Varning: Detta blogginlägg är endast för svenskspråkiga personer och en översättning av texten kommer troligtvis bli helt obegriplig (eller rättare sagt- ännu mer obegriplig!).
Notice: Only for Swedish people!
Detta är en julblogg utan sans och utan vett, kanske även det värsta ni har sett! Sanningshalten i storyn, om det ens finns någon story, är svagare än en vattenskadad glögg! Berättelsen är enligt vissa rykten troligtvis även påhittad!
Nu är det jul och då får man kämpa på, staken ska upp i varenda fönster, så det blir ett förfärligt springande hela helgen, och när kulorna samtidigt ska upp i granen, ja då förstår ni problemet! Ni fattar när det är Per Vers som skriver…
Sedan ska man även ha en fisk på lut! De är lätta att hitta i affären i alla fall, man går ju fram till den kyldisk som lutar mest i hela affären och köper sig ett exemplar av denna långa fisk, och sedan tar man med sig den hem och har den på lut! Bara så där!
Då är det värre med sillen, jag fick åka iväg till sjukhuset och leta , men väl där fattade de inte vad jag pratade om, men sillen är ju inlagd sa jag då!
–Idiot, svarade de då, och då presenterade även jag mig – Inge Rim, sa jag och bockade djupt inför den osympatiske rödskimrade fläskkorven till doktor! Sedan åkte jag hem och stånkade lite prinskorv!
Sedan plockade jag fram bocken och sedan satte vi oss båda ned och väntade på ett dopp i grytan! Jag och bocken alltså! Nej, jag bor inte i Gävle och min bock brinner inte lika intensivt för sin uppgift som den bocken gör! Men de har väl tagit efter Frälsningsarmén och deras slogan ”Håll grytan kokande” fast i Gävle heter det ”Håll bocken brinnande”!
Själv tänder jag inte på bockar!
Julafton och äntligen får man sätta tänderna i skinkan, helst två stycken fläskdallrande exemplar med en stor portion Dijonsenap däremellan (dock ej, a la Ove Sundberg, utan vanlig då!), ska det vara mums, så ska det!
Mums minsann!
En gång var jag på ett julbord, ja inte uppe på själva bordet då, och bordet hade heller inga hjul, trots att det var jul, ja ni fattar…
Då frågade jag servitören om han hade grisfötter?
–Nej min herre, jag går så här ändå, sa det svinet, med en riktig knorr i uttalet! Ha ha, det var ju nästan lika roligt som när man frågar en gymnast varför de gillar granar? – Jo de svarar ju alltid att de är så himla bra på barr!!!
Det är inte lätt att fira jul, men det brukar ändå gå på något sätt till slut! Jag känner till en däckfirma som lade ned hela sin verksamhet lagom till jul med en rejäl (h)julrea. De sista hjulen varade dock ända till fastan, men det var inte sant, för däremellan kom ju nyårsrean… (utfyllnad!)
God Jul önskar Per Vers & Inge Rim alla som orkade läsa detta enormt tramsiga blogginlägg! En stor eloge till er som orkade läsa tramset! Någon…?
Avslutar med ett välkänt ordspråk som kan vara värt att tänka på så här i juletider:
Passa på och drick upp glöggen innan någon annan gör det!
…och endast tomten är naken…
Den Skogstokiga Bloggen 