En gång för många år sedan skulle jag fixa till ett antal liter sockerlag och tog därför den största grytan jag hade tillgänglig, på typ 8-10 liter, hällde sockret i vattnet och sedan skulle jag värma det hela på spisen, så att det skulle blanda sig ordentligt. Jag stod där och rörde om med en slev med jämna mellanrum, men det hände ju absolut ingenting, så jag gick och kollade lite på text-tv istället under tiden som vattnet värmdes upp. Vad skulle kunna gå fel med detta, kan man ju undra, dessutom befann jag med endast några meter bort, i ett annat rum förvisso, men ändå, för vad skulle kunna hända?
Jag var inte borta speciellt många minuter, men helt plötsligt hör jag ett märkligt ljud från köket, precis som om något kokar över! Jag går därför snabbt ut i köket!
Nu var det ganska varmt i grytan och sockerlagen hade nu blivit extremt aktiv och stod, mer eller mindre, som en gejser ut från grytan. En stor stråle med sockerlag sprutar rakt ut från grytan och ned på golvet! Panik!
Nej, så här skulle det ju inte bli!!!
Jag fick i alla fall försöka dra bort grytan från plattan, ganska försiktigt för att inte bränna mig och jag stod nu stadigt med båda fötterna i en stor pöl med sockerlag! Jag hade ju träskor på fötterna, annars hade det hela varit mindre bra. Hela köksgolvet var nu täckt med ett lager sockerlag!
Vad jag tänkte, ska jag inte skriva här, men det var inga glada tankar, om jag så säger!
Mentala åskmoln och irritation!
Blev nu tvungen att först sanera hela köksgolvet från kletig sockerlag, som nu började stelna och gifta sig med underlaget, inget bra alls! Sockerlag under kyl, frys och spis, inte heller bra!
Sockerlag överallt, inte bra någonstans!
Till slut (efter någon timma) fick jag dock bort det mesta av sockerlagen från golvet, och kunde därför svabba av golvet en sista gång, innan jag åter blev tvungen att fixa en ny laddning av sockerlag, men denna gång lämnade jag faktiskt inte köket för en enda sekund! Denna gång såg jag hur fort det kokade upp och trots att jag stod redo vid spisen då det började att koka, höll det ändå på att koka över!
Men trots att jag hade sanerat golvet från all sockerlag, så klibbade det ändå under strumporna i flera veckor efteråt, men det är ju smällar man få ta! Men koka upp sockerlag, det har jag aldrig gjort sedan dess!
Sockerlagen skulle användas i en sats hemgjort vin, om någon undrar? Jäsningen kommer igång snabbare om sockret är i flytande form! Sätter man mäsk räcker det med vatten, socker och turbojäst, sedan tar det 7-10 dagar sedan är det klart, man behöver därför ingen sockerlag för ändamålet (har jag läst!). Jo, jag lovar, det är faktiskt sant!
En annan gång skulle jag koka kålsoppa, ett storkok till och med! Detta kunde väl inte gå fel, eller…? Nu skulle allt bara koka upp en sista gång, efter att grejat med detta i ett par timmar (strimlat och hackat kål, brynt kålen i ugnen, samt kokat upp det hela på spisen).
Nu skulle jag bara krydda upp det hela och hälla i lite salt, men givetvis så kom det inte ut något salt från plastbehållaren, så jag klämde irriterat på själva behållaren för att få ut mera salt! Det fungerade jättebra, för nu kom det ut mera salt, kan man nog säga!
Ja, som sagt! Nu kom det ut salt ur behållaren rikligt i mängd!
För det som hände var ju naturligtvis att locket lossade och ca 300-400 gram salt rasade rakt ner i grytan. Salt är ju en kraftig smakförstärkare och denna mängd salt mot önskad mängd, som hade varit ca en tiondel av vad som blev, gjorde ju soppan helt oätlig!
Inte bra! Inte bra alls!
Glad blev jag ju inte heller, men jag försökte i alla få upp så mycket salt som det bara gick, men det gick ju inte så bra, så jag fick försöka hälla bort spaden från kålen och koka upp med nytt vatten, vilket gjorde att all smak försvann, förutom just saltsmaken, som fortfarande fanns kvar! Jag försökte sedan äta av denna soppa vid ett flertal tillfällen, men fick en lika stor saltchock varje gång, och till slut blev jag tvungen att kasta det som var kvar, för det smakade ju vedervärdigt, minst sagt!
Klok som jag är, lär jag mig i alla fall av mina misstag. Klämmer aldrig mer på denna typ av saltbehållare i plast efter denna kulinariska katastrof… Kålsoppa har jag dock gjort flera gånger efter denna händelse, alla med lyckat resultat!
Det har förvisso hänt fler roliga saker i mitt kök, men det får jag skriva om i en framtida blogg! I nästa köksberättelse har fritösen en ledande huvudroll, men denna historia får skrivas längre fram, för nu får det vara nog för denna gång!
Den Skogstokiga Bloggen 