Tala är silver, men tiga är guld! (Eller: När dårarna aldrig kan hålla tyst!)

Denna händelse inträffade för några år sedan och jag var på väg till tandläkaren och på väg in dit träffade jag på en man i 60-års åldern som också skulle in till tandläkaren, eller egentligen inte, men mer om detta sedan! Det första han säger till mig var en massa negativa saker om den rollator han manövrerade! Men vad vet jag om sådana mackapärer?

Men han berättade för mig att de som lämnade ut denna livsfarliga apparat till honom var helt okunniga, sedan var de också mer eller mindre halvidioter också! Ja, så var det!

Okej, tyckte jag, lite förvånat!

Rollatorn var ju helt livsfarlig vid halka i nedförsbacke, bromsarna var dessutom helt värdelösa och när de ändå tar så glider ju rollatorn hur lätt som helst, sedan visade han mig hur kasst allt var genom att dra rollatorn med låsta hjul över golvet i den trånga hissen där vi båda stod!

Eftersom jag inte kom undan, så sa jag:

– Det kan väl inte vara så svårt att skifta hjul på den, kanske kan man slänga på dubbdäck, sa jag lite på skoj?

– Precis!!! Sa han med upphetsad röst!

– Men det får man inte! Det förstör bromsarna (som ändå inte fungerade), sa han då!

Själv hade jag ju ingen aning!

Sedan fick jag reda på att även färdtjänsten var helt värdelös, för de säger alltid att de ska komma om en kvart, men det gör de ju aldrig!

Okej, intresseklubben noterar! Men jag kände väl inte någon större entusiasm över mannens problem, trots allt!

Sedan gick vi in på Folktandvården och där man skulle knappa in sitt personnummer för att bekräfta sin ankomst, men då var jag så distraherad av mannens tjatande att jag skrev in att jag var född på 1600-talet istället för 1900-talet, men det var ju nästan rätt, för en 6:a är ju också en 9:a fast upp och ned! Men det tog ändå något försök innan jag fick till det, eftersom mannen samtidigt stod alldeles bredvid mig och pratade upphetsat, vilket gjorde att jag inte ens klarade av att göra denna enkla syssla.

Det räckte ju inte med att mannen pratade konstant med mig, han ville ju har svar på allting som han pratade om också och min tystnad accepterades inte! (Hjälp!)

Men jag kunde i alla fall fixa till detta och sedan sätta mig i väntrummet där det nu fanns tre personer, rollatormannen, en yngre kvinna och så jag.

Vi försökte båda två se upptagna ut med att kolla i våra telefoner, tills mannen sa att:

– I framtiden sköter man väl allt via telefoner utan någon som helst mänsklig kontakt!

Jag förstod piken, trots att den inte var speciellt fin, och stoppade ner telefonen i fickan, mannen ville ju prata med någon, dvs mig, och då kunde jag ju inte kolla i min telefon, eller hur?

brain.jpg

Sedan tog han själv upp mobilen och ringde upp färdtjänsten och beställde en färdtjänsttransport, högt och ljudligt, med högtalarfunktionen påslagen, så att vi andra inte skulle missa någon viktig information av samtalet!

Irritation!!!!

Det visade sig nu att han inte alls skulle in till tandläkaren, för han hade haft tre hjärtinfarkter och då fick man inte gå till tandläkaren! Dessutom var han arbetsgivare (eller bara chef, oklart vilket) inom byggbranschen och hade bott i många ställen i Sverige och i utlandet!

Okej?? Men jag hade ju redan tappat tråden för länge sedan!

Sedan berättade han att han hade byggt skyddsrum åt Saddam Hussein i Irak, genom Skanska, men det var under Iran-Irak kriget, men skyddsombudet stoppade arbetet med byggande av skyddsrummet ifall det skulle bli ett anfall, så då byggde man först ett skyddsrum till sig själv, detta extra skyddsrum tog en vecka att bygga!!!! Sedan kunde man fortsätta bygga det ordinarie skyddsrummet!

Ja, ja, vad ska man tro?

Sedan tyckte han att persiska kvinnor var så vackra och försökte få mig att bekräfta detta påstående! Jag sa väl att jag inte visste hur det var med denna sak, för jag hade faktiskt ingen aning!

Varför skulle han dra in mig i alla sina påståenden hela tiden?

Sedan skulle han prata om IS och deras ideologi, men jag hade inte lust att prata om detta ämne i ett väntrum med en total främling. Men nu började jag på allvar känna mig både stressad och besvärad! När han inte fick med mig på denna diskussion, skulle han istället prata om SD och deras ideologi, som han inte stödde, men inte heller förkastade.

Hjälp mig någon, jag står inte ut!

Nu kände jag mig ännu mer besvärad och sa något diffust, som jag i nuläget inte kommer ihåg vad det var! Men nu var jag inte längre intresserad av att prata med mannen. Jag kände mig bara stressad och ville bara bort därifrån!

Sedan klagade han över att norrlänningar och skåningar aldrig kunde vara tysta, och de var hopplösa att ha arbetande på timpenning, eftersom de bara stod och pratade hela tiden…

Suck och pust!

Han berättade även att man inte kunde tilltala folk på gatan i Stockholm, för då trodde de att de blev rånade, förresten var det likadant i Uddevalla! Vad är det för fel på Uddevallabor, vräkte han sedan ur sig?

Något fel måste det ju vara, för så illa som i Uddevalla är det ju inte i andra jämnstora städer!

Själv kom han från Trollhättan, och när han fick veta att jag inte heller kom från Uddevalla, så var det bara den yngre kvinnan kvar att redovisa vad hon kom ifrån, och då visade det sig att hon också kom från Trollhättan, exakt från samma ställe som mannen dessutom! Då skulle han ju ha reda på om hon kände, den eller den personen… Men egentligen kom han ifrån Högsäter i Dalsland, men hade bara bott i Trollhättan, trots att han nyss sa att han kom därifrån! Jisses!

Kvinnan verkade dock måttligt intresserad av att ha någon djupare dialog med den 58-årige rollatorförsedde mannen som, när han inte var sjuk, tydligen var chef inom byggbranschen! Jo han berättade hur gammal han var, trots att det inte var någon som undrade!

Sedan blev jag inropad till tandläkaren, och mannen såg nu helt bedrövad ut när han insåg att jag försvann! Själv tänkte jag – tack och lov! Har aldrig klivit in till tandläkaren med så lätta steg förut!

Det är inte varje dag man råkar ut för en konstant pratande mytoman med rollator, tack och lov!

