Alla försök att handla utan problem, blir givetvis ett problem! (Eller: ofrivillig sandning inomhus är sällan bra!)

Jo, jag vet att det inte är veckans allra bästa tid att handla på, men jag trodde att jag skulle hinna innan fredagsrusningen drog igång! Jag var till och med inne på Systembolaget precis innan jag gick in på Willys och på Systemet var det inte mycket folk alls!

Detta hände i slutet av januari 2019, alldeles nyligen med andra ord! Jag skulle bara åka ner och handla lite på Willys här i Uddevalla. Det var fredag och det var vid 14.30-tiden!

Med denna insikt färskt i minnet går jag in på Willys, utan att ägna en enda tanke åt att det var fredagen den 25:e – Lönedagen!

Så helt plötsligt blir det jättemycket folk i affären. Eller rättare – många blev helt plötslig betydligt fler!

Jag handlar och kör min kundvagn till kassan och lyckas faktiskt komma fram relativt enkelt, innan det bara någon minut senare korkar igen totalt. Har aldrig sett sådana här långa kassaköer tidigare.

Så nu hade jag tur för en gångs skull!

Ja, för en gångs skull flyter allt på utan minsta problem, jo, jo!

Ibland kan man faktiskt luras av denna illusion av medflyt…

Jag kommer nu fram till kassan och börjar lassa upp mina varor på bandet, då kassörskan plötsligt säger något om min kundvagn, samtidigt som hon sträcker på sig och pekar stor tydlighet mot min kundvagn.

Jag fattar först inte vad det handlar om och hör inte heller vad hon säger! Jag fattar inte vad som står på, helt enkelt!

Står kundvagnen fel eller står Elvis Presley bakom ryggen på mig, eller har min kundvagn invaderats av en flock kannibalbebisar, eller har det helt plötsligt blivit rea på nässpray i kassan bredvid? Jag vet inte!!!

Jag fattar nada! Ingenting betyder det på svenska!

Jag kan inte begripa vad kassörskan menar, men tydligen ska jag observera något bakom min rygg!

Nu var det i och för sig inte så sensationsfyllt som jag hade hoppats på, för det enda som hade hänt var att påsen med kattsand, som jag hade i min kundvagn, och som jag hade ställt upp mot kundvagnens insida, helt plötsligt hade spruckit upp, precis som om någon hade sprättat upp den med en kniv.

En öppen storpåse med kattsand kan ju i vissa fall innebära en viss ofrivillig sandning av den närbelägna golvytan i affären!  Jo, påsen hade helt plötsligt spruckit upp och stora mängder av kattsand sprutar nu rakt ner på golvet…

Får nu i all hast ta tag i påsen för att stoppa läckaget och samtidigt försöka skrapa ihop kattsanden på golvet med ena foten. Kattsanden upptar nu en yta av ca en kvadratmeter på golvet och jag försöker fruktlöst skrapa ihop det till en hög.

Fruktlöst, vilket konstigt ord! Var kommer frukten in i bilden, kan man undra?

Samtidigt som jag skrapar kattsand med ena foten, står jag och funderar på hur den uppkomna situationen nu ska lösas på enklaste sätt. Parkeringstiden börjar dessutom ticka ner mot noll och jag vill inte ha parkeringsböter för sådan här kattskit… ööhh!

Kassörskan vill nu ta hand om den trasiga påsen och jag lämnar över den utan att ösa ut någon mer kattsand, vilket jag kunde känna en viss stolthet över! Det hade jag aldrig trott, för min inre syn spelade upp ett helt annat scenario! Men detta skötte jag smidigt, trots allt!

Kassörskan ropade nu till sig någon som kunde sanera golvet från all kattsand. Snabbt som trimmad köttbulle kommer nu en butiksanställd med sop och skyffel i högsta hugg!

Kanske kunde han även hjälpa mig, genom att hämta en ny påse kattsand, nä nä, nej såklart!

Kassakön är nu jättelång och jag får betala för mina varor och därefter försöka gå och hämta en ny påse kattsand efter att jag betalat och packat ihop mina varor.

Nu har jag ca 8 minuter på mig innan parkeringstiden tickar ut…

Jag känner mig enormt stressad och svetten bara rinner.

Jag ställer mina kassar så att kassörskan kan hålla koll på dem och ska nu snabbt som ögat gå och hämta en ny påse med kattsand. Men att försöka gå tillbaka via den kassakö jag tidigare stod i är helt uteslutet, det finns ingen plats för att komma fram den vägen.

Där står folket som packade sillar och ser ganska arga ut, och kanske är det mina bravader som förargat dem. Kanske är det mig de är arga på, men det stör inte mig nämnvärt faktiskt!

Släpper fram mig gör de i alla fall inte utan jag får gå en helt annan väg tillbaka där det endast är marginellt enklare att ta sig fram.  Fruktansvärt trångt, svårt att komma fram och dessutom höll jag på att snubbla över en kundkorg på golvet, eftersom folk vägrade att flytta på sig! Denna kundkorg hoppade jag över, samtidigt som jag begrundade sannolikheten för att jag skulle snubbla och välta omkull halva kassakön. 50-50, så jag hoppade!

Något liknande har faktiskt hänt mig tidigare, men det är en annan historia som jag får berätta om lite längre fram i tiden. Då var jag som ett mänskligt bowlingklot, sanna mina ord!

Sedan uppstod ju givetvis mer irritation hos folk när jag återkom med den nya påsen med kattsand till kassan, eftersom de nu upplevde att jag trängde mig före i kön. Men jag var ju tvungen att gå denna väg för att visa upp kattsanden, vilket folk givetvis inte fattade!

Folk fattar ju så trögt ibland!

Jag stressade och svetten rann i floder, såg nog ganska ansträngd ut!

Men jag hann faktiskt upp till bilen med ca 3 minuters marginal innan parkeringstiden löpte ut. Inga böter denna gång alltså!

