Nu har jag släktforskat under några månader!
Fotot ovan föreställer dock ingen förfader till mig, utan bilden är tagen på ett museum i Visby för typ 15 år sedan, eller något liknande. Bilden togs trots flera skyltar om fotografering förbjuden (ooops) och skelettet föreställer tydligen någon gammal gotlänning som blivit dödat i någon stridighet för länge sedan!
Med den moderna släktforskningen framför datorn får man omgående svar på att man inte härstammar från det fina folket, utan det är mest gatukorsningar och oäktingar till höger och till vänster.
Men visst är det både intressant och vanebildande det här med att släktforska, men dyrt som satan, förstås! Men man kan ju även kolla gratis via Riksarkivet om man så vill, men då får man rita för hand, eller bygga upp någon struktur i datorn… (Orka? Tänker ni då!).
Men vet ni vem jag är släkt med?
Nej, knappt jag heller! Jo, en massa olika namn, hit och dit! Men namn utan historia är just bara namn, tyvärr!
Men inte en endaste kändis så långt ögat når, det är ju för dåligt! Inga kungar, grevar, eller något annat fint heller. Förvisso tittar lite halvfina titlar och ämbeten fram ur sörjan, här och där, men inget extremt på något vis!
Jag har ändå hittat lite blandat gods i leden, någon var bödel, och någon blev avrättad, någon blev mördad, eller själv varit dråpare, men jag har även funnit prostar, präster, riksdagsmän, häradsdomare…och militärer!
På min farmors sida hittade jag en förfader som levde mellan 1636 och 1738! Någon som för snart 300 år sedan blev hela 102 år gammal, och som gifte sig för 5:e gången 1729, hela 93 år gammal (om uppgifterna nu stämmer?)! Anders Månsson Wall : Ryttare, gästgivare, riksdagsman från Ånimskog, Dalsland!
Jag har även hittat min morfars mor (som dog 22 år ung), som visade sig tillhöra resandefolket och min morfars morfar hette Lars Fredrik ”Stampa-Larsson” Larsson Qvick och var född i Norge! Min morfar växte därför upp hos sin farfar och farmor, när mamman dog och pappan drog vidare någon annanstans, utan sin son (min morfar, alltså!).
Det vimlar även med norrmän i släktleden, men även finnar, från lite längre tillbaka i tiden, då Finland var Sveriges största landskap. En släktgren grenar rakt in i resandefolket alla stora släkter här i Sverige, Norge och Finland (resandefolket är det man kallade tattare förr i tiden).
Resandefolket, judar, norrmän, finnar, samt mängder med amerikanare med i finns släktleden!
Märkligt blev det dock när man hittade mängder med folk som hade samma efternamn som jag själv, och detta i ett släktträd som jag även har lyckats knyta samman med mitt egna släktträd. Man är släkt med en person vars mamma bär mitt efternamn, men det är bara en slump, förutom att vi är bryllingar då! Ännu märkligare blir det när samma person som jag är brylling med, även har relativt nära släktingar som bär min mammas flicknamn, men inte heller den släkten hör ihop med min släkt, förutom den här bryllingen då, som jag inte ens känner!
Personen ifråga är lika gammal som jag, bor i Göteborg, och vi är släkt med varandra, men via släktband som fram tills alldeles nyss var helt okända och omöjliga att reda ut, för oss båda!
Men nu har jag hittat den missade länken! En genetisk resa genom resandefolkets släktled, via min morfars mor…
Nyckeln, länken, pusselbiten…
Min morfars mor hade ett syskon som hade ett barn som i sin tur hade ett barn som i sin tur har ett barn som då råkar vara min brylling. Bryllingens mamma hade samma efternamn som min mamma fick när hon gifte sig och hennes mans farfar hade en syster som var gift med min morfarsfar! För varje upphittad ledtråd, uppstår genast tre nya gåtor och för varje släkting man hittar, finns det minst ytterligare fem som man inte har en aning om.
Man kan ju faktiskt bli skogstokig för mindre!
Nu har jag över 2400 personer i mitt släktträd, men med tanke på mitt efternamn kommer säkert fler grenar växa ut på alla träden som till slut kommer att bilda en stor skog, min alldeles egna släktskog!
Var det någon som sa att släkten är värst, ja men blod är ju betydligt tjockare än vatten, som Dracula skulle ha sagt!
Man trodde ju att man skulle hitta en massa genvägar med DNA-testet och det gjorde man ju. Man står sedan och kastar med ett kastspö i en vild DNA-flod som skummar vildsint, men plötsligt hugger det till på draget man har kastat ut, för det är ju alltid något nappar på mina släktdrag!
Läs även det föregående inlägget via länken nedan:
Den Skogstokiga Bloggen 
En reaktion till “Blod är tjockare än… (Eller: De ärftliga genvägarna är inga snabba motorvägar!)”