Idag var det åter dags att åka ner till Willys i Uddevalla centrum för att handla lite. Allt fungerade bra tills jag stod i kassakön, då en kvinna, typ 60+, började kliva fram bredvid själva kassakön!
”Kan inte jag få gå före?” säger kvinnan högljutt till mig innan jag ens hinner se henne!
– SKA DU GÅ FÖRE???? säger jag högt och tydligt, med stor förvåning i rösten!
”Jag kan inte stå i kö, för efter tio minuter svimmar jag” säger kvinnan fordrande!
”Hon har ju så lite varor” säger något annat stolpskott längre bak i kön!
Jag tror jag att jag har sett denna kvinna förr, även då skulle hon snika sig före i kön!
”Men gå före då!” säger jag irriterat!
Men det är ju klart att alla som har ett giltigt förfall ska få gå före mig i kön, för kanske svimmar man om man står för länge i kön, eller så kanske man har en svåger som heter Kurt, eller så har man en kusin i Haparanda, eller så har man pungsveda, eller fotsvamp, vad vet jag? Ja, det finns ju mängder av giltiga anledningar för att man ska få gå före mig i kön, men hade jag försökt mig på något liknande, hade jag säkert blivit skallad, eller något liknande! För jag vet vad som kan hända om man tränger sig före!
Jag har faktiskt gått förbi några köer tidigare i livet och det har väl gått sådär, om man säger som så! Gick förbi en krogkö en gång, och höll på att bli nedslagen på kuppen och en annan gång gick jag förbi hela kön på Kebaben i Vänersborg, efter krogen klockan 2 på natten!
Succé är väl inte direkt ordet som beskriver händelsen, eftersom jag fick på käften och stöp baklänges nedför en trappa, rakt ner i stengolvet med bakhuvudet före! Kanske svimmade jag av för någon sekund, kommer inte ihåg så noga, för jag var inte riktigt nykter om man säger som så, men upp på fötterna kom jag för att ta den jäveln som hade smällt till mig!
Bara för att inse att jag inte hade en susning om vem som hade klappat till mig. Det var bara att ställa in sig i ledet och vänta på min tur, trots att jag var så hungrig! Det var ju därför jag hade gått förbi kön, jag var ju så mycket hungrigare än alla andra i kön, men det fattade de ju inte! Ingen sympati där inte!
Nej, jag tänkte aldrig att slå ned kvinnan, om nu någon trodde detta, nej långtifrån! Däremot blev jag jätteirriterad när den otacksamma lilla svettdoftande kvinnan inte ens bemödade sig att säga tack, för att hon fick gå före i kön!
Hur svårt kan det vara att säga ”tack” och visa sin uppskattning, men det var ju aldrig frågan om en förfrågan, utan mer ett krav! Hon skulle ju bara gå före i kön! ”Flytta på dig, innan jag svimmar”, typ!
Varför ens gå in i en affär på lördag eftermiddag om man inte ens klarar av att stå i kö, om inte annat fanns det ju kortkassor där det inte var någon kö, men icke!
Sedan satt samma kvinna på en stol (hon ville väl inte svimma förstås!) och väntade på sin tur vid Willys postombud.
En person expedierades (nr 53), kvinnan satt på stolen (nr 54), sedan var det bara jag (nr 55). Tänkte först tanken att gå fram till kvinnan och säga att vi kunde byta tillbaka nu, nu när hon inte längre riskerade att svimma, men insåg snart det omöjliga i tanken. Hon hade säkert aldrig förstått ironin överhuvudtaget, hon såg inte ut som någon som varken förstår skämt eller ironi, så jag avstod!
Nr 54 ropas ut och kvinnan sitter lugnt kvar på sin stol, ”Nummer 54” ropar expediten åter en gång och börjar så smått fundera på att ta nästa nummer istället, då far kvinnan plötsligt upp från sin stol och flyger fram och beställer en stock snus, som hon sedan med stor möda pressar ner i sin handväskan.
De andra köpta varorna hade hon stoppat ner i tunna genomskinliga plastpåsar, för dessa var ju gratis! Sedan kliver hon hjulbent, likt ett cykelställ, ut från Willys med stora kliv, och hennes ben var det i alla fall inget fel, och hon svimmade inte en enda gång heller…
Den Skogstokiga Bloggen 
Kanske inte något att skratta åt men det finns så mycket humor och igenkänning i det du skriver. Alla har vi råkat ut för någon det är synd om 😀
Tack för garvet!
GillaGilla