Men varför han åkte med mig upp till tandläkarens väntrum, när han inte ens skulle in till tandläkaren framgick aldrig, men förmodligen tyckte han väl att jag var den perfekte samtalspartnern som nu skulle få ta del av hans konstanta pratande…

Goda grannar…! (Eller: Varför är grannarna alltid fulla, har fest eller bråkar hela tiden?)

Under en period bodde jag i en lägenhet där jag fick husera på hela övervåningen i huset. Hela övervåningen var i min besittning och jag fick även nyttja trapphall med förrådsutrymmen. Våningen under bodde ett fyllo som vid ett tillfälle låg mitt i trappan så att jag nästan inte kom förbi, när han hade däckat precis utanför sin egen lägenhetsdörr. Det var nästan så jag hade lust att trampa på honom när han låg däckad mitt i trappan när jag kom hem ifrån jobbet på natten!

Stor irritation!

En annan gång låg han utanför ytterdörren och blockerade denna så att min son fick flytta honom med hjälp av dörren för att kunna komma in. Kändes inte heller speciellt bra!

Vid ett annat tillfälle hade mannen i våningen under en fest (det hände i och för sig flera gånger i veckan!) och under natten var någon från hans sällskap uppe och stal varsin sko var från mig och min son, det var två högerskor i av olika märke och storlek! Skorna kom givetvis aldrig tillbaka!

grannar

Han lånade även min grill utan lov vid ett tillfälle, samt slängde in alla sopor i uteförrådet då han flyttade, och då pratar vi om vanliga hushållssopor, inte skräp! det låg ett 20-tal soppåsar med diverse illaluktande innehåll…

Hans tjej stod vid ett tillfälle nedanför hans fönster och råskällde, samt kastade sten. Detta var efter att de hade separerat. Det var ett våldsamt liv och hon höll väl på en 20-30 minuter utan att få någon som helst respons på sitt ursinne, fönsterrutan hade hon givetvis sönder till slut. Det var alltid fylla och fest och ett våldsamt springande in och ut från hans lägenhet. De blev ihop igen senare och när jag flyttade ut ur lägenheten 2010, flyttade han efter  ett tag in i min gamla lägenhet, trots att han hade blivit vräkt tidigare, vet inte hur det hela fungerade egentligen… Privat hyresvärd!

Grannarna rakt under min lägenhet var ett par med ett barn och de blev ovänner nästan varje vecka och man skällde även på varandra under förmiddagen varje helg. Det var många gånger man låg helt klarvaken i sängen och hörde tjejen på nedervåningen verbalt avrätta sin pojkvän, gång efter annan! Det var så lyhört att de hade kunnat stå i rummet bredvid och jag hörde ju alltid ordagrant vad han hade gjort! Det slogs även i dörrar så att hela min våning skakade!

Trivdes annars gott i min lägenhet, men grannarna sänkte dock trivselnivån något, det gjorde även den nyinstallerade bergvärmepannan i källaren som alltid slutade fungera under vintern. Vet inte hur många gånger som jag blev utan värme på mina element, samt var utan varmvatten. Fick ofta gå ned och återstarta och krångla med denna panna, oftast flera gånger per dag. Ofta på nätterna! Fick köra flera elelement under vintern, men det slapp jag betala för. Men man fick inte köra alltför många element, för då gick säkringarna, som även de satt i källaren!

Elen ingick dock  i hyran och dessutom slapp jag hyreshöjning under de tre år jag bodde i lägenheten, så ekonomisk kompensation fick jag ju, men ändå! Övriga hyresgäster fick dock betala för sin el och de fick även hyreshöjningar, men jag slapp dessa kostnader eftersom det var jag som  i 9 av 10 fall fick återstarta den utlösta pannan i källaren!

Bajsfontänen i källaren! (Eller: Hur mycket skit ska man egentligen behöva ta?)

Jag kommer aldrig glömma vad som hände när vi flyttade in i huset sommaren 2010! Bara efter någon, eller några dagar, så tätnade hela avloppet ut från huset! Avloppet var helt tätt och vi kontaktade kommunen eftersom vi trodde det var anslutningen till den kommunala avloppsstammen som hade tätnat. Vi försökte köra med rensband och vi försökte spola ledningen, men ingenting fungerade!

Kommunens slamsugare kom sedan hit med tre man (!) och det visade sig snart att det var vår del av avloppet som var tätt, och detta var väldigt viktigt enligt dem, för då var det vi som fick betala kalaset själva.

Vi kollade golvbrunnar etc inomhus tillsammans med slamsugningspersonalen och vattenlåset i golvbrunnen i duschen i källaren hade de demonterat. Nu skulle de, som jag förstod försöka suga rent avloppsledningen, men vad gör idioterna då?

Jo, istället för att suga loss stoppet i ledningen, trycker de  med full kapacitet avloppsledningen in mot huset, och detta helt utan någon som helst kommunikation eller förvarning!

bajs

Konsekvensen av att trycka ett tätt avlopp mot en öppen golvbrunn är ganska given! Det som hade fastnat i avloppet var sådant som det förre ägaren, samt vi själva , hade spolat ned via våra toaletter. Vi bodde ännu inte i huset, utan höll på att successivt flytta in!

Slamsugaren tryckte nu in hela avloppsinnehållet genom den öppna golvbrunnen i duschen och belade därmed alla närliggande väggar, tak och golvytor med ett jämnt lager avföring, vatten och slam. En bajsgeijser som  sprutar rakt upp i taket precis framför mina ögon, och den ena av killarna från slamsugaren springer ut och får stopp på det hela inom 20-30 sekunder och bajsfontänen inne i huset upphör!

Det aktuella utrymmet var en hall och trapphus med många skrymslen och vrår! Svårstädat med andra ord!

Han som hade startat och tryckt in hela avloppet in i huset brydde sig inte ett skit (!), medan den andra skamset ändå hjälpte till att grovsanera i kaoset. Var den tredje personen tog vägen vet jag inte!

Det tog sedan flera dagar i anspråk att sanera bort skiten (!) och att få det hela luktfritt tog ju ännu längre tid!

Efter några veckor kom så en räkning på över 800 kr för utfört arbete, och då ringer vi och frågar om de inte har någon skam i kroppen? Men då började man tyket käfta emot på kommunen, för de hade ju minsann inte gjort något fel, och sedan när personalen som var här dessutom blåljuger till att de hade ställt till det för oss, då blir relationen givetvis ännu frostigare!

