiffany, Zonk, Go Magazine och Starlet!
Jefferson Blues Magazine
”Jefferson”! Världens äldsta nu levande bluesmagasin, tidskriften föddes våren 1968, och skrivande stund (maj 2011) lever den fortfarande!
”Jefferson är världens äldsta fortfarande publicerade bluestidskrift. Den kommer ut med fyra nummer per år och ingår i medlemskapet i Swedish Blues Association”. Citat från https://jeffersonbluesmag.com/category/tidningen/jefferson/ augusti 2026
2008 tilldelades Jefferson den finaste utmärkelse en bluestidskrift kan få, ”Keeping The Blues Alive Award”, av ”The Blues Foundation” i Memphis, USA. Utmärkelsen, en statyett, räcktes över under en tre timmars festlighet den 2 februari 2008 i samband med världens största tävling/uppvisning för bluesband i Memphis, The International Blues Challenge. Med denna utmärkelse tillhör nu Jefferson de internationellt mest välrenommerade bluesmagasinen
Hans Schweitz heter en mångårig medarbetare i Jefferson Blues Magazine, han har även varit styrelseledamot i ”Scandinavian Blues Association (SBA)” samt ordförande i ”Stockholm Blues Society”. Hans Schweitz har i mejl till författaren av denna text beskrivit Jeffersons utveckling från starten 1968 och genom hela 70-talet. Men vi låter väl Hans med sina egna ord berätta historien om Jefferson Blues Magazine:
”Bakgrund: I maj 1968 kom det första numret av Jefferson Blues Magazine ut, en stencilerad A4-produkt på 20 sidor. Initiativtagare var de båda Sundsvallsungdomarna Claes Hedman och Bo Johansson. Nr 1 innehöll artiklar om Forest City Joe, B B King och John Mayall bl.a. efter att Claes och Bo satt in en radannons i Orkesterjournalen började man få intresserade prenumeranter. Lösnummerpriset var 2: – som ökades till 3: – fr.o.m. nr 3 och en helårsprenumeration på tre nummer kostade 7:50. Upplagan låg runt 200 ex. Fr.o.m. nr 5 ändrades formatet till A5 och var på 28 sidor, trycket ändrades till offset vilket bl.a. tillät publicering av foton.
Innehållet har alltid präglats av artiklar, recensioner, resereportage, idé och debatt samt ett rikt utbud av fotografier. Hösten 1985 övergavs det tidigare A5 formatet till A4 och året därpå började man trycka i fyrfärg. Jefferson är idag världens äldsta bluestidskrift och utkommer med 4 nr/år. Både Jefferson och SBA har fått internationella utmärkelser och fotograferna Hans Ekestang och Erik Lindahl är kända i såväl USA som Europa
1970 – Helårsprenumeration på fyra nummer kostade nu 16:25. För att hålla fyra nr/år så blev nr 11/12 ett tjockt dubbelnummer.
1971 – För att, under helt ideella former, kunna fortsätta ge ut tidningen så bestämdes vid ett möte att bilda en ideell förening, Scandinavian Blues Association (SBA). I slutet av 1971 hade man 800 prenumeranter. Under året utkom Jefferson med tre nummer (13 – 15).
1972 – Nu hade man 19 st återförsäljare runt om i landet. Den 27 maj bildades officiellt SBA vid årsmötet på Gyllene Cirkeln i Stockholm. Efter årsmötet underhölls deltagarna av Bluessångaren och pianisten Eddie Boyd och svenska Slims Blues Gang. En bluesfond bildades dit folk kunde bidra så skulle det delas ut pengar till behövande bluesmusiker i USA som ett tecken på vår uppskattning för deras musik. Fyra nummer av Jefferson kom ut detta år (16 – 19).
1973 – Till årsmötet i Norrköping hade man arrangerat en konsert med Telge Blues samt de båda Louisianamusikerna Lightnin´ Slim och Whispering Smith. Konserten lockade fullt hus, närmare 600 personer. Vid en rundfrågning så visade det sig att 50% av deltagarna hade åkt 20 mil eller mer för att närvara. Det kom att bilda en tradition att, om möjligt, exklusivt ta över någon/några amerikanska bluesartister för årsmöteskonserterna. Medlemsantalet var nu lite över 900. Nr 20 – 23 utkom under året.
1974 – I och med nr 25 så höjdes prenumerationspriset till 20: – för fem nummer. Återförsäljarantalet var nu uppe i 30 st. Årsmötet hölls detta år i Göteborg och inbjudna artister var Son Seals från Chicago, munspelaren Johnny Mars och Peps Blodsband. Årsmötesförhandlingarna drog 160 medlemmar och konserten i Kårhuset var utsåld, 800 i publiken. Medlemsantalet var nu 1119 och upplagan av tidningen 2000 ex. Nr 24 – 27 utkom.
