Hösten 2004 och det ska bli filminspelning på min dåvarande arbetsplats i Dalsland. Arbetsplatsen var en processfabrik för livsmedel (som pommes frites, potatisklyftor och diverse grönsaker) av olika slag, lånade vid ett tillfälle ut delar av sina lokaler för en filminspelning.
Man filmade både inuti själva processlinjen samtidigt som verksamheten pågick för fullt, och i en äldre fabrikslokal, samt i herrarnas omklädningsrum! Den första filmen (jo, bloggen handlar faktiskt om två olika filmer) är ”Tjenare Kungen” av Ulf Malmros, som hade biopremiär hösten 2005.
Den 30 september 2004 skriver man följande i Aftonbladet:
”BRÅLANDA
Korvarna haglar över fabriksgolvet när filmen ”Tjena Kungen” spelas in.
– Är du utvecklingsstörd? ryter korvfabrikant Lundström i Kjell Bergqvists gestalt.
Tjejpunkare är inte gjorda för löpande band.
Hårskydd med skärm, vita rockar och blå plastpåsar på fötterna. Hur punk är det på en skala?
Man kan förstå att Abra och Millan lackar ur.
– Vad fan har jag gjort dig? Jävla pissjobb, skriker Abra och grabbar tag i en näve korvar från det löpande bandet.
Plötsligt flyger de genom luften och knockar korvfabrikant Lundström i nacken.
– Tack, vi bryter där! ropar Ulf Malmros.”
Just när denna scen spelas in, är jag tyvärr inte på plats, eftersom jag hade jobbat kvällen innan och denna scen spelades in redan på förmiddagen dagen efter. Men jag var faktiskt tillfrågad om att assistera bakom kulisserna vid tagning av just denna scen, men efter att tagit Ulf Malmros och några fler från inspelningsteamet i hand och fått reda på vad ”min roll” bakom kulisserna innebar, var jag ändå tvungen att fråga min arbetskollega om han ville ta över detta moment istället, han var ju ändå på plats när det hela skulle spelas in, vilket jag inte skulle vara enligt plan. Det vanliga jobbet, i kombination med det privata livet, fick ju trots allt gå före denna gång…
Vilken var då uppgiften som vi hade fått till oss? Vi de vanliga dödliga på fabriksgolvet med viss teknisk kompetens i bakfickan! Jo, precis när man spelade in denna korvscen med bl.a. Kjell Bergqvist, skulle det pysa ut ångmoln i bakgrunden. Man spelade in scenen i en del av fabriken som processade ärtor på sommaren, men som annars stod nästan öde resten av året. Nu var man alltså inne i denna lokal och spelade in en scen till filmen.
Man slängde ut korvar hej vilt, på ett transportband som de båda kvinnliga huvudrollsinnehavarna låtsades sortera eller paketera på något vis, eller vad det nu var tänkt att föreställa, och i bakgrunden i denna scen skulle det alltså finnas lätt ångrök som pustade ut!
Denna ånga tog man från diverse ångslangar försedda med olika typer, för ändamålet lämplig utrustning, för att ångeffekten skulle se bra ut i kameraögat. Varför man skulle hantera korvar på detta sätt och varför det skulle ryka ånga i bakgrunden är dock lite mysko för oss som har viss insyn i hanteringen av produkter inom denna bransch? Men i en film ser även det ologiska ofta logiskt ut, i alla fall ibland. Man jobbar ju mycket med klichéer, förenklingar och förutfattande meningar i samband med sådana här inspelningar, det fungerar väl ofta hyfsat, rent visuellt och det är väl det som är själva syftet. Om det sedan inte alltid ligger i fas med själva verkligheten, det är väl inte så noga! Gemene man märker oftast inget i alla fall och då spelar det väl knappast någon roll heller?
Scenen handlade ju om tjejernas revolt gentemot sin chef (och samhället i stort), allt det andra var ju enbart rekvisita för att gestalta detta filmatiska uttryck i rörlig bild!
Men oavsett syfte, manövrerade min kollega olika slangar och ventiler så att ångan kom ut och gjorde fabrikskulissen i bakgrunden levande under själva tagningen. Men det enda som egentligen var igång under tagningen var ju själva transportbandet med korvarna, samt den utsläppta lågtryckångan, och de tre skådepelarna, ja och de flygande korvarna, då förstås! En enkel och ganska kort scen i filmen blev det av det hela, men ändå tog förberedelserna för detta flera dagar att få till stånd.
Det var intressesant att få vara delaktig och få denna unika insyn bakom kulisserna i en kommersiell filminspelning, händer ju inte alltför ofta!
Kjell Bergqvist, träffade jag tyvärr aldrig, men annars träffade jag stora delar av inspelningsteamet, samt Ulf Malmros och hans kvinnliga sidekick (som möjligen hade en titel som inspelningsledare/ regiassistent eller något liknande) som ansvarade för allt som hände i kulisserna, samt de båda kvinnliga huvudskådespelarna.
Men det var ju Ulf och hans operativa kollega som jag pratade mest med, i samband att de förklarade för mig om vad de ville göra, samt vad de ville att jag skulle hjälpa till med! Men nu fick jag som sagt lämna över detta arbete till en kollega!