Tyvärr hade vi missat att fotodokumentera eländet! Kanske inte det första man tänker på när stora delar av den inredda undervåningen besprutas med avföring! När det hänger avföring från främmande människor i taket, så är det ju andra mekanismer än en fotodokumentation som triggas igång! I alla fall i mitt fall!

Efter någon vecka kunde vi ändå förlika ärendet med kommunen, trots att de nekade till att något som helst fel hade begåtts! Men som goodwill strök man ändå halva beloppet och då orkade vi inte bråka mer…

Shit happens!

Men några fler avföringsfontäner vill vi inte ha i vårt hus, för nu har vi faktiskt tagit emot så mycket skit att det räcker för ett helt liv! Snälla Murphy lämna oss ifred nu (Murphys lag är tyvärr min ledstjärna här i livet)!

Bli aldrig ovän med en limpa! (Eller:Var kommer egentligen alla dårar ifrån?)

”IDIOTS – IDIOTS EVERYWHERE!”

Jag minns en av de första gångerna vi handlade på Willys i Uddevalla efter att vi hade flyttat dit 2010. En person stod då och diskuterade upprört och högljutt inne i affären, utan att det fanns någon synlig människa i hans omedelbara närheten! Givetvis undrade vi vem han var oense med, för vi fattade ju inte vem han pratade med? Han resonerade och nästan skrek i sin argumentation! Situationen kände inte direkt trygg och känslan var nu att man hade förflyttats till ett avsnitt av tv-serien ”Twillight Zone”! Allt kändes bara fel på alla sätt och vis!

Vad är det som händer egentligen???

Det visade sig nu att han pratade med brödlimpan (!?) och av någon outgrundlig anledning blev de oense, mannen och brödlimpan, vilket i sin tur innebar att mannen hamnade i direkt konflikt med limpan! Märkligt, men förmodligen hörde mannen röster i sitt huvud och trodde på allvar att limpan pratade med honom! Suck!

Idiot

Ingen person man ville vara i närheten av direkt, och hans argumentation med sina varor i korgen hördes högt och tydligt inne i affären! Folk tog stora omvägar förbi mannen!

Efter ett litet tag hade vi i alla fall handlat klart och drog oss bortåt kassorna, och vem tror ni stod där? Jo, mannen som nyss hade blivit ovän med limpan!!! Men det märkte vi  inte förrän vi redan hade ställt oss i kassakön. En kö som givetvis tvärstoppade så fort det blev mannens tur i kassakön.

Nu var han i alla fall i kassan och skulle betala (trodde vi), men han fick ånyo ett psykbryt när kassörskan tilltalade honom och en ny konflikt blossade då upp i hans huvud. Nu skulle han inte alls ha limpan som låg på kassabandet, för det var helt fel limpa! Kanske var därför de hade blivit oense tidigare, det var helt enkelt fel limpa!!!

Och när kassörskan påtalade att han fick skärpa sig och att det inte var hennes ansvar vilka varor han hade plockat på sig och tagit med till kassan, då ville han helt plötsligt inte ha handla någonting alls!

För det var ju inte han som hade lagt dit den felaktiga limpan och när kassörskan inte kunde  lösa mannens obegripliga problem, fick han helt plötsligt nog!

Han drog då iväg våldsamt diskuterande med någon osynlig makt (tvångstankar, röster i huvudet, psykos???) och lämnade kvar en stor hög med obetalda varor på bandet.

Det fanns naturligtvis ingen som ens ville diskutera med mannen, han var alltför konstig och aggressiv i sitt sätt. Antingen var han mentalsjuk eller var i någon form av psykos! På den tiden fanns inte heller några ordningsvakter i butikens närhet, som är fallet nu!

Kassakön var ganska lång, men givetvis stod jag just i denna kö och undrade vad det är för folk som egentligen bodde i Uddevalla? Ska det vara så här?

Jag höll nu på att få en nervkollaps, men värst var det ju för kassörskan som nu var kvarlämnad med ett berg med varor på bandet, och en kassakö där i princip alla började bli frustrerade och arga över den uppkomna situationen. Irritationen låg tung i luften och kassörskan såg mest ut som att hon bara ville försvinna upp i tomma intet, och jag förstår henne! Hade hon bara kunnat, så hade hon garanterat ställt om klockan och gjort en tidsresa in i framtiden, bortifrån alltihopa!

Då bytte jag kassakö så fort som det bara gick, för nu var det ju helt stopp i den ursprungliga kön och även jag ville bara därifrån… så fort som möjligt!

Jag vann 1:a pris, en påkörning – men vill inte ha kvar vinstbucklan!

Juli 2013: fortsättning på ”Bilförsedd tant anfaller bakifrån!

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/28/bilforsedd-tant-anfaller-bakifran/

////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Semestern ska påbörjas direkt efter ett 12-timmars nattpass med att åka direkt till Volvo Brandts skadeverkstad i Uddevalla och lämna in bilen direkt klockan 07:00 på morgonen! Mysigt, men jag får ju sova sedan! Men nu ska den förhatliga bucklan från påkörningen tidigare i sommar äntligen åtgärdas! Jag behövde endast vänta typ sex veckor för att få en tid för reparation, men bättre sent än aldrig heter det ju!

Sommar, semestrar och svårt att få tid, jag fick ändå komma in precis innan de skulle semesterstänga, men det var ändå surt att köra med en nyinköpt bil, och se den irriterande krockskadan, varje dag, under sex veckors tid!

Enligt försäkringsvillkoren var jag dock garanterad en likvärdig ersättningsbil, och det kändes ju bra, men bara för att vara säker så skickade jag ett mejl till min kontaktman på skadeverkstaden, ca tre veckor innan den aktuella tiden, och begärde att få en likvärdig Volvo V70 som lånebil när jag kom, eftersom det var just en Volvo V70 som jag skulle lämna in! Ingen orimlig begäran, kan man kanske tycka?

Men när jag kommer till skadeverkstaden kl 07:00 på morgonen verkar de nästan förvånade att jag dyker upp, ”Har du en bokad tid idag, säger du, jaha, där ser man!ungefär!

Mitt mejl har givetvis ingen läst och bilens skada, som de ska åtgärda, har de inte hellre någon större koll på, och då hade jag ändå varit inne och visat upp bilen och skadan typ en vecka innan åtgärd!

Min lånebil som jag får ut är en liten Volvo V40, vilket i mina ögon inte alls är en likvärdig bil med en V70!

volvo

En liten trång halvkombi istället för en stor Volvo V70!