1975 – Medlemsantalet hade nu krupit strax över 1 300. Årsmötet kom att hållas i Örebro med efterföljande konsert med Floyd Dixon, L C Robinson och Sonny Rhodes, alla influgna direkt från Los Angeles. De kompades av Telge Blues som för dagen förstärkts med två blåsare. Stor succé med över 800 på Club 700. I samarbete med Stockholm blues Society ger SBA ut en LP med Eddie Boyd på märket Jefferson Records (J-601). Nr 28 – 31.
1976 – Årsmötet detta år kom att hållas i Kalmar och till konserten hade man engagerat de båda Chicagolegenderna Walter Horton och Eddie Taylor samt Slims Blues Gang. Nr 32 – 34.
1977 – Hade SBA köpt in tejperna från San Francisco Blues Festival som gavs ut på LP på Jefferson Records (BL 602). En prenumeration på Jefferson kostade nu 20: – för fyra nummer. Nr 35 – 38. Årsmötet avhölls detta år i Gävle och till konserten hade man engagerat Lonesome Sundown och Phillip Walker kompade av Telge Blues.
1978 – Årsmöte i Lund med konsert där man engagerat Koko Taylor med band från Chicago. Medlemsantalet var nu strax över 1500. Tidning var på 60 sidor. Nr 39 – 42 kom ut under året.
1979 – Årsmöte i Västerås med uppträdande av Chicagomusikerna Jimmy Rogers och Left Hand Frank. Nr 43 – 45 kom ut under året”.
Kountry Korral
Den svenska countrytidningen ”Kountry Korral (Skandinaviens Country Music Magazine)” kom ut med sitt första nummer redan 1968 och många år senare (i början av 2011) publicerade man nummer 185 i ordningen. Tidningen kommer ut med ca fyra numer per år med minst 48-sidor per nummer. Men under åren 1970–73 kom det ut 5 nr/år och under perioden 1974–78 kom det hela 6 nr/år, medan det under den ursprunglige utgivaren och tidningens skapare, Lillies Ohlsson sista år 1979, endast kom ut tre nummer. Innehållet i tidningen var från början, och sedan även under 70-talet, en blandning av skiv-, bok-, och festvialrecensioner, skivtips artistporträtt, intervjuer med artister på besök i Sverige, omdömen om besök, funderingar runt genren, kommersiella annonser och radannonser, diverse reportage, korsord, artiklar om rockmusik (!), insändare, diverse listor, artistfoton, omröstningar, diskografier, matrecept (!) med mera!
Larm
”Larm” – En musiktidning som ville föra ut rockmusikens inneboende krafter och livsglädje på ett vettigt sätt! Januari 1976 startade ett gäng entusiaster musikföreningen Larmet, en förening vars syfte var att arrangera klubbspelningar för sina favoritartister i hemstaden Malmö, samt att ge ut tidningen Larm på ideell basis! Blev man medlem i föreningen kunde man få upp till 4 späckade nummer per år. Utgivare: Musikföreningen Larmet, Malmö!
Tidningens chefredaktör var Lennart Persson och redaktionen bestod bl.a. av Kjell Alinge och Kalle Oldby m.fl. Innehåll i tidningen kunde vara bootleginspelningar, singelkrönikor, bokrecensioner, skivrecensioner & skivtips, redaktionen skrev även om sina egna favoritskivor, artistreportage & diskografi m.m. Tidningen handlade om en stor mängd artister. Efter ca 16–17 nummer så gick denna tidning i graven hösten 1983!
Musikens Makt
Musikens Makt var en proggtidning som startade i juni 1973, lagom till den femte Gärdesfesten och det första numret kom ut den 16 juni.
1972 började diverse personer i Göteborg och, Stockholm och Vaxholm fundera över möjligheten att starta en fristående musiktidning. SAM-distribution, som ägdes gemensamt av Musiknätet och Silence hade under 1972 gett ut några nummer av en stenciltidning som hade hetat Musikens Makt, men man tyckte att det behövdes något mer gediget som var mer organiserat. Namnet Musikens Makt spikades och sedan blev det bråda dagar när man till slut bestämde sig för utgivning av den nya tidningen. Officiell utgivare av tidningen var den ideella föreningen Musikens Makt, och namnen bakom denna förening var (från Göteborg) Kaisanders Sempler, Bertil Goldberg, Nikke Ström, Anders Melander, Nanny Ceder, Peter Mosskin, Håkan Sandblad och Tommy Rander, (från Vaxholm) Gunilla Thorgren och Tore Berger, (från Stockholm) Torkel Rasmusson, Marie Nilsson och Jeanette Gentele. En del var musiker, en del var journalister, medan några andra bara var intresserad i största allmänhet.