Satte mig sedan i bilen och åkte ut ur parkeringshuset och fastnade givetvis direkt i fredagsrusningen, vilket innebar att trafiken stod helt still. Ibland önskar man ju att man körde en stridsvagn!

Men katten fick ju sin sand till slut och jag säger bara – Shit happens!

Som man bäddar får man ligga! (Eller: Det jämnar nog ut sig i längden, tyvärr!)

säng

När jag gjorde min militärtjänst en gång i tiden, var jag med på de flesta ”practical jokes” som utfördes i min närhet! De gånger som jag inte var personligt delaktig i händelseförlopp var jag ofta (inte alltid, men ofta) istället upphovsmannen till skämten, detta eftersom jag är duktig på att plantera idéer hos andra som de sedan kommer att utföra utan att reflektera över att de kanske har blivit påverkade av någon annan… (hmmm?)

Men när det endast gäller harmlösa saker så tycker jag det är okej, även om de drabbade inte alltid uppskattar påhitten alla gånger! Och som oftast brukar det ju också jämna ut sig över tid, vilket även gällde mig så klart!

I det militära handlade det många gånger om att plocka ur sängbottnar och sedan bädda sängarna utan någon sängbotten, vilket innebar att folk drösade i golvet när de kom insmygandes på natten efter ha varit ute på stan och tagit sig en öl, men tyvärr utnyttjade folk detta lite för ofta, så det slutade med att jag fick skulden för tilltagen, även om jag inte hade varit inblandad i det hela! Jag tog även folk på bar gärning en gång då de försökte sig på att rigga min säng och det blev lite pinsamt för dem när jag kom bakom deras ryggar och frågade vad de höll på med?

Men jag skulle ju få mitt senare…

Men att gömma k-pistar eller slutstycken för folk strax innan uppställning på morgonen var också en kul grej att göra, men de fick givetvis tillbaka sina grejer bakom våra ryggar precis innan de skulle bli inspekterade av befälet, vilket ofta slutade i en utskällning eftersom de stod och fipplade med sin utrustning när vi skulle stå helt stilla i givakt, vilket alltid skapade en munter stämning hos alla andra, utom befälet som blev vansinnig över att folk stod och fnittrade bakom ryggen på honom!

En annan kul grej var att bära iväg folk när de låg och sov i sina sängar mitt i natten, vilket gjorde att de kanske vaknade på någon annan våning på morgonen, eller typ i duschrummet! Men det fungerar ju bara om man har en enkelsäng, vilket endast en på logementet hade, alla andra låg ju i våningssäng! Detta innebar ju att det oftast var en och samma person som blev ivägburen på nätterna… kanske inte så kul… för honom!

Jag var med några gånger i början men sedan tyckte jag att det blev för mycket riktat mot en och samma person, och en gång spårade det ur helt och hållet när man tvångsrakade huvudet på denna person.

Då var jag inte inblandad på något vis eftersom jag inte gillar den typ av skämt. Själv hade jag slagit ihjäl den som hade försökt rakat av min skalle…

Sista veckan fick jag dock mycket tillbaka när jag fick ett par hinkar med vatten över mig i sängen mitt i natten! Arg som ett bi for jag upp framför de halvfulla beväringarna som stod bredvid min säng, de var väl en 3-4 stycken, men det var ingen som vågade erkänna, de var berusade och lite skamsna, för de skulle ju bara kasta lite vatten på mig när jag sov (troligtvis som betalning för alla hyss jag hade varit inblandade i) men pga en viss berusningsgrad, blev det typ 10-15 liter vatten istället!

Jag själv var helt nykter, men helt vansinnigt och skrek ganska högt, men ingen vågade erkänna ändå!

Fick sedan sova i dessa blöta sängkläder under flera nätter i rad, eftersom sängen skulle bäddas varje morgon. En genomblöt säng, var ingen ursäkt som dög, och några sängkläder att byta med fanns ju inte!

Min ilska var ju inte heller för att jag utsättes för ett skämt, utan för att jag blev bryskt väckt med vatten rakt i ansiktet när jag sov! Det blev ju rena chocken! Dessutom fick jag lida av detta skämt under flera dygn! Inte så kul för mig kanske!

Men jag hade väl bäddat för detta under månadernas gång och som man bäddar får man ju också ligga!

Hände mycket i det militära och jag kommer att återkomma till detta framöver…

Parkeringskaos med konsekvenser! (Eller: Lobotomerade pungråttor kan inte parkera!)

För någon vecka sedan parkerade jag i parkeringshuset vid Willys i Uddevalla, jag skulle bara in och handla något! Men när jag kommer tillbaka till bilen efter uträttat ärende hade naturligtvis någon helt intelligensbefriad babian parkerat sin bil så idiotiskt att jag bara kunde öppna förardörren lite på glänt! Hur skulle jag nu ta mig in i bilen?

Efter några dödfödda försök med att tränga mig in genom förardörren, gav jag upp och gick runt bilen och försökte nå förarsätet från passagerarsidan istället! Men på en modern bil är det ju både växelspak, konsoler och en massa annan skit mellan stolarna, så det går inte bara att sätta sig i passagerarsätet och sedan glida elegant över till förarsätet. För hur får man med sig sina fötter och ben med över? Man kan inte heller krypa över, för då blir man stående på knä i förarsätet utan möjlighet att få med sig ben och fötter, och att då försöka vrida sig i rätt position är helt omöjligt! Det skulle ju sluta med en fullständig katastrof!

Men hur skulle jag nu göra, utan att fasta i någon pinsam ställning och inte komma loss, eller att förstöra bilens inredning under mina förflyttningsförsök inuti bilen?

