Tisdag 13 juli 2021 var dagen då Murphy kom och hälsade på. Jag i min enfald, trodde att han hade tröttnat på att jävlas med mig vid det laget, men så var naturligtvis icke fallet! Murphy kommer gå vid min sida, skuldra mot skuldra, ända till det är dags för begravning en vacker dag. Därefter kanske jag slipper alla hans härjningar och infall, men fan tro’t… Här kommer berättelsen om dagen då Murphy efter en tids frånvaro, åter visar upp sitt kaosartade inflytande på mig och min omgivning.
Hade beställt en DVD från Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm och denna skulle jag nu ta del av i Högskolan Västs lokaler i Trollhättan. Åkte dit och knallade in direkt när de öppnade dörrarna. Men när jag frågade om den specialkonstruerade DVD:n som KB hade sammanställt enbart för min skull, hittade man inte mig ens i sina register.
Jag hade sedan tidigare registrerat mig som forskare/författare hos högskolan och även fått min registrering godkänd av Högskolan Väst, detta var en grundförutsättning för att kunna nyttja denna specifika tjänst. På sätt och vis forskar jag och jag är även författare, så inget konstigt med detta. Men mitt namn hittade man inte, trots att man tittade på mitt körkort två gånger…
DVD:n innehöll en mängd gamla radioprogram, och från dessa program skulle jag plocka ut diverse information för mitt kommande artistlexikon gällande svensk musik. Informationen jag söker är i sin form, för all del väldigt fragmentarisk sett till totalen, men infon finns endast att få tag via detta forum. Egentligen ville jag ha tag i alla sända radioprogram (Europatoppen/ European Pop Jury) från en tioårsperiod, men det mesta har under åren blivit raderat, kasserat eller överspelat i olika omgångar. Endast ett enda komplett år, av de eftersökta, finns därför bevarat i KB:s arkiv, men eftersom ett i detta fall, är bättre än noll, fick jag nöja mig med vad som gick att få tag i.
Men när personalen fattade att det inte var lånekort som jag hade kommit för, utan en specialbeställd DVD från KB i Stockholm, fick jag prata med en annan person i ärendet. Det är alltid bra att lyssna på vad folk säger från första början, så att man vet vad saken gäller. Nej, redan här började jag förstå vart det hela lutade. Men nu fick jag alltså prata med någon som ändå hade lite koll och som även lyssnade på vad jag sa.
Men först var man tvungna att avhysa en person från den öronmärkta och låsta KB-datorn, för där det satt en kille med sin laptop och jobbade. Varför han satt just där, framgick inte, men han fick flytta på sig i alla fall. Sedan plockade man fram attiraljer som hörlurar, mus och tangentbord och sedan var det bara för mig att ta del av innehållet på skivan, trodde jag naivt.
Datorn såg konstig ut, för det fanns bara en skärm, ingen datorburk som brukligt. Därför trodde jag att skärmen endast var en satellit och att mediet skulle streamas från en annan dator, men så var inte fallet. Själva datorn var tydligen inbyggd i själva skärmen, inklusive DVD-läsare och all annat. Datorns enda egentliga funktion var att läsa dessa DVD-skivor och då behövdes ingen större kapacitet. Men eftersom jag inte fattade att både läsare och datorn var inbyggd i skärmen, förstod jag inte heller hur man skulle komma igång.
Jag blev därför tvungen att fråga hur man skulle starta skivan?
Det var bara att klicka på ikonen fick jag till mig.
Men där stod det 0 GB och inget innehåll verkade finnas på skivan.
Okej, men har du inte fått DVD:n då, frågade mannen?
DVD:n?
Nej, svarade jag, och kände mig samtidigt lite dum.
De hade ju sagt att det var klart, men det var det tydligen inte.
Båda två i bibliotekets reception hade trott att den andre hade plockat fram DVD:n, samtidigt som ingen hade gjort det. Själv visste jag inte riktigt vad som hände, eller vem som hade gjort vad? Eller hur allt fungerade? Som vanligt alltså!
Mannen stoppade i alla fall till slut in DVD:n och nu visade ikonen åtminstone att det fanns ett innehåll på skivan, alltid något!