Det var bara ett par veckor kvar till de stora musikfesterna i Göteborg, Malmö, Örebro och Norrköping/Linköping, och man ville ta vara på dessa musikfester för att kunna nå ut till en större publik, redan från första början. Man lyckades med sin målsättning, men det fanns en hel del att förbättra och man fick en del kritik för att texten var för liten, och att det fanns en hel del sak- och slarvfel i texten. På det första numrets omslag kunde man se tidningens ambitioner, när man skrev att:
”Maktens musik, svensktoppens och hitlistornas eländiga dravel bygger upp en skog av fördomar och söver ner oss till passiva konsumenter. Med Musikens Makt ska vi gå till strid för en levande progressiv musikkultur. En musik som aktiverar oss. Ger uttryck för oss själva och den tid vi lever i”.
Det första numret sålde bra och efter en månad var de 6 000 upptryckta exemplaren helt slut, och man var tvungen att trycka upp en upplaga till, denna gång i 4 000 exemplar.
Nummer 2 trycktes i en upplaga av 12 000 ex.
Redan i och med nummer 3, så trycker man en upplaga av 15 000 exemplar, som sedan blev 17 500 exemplar. Nummer 4 trycktes också i en upplaga av 17 500 exemplar. Efter ett par år (1975) hade upplagan stabiliserat sig på drygt 9 000 exemplar.
Fotnot: All info gällande uppgifter om antal tryckta upplagor av MM, är samtliga publicerade uppgifter i Musikens Makt under 1973–76.
Under 1973 utkom endast fyra nummer av Musikens Makt ut. Från och med nr1-74 så var Musikens Makt en månadstidning med en utgivning av 12 nr/år (varav 2 dubbelnummer/år). Det var ”Musikens Makt nr 10–1974” som publicerade det manifest där dåtidens ledande musiker, tänkare, poeter och ideologer själva definierade sig som ”Den progressiva musikrörelsen”.
Under 1976 så breddar tidningen sin kulturpolitiska bevakning från först och främst musikkultur, till att även omfatta även teater, film, litteratur och andra områden som kulturpolitiskt låg i linje med musikrörelsen. I ”Musikens Makt nummer 10, 1976” så undrar även tidningen inför läsarna om ”Vem som blir årets taskspelare”? Man skriver följande:
”TASKSPELAREN ska delas ut till speciella personer. Typer kan man säga. Dom som vi speciellt vill premiera är de sällsynta typer som på ett riktigt jävligt sätt utmärkt sej kulturpolitiskt under året. VEM ÄR KANDIDATEN FÖR ÅR 1976 FRÅGAR VI OSS. OCH ER! Alla förslag är välkomna”.
I ”Musikens Makt, nr 2–1977” så offentliggörs att Taskspelaren för 1976 går till (staden/kommunen) Malmö, motiveringen var att man hade lagt ner 40 miljoner på ett musikhus som de fria grupperna redan hade tillträde till!
Tidningen utvecklades mer och mer från att ha varit en proggrörelsens musiktidning, till att bli en bred kulturpolitisk vänstertidning. Det blev mer kultur, politik, ideologi, och innehållet kunde nog av många uppfattas som både tungt och svårtillgängligt!
Musikens Makt kom ut med totalt 68 nummer (varav några dubbelnummer) mellan 1973 och 1980! Tidningen var väldigt politisk och innehöll många pekpinnar och vänstervinden kändes väldigt tydligt. Musikens Makt stoltserade med mycket amatörmässig journalistik och ett bitvis ett väldigt omoget och bristfälligt språkbruk.
Ny Musik
Musiktidningen ”Ny Musik” från Specialtidningsförlaget (Bonniers) var en kortlivad historia. Tidningens första nummer kom ut i september 1973, och lades ner redan efter 13 nummer, våren 1974. Under 1973 kom även boken ”Musik & Ljud Lexikon ut, utgiven av Ny Musik” som var en bok på 160 sidor i format och stil som påminde om en stor fickalmanacka. Detta lexikon innehöll både artistinformation (musiklexikon), musiktermer och ett ljudlexikon.
Ny Musik startade sin bana genom 740 000 gratisexemplar, men strax innan sin svanesång hade tidningen en upplaga av endast 35 000 köpexemplar. Ny Musik var ungefär som en dagstidning i form och layout. Man beskriver tidningens målsättning i det första numret av ”Ny Musik, nr 1, okt 1973” med följande korta mening:
”En aktuell specialtidning och musik och ljud”.
Lite kryptiskt kan man tycka, men byter man ut ordet och, mot ordet om, så stämmer det nog lite bättre.
I premiärnumret så samsas artiklar om artister och andra företeelser inom musikens värld. Bl.a. konsertkalender, skivrecensioner, grammofontest, säljannonser, reklam, Fråga dr Decibel (frågespalt), bilder och aktuella skivlistor.
I tidningens första nummer ryms bl.a. följande specifika artiklar:
”Stones’ svarta mässa, Janne Schaffer, Rick’n roll – Ekseption miljonaffär i Sverige, Spara pengar – spola plattan (rengörningstips), Bra ljud med mycket lull-lull (Ny Musik provar Philips 66 RH 837 stereopaket), Pappa Zappa, Kvinnan i musiken – Bara mannens ägodel, Jesus – Buddha och popens apostlar”.