Och när jag går tillbaka in och protesterar så blir jag genast erbjuden en lika liten Renault Mégane istället!

Känslan var nästan som om man hade trott på SM-guld och samtidigt höll på IFK Göteborg, de båda fungerar ju inte ihop nuförtiden! Det gör ju verkligen inte Volvo V70 och Renault Mégane heller!

Vadå likvärdig bil? Man varken bryr sig, eller verkar förstå, mina åsikter och jag orkar inte stå och tjafsa klockan 7 på morgonen, efter att ha jobbat en hel natt!

Men på vilket sätt skulle detta vara bättre med en trång Mégane istället för en liten V40, kan man undra? Denna bil är väl lika liten den?

Men jag visste ju redan, när jag åkte till verkstaden, att det skulle bli något konstigt precis som vanligt, så varför bry sig kan man tycka? Men tanken var ju faktiskt att jag hade behövt en stor bil idag, på grund av att bilen skulle användas i samband med en flytt! Men nu gick inte detta alls!

Nu hade vi i och för sig hittat ett annat gångbart alternativ redan innan, bara som en säkerhetsåtgärd som tur var, annars hade ju allt gått åt pipsvängen fullständigt!

Bucklan blev dock fixad och skadan gick överhuvudtaget inte att se när det hela var klart och inget mer konstigt inträffade, vilket faktiskt var lite överraskande trots allt! Det fungerade även  med försäkringen, tack vare nybilsgaranti och vagnskadeförsäkringen på Volvia, men diverse försäkringsstrul skulle jag istället ju få med Folksam lite senare (se länken nedan)!

Se även:  https://skoogstokig.wordpress.com/2018/07/09/to-be-or-not-to-be-eller-bilforsakringen-som-forsvann/

To be, or not to be… (Eller: Bilförsäkringen som försvann)!

försäkring

En dag sommaren 2013, fick jag ett brev från Folksam och det gällde min bilförsäkring! Inget konstigt med detta, kan man tycka, men det visade sig att aviseringen för min nyinköpta bil saknades! Jag hade en halvförsäkring i Folksam och resten via Volvos försäkringsbolag Volvia p.g.a. att bilen var så pass ny! Nybilsgaranti, vagnskada etc, ja ni vet! Men nu hade tydligen både halvförsäkringen och trafikförsäkringen försvunnit i ett huj hos Folksam, hur det nu var möjligt? Inte kul alls!

Ringde då till Folksam och frågade varför min bilförsäkring inte har aviserats på ett korrekt sätt? Och givetvis, blev det som det brukar bli, när det gäller mig…(suck!)… krångel!

Först undrar de om jag menar min förra bil (som inte ens längre stod registrerad på mig), vilket bara gjorde mig än mer irriterad:

– Nej, det gäller självfallet inte min gamla bil, som jag inte ens äger längre, utan det hela gäller naturligtvis den relativt nyköpta bilen som jag äger! Jag har ju flyttat över försäkringen från min gamla bil till den nya bilen! Det måste ni ju se i era register?

Men de visste givetvis inte vad jag pratade om! Det var ju inte direkt överraskande i och för sig, men man hade ju ända hoppats, naiv som man är! Men de fick i alla fall mitt nya registreringsnummer, och kunde givetvis inte hitta bilen överhuvudtaget!!!

Suck igen, samt ett stigande blodtryck!

Jag har ändå haft många bilar försäkrade hos Folksam under årens lopp, och det var Volvos egen bilsäljare som flyttade över min befintliga bilförsäkring till den nya bilen vid bilköpet hos Volvo i Uddevalla! Inga konstigheter här alltså, utan ren rutin! Allt hade skötts på korrekt sätt, dessutom hade jag kontaktat Folksam innan bilköpet, för att det skulle bli helt rätt, vilket det naturligtvis ändå inte blev…

Men efter en stund hittar de ändå min relativt nyinköpta bil i sina dunkla register, men där finns nu helt plötsligt inga uppgifter om bilens försäkring etc (?)! Nu påstår de att jag skulle ha kört omkring utan varken trafikförsäkring eller halvförsäkring, trots att själva helförsäkringen låg på Volvia, utan minsta problem. Inte speciellt trovärdigt på något vis, kan man nog tycka?

Detta tyckte jag var väldigt konstigt, vilket jag även talade om, och jag krävde nu med stor bestämdhet att de skulle ordna upp allt, där och då, för det var ju de som hade rört bort mina uppgifter i sitt egna datasystem, inte jag. Men detta var givetvis inte alls så enkelt som jag först trodde, för nu var handläggaren tvungen att prata med sin chef för att förstå vad som har hänt!

Suck! Orka!

Själv förstod jag absolut ingenting, men det gjorde ju inte Folksam heller, så det jämnade väl ut sig, kan man kanske tycka!

Jag blev nu istället tvungen att sitta och lyssna på klassisk gitarr i telefonen under en period av ca 5 minuter, samtidigt som man undrade vad som egentligen hade hänt? Hur kunde något så rutinmässigt som ett bilinköp skapa sådana här problem, detta var ju mer eller mindre en gåta? Mitt humör gick därför från något irriterad, till mycket irriterad under den påtvingande musikstunden! Och den förbannade klassiska gitarren klinkade otröttligt vidare med sina klassiska ackord och musikaliska irrfärder i telefonluren!

Suck! Orka, orka, orka!!!

Men försäkringsbolagsrepresentanten återkom till slut till telefonen och påstod nu helt plötsligt att jag hade annullerat försäkringen på min gamla bil, innan jag köpte den nya! (???)

Fel, fel, fel!!!

Nu kände jag att det började pulsera rejält i tinningarna, och pulsen och handsvetten ökade i kvadrat!

Varför skulle jag i så fall överhuvudtaget ringa om jag nu hade gjort detta? Suck och pust! Skylla på kunden när man själv har gjort fel, ingen bra strategi i mina ögon! Folksam hade givetvis helt fel, och jag hade kört nästan en hel vecka med samma försäkring på båda bilarna, allt enligt Folksams egna regelverk!

Den nya försäkringen ringde ju dessutom bilfirman in vid bilköpet och sedan råkade jag ju ut för påkörningen, och då fungerade ju allt som det skulle gällande försäkringsfrågan! Det var inget problem alls, men det var förvisso Volvia som reglerade skadan och inte Folksam, för då hade jag väl inte fått någon ersättning alls? Eller?

Nej, riktigt så enkelt var det inte heller!