Jag sträckte ut hela min kropp uppåt mot taket, samtidigt som jag drog in arslet mot förarsätet, jag öppnade sedan förardörren för att få några ytterligare gratiscentimetrar, samt körde ner rutan i dörren för att kunna spjärna tag med vänsterarmen i fönsterkarmen. Efter fem minuter hade jag fastnat i något sorts mellanläge och fick naturligtvis inte över mina ben, men då fick jag istället trycka mig ut mot den glipande förardörren och ta motspjärn i fönsterkarmen och sedan trycka hela överkroppen upp mot taket, samtidigt som jag försökte komma ned mot stolens ryggstöd.

Hade inte förvånat mig det minsta om jag i just detta läge hade fått ett ryggskott, eller något liknande, och att räddningstjänsten hade fått ingripa för att lösa situationen! Ett skräckscenario, verkligen!

Till slut fick jag i alla fall över ett ben, samtidigt som det givetvis började krampa som vansinnigt i benet, foten fick jag dra mot instrumentpanelen så gott det gick i min utsatta situation, men till slut fick jag äntligen över hela vänsterbenet och nu kunde jag även ta spjärn mot golvet och trycka mig ännu mer upp mot taket och ut mot dörren, samtidigt som jag fick ta tag i högerfoten med högerhanden och dra den mot mig, trots all smärta och kramp!

Det fanns egentligen varken utrymme eller möjlighet att vinkla fot och ben, så att situationen skulle lösa sig, men med stor vilja och lite våld på den egna kroppen gick det till slut att forcera hindret, som var en kombination av bilens inredning och min egen kropp!

Till slut infinner sig dock den förlösande stunden då jag hade fått över mina båda ben och fötter på rätt sida, och nu kunde äntligen jag trycka ned dem under ratten och sätta mig ordentligt i sätet.

Yeah, vilken skön känsla mentalt, men rent fysiskt regerade smärta och kramp!

Svettig, trött och irriterad vänder jag nu huvudet mot höger sida av bilen för att stänga passagerardörren och ser då att en gubbe i bilen bredvid hade suttit och tittat på hela min akrobatkonstuppvisning! Han blev nog mycket road av situationen!

Men det var ju kul för honom, men själv var jag inte speciellt road över situationen!

Nya utmaningar med samma tema!

Ett par veckor senare var jag på samma parkering och parkerade utan några bilar på sidorna, helt fritt och stort spelrum med andra ord!

parkering

Men när jag kom tillbaka hade givetvis någon lobotomerad neanderthalare gjort en idiotisk raggarparkering precis bredvid min bil!

Herre Gud!

En Mercedes som stod helt snett, halvvägs inne i parkeringsrutan, med framskärmen effektivt blockerande min förardörr!

Helvete, nu var det precis samma visa igen! Åter ett intelligensbefriat hängbukssvin som parkerar lika illa, som en bergsget på anabola steroider skulle ha gjort!

Nej, det gick inte att pressa sig in och jag kände att möjligheten att lyckas med bedriften att ta sig in via passagerarsidan ytterligare en gång, var att utmana ödet alltför mycket! Denna gång hade säkert räddningstjänsten fått rycka ut på allvar…

Det fick istället bli en helt ny strategi och jag pressade därför upp dörren maximalt mot Mercans framskärm och hjulhus, samtidigt som jag körde ner rutan i dörren, sedan fick jag ta tag i vänster rails på bilens tak och pressade upp hela min kropp en halvmeter uppåt via den andra armen i fönsterkarmen, på så sätt fick jag då upp mina ben så högt att jag kunde stoppa in dem snett uppifrån genom dörröppning, samtidigt som jag pressade kroppen snett nedåt genom den trånga dörröppningen, samtidigt som jag fick styra ned hela underkroppen mot sätet!

Återigen en akrobatkonst i den högre divisionen, där delar av min bil fick fungera som ett gymnastikredskap! Inte helt lätt när man väger som en elefant och är lika smidig som en överviktig flodhäst med andnöd!

Det hela var nästan synonymt med att försöka pressa en morot med bred midja genom en smal tratt, men det gick ju till slut, men givetvis inte utan diverse komplikationer. Jag fick pressa igenom en bröstkorg som nästan inte fick plats och som grädde på moset, sträckte jag mig givetvis i ryggen! Men jag ryggade inte tillbaka för det!

Så nu satt jag där bakom ratten, arg, irriterad och med våldsamma ryggsmärtor, samt lite ont i bröstkorgen. Åkte återigen från denna parkering med ett extremt mörkt sinnelag och stor irritation över mina medmänniskor!

Nu vet jag inte om jag vågar att parkera i detta parkeringshus längre, för alla andra imbecilla bilburna  amöbor verkar ju sakna alla former av normal vett och sans!

Idioter i kvadrat, minst sagt! Rent galet och tokigt på alla sätt och vis! Usch, en riktig mental vintertid intar mitt sinne när sådana här saker inträffar!

Tala är silver, men tiga är guld! (Eller: När dårarna aldrig kan hålla tyst!)

Denna händelse inträffade för några år sedan och jag var på väg till tandläkaren och på väg in dit träffade jag på en man i 60-års åldern som också skulle in till tandläkaren, eller egentligen inte, men mer om detta sedan! Det första han säger till mig var en massa negativa saker om den rollator han manövrerade! Men vad vet jag om sådana mackapärer?

Men han berättade för mig att de som lämnade ut denna livsfarliga apparat till honom var helt okunniga, sedan var de också mer eller mindre halvidioter också! Ja, så var det!

Okej, tyckte jag, lite förvånat!

Rollatorn var ju helt livsfarlig vid halka i nedförsbacke, bromsarna var dessutom helt värdelösa och när de ändå tar så glider ju rollatorn hur lätt som helst, sedan visade han mig hur kasst allt var genom att dra rollatorn med låsta hjul över golvet i den trånga hissen där vi båda stod!

Eftersom jag inte kom undan, så sa jag:

– Det kan väl inte vara så svårt att skifta hjul på den, kanske kan man slänga på dubbdäck, sa jag lite på skoj?

