Hemma i mitt barndomshem hade vi ett klassiskt gökur och varje hel- och halvtimma kom göken ut för att meddela just detta! Att det var hel- eller halv timma alltså, inget annat!
Katten blev till slut ganska irriterad över denna gök, som bara kom ut för att provocera hela tiden och ville därför statuera ett exempel. Katten satte sig därför och vaktade tålmodigt på göken.
Och när göken till slut kom ut för att leverera sitt meddelande så hoppade katten med stor iver flera meter upp på väggen, för att ta den här gynnaren, en gång för alla!
Givetvis lyckades katten riva ner hela gökuret, samt allting som fanns däremellan, rakt ner i golvet. Det blev givetvis ett fasligt liv och katten kom sedan som skjuten ur en kanon, medans vi andra istället kom rusande åt andra hållet, eftersom vi undrade vad som stod på?
Gökuret fungerade förvisso som ur även efter själva kattattacken, men göken var ju dessvärre död. Stendöd, till och med!
Luckan öppnade som vanligt, men bara en tom pinne kom ut, göken hade ramlat loss i kattattacken. Ljudmässigt fungerade uret, men själva grejen med ett gökur hade nu gått helt förlorat.
Gökuret skrotades en kort tid därefter och katten (vars namn jag för längesedan har glömt) lyckades därmed med sitt uppsåt – att döda den där gaphalsen till fågel som bodde inne gökuret!
Ja, fy katten så det kan bli!
Den Skogstokiga Bloggen 
En reaktion till “Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)”