Nu visar det sig helt plötsligt att Folksam hade helt olika uppgifter om min bil, beroende vilken datafil de tittade i för tillfället. Själv uttryckte jag med stor tydlighet mitt stora ointresse över Folksams interna och bristfälliga datasystem, eftersom det inte hade något med mig att göra… Folksams förklaring var också helt felaktigt!

För samtidigt som min försäkring inte varit aktiv enligt Folksam, så har bilen ändå varit fullförsäkrad (men via Folksam och Volvia), även detta enligt Folksam!

Bilen hade alltså varit både försäkrad och inte försäkrad hos Folksam, samtidigt!

Detta beroende vilken datafil man tittade på! Datafiler hit, och datafiler dit, nu blev jag irriterad på riktigt och bad dem att fixa till det hela här och nu, för felet låg ju hos dem, om detta rådde ju nu inga som helst tvivel. Och efter att jag återigen hade uttryckt mitt stora missnöje över strulet, samt åter informerat om mitt stora ointresse gällande Folksams bristfälliga, interna datasystem, lovade de trots allt till slut, bot och bättring! Gott så!

Man skulle nu korrigera och rätta till, det som behövdes rättas till, både när det gällde både det ekonomiska som det praktiska, och det gjorde man ju också till slut, vilket jag givetvis var mycket tacksam för! Slutet gott med andra ord! Men varför kan aldrig saker och ting fungera normalt redan från första början, kan man ju faktiskt undra…?

När jag föll för Dracula (Eller: Nu blev det verkligen pann-kaka av alltihopa)!

Dessa två händelser, som jag nu ska berätta om, skedde för väldigt länge sedan. Det måste nästan ha varit på medeltiden någon gång, för jag var tonåring vid det ena tillfället, och ännu yngre vid det andra!

Vid det andra tillfället, som egentligen råkar vara det första tillfället (pust!), gjorde jag bort mig inför öppen ridå, så ingenting har tydligen förändrats med åren, lika klantig då som nu alltså! Japp!

Händelsen utspelade sig i Åmål, Dalslands huvudstad, när jag en gång för länge sedan kom knallandes på stadens trottoarer. Längre fram såg jag en man komma emot mig, på samma trottoar, ingenting konstigt med detta alls, förutom att det var en speciell man, kanske 40-50 år gammal någonting. Kanske var han yngre, men i min ålder var ju allt över 25 jättegammalt oavsett!

Mannen ifråga hade i alla fall ett särpräglat utseende och kallades av vissa för Dracula, eftersom han såg ut som greve Dracula på alla sätt och vis, särskilt i ansiktet med sitt sargade bleka ansikte och sina insjunkna ögon! Hade sett personen på lite på håll tidigare, men nu skulle jag alldeles strax möta självaste Dracula på gatan, nästan axel mot axel. Precis innan hans huggtänder borrar sig in i min hals, för att komma åt mitt söta och läskande blod! Usch och fy!

Jag var vid tiden för händelsen ca 11-12 år någonting och tyckte nog att det var lite otrevligt ändå, trots att jag mycket väl visste att det bara var en vanlig person med ett lite udda utseende som jag mötte. Kanske var han en missbrukare eller kanske bara en udda person, eller så var han bara en vanlig person med ett speciellt utseende, vad visste jag? Jag visste ju ingenting! Jag ville i alla fall inte stirra på honom, eller ens möta hans blick, för kanske skulle han bli provocerad om jag tittade på honom, så jag tittade helt enkelt ned på trottoaren strax före mina fötter, det var mest praktiskt tyckte jag då! Vi skulle ju mötas på trottoaren, Dracula och jag, något mer skulle ju givetvis inte hända!

Naturligtvis var det inte alls praktiskt på något vis och klart som korvspad (märkligt utryck, eller hur?) hände det givetvis något, skulle det snart visa sig! Självklart, självklart, självklart!

Precis där mötet skulle komma ske, fanns en järnvägsövergång för både gångtrafikanter och bilar, med signaler och bommar och hela faderullan, ja ni vet! Jag passerar över järnvägsspåren med sänkt blick och precis när jag ska till att möta ”Dracula” känner jag helt plötsligt en kraftig smärta i huvudet, samtidigt som jag går rakt ned i backen. Faller som en fura av slaget!

Jag rasar alltså rakt ner i backen, med en våldsam smärta i huvudet!!!

VAD HÄNDE?

BLEV JAG NEDSLAGEN ELLER ATTACKERAD?

HJÄLP, DET SOM INTE KUNDE HÄNDA, KANSKE HÄNDE I ALLA FALL, ELLER?

the-best-dracula-movies-u2

Jag var där och då,  helt övertygad att Dracula hade slagit mig till marken och nu skulle göra processen kort med mig. Men inte skulle väl en vuxen man ge sig på ett barn, tänker ni kanske då? Men jag var ändå ganska lång trots min ringa ålder, nästan 180 cm lång. Såg därför betydligt äldre ut än vad jag var! I hans vampyrögon var jag kanske bara en vanlig tonåring, en yngling och inte alls ett barn!

Kanske var det därför han hade slagit ned mig?

Men med facit i hand, utifrån ett möjligt ”Dracula” perspektiv, var det istället följande scenario som hade utspelat sig!

Här kommer en ganska lång, men ung person, som tittar stadigt ned i marken och som inte vill ha någon ögonkontakt, verkar det som. Den unga personen går också väldigt långt ut mot kanten på trottoaren, vilket innebär att han med stadiga steg kommer att gå rakt in i den svarta signalskölden, där de röda blinkljusen för järnvägsövergången sitter. Sköldens svängda bakkant tar sedan rakt i pannan och den unga killen rasar rakt ner i backen, som en säck potatis!

Slaget i pannan var så kraftigt att jag däckade fullständig, men antingen ser inte ”Dracula” att jag går i backen, eller så brydde sig han bara inte! Jag vet faktiskt inte! Jag kunde faktiskt ha skadat mig rejält, där och då, men smällar i huvudet är ju något som kommer bli något av mitt signum genom livet. Jag går i däck, för att alltid komma upp igen, (nästan) helt oskadd, hur det nu går till (vilket jag aldrig riktigt förstått)? Jag kom även denna gång, ganska snabbt upp på fötterna igen, men då hade ju Dracula redan passerat mig.

Tyckte givetvis att det hela var grymt pinsamt, men det hela måste ha sett otroligt roligt ut! Det är ju sådana här klipp man har sett på TV och skrattat åt, men så är man ju inte bättre själv! Helt galet på alla vis!

(Suck!)