– Precis!!! Sa han med upphetsad röst!

– Men det får man inte! Det förstör bromsarna (som ändå inte fungerade), sa han då!

Själv hade jag ju ingen aning!

Sedan fick jag reda på att även färdtjänsten var helt värdelös, för de säger alltid att de ska komma om en kvart, men det gör de ju aldrig!

Okej, intresseklubben noterar! Men jag kände väl inte någon större entusiasm över mannens problem, trots allt!

Sedan gick vi in på Folktandvården och där man skulle knappa in sitt personnummer för att bekräfta sin ankomst, men då var jag så distraherad av mannens tjatande att jag skrev in att jag var född på 1600-talet istället för 1900-talet, men det var ju nästan rätt, för en 6:a är ju också en 9:a fast upp och ned! Men det tog ändå något försök innan jag fick till det, eftersom mannen samtidigt stod alldeles bredvid mig och pratade upphetsat, vilket gjorde att jag inte ens klarade av att göra denna enkla syssla.

Det räckte ju inte med att mannen pratade konstant med mig, han ville ju har svar på allting som han pratade om också och min tystnad accepterades inte! (Hjälp!)

Men jag kunde i alla fall fixa till detta och sedan sätta mig i väntrummet där det nu fanns tre personer, rollatormannen, en yngre kvinna och så jag.

Vi försökte båda två se upptagna ut med att kolla i våra telefoner, tills mannen sa att:

– I framtiden sköter man väl allt via telefoner utan någon som helst mänsklig kontakt!

Jag förstod piken, trots att den inte var speciellt fin, och stoppade ner telefonen i fickan, mannen ville ju prata med någon, dvs mig, och då kunde jag ju inte kolla i min telefon, eller hur?

brain.jpg

Sedan tog han själv upp mobilen och ringde upp färdtjänsten och beställde en färdtjänsttransport, högt och ljudligt, med högtalarfunktionen påslagen, så att vi andra inte skulle missa någon viktig information av samtalet!

Irritation!!!!

Det visade sig nu att han inte alls skulle in till tandläkaren, för han hade haft tre hjärtinfarkter och då fick man inte gå till tandläkaren! Dessutom var han arbetsgivare (eller bara chef, oklart vilket) inom byggbranschen och hade bott i många ställen i Sverige och i utlandet!

Okej?? Men jag hade ju redan tappat tråden för länge sedan!

Sedan berättade han att han hade byggt skyddsrum åt Saddam Hussein i Irak, genom Skanska, men det var under Iran-Irak kriget, men skyddsombudet stoppade arbetet med byggande av skyddsrummet ifall det skulle bli ett anfall, så då byggde man först ett skyddsrum till sig själv, detta extra skyddsrum tog en vecka att bygga!!!! Sedan kunde man fortsätta bygga det ordinarie skyddsrummet!

Ja, ja, vad ska man tro?

Sedan tyckte han att persiska kvinnor var så vackra och försökte få mig att bekräfta detta påstående! Jag sa väl att jag inte visste hur det var med denna sak, för jag hade faktiskt ingen aning!

Varför skulle han dra in mig i alla sina påståenden hela tiden?

Sedan skulle han prata om IS och deras ideologi, men jag hade inte lust att prata om detta ämne i ett väntrum med en total främling. Men nu började jag på allvar känna mig både stressad och besvärad! När han inte fick med mig på denna diskussion, skulle han istället prata om SD och deras ideologi, som han inte stödde, men inte heller förkastade.

Hjälp mig någon, jag står inte ut!

Nu kände jag mig ännu mer besvärad och sa något diffust, som jag i nuläget inte kommer ihåg vad det var! Men nu var jag inte längre intresserad av att prata med mannen. Jag kände mig bara stressad och ville bara bort därifrån!

Sedan klagade han över att norrlänningar och skåningar aldrig kunde vara tysta, och de var hopplösa att ha arbetande på timpenning, eftersom de bara stod och pratade hela tiden…

Suck och pust!

Han berättade även att man inte kunde tilltala folk på gatan i Stockholm, för då trodde de att de blev rånade, förresten var det likadant i Uddevalla! Vad är det för fel på Uddevallabor, vräkte han sedan ur sig?

Något fel måste det ju vara, för så illa som i Uddevalla är det ju inte i andra jämnstora städer!

Själv kom han från Trollhättan, och när han fick veta att jag inte heller kom från Uddevalla, så var det bara den yngre kvinnan kvar att redovisa vad hon kom ifrån, och då visade det sig att hon också kom från Trollhättan, exakt från samma ställe som mannen dessutom! Då skulle han ju ha reda på om hon kände, den eller den personen… Men egentligen kom han ifrån Högsäter i Dalsland, men hade bara bott i Trollhättan, trots att han nyss sa att han kom därifrån! Jisses!

Kvinnan verkade dock måttligt intresserad av att ha någon djupare dialog med den 58-årige rollatorförsedde mannen som, när han inte var sjuk, tydligen var chef inom byggbranschen! Jo han berättade hur gammal han var, trots att det inte var någon som undrade!

Sedan blev jag inropad till tandläkaren, och mannen såg nu helt bedrövad ut när han insåg att jag försvann! Själv tänkte jag – tack och lov! Har aldrig klivit in till tandläkaren med så lätta steg förut!

Det är inte varje dag man råkar ut för en konstant pratande mytoman med rollator, tack och lov!

Men varför han åkte med mig upp till tandläkarens väntrum, när han inte ens skulle in till tandläkaren framgick aldrig, men förmodligen tyckte han väl att jag var den perfekte samtalspartnern som nu skulle få ta del av hans konstanta pratande…

En dubbel mollbergare med skruv på öppen gata! (Eller: Ofrivillig saltomortal inför öppen ridå!)