Men så fort man klickade på ikonen, hände… ingenting. Ingenting alls!
Spelade ingen roll hur man än försökte, ingenting fungerade.
Helvete!
Vi återstartade datorn och loggade in på nytt… fungerade inte… tog ut och satte i DVD:n på nytt… fungerade inte… mannen hämtade ytterligare en person som skulle försöka reda ut vad som var fel… fungerade inte… hon upprepade allt som vi redan hade försökt med tidigare… fungerade inte.
Ingenting fungerade!
Man tog ut skivan och testade den i en annan dator (fast man fick egentligen inte göra så) och då fungerade DVD:n. Man satte åter in skivan i KB-datorn… fungerade inte… man testade en annan DVD i KB-datorn… fungerade inte den heller!
Ingenting fungerade!
Det var alltså KB-datorn som inte fungerade. Men denna dator hade man kollat upp några dagar innan min ankomst och då hade den fungerat, men inte nu.
Det gick varken kopiera, ladda ner, skriva ut, felsöka eller spara något på denna dator. Det gick inte göra någonting som går att göra på andra datorer, datorn var låst. Helt låst. Och så skulle det också vara.
Det enda som var möjligt att göra på denna dator, såvida man inte var datoradministratör, var att öppna och ta del på filerna på DVD-skivorna från Kungliga Biblioteket (KB). Ingenting annat gick att göra, vilket naturligtvis även omöjliggjorde en normal felsökning.
Det gick alltså inte ens att felsöka…
Denna speciella dator var endast avsedd för att spela upp beställt material som folk har fått kopierat från KB. Detta material fick av upphovsrättsliga skäl, endast konsumeras i just denna låsta KB-dator inne på biblioteket på Högskolan Väst. Den låsta KB-datorn kunde endast användas till just detta ändamål och ingenting annat. Absolut inget annat! Dvd:n fick av upphovsrättsliga skäl endast köra på just denna specifika och för ändamålet anpassade dator, ingen annan dator. Att byta till en annan dator hade varit enkelt i praktiken, men detta var helt förbjudet av juridiska skäl.
Den lokala IT-supporten hade naturligtvis semester och ingen annan fanns på plats för att ordna upp problemet.
Jag fick därför åka hem igen, med ett oförrättat ärende. De skulle höra av sig via mejl när problemet var åtgärdat och löst. De bad om ursäkt ett flertal gånger, men det var ju inte deras fel. Det var Murphys fel, men det kunde jag inte säga högt. DVD var framställd efter mina specifika önskemål och därför öronmärkt i mitt namn. Men som tur ligger den kvar ytterligare en tid, så bättre lycka nästa gång, får man hoppas.
(Nu har det gått ca 14 dagar, men ingen har ännu hört av sig, men semestern är förmodligen inte slut än, så jag får fortsätta att vänta. För plötsligt händer det… kanske!)
En skitdag, inget allvarlig men jävligt irriterande var det, men Murphy skulle även åka med till nästa ställe denna specifika dag.
Okej, jag åkte därefter till optikern för hämta ut mina nya glasögonglas.
Jag prenumererar nämligen på tre par glasögon hos en känd optikerkedja, och nu skulle jag byta ut samtliga glas i dessa tre par. Jag hade tidigare gjort en synundersökning och mina ögon hade ändrat sig sedan förra året. Glasen behövde alltså bytas.
Man beställde hem glasen, vilket skulle ta några veckor, och jag undrade om det skulle bli som förra året, då endast glasen till två par glasögon dök upp, samtidigt som glasen till det tredje paret blev restnoterade och försvann.
Det var tydligen något med pandemins härjningar i Frankrike. Men sedan försvann mina glas upp i tomma intet och trots upprepade påstötningar från min sida, dröjde det ändå två och en halv månad innan de andra glasen till slut dök upp.
Men då krävde jag att månadskostnaden skulle reduceras, vilket man då var tvungna att ta upp med företaget centralt. Men det gick till slut. Jag fick glasen till mitt tredje glasögonpar levererade och även en tillfällig, men reducerad, månadsavgift för dröjsmålet med glasen.