En annan gång, ett antal år senare inträffade en annan, men liknande händelse, där jag var 15-16 år någonting. Detta utspelade sig också i Åmål, men denna gång alldeles bredvid stadens torg (mycket mer folk i omgivningen så klart!).

Denna gång går jag på trottoaren och ser en mycket intressant tjej på andra sidan av gatan, och gjorde som många tonåringar alltid har gjort, jag följde hennes framfart på andra sidan gatan med min blick, samtidigt som jag fortsätter min färd framåt! Vet inte varför just denna tjej var så intressant, men något var det väl?

Till slut måste jag dock vända tillbaka med huvudet, vilket jag också gör, och bråkdelen av sekunden senare, ser jag återigen blixtar och dunder inför mina ögon, samtidigt som jag återigen igen stupar rakt ned i trottoaren. Inte ofta jag faller för tjejer, men denna gång gjorde jag verkligen detta med dunder och brak!

VAD HÄNDE NU DÅ???

Jo, jag lyckades gå rakt in i en stolpe för ett övergångsställe och knockade åter ut mig inför öppen ridå, och denna gång var det säkert många som såg min vådliga krasch rakt ned i backen! Stolpen fjädrade väl lite mer än vad som var fallet i krocken tidigare i berättelsen, men tvärstopp blev det i alla fall. Men återigen, var det ingen som brydde sig! Själv fick jag en bula i pannan, stukat självförtroende och tyckte det hela var oerhört pinsamt!  Kände mig som en riktig idiot och man undrar ju hur många som skrattade där de satt i sina bilar, när de såg spektaklet?

Men ändå är det inte mer pinsamt än att jag lägger ut det hela till allmän beskådan nu, typ 500 år senare! Men det bjuder jag på, för lite kul var det väl ändå?

Bilförsedd tant anfaller bakifrån! (Eller: Anfall är verkligen inte bästa försvar!)

Denna berättelse utspelar sig i maj 2013:

”Helvete!”

Detta starka ord har jag verkligen gjort mig förtjänt av denna dag! Här går man och gör en bilaffär och är nöjd och glad, som man brukar vara efter en bra affär! Man kör omkring i en nästan en ny bil med endast 550 mil på mätaren! Vad händer då?

JA, VAD HÄNDER DÅ???

Jo, endast en och en halv timme efter att jag slutfört bilaffären och hämtat ut bilen från bilhandlaren, ja, då försöker helt plötsligt en tant på drygt 60 år att köra genom min bil bakifrån!!!

RIDÅ! 

Jag stod stilla i en gatukorsning med tända bromsljus och med påslagen blinkers, en möjlig lucka uppstår i trafikflödet och jag släpper på bromsen för några sekunder, men kan inte utnyttja den lilla luckan i trafikflödet och kommer därför aldrig iväg framåt mer än ca en meter!

Då gasar tanten som står bakom mig och drar på för fulla muggar med sin lilla Suzuki Swift och krockar på kuppen sönder både vänster front och framskärm på sin egen bil, när hon försöker in på köra på samma yta där min bil redan befinner sig! Min bil får en stor buckla på höger sida bak!

Men, bara för att man släpper bromsen så är det ju det inte samma sak som att fri fart helt plötsligt har uppstått i denna gatukorsning. Dessutom bör man ju även titta åt samma håll som man kör sin bil.

Mina tankar just där och då var – ”DET ÄR INTE SANT, DET ÄR FAN I MIG INTE SANT!!!”.

Jag blev inte ens arg, utan bara fullständigt känslokall, och efter att vi fått parkerat bilarna på andra sidan av gatan, klev jag ur bilen för att prata med den andra föraren. Jag såg nog väldigt bister ut, och agerade nästan som i trans.

Tanten tog givetvis på sig skulden omgående och hon var ju också klockrent vållande, hur man än resonerade. Om detta rådde ju inga tvivel!

Men hur roligt är det att få sin i stort sett nya bil krockskadad efter bara drygt en timme, ute i trafik, bara för att bakomvarande bilist tror att man ska köra och därför börja köra själv, utan att titta om man verkligen körde! Fullt ös, medvetslös, var troligtvis hennes motto!

Att tre bromsljus åter tände sig precis framför ögonen såg hon inte, utan hon tittade tydligen bara åt sidan och gasade på och står man mindre än en meter bakom finns heller ingen felmarginal. Lite lustigt var det också att hon tydligen gasade på med fullt rattutslag, detta eftersom hennes vänster framskärm såg ut som ett dragspel, medan bucklan på min bil befann sig på höger sida.

Hon försökte tydligen svänga rakt igenom min bil…

Hennes lilla Suzuki gick troligtvis inte att köra från platsen eftersom framskärmen hade ändrat form och nu tog i hjulet, min Volvo V70 hade i sin tur ”endast” fått en kosmetisk buckla! Illa nog, förvisso, men ändå ingen katastrof!

Kan, där och då, känna en viss skadeglädje att hennes bil fick mycket värre skador än min! Tanten ojade sig dessutom  över vad hennes man skulle säga nu när hon hade krockat sönder bilen? Hela fronten och väster framskärm var ju helt skrot, det blev nog en dyrbar historia! Mannen blev säkert överlycklig! Karma!!! Ha ha!

Jag fotograferade av hennes körkort, samt samtliga skador på båda bilarna och vi fyllde i en skadeskiss för försäkringsbolaget, och hon tog på sig alltihopa!

Men en massa krångel med försäkringsbolag och verkstad väntade nu och visst skulle det bli krångel, inte med skadeärendet, men med andra saker, givetvis! Det tog också typ 6 veckor innan verkstaden kunde fixa till min bil, och tanten blev givetvis den vållande parten i olyckan och fick stå för självrisker etc.

images

Diskmaskinen som Gud glömde, nu ännu galnare!

diskmaskin-maskot-uppe-tummar-vektor-clipart_csp35155605

                                                                    Del 2: avslutningen på historien!

Efter att vi hade ringt och äntligen fått prata med kundtjänsten på Tretti.se, tidigt på måndag morgon, utlovas en expressleverans hem till oss, redan på tisdag kväll! Bra, tyckte vi!

Ingen hör dock av sig under tisdagen och ingen leverans kommer heller hem till oss denna kväll! Vi skriver då i deras Facebook-logg, samt via deras kontaktformulär på hemsidan, men när man svarar är det endast via Facebook, där man nu helt plötsligt hävdar att inga löften överhuvudtaget har getts till oss, dessutom vill de att vi ska namnge vem vi har pratat med i deras kundtjänst (?), någon logg som är kopplad till vårt ordernummer, respektive ärendenummer, verkar inte heller finnas. Tydligen ska kunderna föra loggbok åt Tretti.se, någon annan tolkning var ju svårt att göra? Märkligt, tyckte vi!