Onsdag, mitt i veckan i januari! Jag var ledig och solskenet lockade till utomhusaktiviteter. Passade därför på att ta en långpromenad, tillsammans med min systemkamera. Knallade ut till Bäveåns mynning i Uddevalla och begav mig sedan hemåt igen. Det blir totalt en promenad på ca 8 km, eller något liknande! Allt var bra, men efter drygt två timmar ute i solskenet så hände plötsligt Det!

Såg ett motiv som jag tänkte fotografera, vrider kroppen mot höger och helt plötsligt trampar jag på något konstigt sätt snett på den höga trottoarkanten. Tappar fotfästet fullständigt och är helt plötsligt, med full fart, på väg rakt ner i gatan. Känslan var att jag ramlar rakt ut i gatan, vilket jag också höll på att göra, men av någon konstig anledning så kan jag ändå parera fallet i luften och faller istället ned tungt på vänstersidan, precis på trottoarkanten!

Snubblar, faller åt höger, vrider kroppen i luften, och faller sedan istället åt vänster!

Min första tanke var – Jag ramlar rakt ut i gatan!

Min andra tanke var – Jag måste rädda kameran!

Min tredje tanke var – Fan, vad ont det gjorde!

Min fjärde tanke var – Jävlar, var det någon som såg mig?

Min femte tanke var – Jag måste ställa mig upp!

Min sjätte tanke var – Klarade sig kameran?

ramla

Kom snabbt upp på fötter igen och ser en äldre dam i en bil som stannar precis bredvid mig, ca en halvmeter ifrån mig.

Hon hade kört på gatan och sett mig göra en dubbel mollbergare i luften för att slippa ramla rakt ut i gatan och sedan hade jag drösat i backen på ett sådant våldsamt sätt att allt annat än ett sjukhusbesök hade varit förvånande!

Jag stod nu på benen och viftade generat iväg tanten i den röda lilla bilen, med ett påklistrat leende och med gester som sa – ”det gick ju bra det här!” vilket jag inte hade någon aning om just då, pga multipla smärtkaskader i både hand och knä!

Sedan fick jag ställa mig mot en husvägg och inspektera skadorna. Kameran hade klarat sig, vilket kändes skönt! Hade krampaktigt hållit kameran rakt upp i luften med vänsterarmen, samtidigt som jag tog emot hela fallet med samma underarm, samt vänster knä. Lite blodvite på handen, samt lite kross/skrapskador på hand och knä blev hela konsekvensen av det hela.

Men givetvis är jag medveten om att jag lika gärna kunde ha ramlat åt ”rätt håll”, och istället drösat rakt ut i gatan och blivit överkörd av en tant i en liten röd bil, då hade jag aldrig klarat av att rädda min systemkamera. Då hade den säkert blivit helt skrot … och förmodligen även jag!

Bli aldrig ovän med en limpa! (Eller:Var kommer egentligen alla dårar ifrån?)

”IDIOTS – IDIOTS EVERYWHERE!”

Jag minns en av de första gångerna vi handlade på Willys i Uddevalla efter att vi hade flyttat dit 2010. En person stod då och diskuterade upprört och högljutt inne i affären, utan att det fanns någon synlig människa i hans omedelbara närheten! Givetvis undrade vi vem han var oense med, för vi fattade ju inte vem han pratade med? Han resonerade och nästan skrek i sin argumentation! Situationen kände inte direkt trygg och känslan var nu att man hade förflyttats till ett avsnitt av tv-serien ”Twillight Zone”! Allt kändes bara fel på alla sätt och vis!

Vad är det som händer egentligen???

Det visade sig nu att han pratade med brödlimpan (!?) och av någon outgrundlig anledning blev de oense, mannen och brödlimpan, vilket i sin tur innebar att mannen hamnade i direkt konflikt med limpan! Märkligt, men förmodligen hörde mannen röster i sitt huvud och trodde på allvar att limpan pratade med honom! Suck!

Idiot

Ingen person man ville vara i närheten av direkt, och hans argumentation med sina varor i korgen hördes högt och tydligt inne i affären! Folk tog stora omvägar förbi mannen!

Efter ett litet tag hade vi i alla fall handlat klart och drog oss bortåt kassorna, och vem tror ni stod där? Jo, mannen som nyss hade blivit ovän med limpan!!! Men det märkte vi  inte förrän vi redan hade ställt oss i kassakön. En kö som givetvis tvärstoppade så fort det blev mannens tur i kassakön.

Nu var han i alla fall i kassan och skulle betala (trodde vi), men han fick ånyo ett psykbryt när kassörskan tilltalade honom och en ny konflikt blossade då upp i hans huvud. Nu skulle han inte alls ha limpan som låg på kassabandet, för det var helt fel limpa! Kanske var därför de hade blivit oense tidigare, det var helt enkelt fel limpa!!!

Och när kassörskan påtalade att han fick skärpa sig och att det inte var hennes ansvar vilka varor han hade plockat på sig och tagit med till kassan, då ville han helt plötsligt inte ha handla någonting alls!

För det var ju inte han som hade lagt dit den felaktiga limpan och när kassörskan inte kunde  lösa mannens obegripliga problem, fick han helt plötsligt nog!

Han drog då iväg våldsamt diskuterande med någon osynlig makt (tvångstankar, röster i huvudet, psykos???) och lämnade kvar en stor hög med obetalda varor på bandet.

Det fanns naturligtvis ingen som ens ville diskutera med mannen, han var alltför konstig och aggressiv i sitt sätt. Antingen var han mentalsjuk eller var i någon form av psykos! På den tiden fanns inte heller några ordningsvakter i butikens närhet, som är fallet nu!

Kassakön var ganska lång, men givetvis stod jag just i denna kö och undrade vad det är för folk som egentligen bodde i Uddevalla? Ska det vara så här?

