När det går som tåget! (Eller: När Murphy ansvarar för tekniken blir tågordningen oftast en helt annan!)

Denna ”tåghistoria” inträffade endast ett fåtal dagar innan den föregående historien i bloggen. Lite omvänd ordning på berättelserna således, men så kan det bli ibland! Denna gång skulle jag resa med tåget från Öxnered mot Herrljunga för ett byte och sedan, vidare mot Stockholm!

Det var vinter och kanske 10-15 minusgrader när jag parkerade min bil vid järnvägsstationen i Öxnered, en bit från Vänersborg. Tåget anlände och jag gick på tåget och satte mig på en lämplig plats. Det var tidigt på morgonen och ganska lite folk med på tåget. Klockan tickade på, men tåget åkte ändå inte iväg och helt plötsligt hade det dragit 5 minuter över tiden, och tåget rörde sig fortfarande inte!

Vad är det som händer, varför åker vi inte?

10 minuter över tiden och vi var fortfarande inte igång!

Varför åker vi inte någon gång?

Men problemet var att järnvägsbron över Göta Älv i Vargön hade frusit fast i öppet läge och så länge problemet kvarstod, kunde vi inte åka någonstans alls egentligen!

Frustrationen steg vartefter tidsmarginalen gentemot tågbytet i Herrljunga minskade. Jag tror att tidsmarginalen från allra första början på låg runt 20-25 minuter någonstans och redan nu hade halva marginalen försvunnit, och det redan innan vi hade rört oss en enda meter! Bedrövligt!

Men till slut åkte vi i alla fall iväg mot Vänersborg, sakta, sakta!

I Vänersborg stannade tåget igen och givetvis skulle inte resan fortsätta förrän järnvägsbron i Vargön hade kommit på rätt plats igen! Det var fortfarande något problem som inte var löst…

Nej, det var ju både kallt och snöigt, och då ska ju givetvis ingenting i Sverige fungera …

Men till slut åkte vi äntligen iväg mot Vargön och Herrljunga, men nu var vi ca 18 minuter efter tidtabellen och det såg helt plötsligt väldigt dystert ut tidsmässigt, men hoppet fanns ju där trots allt och jag trodde nog att tåget kanske skulle försöka köra ikapp en del av den förlorade tiden!

Hoppet är ju som sagt det sista som överger en människa!

Men jag var dum och förstod inte bättre! För Murphy, min gamle antagonist, var ju med på resan! Käre gamle Murphy med alla sina hyss och rackartyg! Det borde jag ju ha förstått!

Tåget körde inte fort alls, snarare saktare än normalt, och klockan tickade ju på i alldeles för snabb takt!

Jag frågade tågvärden hur man hade tänkt att lösa situationen med anslutningståget i Herrljunga och han såg närmast frågande på mig när han svarade:

 – Lösa sig? Nä, vi kommer inte hinna fram i tid och tåget där kommer ju inte vänta på oss! Nej, det går inte!

Helvete i kvadrat, tänkte jag då!

Men hoppet fanns ju där ändå någonstans, om att vi skulle börja ta in lite tid, men när förseningen klockade in på 23 minuter, dog dock mitt sista hopp (och Murphy jublade samtidigt så högt han bara kunde!). När vi till slut var framme i Herrljunga hade Stockholmståget redan åkt i väg ungefär 7-8 minuter tidigare.

När vi var framme  hade vi till slut hamnat nästan en halvtimme efter tidtabellen. Bra jobbat!

Men innan dess, när jag hade insett att vi inte skulle komma fram i tid, blev jag tvungen att konfrontera tågvärden med stor tydlighet om mina krav! Jag tyckte faktiskt att jag hade en viss rätt att ställa vissa grundläggande krav på transportören, trots att totalt tre olika aktörer var inblandade i situationen (Trafikverket som ansvarade för tågbanan, Västtrafik som jag åkte med för tillfället, samt SJ som ansvarade för Stockholmståget).

Jag frågade hur jag nu skulle kunna ta mig till Stockholm, när mitt tåg redan hade avgått från Herrljunga?

Då sa han att jag kunde ta lokaltåget från Herrljunga till Skövde och sedan gå på nästa X2000-tåg till Stockholm i Skövde. Tågen stannade nämligen varannan gång i Herrljunga och varannan gång i Skövde!