Vi ringer ånyo deras kundtjänst på onsdag morgon, där vi åter utlovas en expressleverans av vår tvättmaskin, nu redan på onsdag kväll. Tvättmaskinen hade vid tidpunkten för detta samtal faktiskt tagit sig ända fram till Jönköping och var ju bevisligen på väg mot oss i Uddevalla!

Men enligt Tretti.se så var det dock helt omöjligt att skicka den fellevererade diskmaskinen i retur, med ankommande expressgods. Detta gick helt enkelt inte att göra, vilket två olika personer i deras kundtjänst nu hade sagt till oss, utan vi skulle helt snällt sitta hemma och vänta tills speditören Bring skulle ringa och vill hämta den fellevererade varan, men kundtjänst såg inget problem med detta förfarande, eftersom vi ändå hade semester!!!

Jävligt irriterande attityd, tyckte vi! Man kan ju faktiskt bli galen för mindre!

På onsdag, vid lunchtid, ringer man från Bring i Vänersborg och talar om att man har en tvättmaskin att leverera till oss! Man undrar också om vi är hemma för leverans torsdag!!! Någon expressförsändelse känner man inte till, men efter att jag har talat om vad som har hänt i denna härva, så kommer vi ändå överens om att de kör ut maskinen som expressgods samma kväll! Inga problem här inte! Först märkligt, men till slut ändå ganska bra, tyckte vi!

Man frågar även om man ska ta med det fellevererade godset i retur, men eftersom det inte existerade någon returfraktsedel, så gick ju inte det! Hade det bara funnits en sådan så hade det inte varit några problem, trots att Tretti.se först via Internet lovat detta upplägg hela två gånger, ett upplägg som sedan telefonkundtjänsten, vid två separata tillfällen, bestämt sedan hävdat var en omöjlighet, detta eftersom det var omöjligt att göra så… Galet irriterande, tyckte vi!

Speditören ville ju bara ha en retursedel från leverantören, vilket leverantören ansåg vara speditörens uppgift, medan speditören menade (helt korrekt) att de endast körde ut och hämtade gods på uppdrag av leverantören. Fellevererade varor är ju aldrig speditörens ansvar, de kör ju bara ut det aviserade godset!

Ganska logiskt, tyckte faktiskt vi!

Någonstans i den här vevan började man dock få huvudvärk på allvar! Någon form av en mental kollaps hade tydligen drabbat Tretti.se just denna sommar, det går inte förklara på något annat sätt. Vi har ju beställt varor från dem både före och efter denna händelse, och då har det fungerat klanderfritt (i stort sett i alla fall). Nu verkade vi nästan vara med i dolda kameran, men icke! Det var rena dårhuset, minst sagt!

Onsdag kväll, och nu har vi äntligen fått hem vår tvättmaskin (där någon idiot hade klistrat på en helt meningslös lapp där det stod, ”OBS Hög prio”, – hög prio för vem kan man undra? – vilket i sammanhanget inte hade någon som helst funktion att fylla, det fungerar ju helt enkelt inte detta vis), men nu är tvättmaskinen både installerad och provkörd och allt verkar faktiskt till slut äntligen vara frid och fröjd, förutom att vi har en diskmaskin stående hemma hos oss som ingen i nuläget verkar bry sig om! Men det kan man väl leva med under en begränsad period!

Men den får väl stå här och samla damm det är inte vårt problem om vi inte är hemma när Bring kommer och vill hämta den, vi har försökt att returnera den flera gånger och blivit nekade i flera led, Bring har velat ta den i retur, men inte kunnat och just nu är Tretti.se helt tysta och vägrar att besvara vår kritik på deras kundtjänstsida på Facebook och de svarar inte heller via deras webbformulärsida. Men de har både mobilnummer och mejladress om de skulle vilja kommunicera med oss, men det vill de inte! Väldigt konstigt, tyckte vi!

Men galenskaperna skulle inte vara slut med detta, skulle det visa sig!

För på torsdag morgon ringer telefonen igen och det är åter Bring i andra änden, och jag tror för en sekund att de vill komma och hämta diskmaskinen, men det visar sig istället att de har ytterligare gods från Tretti.se som de vill köra ut till oss! Och nu är det verkligen humor och ironi på hög nivå och det går ju egentligen bara att skratta åt eländet!

Det visar sig nu att den fullkomligt inkompetenta kundtjänsten på Tretti.se har skickat ytterligare (!) en tvättmaskin till oss!!! (???)

Men denna maskin ber jag Bring att returnera redan från deras omlastningsterminal (för den ville vi inte ha hem till oss), vilket de också skulle göra! Vi hade inte plats för fler vitvaror hemma hos oss!

Nu är det väl bara att vänta på vad som blir Tretti.se nästa drag? Kaoset är säkert inte slut med detta! Jag har dock skrivit ett irriterat inlägg till deras kundtjänst, där det verkar finnas många fler missnöjda kunder! Det verkar som en riktig härdsmälta hade drabbat Tretti.se och folk verkade ju mer eller mindre vansinniga.

Epilog 1…

Fortsättning följer säkert och diskmaskinen står fortfarande här hemma hos oss, men ingen verkar vilja ha tillbaka denna? Den har stått här runt i en månads tid nu! Men ingen verkar bry sig, än så länge!

Epilog 2 …

Tretti.se hörde aldrig av sig igen och de besvarade aldrig heller mina klagomål. Efter ett ha haft diskmaskinen stående hemma oss i över ett halvårs tid tröttande jag och sålde den för långt under halva nypriset till min chef på jobbet, som i sin tur skulle ge den till sin dotter!

Jag blev av med en maskin som stod och tog upp plats, min chef kunde få en ny diskmaskin till ett mycket bra pris, dock utan garanti, för det fanns ju aldrig några papper på denna diskmaskin, och Tretti.se saknade aldrig den heller!

En galen och märklig historia blev det i alla fall, kul så här i efterhand, men då, sommaren 2013 var det desto jobbigare! En väldigt jobbig historia var det, tyckte vi.