Jag höll nu på att få en nervkollaps, men värst var det ju för kassörskan som nu var kvarlämnad med ett berg med varor på bandet, och en kassakö där i princip alla började bli frustrerade och arga över den uppkomna situationen. Irritationen låg tung i luften och kassörskan såg mest ut som att hon bara ville försvinna upp i tomma intet, och jag förstår henne! Hade hon bara kunnat, så hade hon garanterat ställt om klockan och gjort en tidsresa in i framtiden, bortifrån alltihopa!

Då bytte jag kassakö så fort som det bara gick, för nu var det ju helt stopp i den ursprungliga kön och även jag ville bara därifrån… så fort som möjligt!

Jag vann 1:a pris, en påkörning – men vill inte ha kvar vinstbucklan!

Juli 2013: fortsättning på ”Bilförsedd tant anfaller bakifrån!

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/28/bilforsedd-tant-anfaller-bakifran/

////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Semestern ska påbörjas direkt efter ett 12-timmars nattpass med att åka direkt till Volvo Brandts skadeverkstad i Uddevalla och lämna in bilen direkt klockan 07:00 på morgonen! Mysigt, men jag får ju sova sedan! Men nu ska den förhatliga bucklan från påkörningen tidigare i sommar äntligen åtgärdas! Jag behövde endast vänta typ sex veckor för att få en tid för reparation, men bättre sent än aldrig heter det ju!

Sommar, semestrar och svårt att få tid, jag fick ändå komma in precis innan de skulle semesterstänga, men det var ändå surt att köra med en nyinköpt bil, och se den irriterande krockskadan, varje dag, under sex veckors tid!

Enligt försäkringsvillkoren var jag dock garanterad en likvärdig ersättningsbil, och det kändes ju bra, men bara för att vara säker så skickade jag ett mejl till min kontaktman på skadeverkstaden, ca tre veckor innan den aktuella tiden, och begärde att få en likvärdig Volvo V70 som lånebil när jag kom, eftersom det var just en Volvo V70 som jag skulle lämna in! Ingen orimlig begäran, kan man kanske tycka?

Men när jag kommer till skadeverkstaden kl 07:00 på morgonen verkar de nästan förvånade att jag dyker upp, ”Har du en bokad tid idag, säger du, jaha, där ser man!ungefär!

Mitt mejl har givetvis ingen läst och bilens skada, som de ska åtgärda, har de inte hellre någon större koll på, och då hade jag ändå varit inne och visat upp bilen och skadan typ en vecka innan åtgärd!

Min lånebil som jag får ut är en liten Volvo V40, vilket i mina ögon inte alls är en likvärdig bil med en V70!

volvo

En liten trång halvkombi istället för en stor Volvo V70!

Och när jag går tillbaka in och protesterar så blir jag genast erbjuden en lika liten Renault Mégane istället!

Känslan var nästan som om man hade trott på SM-guld och samtidigt höll på IFK Göteborg, de båda fungerar ju inte ihop nuförtiden! Det gör ju verkligen inte Volvo V70 och Renault Mégane heller!

Vadå likvärdig bil? Man varken bryr sig, eller verkar förstå, mina åsikter och jag orkar inte stå och tjafsa klockan 7 på morgonen, efter att ha jobbat en hel natt!

Men på vilket sätt skulle detta vara bättre med en trång Mégane istället för en liten V40, kan man undra? Denna bil är väl lika liten den?

Men jag visste ju redan, när jag åkte till verkstaden, att det skulle bli något konstigt precis som vanligt, så varför bry sig kan man tycka? Men tanken var ju faktiskt att jag hade behövt en stor bil idag, på grund av att bilen skulle användas i samband med en flytt! Men nu gick inte detta alls!

Nu hade vi i och för sig hittat ett annat gångbart alternativ redan innan, bara som en säkerhetsåtgärd som tur var, annars hade ju allt gått åt pipsvängen fullständigt!

Bucklan blev dock fixad och skadan gick överhuvudtaget inte att se när det hela var klart och inget mer konstigt inträffade, vilket faktiskt var lite överraskande trots allt! Det fungerade även  med försäkringen, tack vare nybilsgaranti och vagnskadeförsäkringen på Volvia, men diverse försäkringsstrul skulle jag istället ju få med Folksam lite senare (se länken nedan)!

Se även:  https://skoogstokig.wordpress.com/2018/07/09/to-be-or-not-to-be-eller-bilforsakringen-som-forsvann/

To be, or not to be… (Eller: Bilförsäkringen som försvann)!

försäkring

En dag sommaren 2013, fick jag ett brev från Folksam och det gällde min bilförsäkring! Inget konstigt med detta, kan man tycka, men det visade sig att aviseringen för min nyinköpta bil saknades! Jag hade en halvförsäkring i Folksam och resten via Volvos försäkringsbolag Volvia p.g.a. att bilen var så pass ny! Nybilsgaranti, vagnskada etc, ja ni vet! Men nu hade tydligen både halvförsäkringen och trafikförsäkringen försvunnit i ett huj hos Folksam, hur det nu var möjligt? Inte kul alls!

Ringde då till Folksam och frågade varför min bilförsäkring inte har aviserats på ett korrekt sätt? Och givetvis, blev det som det brukar bli, när det gäller mig…(suck!)… krångel!

Först undrar de om jag menar min förra bil (som inte ens längre stod registrerad på mig), vilket bara gjorde mig än mer irriterad:

– Nej, det gäller självfallet inte min gamla bil, som jag inte ens äger längre, utan det hela gäller naturligtvis den relativt nyköpta bilen som jag äger! Jag har ju flyttat över försäkringen från min gamla bil till den nya bilen! Det måste ni ju se i era register?

Men de visste givetvis inte vad jag pratade om! Det var ju inte direkt överraskande i och för sig, men man hade ju ända hoppats, naiv som man är! Men de fick i alla fall mitt nya registreringsnummer, och kunde givetvis inte hitta bilen överhuvudtaget!!!