Man även läsa följande lilla notis i premiärnumret:
”Svensk musik säljer bra utomlands. Pugh Rogefeldts första platta har sålt 600 ex på amerikanska västkusten, fast den är på svenska. Skäggmanslagets Snus, Mus och Brännvin har nyligen sålts till Arhoolie, ett amerikanskt bolag som specialiserat sig på folkmusik”.
Ny Musik anordnade i slutet av 1973 en läsaromröstning där de vinnande artisterna fick Ny Musiks, Guldöra. Hela 6 731 röstsedlar kom in till redaktionen som därefter räknade fram segrarna i de klasser som tävlingen gällde.
Lill Lindfors korades till Bästa Sångerska, Björn J:son Lindh till Bästa Flöjtist & Bästa Pianist (2 stycken Guldöron), Janne Schaffer till Bästa Gitarrist, Stefan Brolund till Bästa Basist, Ola Brunkert till Bästa Trummis och Pugh Rogefeldt till Bästa Manliga Sångare! Vinnaren i kategorin Bästa Svenska Band blev Hoola Bandoola Band med 40 % av rösterna, övriga band blev distanserade med hästlängder (bl.a. Hörselmat 10,5%, Kebnekajse 9 %, Blåblus 6,5 %, Solar Plexus och Rainrock, båda 4,5 %).
Ny Musiks läsaromröstning Guldörat fastställdes i januari 1974 (”Ny Musik, nr 1–1974”) enligt följande:
Manlig sångare, svensk: 1) Pugh Rogefeldt, 2) Björn Skifs, 3) Ted Gärdestad, 4) Tomas Ledin, 5) Tommy Körberg, Mikael Wiehe, 7) Sven-Bertil Taube, 8) Lalla Hansson, 9) Peps Persson.
Manlig sångare, utländsk: 1) David Bowie, 2) Robert Plant, 3) Alice Cooper, Mick Jagger, Elton John, Ian Gillan.
Kvinnlig sångare, svensk: 1) Lill Lindfors, 2) Kisa Magnusson, 3) Monica Törnell, 4) Alice Babs, 5) Lena-Maria, 6) Lena Andersson, 7) Siv-Inger, 8) Lotta Hedlund, 9) Turid.
Kvinnlig sångare, Utländsk: 1) Elkie Brooks, 2) Suzi Quatro, 3) Tina Turner, 4) Roberta Flack, 5) Carole King, 6) Bonnie St Claire, 7) Joan Baez.
Grupp, svensk: 1) Hoola Bandoola Band, 2) Hörselmat, 3) Kebnekajse, 4) Blåblus, 5) Solar Plexus, 6) Rainrock.
Grupp, utländsk: 1) Deep Purple, 2) Alice Cooper, 3) Rolling Stones, 4) Uriah Heep, 5) Roxy Music, 6) Slade.
Piano (orgel, synthesizer), svensk: 1) Björn J:son Lindh, 2) Janne ”Lucas” Persson, 3) Bo Hansson, 4) Carl-Axel Dominique, 5) Bengt Hallberg.
Piano (orgel, synthesizer), utländsk: 1) Elton John, 2) Rick van der Linden, 3) Keith Emerson, 4) Ken Hensley, 5) Jon Lord, 6) Rick Wakeman.
Gitarr, svensk: 1) Janne Schaffer, 2) Jojje Wadenius, 3) Rune Gustafsson, 4) Kenny Håkansson.
Gitarr, utländsk: 1) Eric Clapton, 2) Jan Akkerman 3) Jimmy Page, 4) Alvin Lee, 5) Leo Kottke, 6) John McLaughling, 7) Ritchie Blackmore, 8) Johnny Winter.
Bas, svensk: 1) Stefan Brolund, 2) Göran Lagerberg, 3) Mike Watson, 4) George Riedel, 5) Björn Alke, 6) Palle Danielsson.
Bas, utländsk: 1) Paul McCartney, 2) Jack Bruce, 3) Red Mitchell, 4) Bill Wyman.
Trummor, svensk: 1) Ola Brunkert, 2) Tommy Borgudd, 3) Erik Dahlbäck, 4) Egil Johansen, 5) Rune Carlsson, 6) Pelle Ekman.
Trummor, utländsk: 1) Ringo Starr, 2) Carl Palmer, 3) Ginger Baker, 4) Keith Moon, 5) Ian Paice, 6) Aynsley Dunbar, 7) Buddy Miles.
Övriga instrument, svensk: 1) Björn J:son Lindh, 2) Pugh Rogefeldt, 3) Peps Persson.
Övriga Instrument, utländsk: 1) Ian Anderson, 2) Thijs van Leer, 3) John Lee Hooker, 4) Miles Davies, 5) Andy Mackay, 6) Jean-Luc Ponty.