Men senare under inspelningsdagarna fick jag dock förmånen att stå alldeles bredvid Ulf Malmros när de filmade en skarp scen i den andra fabrikslokalen, mitt under själva fabriksproduktionen. Just då fick den ordinarie personalen hålla sig ur vägen, men jag stod med kamerateamet och fick en extremt nära inblick i hur det går till när man spelar in film. Kanske stod jag för nära för jag fick en arg blick av en i teamet, men inget mer. Att jag fick stå med inne hos själva filmteamet under en skarp tagning, berodde ju på att de kände igen mig och visste vem jag var!
Men rent konkret var det ju så att det var de som var på min arbetsplats och jag hade all rätt i världen att stå där jag stod, trots pågående filminspelning!
Denna scen, liksom den förra korvscenen, finns också med i den färdiga filmen.
En annan skum scen spelades in i herrarnas omklädningsrum, som i filmen blev damernas dito. Man designade bland annat om inredningen från 2000-tal till 1980-tal samtidigt som jag var inne och bytte om till mina civila kläder och duschade efter arbetets slut. Kändes lite skruvat faktiskt! Lite som en förberedande av en tidsresa på något sätt! Att jag skulle in och duscha var det liksom ingen av dem som brydde sig om, och det gick ju bra ändå…
I filmen finns detta omklädningsrum med, och jag kan till och med se mitt egna klädskåp i bild (wow, tänk er, bara en sådan sak!), men det mest skruvade med denna scen är att de båda tjejerna öppnar dörren in till duschen och går in, bara för att sekunden senare sedan komma ut på en lastbrygga i Göteborg (i filmen, alltså!).
Jag har varit inne i denna sunkiga dusch hundratals gånger, men har aldrig kommit ut på en lastbrygga i Göteborg. Så de som säger att kameran aldrig ljuger, de ljuger! Denna gång ljög i alla fall kameran rejält! Jo, det är sanning!
Man huserade på platsen i nästan två veckors tid, men i filmen blev det ändå inte speciellt många minuter från inspelningarna på denna plats. Det är dessa tre scener som jag kommer ihåg, men det kan förvisso vara några fler i filmen som jag inte kommer ihåg just nu! Var ju ett tag sedan jag såg filmen…
De två stora huvudrollerna i filmer hade Josefin Neldén och Cecilia Wallin och övriga huvudroller spelades av Malin Morgan, samt Johanna Strömberg. Övriga medverkande i filmen var som sagt Kjell Bergqvist, men även Joel Kinnaman och Morgan Alling m.fl. medverkade Handlingen var enligt följande:
”Det är 1982. 19-åriga Abra bor i lilla Billingsfors och är den enda punkaren. När syntbandet Happy Gigolos sticker därifrån efter en misslyckad spelning hänger hon med till Göteborg och bestämmer sig för att starta ett punkband, Tjenare kungen, tillsammans med Millan. Drömmen är att få ge ut en singel till jul.”
Den andra filmen som denna blogg berör, spelades delvis in i samma fabrik några år senare! 2011 var året och platsen för inspelningen var endast några tiotals meter från platsen där transportbandet med korv figurerade i Tjenare Kungen, fast denna gång var inspelningsplatsen en uppbyggd och inredd jaktstuga inuti ett fryslager! Fryslagret var nedkylt för att få det hela så autentiskt som möjligt. Jag var i alla fall inne och kollade på inspelningsplatsen när den stod var obevakad vid ett par tillfällen, samt efter avslutad filminspelning.
Jag har ännu inte sett filmen, men ska göra det inom kort! Men filmens handling beskrivs av CDON på följande vis:
”Into the White är inspirerad av en sann historia: Den 27 april 1940, högt över de norska fjällen skjuter ett engelskt och tyskt flygplan ner varandra efter en hård kamp. Tre tyska och två brittiska piloter överlever olyckan och söker skydd i samma jaktstuga mitt i bergen. Trots att kriget har gjort dem till fiender, måste de samarbeta för att överleva den hårda vintern i den isolerade stugan.”
”Into The White” hette filmen och är en norsk film av Petter Naess!
Man såg skådespelare i jaktflygmunderingar gå omkring mellan scenerna och de var även uppe i vårt lunchrum vid några tillfällen. Skådespelare i fråga var tyskarna Florian Lukas, David Kross, engelsmännen Lachlan Nieboer, Rupert Grint, samt norrmannen Stig Henrik Hoff!
Rupert Grint är ju annars mest känd för sin roll i Harry Potter-filmerna, men här var det en helt annan stil som gällde för Harry Potters gamla kompis!
Men den enda person kring denna film som jag egentligen kom i kontakt med på något vis, var just denne Rupert Grint, som jag träffade på vid några tillfällen och vi morsade faktiskt på varandra vid ett tillfälle kommer jag ihåg!
Han i sina flygarkläder och jag i min arbetsoverall och arbetsjacka, enda skillnaden mellan oss båda, som båda var på sina respektive arbetsplatser denna dag, var att jag mycket väl visste vem just han var, men att han inte hade en susning om vem fan jag var…
Den Skogstokiga Bloggen 