Suck igen, samt ett stigande blodtryck!

Jag har ändå haft många bilar försäkrade hos Folksam under årens lopp, och det var Volvos egen bilsäljare som flyttade över min befintliga bilförsäkring till den nya bilen vid bilköpet hos Volvo i Uddevalla! Inga konstigheter här alltså, utan ren rutin! Allt hade skötts på korrekt sätt, dessutom hade jag kontaktat Folksam innan bilköpet, för att det skulle bli helt rätt, vilket det naturligtvis ändå inte blev…

Men efter en stund hittar de ändå min relativt nyinköpta bil i sina dunkla register, men där finns nu helt plötsligt inga uppgifter om bilens försäkring etc (?)! Nu påstår de att jag skulle ha kört omkring utan varken trafikförsäkring eller halvförsäkring, trots att själva helförsäkringen låg på Volvia, utan minsta problem. Inte speciellt trovärdigt på något vis, kan man nog tycka?

Detta tyckte jag var väldigt konstigt, vilket jag även talade om, och jag krävde nu med stor bestämdhet att de skulle ordna upp allt, där och då, för det var ju de som hade rört bort mina uppgifter i sitt egna datasystem, inte jag. Men detta var givetvis inte alls så enkelt som jag först trodde, för nu var handläggaren tvungen att prata med sin chef för att förstå vad som har hänt!

Suck! Orka!

Själv förstod jag absolut ingenting, men det gjorde ju inte Folksam heller, så det jämnade väl ut sig, kan man kanske tycka!

Jag blev nu istället tvungen att sitta och lyssna på klassisk gitarr i telefonen under en period av ca 5 minuter, samtidigt som man undrade vad som egentligen hade hänt? Hur kunde något så rutinmässigt som ett bilinköp skapa sådana här problem, detta var ju mer eller mindre en gåta? Mitt humör gick därför från något irriterad, till mycket irriterad under den påtvingande musikstunden! Och den förbannade klassiska gitarren klinkade otröttligt vidare med sina klassiska ackord och musikaliska irrfärder i telefonluren!

Suck! Orka, orka, orka!!!

Men försäkringsbolagsrepresentanten återkom till slut till telefonen och påstod nu helt plötsligt att jag hade annullerat försäkringen på min gamla bil, innan jag köpte den nya! (???)

Fel, fel, fel!!!

Nu kände jag att det började pulsera rejält i tinningarna, och pulsen och handsvetten ökade i kvadrat!

Varför skulle jag i så fall överhuvudtaget ringa om jag nu hade gjort detta? Suck och pust! Skylla på kunden när man själv har gjort fel, ingen bra strategi i mina ögon! Folksam hade givetvis helt fel, och jag hade kört nästan en hel vecka med samma försäkring på båda bilarna, allt enligt Folksams egna regelverk!

Den nya försäkringen ringde ju dessutom bilfirman in vid bilköpet och sedan råkade jag ju ut för påkörningen, och då fungerade ju allt som det skulle gällande försäkringsfrågan! Det var inget problem alls, men det var förvisso Volvia som reglerade skadan och inte Folksam, för då hade jag väl inte fått någon ersättning alls? Eller?

Nej, riktigt så enkelt var det inte heller!

Nu visar det sig helt plötsligt att Folksam hade helt olika uppgifter om min bil, beroende vilken datafil de tittade i för tillfället. Själv uttryckte jag med stor tydlighet mitt stora ointresse över Folksams interna och bristfälliga datasystem, eftersom det inte hade något med mig att göra… Folksams förklaring var också helt felaktigt!

För samtidigt som min försäkring inte varit aktiv enligt Folksam, så har bilen ändå varit fullförsäkrad (men via Folksam och Volvia), även detta enligt Folksam!

Bilen hade alltså varit både försäkrad och inte försäkrad hos Folksam, samtidigt!

Detta beroende vilken datafil man tittade på! Datafiler hit, och datafiler dit, nu blev jag irriterad på riktigt och bad dem att fixa till det hela här och nu, för felet låg ju hos dem, om detta rådde ju nu inga som helst tvivel. Och efter att jag återigen hade uttryckt mitt stora missnöje över strulet, samt åter informerat om mitt stora ointresse gällande Folksams bristfälliga, interna datasystem, lovade de trots allt till slut, bot och bättring! Gott så!

Man skulle nu korrigera och rätta till, det som behövdes rättas till, både när det gällde både det ekonomiska som det praktiska, och det gjorde man ju också till slut, vilket jag givetvis var mycket tacksam för! Slutet gott med andra ord! Men varför kan aldrig saker och ting fungera normalt redan från första början, kan man ju faktiskt undra…?

Diskmaskinen som Gud glömde, nu ännu galnare!

diskmaskin-maskot-uppe-tummar-vektor-clipart_csp35155605

                                                                    Del 2: avslutningen på historien!

Efter att vi hade ringt och äntligen fått prata med kundtjänsten på Tretti.se, tidigt på måndag morgon, utlovas en expressleverans hem till oss, redan på tisdag kväll! Bra, tyckte vi!

Ingen hör dock av sig under tisdagen och ingen leverans kommer heller hem till oss denna kväll! Vi skriver då i deras Facebook-logg, samt via deras kontaktformulär på hemsidan, men när man svarar är det endast via Facebook, där man nu helt plötsligt hävdar att inga löften överhuvudtaget har getts till oss, dessutom vill de att vi ska namnge vem vi har pratat med i deras kundtjänst (?), någon logg som är kopplad till vårt ordernummer, respektive ärendenummer, verkar inte heller finnas. Tydligen ska kunderna föra loggbok åt Tretti.se, någon annan tolkning var ju svårt att göra? Märkligt, tyckte vi!