Denna musiktidning var oerhört hatad av musikvänstern i Sverige och enligt proggtidningen Musikens Makt betraktade Ny Musik sina läsare som sinnesslöa fån!
Citat från ”Musikens Makt, nr 3-1973”:
”Ny Musik betraktar nämligen sina läsare som idioter! – Enligt deras tidningsfilosofi är folk för dumma för att kunna läsa långa artiklar. Eller artiklar som går en lite smula på djupet. Stora färgbilder ska det va. Och betyg på skivor i form av olika antal öron. Och ordbajs om att Mick Jagger är Människosonen”.
I ”Musikens Makt, nr 5–1974” skriver man följande rara små ord om konkurrentens dödsbud:
”Det vore hyckleri att säga att Musikens Makt beklagar nedläggningen av Ny Musik”.
Ett uttalande som var lika ödmjukt som en rejäl käftsmäll och man tolererade tydligen, i sann demokratisk anda, inga andra åsikter och attityder, än vad man själv satt inne med.
Performers Magazine
Hösten 1979 kommer det första numret av den svenska tidskriften ”Rock’n’Roll Performers Magazine” ut! ”Swedish Rock’n’Roll Club” startades i maj 1979 hemma hos Christer Malmstedt i Vessigebro med främsta syfte att ge ut en tidning om ”äkta” rock’n’roll. Tidningen fick namnet Rock’n’Roll Performers Magazine, och det första numret kom i september samma år.
Under dessa tidiga år skrevs allt på skrivmaskin och tidningen trycktes i Halmstad. År 1984 försökte man sig på att göra både en svensk och en engelsk version av tidningen vilket nästan fick till följd att tidningen gick under, då det varken fanns pengar eller distribution nog för att möjliggöra något sådant. År 1986 startade Johnny Sandberg och ”Sunjay” en tidning vid namn American Music. Snart stod det klart att det var för mycket att driva både en tidning och ett skivbolag och man slog istället sina påsar ihop i och med juninumret av Rock ’n’ Roll Performers Magazine 1987. I mars 1988 ändrades så namnet på tidningen till American Music Magazine. År 1999 firade tidningen sitt 20 års jubileum med nummer 80!
Pop-Expres
Förlagen AB Pop-Press i Landskrona gav under 1970-talet ut en poptidning som hette ”Pop-Expres” (dina idoler i lyxförpackning)! Varför man ger tidningen ett felstavat namn är dock oklart, men tidningen hette faktiskt Pop-Expres, med endast ett ”s” i ordet express! Tidningen ska till utformningen, enligt vissa källor, endast ha varit en blekare kopia av tidningen Poster! Pop-Expres hade dock samma format som Poster, men hade något färre antal sidor. Tidningen kom endast ut under åren 1976–77 och trots att man skröt om att man var nordens största idoltidning (vilket inte var sant) så låg man långt efter Posters försäljningssiffror.
Pop Expres kom ut med totalt 9 nummer och en av utgåvorna (”Pop Expres nr 2-1976”) var en renodlad ”ABBA-special”.
På framsidan av ”Pop-Expres, nr 1-1976” kan man läsa följande text:
”Så fimpa den gamla tapeten va?? Här kommer ju en hel säck med helballa IDOL-AFFISCHER i kyssäkta färger och kladdsäkert papper”, ”MED 3 JÄTTEAFFISCHER”.
I samma nummer kan man även läsa korta artiklar och notiser om bl.a. Nazareth, J.J. Cale, Penny McLean, Ron Wood, David Bowie, Roxy Music, Ron Wood m.fl.
POP-Serie
”Pop-Serie” hette en pop-tidning/album som fanns runt 1974, och i nr 1 – 1974 fick man t.ex. enligt tidningens framsida, bl.a. – 100 super-popstjärnor i färg, stora självhäftande samlarbilder! Tidningen/albumet var tydligen fylld med olika aktuella popstjärnor (bl.a. ABBA, Sweet, Michael Jackson, Donny Osmond, David Cassidy m. fl) och enligt tidningens framsida så uppmanar man till att ”samla dina idoler”. Vem som gav ut produkten, eller hur många nummer som kom ut och under hur lång tid produkten fanns tillgänglig är i skrivande stund (och även därefter) okänt!
POP Special
”Pop Special” var en svensk poptidning som åtminstone fanns under 1973–74. Informationen kring denna tidskrift är dock mycket bristfällig och den är svår att få fatt på idag och samlarvärdet på denna tidning i bra skick bör också vara relativt högt! Tidningen skrev bl.a. om artister som David Bowie, Elvis Presley, Chuck Berry, David Cassidy, Clas af Geijerstam, samt om ”sex och dans” och liknande! Det är okänt hur många nummer som kom ut, eller vem som gav ut denna tidning!