Diskmaskinen som Gud glömde!

tvättmaskin

Denna berättelse har nu fem år på nacken och utspelar sig under juni-juli 2013 och handlar om ett par tvättmaskiner, en diskmaskin, en transportfirma och en firma på nätet som sålde vitvaror, samt några arga kunder och en icke fungerande kundtjänst – Ja, nu kör vi – här kommer första delen i storyn om diskmaskinen Gud glömde:

Jag hade beställt en ny tvättmaskin via nätföretaget Tretti.se och väntade nu på den beställda tvättmaskinen som transportföretaget Bring skulle leverera någon gång mellan klockan 10 och 14, troligtvis nästkommande dag! Troligtvis, men kanske inte ändå, för det gick av någon outgrundlig anledning inte att säga!

Det var även helt omöjligt att få dem att säga någon specifik tid för leveransen, och när jag ändå försökte få till en tid, så blev det bara helt tyst telefonen. I min värld kan ju inte ett leveransschema eller något liknande vara någon speciell stor utmaning att få till, men för speditören var det tydligen en helt omöjlig uppgift. Detta trots att man redan från början ändå skulle bli tvungna att stuva lastbilen för en viss specifik leveransordning. Det gick inte heller att få till en begärd sistaleverans på rutten! Att lägga min tvättmaskin längst in i lastbilen och leverera till mig som sista kund, nej, det var en omöjlighet! Jisses, jag tror att jag blir galen!

Dessutom var det nu helt plötsligt även svårt att få reda på vilken dag som de skulle komma och leverera, för de verkade allvarligt förvånade över att jag inte kunde sitta hemma och vänta hela tiden! Alla som levererar varor med lastbil tycks ju tro att alla sitter hemma och väntar hela tiden, att man inte har ett jobb, eller andra uppgifter att sköta. Nej, man ska sitta redo och vänta i hemmet, fastän de själva jobbar och inte sitter hemma på dagarna, men det tänkte de inte på! Märkligt!

Det var därför helt omöjligt att få reda på när tvättmaskinen skulle levereras, jag kunde lika gärna ha frågat om antalet amöbor i världen, om hur många trappsteg det är i en trappa eller om den genomsnittliga intelligensen på en riksdagsman i juni 1946, svaret hade nog ändå blivit exakt detsamma, nämligen- JAG VET INTE!

De skulle åtminstone ringa 30 minuter före leverans, vilket i vanlig ordning egentligen betydde tidigast 10 minuter innan planerad leverans!

Tio i två ringde chauffören och det jag kunde uppfatta av vad han sa, var att han skulle komma om 10 minuter! Det var i alla fall vad jag trodde att han sa, för jag fick ju i princip gissa mig till vad han sa! Han bröt i och för sig på utländska, men för övrigt verkade han hänga ut genom sidorutan med bortvänt huvud från telefonen, samtidigt som han pratade, för ljudkvalitén var ganska så dålig! Nu låg jag tydligen som sista punkt på leveransturen i alla, trots att det inte gick att få till. Detta var dock inget som jag hade fått reda på, så jag hade ju väntat sedan klockan tio.

Efter en stund ser jag lastbilen komma från fel håll, där en endast en cykelväg ansluter mot vårt hus, och efter moget övervägande så vänder han lastbilen och åker runt för att till slut komma på rätt gata fram till huset, cykelvägen var nog lite för smal för honom trots allt!

Typ fem över två kommer dock lastbilen, stannar utanför huset… för att genast köra genast iväg och försvinna in i en återvändsgränd, själv fattade jag ingenting för rakt utanför vårt hus fanns en stor vändplats att vända på och husets adress går inte att blanda ihop med något annat hus. Men konsekvensen blev att han sedan blev tvungen att backa sig ut, vilket innebar att han samtidigt höll på att ta med sig både staket och buskage på kuppen! Suck!

Jag går nu ut för att möta upp chauffören, men då försvann han genast bakvägen in i trädgården utan att jag ser detta, och när jag börjar leta efter chauffören vid lastbilen, så hittar jag honom inte, för då var han redan inne i trädgården och irrade runt ??? Vad han letade efter var dock något oklart! Normalt folk går mot husets ytterdörr, men chauffören kanske trodde att jag bodde under någon buske i trädgården, eller något, vad vet jag?

Men när jag till slut får tag i chauffören och äntligen får ut leveransen från lastbilen, VISAR SIG TVÄTTMASKINEN HELT PLÖTSLIGT VARA EN DISKMASKIN!!!! EN BÄNKDISKMASKIN!!!!

Vilken ironi och antiklimax!

Någon rubbad sommarvikarie på Tretti.se hade helt enkelt tagit en vara på måfå i sortimentet och klistrat på min orderlapp och sedan skickat iväg! Eller kanske var det någon rolig person som bara ville ha lite kul, men det var svårt att se någon humor i det hela, där och då? För fem år sedan var det ju en mental härdsmälta, nu är det bara kul!

Man beställer en frontmatad Cylinda tvättmaskin i normalstorlek och får en liten Candy diskmaskin istället, som givetvis dessutom är flera tusen kronor billigare än den beställda tvättmaskinen. Man kan ju bli galen för mindre!

Ser man inte skillnad på en stor frontmatad tvättmaskin och en liten bänkdiskmaskin så borde man nog byta jobb, men det är ju klart, båda började med bokstaven C, och det var det som avgjorde det hela! Skit samma, kanske de tyckte?

Jag ville returnera godset med vändande lastbil, men lastbilsföraren meddelande mig att han endast levererade och ville inte ha med detta att göra, vilket innebar att jag fick rusa in och ringa kundtjänst på Tretti.se och på fjärde försöket kom jag äntligen fram, och fick prata med en telefonsvarare som talade om att man stänger klockan 12 på fredagar, under hela sommaren! Åskmolnen hopades sig inuti mitt huvud och blodtrycket höll på att spränga mina blodådror på kuppen! Jag var upprörd, milt sagt!

Jag fick istället reklamera via ett svårfunnet kontaktformulär på företagets hemsida! Sitta och fylla i något idiotiskt formulär när man är så arg och irriterad så att man skulle vilja banka sönder något med en slägga, är inte det lättaste! Inte speciellt lätt att formulera sig lugnt och sakligt då!

Så nu stod vi helt utan tvättmaskin, samt med en diskmaskin vi aldrig hade beställt, som vi dessutom inte kunde reklamera på ett vettigt sätt! Men nu var jag så arg att jag kokade!

Men nu kunde det ju inte bli värre trodde jag lite naivt? Klart att det kunde, vilket det naturligtvis också blev… Spektaklet hade ju bara börjat.. (suck!)

Upplösning på historien får ni i ”Diskmaskinen Gud glömde, nu ännu galnare!