Vi ringer ånyo deras kundtjänst på onsdag morgon, där vi åter utlovas en expressleverans av vår tvättmaskin, nu redan på onsdag kväll. Tvättmaskinen hade vid tidpunkten för detta samtal faktiskt tagit sig ända fram till Jönköping och var ju bevisligen på väg mot oss i Uddevalla!

Men enligt Tretti.se så var det dock helt omöjligt att skicka den fellevererade diskmaskinen i retur, med ankommande expressgods. Detta gick helt enkelt inte att göra, vilket två olika personer i deras kundtjänst nu hade sagt till oss, utan vi skulle helt snällt sitta hemma och vänta tills speditören Bring skulle ringa och vill hämta den fellevererade varan, men kundtjänst såg inget problem med detta förfarande, eftersom vi ändå hade semester!!!

Jävligt irriterande attityd, tyckte vi! Man kan ju faktiskt bli galen för mindre!

På onsdag, vid lunchtid, ringer man från Bring i Vänersborg och talar om att man har en tvättmaskin att leverera till oss! Man undrar också om vi är hemma för leverans torsdag!!! Någon expressförsändelse känner man inte till, men efter att jag har talat om vad som har hänt i denna härva, så kommer vi ändå överens om att de kör ut maskinen som expressgods samma kväll! Inga problem här inte! Först märkligt, men till slut ändå ganska bra, tyckte vi!

Man frågar även om man ska ta med det fellevererade godset i retur, men eftersom det inte existerade någon returfraktsedel, så gick ju inte det! Hade det bara funnits en sådan så hade det inte varit några problem, trots att Tretti.se först via Internet lovat detta upplägg hela två gånger, ett upplägg som sedan telefonkundtjänsten, vid två separata tillfällen, bestämt sedan hävdat var en omöjlighet, detta eftersom det var omöjligt att göra så… Galet irriterande, tyckte vi!

Speditören ville ju bara ha en retursedel från leverantören, vilket leverantören ansåg vara speditörens uppgift, medan speditören menade (helt korrekt) att de endast körde ut och hämtade gods på uppdrag av leverantören. Fellevererade varor är ju aldrig speditörens ansvar, de kör ju bara ut det aviserade godset!

Ganska logiskt, tyckte faktiskt vi!

Någonstans i den här vevan började man dock få huvudvärk på allvar! Någon form av en mental kollaps hade tydligen drabbat Tretti.se just denna sommar, det går inte förklara på något annat sätt. Vi har ju beställt varor från dem både före och efter denna händelse, och då har det fungerat klanderfritt (i stort sett i alla fall). Nu verkade vi nästan vara med i dolda kameran, men icke! Det var rena dårhuset, minst sagt!

Onsdag kväll, och nu har vi äntligen fått hem vår tvättmaskin (där någon idiot hade klistrat på en helt meningslös lapp där det stod, ”OBS Hög prio”, – hög prio för vem kan man undra? – vilket i sammanhanget inte hade någon som helst funktion att fylla, det fungerar ju helt enkelt inte detta vis), men nu är tvättmaskinen både installerad och provkörd och allt verkar faktiskt till slut äntligen vara frid och fröjd, förutom att vi har en diskmaskin stående hemma hos oss som ingen i nuläget verkar bry sig om! Men det kan man väl leva med under en begränsad period!

Men den får väl stå här och samla damm det är inte vårt problem om vi inte är hemma när Bring kommer och vill hämta den, vi har försökt att returnera den flera gånger och blivit nekade i flera led, Bring har velat ta den i retur, men inte kunnat och just nu är Tretti.se helt tysta och vägrar att besvara vår kritik på deras kundtjänstsida på Facebook och de svarar inte heller via deras webbformulärsida. Men de har både mobilnummer och mejladress om de skulle vilja kommunicera med oss, men det vill de inte! Väldigt konstigt, tyckte vi!

Men galenskaperna skulle inte vara slut med detta, skulle det visa sig!

För på torsdag morgon ringer telefonen igen och det är åter Bring i andra änden, och jag tror för en sekund att de vill komma och hämta diskmaskinen, men det visar sig istället att de har ytterligare gods från Tretti.se som de vill köra ut till oss! Och nu är det verkligen humor och ironi på hög nivå och det går ju egentligen bara att skratta åt eländet!

Det visar sig nu att den fullkomligt inkompetenta kundtjänsten på Tretti.se har skickat ytterligare (!) en tvättmaskin till oss!!! (???)

Men denna maskin ber jag Bring att returnera redan från deras omlastningsterminal (för den ville vi inte ha hem till oss), vilket de också skulle göra! Vi hade inte plats för fler vitvaror hemma hos oss!

Nu är det väl bara att vänta på vad som blir Tretti.se nästa drag? Kaoset är säkert inte slut med detta! Jag har dock skrivit ett irriterat inlägg till deras kundtjänst, där det verkar finnas många fler missnöjda kunder! Det verkar som en riktig härdsmälta hade drabbat Tretti.se och folk verkade ju mer eller mindre vansinniga.

Epilog 1…

Fortsättning följer säkert och diskmaskinen står fortfarande här hemma hos oss, men ingen verkar vilja ha tillbaka denna? Den har stått här runt i en månads tid nu! Men ingen verkar bry sig, än så länge!

Epilog 2 …

Tretti.se hörde aldrig av sig igen och de besvarade aldrig heller mina klagomål. Efter ett ha haft diskmaskinen stående hemma oss i över ett halvårs tid tröttande jag och sålde den för långt under halva nypriset till min chef på jobbet, som i sin tur skulle ge den till sin dotter!

Jag blev av med en maskin som stod och tog upp plats, min chef kunde få en ny diskmaskin till ett mycket bra pris, dock utan garanti, för det fanns ju aldrig några papper på denna diskmaskin, och Tretti.se saknade aldrig den heller!

En galen och märklig historia blev det i alla fall, kul så här i efterhand, men då, sommaren 2013 var det desto jobbigare! En väldigt jobbig historia var det, tyckte vi.