I ett nummer av Pop Special som kom ut 1973 (nummerlös framsida) så kan man på framsidan läsa följande:
”30 färgbilder att hänga upp å väggen hemma hos dej/Senaste nytt och med massor av kul läsning om dina egna pop-favoriter”
Poster
Nordens största poptidning knoppade fram utifrån systertidningen Tiffany under 1974. Upphovsman för båda dessa tidningar var Hans Hatwig. ”Poster” var en poptidning i A2 och A3-format, och innehöll en masa bilder, affischer och artiklar. Poster kom ut en gång i månaden och tidningen levde under sex år (1974–1980) och hade efter några år en upplaga av 70 000 exemplar. Man gjorde även en tysk version av Poster, Super-Poster, som exporterades till kontinenten i hela 140 000 exemplar, en upplaga som även gjorde Super-Poster till landets största exporttidning
Några av alla de som var fotografer eller skribenter i Poster var bl.a. följande personer: Fin Costello, Dag Strömberg, Darcy Diamond, Brad Elterman, Rolli Fölsch, Bob Gruen, Lars O. Gränstedt, Wolfgang ”Bubi” Heilermann, Barry Levine, Micke Pop, Scottie, Ylwa Swedenborg, Anders Tegner, Dieter ”Didi” Zill, Neil Zlozower m.fl.
För att hamna på Idolbilder i Poster mellan 1974–79 så skulle man vara en ungdomsidol (från filmens, sportens, tv:ns eller musikens värld) eller representera någon stor medial samhällsaktuell händelse etc. Det förekom även en hel del idolbilder på enskilda bandmedlemmar från olika populära band (t.ex. ABBA, Queen, Status Quo, Sweet m.fl).
Men det förekom dock inte bara bilder och posters i tidningen, utan det fanns även en del artiklar i tidningen under åren. Och artiklarna handlade bl.a. om aktuella artister, skådespelare, idrottsmän, TV-serier, musikfilmer, långfilmer och diverse respektive olika aktuella företeelser. Här presenteras ett urval av vad ett urval av artiklarna i Poster mellan 1974–79 handlade om:
Några nummer kom ut som rena temanummer som Poster Special. Dessa kom ut mellan de ordinarie numren och fick därför en numrering av som ett ½-nummer, och dessa nummer var enligt följande:
Nr 2 ½ 1977 – ABBA (8 ABBA-planscher + artikeln: ”Historien om ABBA”).
Nr 9 ½ 1977 – Kiss (8 Kiss-planscher + artikeln: ”Historien om Kiss”).
Nr 2 ½ 1978 – ABBA (6 ABBA-planscher + artikeln: ”Allt om ABBA – The Movie”).
Nr 12 ½ 1979 – Macahan (3 Macahan-planscher).
Sista blandnumret av Poster utkom som Nr 1, 1980, sedan blev det endast temanummer special under 1980.
Kiss Superposter 1980 – Kiss (4 Kiss-planscher + artikeln: ”Kiss genom tiderna”).
Nr 2 1980 – Mork & Mindy-special (planscher och artiklar).
Nr 3 1980 – The Clash – special (planscher och artiklar).
Nr 4 1980 – Nina Hagen-special (planscher och artiklar).
Nr 5 1980 – Noice-special (planscher och artiklar).
Nr 6 1980 – Kiss-special (planscher och artiklar).
Nr 7 1980 – Duane Loken, Vargtass-special (planscher och artiklar).
Nr 8 1980 – Rod Stewart-special (planscher och artiklar).
Under 1980 så startar Hans Hatwig även den nya tidningen OKEJ, en tidning som under de första numren kom ut i det udda A5-formatet (pockettidning) var fjortonde dag. På det första OKEJ-numrets konvolut så kunde man i bästa skvallertidningsstil läsa:
”Musik, TV, Film och Folk/Vilda rykten i USA – Tänkte Priscilla Presley gifta om sig med den DÖDE ELVIS?”
Hatwig fick tre provnummer på sig att bevisa att OKEJ var att räkna med och svarade med att dra på med så mycket sex, snusk och skandaler som bara gick. Det blev ramaskri i media över allt sex och snusk, och gratisreklamen för tidningen blev givetvis massiv, och efter tre skandalnummer, under januari-februari 1980, kunde man tona ner det hela och bli en mer sansad pop- och ungdomstidning med fokus på musik, TV, film och folk. Första riktiga OKEJ-numret i veckotidningsformat, med månadsutgivning, var nr 1/81 som kom ut i oktober 1980 (!)
För ytterligare info om tidningen ”Poster” hänvisas den nyfikne till boken: ”Poster – Nordens största poptidning 1974–1980 – Fabian H. Bernstone & Mathias Brink, Premium Publishing, 2008”
Schysst
”Schysst” var namnet på en svensk poptidning som kom ut runt omkring 1974. Tidningen är oerhört svår att få tag idag, och skulle man trots allt hitta ett exemplar så får man nog räkna med ett högt pris, eftersom tidningen idag bör vara eftertraktad hos vissa samlare.
