Vem är Skogstokig och varför tjatar han hela tiden om Murphy?(Eller: Tror jag verkligen att någon egentligen bryr sig )


Denna gång tänkte jag prova ett lite annorlunda inlägg. Jag ska förklara varför jag driver den ”Skogstokiga Bloggen” och varför jag ger ut ”Den Skogstokiga Boken” och vem fan är egentligen den där Murphy?

Ja, varför jag driver och skriver min blogg är ganska enkelt att svara på. För det första har jag en hel del att berätta, dessutom tycker jag att mina berättelser är så pass intressanta att det går att göra något mer med dem. Bloggen får därför bli vad en demolåt är inför en skivinspelning, nämligen en grund, en betaversion av något som går att bygga vidare på.

Bra betaberättelser på bloggen kan bli ännu bättre som alphaberättelser i mina böcker, då både kontexten, berättelseformen och berättelsens uppbyggnad har genomgått flertal bearbetningar för att bli både bättre och intressantare. En bloggtext som blir en boktext har lästs igenom och bearbetats minst 10-15 gånger och där 10-25% av texterna förändras och förädlas så pass mycket att jag nästan spyr åt det hela det sista.

Jag håller medvetet igen på bloggtexterna för att kunna förädla texterna i ett senare skede.

Men den grundläggande anledningen till att jag skriver både blogg och böcker är faktiskt min goda vän Jörgen B, som tyvärr lämnade oss för några år sedan. Det var Jörgen som under många års tid upplyste mig att mitt liv och alla de händelser som drabbade mig, inte var fullt normala. Mitt liv var verkligen inte som alla andras. Jag var inte normal helt enkelt…

Visst ”shit happens” är något som drabbar alla under vissa perioder, och olyckor, otur och livskriser är även detta en del av livet. Ibland är det upp och ibland är det ner. Men för mig är det upp och ner, mest hela tiden. Jag hamnar ofta i märkliga situationer, råkar ut för märkliga fel eller drabbas av en mängd konstiga händelser, likt en seriekrock på motorvägen och som aldrig vill ta riktigt slut.

Jörgen fick mig verkligen att förstå. Jag drabbas faktiskt oftare av motflyt än vad gemene man gör.

Du borde skriva en bok om allt som händer dig”, fick jag ofta till mig många gånger under åren. Men inte fan kan jag skriva en bok…

Men det var först efter Jörgens bortgång, jag drog igång bloggen och började skriva om mina händelser genom livet. Man kan säga att det var han som initierade mig till detta. Problemet var bara att jag redan hade glömt bort det mesta av alla konstiga turer genom livet, men jag fick rannsaka minnet och kolla på andra ställen efter ledtrådar, och visst fanns det många händelser värda att berätta, visst var det så.

Men sedan tyckte jag att en del historier kunde vidareutvecklas ytterligare för att passa i en bok, och då blev det en bok också, sedan ytterligare en bok…

Men det är viktigt att påpeka att alla mina berättelser (såvida inget annat anges) är tagna från det verkliga livet. Allt jag skriver om har också hänt mig i verkligheten, sedan måste givetvis berättelserna vinklas om, smiskas, placeras i rätt sammanhang och få rätt kontext, för att bli läsbara texter.

Det måste naturligtvis byggas en story kring händelserna, där kringarrangemanget blir den röda mattan fram mot pudels kärna, då någonting inträffar. Lite som att koka soppa på en spik och ända få till en smakrik och kulinarisk soppa. En riktig soppa brukar det ju för det mesta också bli i mina berättelser.

Jag försöker också för det mesta anonymisera alla personer, platser, tidpunkter och sammanhang. Vill varken hänga ut någon enskild person eller företag, vilket naturligtvis diskvalificerar mängder av roliga och dråpliga berättelser. Men vissa saker går inte skriva om, utan att vissa läsare ändå kan identifiera situationens inblandade personer eller företag. Dessa går därför ofta bort, helt och hållet

Ibland kan vissa personer ana eller räkna ut lite bakom kulisserna, men det är inget att göra åt. Jag hänger för det mesta ut mig själv ganska duktigt, men försöker i möjligaste mån hålla alla andra oskyldiga utanför mina berättelser.  Figurerar man i handlingen gör man det som en anonym person.

Men det finns naturligtvis diverse andra anledningar till att jag skriver mina texter.

Diverse djupare och filosofiska anledningar bortom alla intressanta berättelser, humor och häpnadsväckande historier. Släktforskning, eftermäle och litterärt arv är det jag först tänker på.

Visst, mina bortgångne vän ord, ”Varför skriver du inte en bok?”, var ju det som gjorde att jag började skriva ned mina berättelser. Tråkigt nog fick han aldrig ta del av den skrivna delen av mina historier, men jag har ändå lockat fram många skratt hos honom genom åren.

Succé skulle jag väl inte kalla det hela, med tanke på att de flesta faktiskt verkar ganska ointresserade av mina ord, och även om bloggen har typ 11000 visningar på 3,5 år, är det ändå ganska dåligt. Folk är helt enkelt inte intresserade den här typen av berättelser!