Men varför glasen hade försvunnit och varför ingen hade efterlyst mina glas gick aldrig få något svar på. Ingen visste någonting om någonting alls…
Men nu när jag kom för att få de nya glasen monterade, upptäcker man att glasen återigen fattas till det tredje paret. Ingen förstår heller varför man endast hade beställt till två par? Förra året var det en restnotering ställde till det, men i år hade man helt enkelt missat att beställa till tre par glasögon, trots att det var solklart att det gällde just tre par.
Men nu skulle glasen i alla fall monteras, vilket skulle visa sig ta en förfärlig lång tid. Jag fick därför gå iväg och göra annat under tiden, då optikern helt plötsligt ringde min mobiltelefon. Jag trodde att de nu skulle meddela att glasögonen var klara, men icke!
Nu låter man meddela att jag, de senast två åren har haft specialtunna glas monterade i mina glasögon, en tjänst som jag inte hade betalat för, vilket de verkade vara upprörda över. Men jag hade aldrig beställt denna tilläggstjänst, man hade alltså gjort fel här också. Men jag hade dock aldrig märkt något av detta och varför skulle jag?
Men eftersom jag inte var intresserad av att betala extra för att behålla dessa extratunna glas, skulle man genast gå tillbaka till standardglasen igen. Redan till det tredje paret, som ännu saknade glas, skulle dessa beställas. Jag lät nästan förstå att de nästan tyckte att jag hade dragit dem vid näsan, eftersom jag hade fått ett extra tillval utan att betala extra för det.
Men det var väl inte mitt fel att de hade beställt fel grejor?
Men det kändes nästan att de tyckte det. Precis som om jag skulle märka detta? Det är väl inte heller mitt jobb att hålla koll på dessa tillval? Nej, just det!
Dessutom betalar jag nästan 600 kr i månaden för tjänsten, vilket inte direkt är gratis, kan man tycka!
Sedan fick jag också veta att det minsann tar 30-40 minuter att slipa till och montera de nya glasen. Det skulle jag tydligen tänka på till nästa gång. Okej, tyckte jag, men hur skulle jag kunna veta det, när det bara står följande i ett sms:
”Hej! Dina glas har nu kommit till butik. Varmt välkommen in för montering!”
Det står ingenting om monteringstid, inpassning, slipning eller väntetid. Det kunde man väl i så fall ha skrivit i sms:et, kan man tycka, men icke!
Även detta verkade tydligen ligga på mitt ansvar att hålla reda på… suck!
Jag skulle i alla fall få en kopp kaffe under väntetiden, men kaffet glömde man givetvis bort att servera mig, så det fick jag aldrig.
Sedan när jag skulle godkänna utlämnandet av det enda glasögonparet som var klara, trots en väntetid på ca 50 minuter, skickade man iväg bekräftelsen till mejlen som jag har hemma, istället för via sms till den medhavda telefonen, som man alltid har använts sig av tidigare.
Denna mejladress finns inte i telefonen, även om jag kan få fram den vid nödfall
Samtidigt höll parkeringstiden på att rinna ut, samtidigt som det var minst 30 grader varmt i butiken. Stressen tilltog i kvadrat. Jag fick därför hastigt och lustigt godkänna det hela i deras kassadator istället, utan Bank-ID, ta kvittot och springa iväg med endast ett fixat glasögonpar av totalt tre möjliga. Kom halvspringande till min bil med ca en minut till godo, stressad och irriterad. Men så krångligt kan det bli när Murphy är på besök…
Veckan senare hämtar jag det andra glasögonparet eftersom jag antog att det hela var klart då. Jag talar då klart och tydligt om att bekräftelsen skulle skickas via SMS till telefonen jag hade i handen, telefonnumret hade de ju sedan tidigare. Ja, säger expediten och skickar ånyo bekräftelsen till mejlen i hemdatorn…
God Dag Yxskaft, minsann.
Fick åter gå bakom disken och signa det hela i deras kassaapparat.
Nu väntar jag bara på glas till mitt tredje par glasögon, som jag ännu inte fått, men naturligtvis får betala för…
Den Skogstokiga Bloggen 