Informationen kring tidningen är också väldigt knapphändig, men i ett av de första numren så kunde man dock ta del av följande artiklar:
”Ted & Harpo: på och bakom scenen!!”, ”ABBA story”, ”Osmonds vände upp och ner på Stockholm”, ”Sweet”, Björn & Blåblus: Huvudpersoner i Västern-drama!”
Special POP
”Special POP” var en pop- och idoltidskrift som utgavs av Red Clown AB, Stockholm, med start sommaren 1975. Okänt hur många nummer gavs ut! Utgivningen av Special POP startade dock med ett sommarnummer på 32 sidor (nr 1 1975, Special POP sommarnummer) och innehöll korta artiklar och bilder (färg/svartvitt) med artister som: Mud, David Essex, Slade, Alvin Stardust, Queen, Bay City Rollers, Gary Glitter, The Osmond, Sparks, Rod Stewart, Paper Lace, Merlin, och Showaddywaddy.
Sussi
”Sussi” var en traditionell poptidning i A4-format på 32 sidor som gavs ut under åren 1976–77 av Förlags AB Pop-Press i Landskrona (utgavs sedan under 1977 av Popettan AB, Hälsingborg). Sussi trycktes i Danmark, och såldes även där, men då med dansk text. Förlaget gav även ut systertidningarna Idol-Expres och Pop-Expres under samma tidsperiod. I Sussi kunde man titta på en massa små och stora (idol)bilder och läsa korta artiklar/notis kring aktuella idoler som t.ex. ABBA, Sweet, Bay City Rollers, Eric Carmen, David Cassidy, Shaun Cassidy, Roger Daltrey, Peter Gabriel, Harpo, Elton John, Kenny, Kiss, Nazareth, The Osmonds, Suzi Quatro, The Runaways, Shu-Bi-Dua Slade, Rod Stewart, The Sweet m.fl.
Särskilt tjejfavoriterna i Bay City Rollers verkade vara lite av tidningens husband och kallades ofta bara för BCR. I tidningen fanns även vissa speciella avdelningar som ”Månadens idolgalleri, Skriv om din idol, Sandpappret och sammetsgudinnan eller senast nytt” med mera!
Tidningen var ganska så ytlig och substanslös historia för den tidens tonåringar och skriven med bitvis ganska så löjlig attityd. I ”Sussi nr 3–1976” så kan man t.ex. läsa följande tramsiga text om den amerikanska tjejrockgruppen The Runaways:
”ENDAST FÖR KLADDISAR. Tillhör du den grupp som uppriktigt sagt är grundligt trött på att evigt och alltid få höra talas om Mabel, BCR, Walkers osv. Ligger din tjej också begraven i SUSSI eller någon annan liknande och slukar allt om musikens läckra super stars, eller vad de nu kallas? Går du bara och längtar efter en avlösare till Suzi Quatro? LÄS DÅ HÄR!
För här kommer tjejerna som kommer att få SWEET att putsa sina stövlar- alldeles frivilligt!”
Sedan fanns det diverse bildtexter enligt följande:
”I USA sitter bandet och bär på epitetet ”de supervilda rönnvägarna” – Vad tycks om Cherrie!?”, ”Men titta här! Så där kan man väl inte bära sig åt? Hon liknar ju en kylarprydnadsaspirant…”, ”Här är Cherrie i full gång med att nedlägga 2000 killar, och hur ska nu det gå till…”, ”Tänk att uppträda i underkläderna? Ja, så där såg min mormor ut – för 100 å sedan!”, ”Oh, om det ändå vore- oh – och hon är bara 17 bast.”, och så vidare!
Sussi är idag ganska så svårfunna, men det dyker upp något exemplar då och då, men smakar det så kostar det och ett välvårdat exemplar kan i vissa fall kosta uppemot 500–600 kr på diverse auktionssajter och liknande!
Tiffany
”Tiffany” var Sveriges största poptidning under några år i mitten av 1970-talet! Tiffany var dock från början en renodlad kärlekstidning (1972–73) med unga tjejer som främsta målgrupp, och med ett liknande innehåll som tjejtidningen Starlet, dvs. med kärleksnoveller och serier.
Eftersom det rådde ett slags vakuum gällande poptidningar i Sverige vid den här tiden, så togs 1973 beslutet att omvandla tjejtidningen Tiffany till poptidningen Tiffany, vilket blev en succé. I konkurrens med fem-sex liknande tidningar blev Tiffany den största av dem alla. Första ”pop”-Tiffany trycktes upp i 39 000 exemplar, och den sålde slut. Sedan ökade upplagorna mer och mer och som bäst nådde man upp i en upplaga av hela 98 000 exemplar. Tiffany gavs ut av AB Svenska Serier (senare Dala Offset) och var ett färgfyllt popmagasin som kom ut en gång i månaden.