Tyvärr tror jag man missar en hel del roliga texter, men det är ju upp till var och en hur man vill göra. Inget jag direkt kan påverka.

Jag är varken känd, intressant eller varit med i Idol, Robinson, Lyxfällan, eller är någon influencer. Därför är jag också fullkomligt ointressant hos allmänheten. Jag är okänd, vem som helst, en i mängden.. Inte rik eller kriminell, har aldrig suttit i fängelse eller spelat i något band… Jisses vilken tråkmåns man är!

Men varför är jag Skogstokig? Med tanke på mitt efternamn, samt alla saker jag drabbas av, ger ju namnet en viss tyngd.

Murphy är ju manen med Murphys lag och allt det där, men i dessa sammanhang är det ju en metafor för de tokigheter och problem jag snubblar på med jämna mellanrum. Murphy får ikläda sig rollen av den som ställer till problemen, men är alltså bara ett fantasifoster… eller är han verkligen det? Hmmmm!

Mina böcker är också rena förlustaffären och det är bara att inse att folk inte köper några fysiska böcker 2021.  Men det kan jag ju inte heller begära, för är man genuint ointresserad, så blir det ju så här. Sedan spelar det mindre roll om man skriver bra, intressant, roligt eller vad som helst. Likt en musiker som skriver världens bästa låt, för är det ingen som lyssnar (läser) spelar det ju ingen roll hur kompetent materialet är.

Men varför i all världen skriver jag då? Vad är det för mening? Nu har jag släppt en bok, skrivit mer än 120 unika blogginlägg, samt gett ut ytterligare en bok. Tillkommer gör bok nummer två som även ges ut som E-bok i november 2021 och den första boken som kom ut 2019, den ges även den ut som ut som E-bok, lätt redigerad, i januari 2022.

Men bloggen kommer att fortsätta än ett tag av den enkla anledningen att jag ännu har många historier kvar att berätta.

Jag planerar även för en tredje Skogstokig bok och anledningen till detta är enligt följande:

Jag tycker att det är både roligt och utvecklande att skriva mina texter. Jag blir med tiden en allt bättre skribent och mina historier blir samtidigt alltmer intressanta (hoppas jag!). Dessutom tycker jag det är viktigt att mina berättelser, som alla är en del av min sammantagna livsberättelse, blir berättade.

För om jag inte berättar dem, vem gör det då?

Ingen givetvis och den dag jag är borta, är ju även mina berättelser det.

Men inte nu längre, för mina böcker finns kvar som pliktexemplar på Kungliga Biblioteket, och en del andra ställen. Några böcker har även spridits på det lokala planet, inte många förvisso, men ändå! Det skrivna ordet kan därför leva vidare, när det muntliga ordet dunstar bort med tidens vind.

Det viktiga med det hela, är att jag har dokumenterat delar av mitt liv för eftervärlden, vilket innebär att jag kommer finnas kvar med mina ord, även den dagen min fysiska lekamen är borta. Mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn kan i en framtid läsa om den konstiga släktingen som levde och råkade ut för konstiga saker för många år sedan. Vilken konstig typ, den där! Vi är släkt han och jag, fan vad häftigt! Han den där skogstokiga filuren…

Själv hade jag som älskat att få tag i en sådan här bok och som någon släkting har skrivit. Nu är förvisso mina böcker ingen egentlig biografi, eller några memoarer på något vis, utan mer diverse fragment från en persons konstiga liv och tokiga leverne.

Det är alltså därför jag skriver mina texter och böcker, för att kunna leva kvar även den dag jag är borta! Att någon i framtiden ska kunna läsa min bok och sedan undra vad jag var för en konstig filur.

Jag tycker att man ska dokumentera sitt liv på något sätt och vem vet, i framtiden kanske mina böcker får upprättelse på något vis. Eller så blir de bortglömda för gott, men en sak är säker, varje gång jag publicerar en bok lagras ett exemplar på Kungliga Biblioteket som ett pliktexemplar.

Bloggen existerar endast så länge jag betalar WordPress för mitt konto, och de digitala texterna fungerar så länge någon sparar dem, men sedan är de borta. Men mina böcker finns i alla fall kvar i några exemplar.

Mina böcker handlar alltså i viss mån om en avlägsen framtid, trots att mina händelser för det mesta utspelar sig i dåtid. Mina märkliga händelser, mitt humoristiska gnäll, mina dåraktiga biografifragment är värda att spara, tycker jag.

Det är därför jag skriver mina texter i form av ”Den Skogstokiga Bloggen” och ”Den Skogstokiga Boken”. Jag skriver alltså för mina barn, barnbarn, framtida släktforskare, forskare, historiker, etnologer m.fl.

Men sedan tycker jag även om att skriva, och vill berätta mina historier för dem som vill ta del av dem. Men denna text kommer aldrig hamna i någon bok, för denna text är varken märklig, intressant eller rolig. Bara informativ och saklig.

Kanske har jag åter skrivit en text som ingen läste…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s