Tidningen var fylld med aktuella artister och pophändelser för tiden. Innehåll för övrigt var, förutom en massa bilder och korta artiklar och reportage om och kring ungdomsidoler i ropet, klistermärken, posters, beställningsbara popprylar (tröjor, affischer, skivor, idolknappar, popdockor (!) Träff-Punkt/Club Tiffany (forum för brevvänner), Pop-Swop (läsarnas bytesmarknad), läsarbrev, utlottningar, korsord, skivrecensioner m.m.
Tio i Topp
”Tio i Topp” var en poptidning som gavs ut i mitten av 1970-talet av T. Svensson i Södertälje, textsättningen skötte Södertälje Kuriren och reprojobbet av Stockholms Förlags Repro AB. Tidningen innehöll många bilder (mest i svart-vitt) och hade veckotidningsformat. Innehållsmässigt så var det mest många och stora svart-vita idolbilder med bildtexter i artikelform. Man presenterade också diverse Tio i Topp-listor (Sverige, England & USA), Poposcopet (horoskop med musiktema), läsarbrev med svar, hade utlottningar av skivor, idolkort och affischer, levererade skivtips, seriesida etc. Tidningen Tio i Topp kom ut en gång i månaden!
Zip
”Zip” var en utpräglad idoltidning med många idolbilder på 1970-talets pop- och rockidoler. Men man hade en speciell förkärlek för bröderna Osmond och David Cassidy som var med nästan hela tiden under de få år tidningen gavs ut (någon gång runt 1974–75)! Vanliga rubriker i tidningen var enligt följande: ”Allt om Davids fantastiska dagar i Sverige”, ”Jättetävling: Var finns Sveriges Donny?”, ”Extra: Zip-affisch med David”, ”Träng inte tjejer! David kommer tillbaka”, ”Extra: Zip-affisch med Jimmy Osmond”!
Zip kom ut en gång i månaden och gavs ut av Williams Förlag i Bromma. Zip var nog i huvudsak riktad mot tonårstjejer, respektive barn och tonåringar rent generellt. En mycket ytlig tidning som till största delen nästan bara handlar om sockersöta ungflickidoler! Sötsliskig, substanslös urvattnad popsmörja av värsta sorten
Zonk
Kortlivad poptidning i kvällstidningsformat från Williams Förlag, som utkom under 1973–1974. Tidningen innehöll musiknyheter, reportage, artiklar, skivrecensioner och mycket annat från musikens värld! Första numret som kom 1973 hette ”Zonk – Ny tidning om den nya musiken” och i detta nummer så kunde man läsa om: Alice Cooper, Deep Purple, Uriah Heep, Yes, Led Zeppelin, Rod Stewart, Jeff Beck, The Osmonds, och sedan fans det en pristävling, skivnyheter, med mera!
Men redan till nummer 2 (1973) så hade man gjort en liten namnändring: ”Zonk – Ny poptidning om den nya musiken” hette man nu och detta nummer innehöll artister som: Ten Years After, Eric Clapton, Jethro Tull, John Prine, Tom T. Hall, Mahavishnu, David Cassidy, Kenneth Gärdestad, Beck Bogert Appice och Emerson Lake & Palmers.
I kommande nummer avhandlades en lång rad artister som bl.a:
Janne Schaffer, Roxy Music, David Bowie, Manfred Mann, Mick Box, Paul McCartney, Lalla Hansson, Neon Rose, Elkie Brooks, Tears, Göran Fristorp, Cat Stevens, Tina Turner, Gary Glitter, Savage Rose, Kisa Magnusson, Santana, Focus, Geordie, Lobo, Chicago, Status Quo, Landslaget, Suzi Quatro, Nazareth, Pugh Rogefeldt, Slade, Michael Rickfors, Procol Harum m.fl.
Zonk blev aldrig någon större försäljningssuccé och lades därför ned redan under 1974, medan systertidningen och den mer renodlade idoltidningen ”Zip” levde vidare ytterligare för en period!
Överrock
”För dig som inte bara är intresserad av pop och rock, men inte bara vill titta på bilder. Därför har vi gjort en tidning med, som vi hoppas, läsvärda artiklar, vettiga skivrecensioner, aktuella hitlistor, och heta sångtexter”. Så stod det i reklamen till läsarna för musiktidningen – ”Överrock”. Överrock var en tidning utgiven av Semic Press avsedd för en målgrupp av kunder på mellan 13 och 25 år och tidningen utkom 12 gånger per år, någon gång i mitten av sjuttiotalet! Tidningen var i stort sett endast försedd med svartvita bilder, förutom själva omslaget. Överrock innehöll hitlistor, korta notiser, längre och kortare artiklar kring i huvudsak utländska artister av olika slag, samt innehöll många musiktexter. Men tidningen innehöll även skivrecensioner, och hade också en evenemangskalender (gällande företeelser som TV, turnéer och Gröna lund (!).
Som sagt var, listan är skriven för 15-16 år sedan och är inte komplett, men skriv gärna till mig så jag kan kompletta eventuella brister och felaktigheter….
Den Skogstokiga Bloggen 