Jag förstod att han inte såg några egentliga problem i situationen!

Men där var vi ju som sagt, inte riktigt överens i frågan!

Konsekvensen blev att jag skulle bli tvungen att leta upp ett lokaltåg i Herrljunga och ta mig till Skövde med detta, utan en giltig biljett, samt borda X2000-tåget och åka vidare till Stockholm, utan någon bokad sittplats och utan någon giltig biljett för just det tåget! I min biljett ingick ju även förtäring, vilket jag självfallet inte ville missa!

Jag såg nu ett stort berg växa upp framför mig, ett berg som jag nu skulle bli tvungen att bestiga, och  jag frågade därför tågvärden om det fanns någon personal i Herrljunga som skulle kunna fixa allt detta åt mig?

– Nej, det är helt obemannat, sa han då!

Precis som om detta nu var den naturligaste saken i hela världen?

Det mentala berget blev inte direkt lättare att bestiga efter detta svar, men då beslöt jag mig för att istället göra om berget till en liten kulle! Nu konfronterade jag istället tågvärden och talade om för honom att det faktiskt var hans uppgift att fixa detta åt mig, eftersom det inte var jag som hade strulat!

Jag var bara en resenär som hade råkat illa ut pga omständigheter som jag ej kunde råda över! Omständigheter som bara han kunde hjälpa till med att reda ut! Jag ställde naturligtvis mina krav på ett hyfsat och trevligt sätt, fattas bara annat! Det var ju inte tågvärdens fel att strulet hade uppstått!

Trevligt men bestämt!

Väldigt bestämt till och med!

Men ändå trevligt!

Jag menade på att jag varken ville, eller orkade att dra upp min livs historia för att lösa den uppkomna situationen, varken en (Herrljunga) eller två gånger (Skövde)! Risken att något skulle strula till sig rejält, såg jag som uppenbar möjlighet med tanke på en viss Murphy och alla hans påhitt!

Du får ringa och fixa detta åt mig, sa jag till tågvärden! När jag kommer ombord på lokaltåget i Herrljunga, samt kommer ombord på X2000-tåget i Skövde, ska det bara vara för mig att säga mitt namn och hänvisa till att tågvärden på detta tåg har ringt och förklarat läget! Var snäll och fixa detta åt mig!

Han förstod genast allvaret i situationen! Jag var ganska samlad, men ändå lätt upprörd över djävulen i alla detaljer!

Efter en stund, återkom han och förklarade att han hade uppfyllt mina önskemål till fullo och allt skulle nu fixa sig! Jag tackade för hjälpen, men var givetvis mycket skeptisk och gjorde mig beredd på att det skulle bli besvärligt det här…

Nu skulle jag med på tågen utan en massa tjafs och därmed basta! Nu var jag verkligen inte på lekhumör…

Men när jag till slut kom på tåget till Skövde så löste det sig nästan direkt, och jag såg nog väldigt bestämd och bister ut, så något tjafsande blev det inte! Nästan frustrerande bara det!

När jag gick ombord på Stockholmståget, blev jag dock tvungen att söka upp tågvärden för att få en sittplats, men inte heller där blev det något tjafsande! Jag fick en sittplats och även allt annat som ingick i biljetten!

Slutet gott, allting gott med andra ord!

Men på väg till min sittplats gick jag förbi mina fackliga kollegor som hade åkt med tåget från Göteborg och de såg faktiskt ganska förvånade ut!

De förstod inte hur jag helt plötsligt kunde vara på detta tåg, eftersom de visste att jag åkte med tåget som gick en timme tidigare, just för att det tåget stoppade i Herrljunga, vilket detta inte gjorde!

De satt där nu som fågelholkar och fattade ingenting, så lite skoj var det faktiskt.

Sedan fungerade ju allt normalt resten av resan, men nästa gång jag åkte blev det ju sju resor värre, men det har jag ju som sagt redan skrivit om i 2018 års sista blogg – som heter: ”Åkte till Stockholm, tog en öl & åkte sedan hem igen! (Eller: det gick som tåget, dvs det mesta gick fel, eller inte alls, men ölen var ju god!)”

skogstokig.blog/2018/12/31/akte-till-stockholm-tog-en-ol-akte-sedan-hem-igen-eller-det-gick-som-taget-dvs-det-mesta-gick-fel-eller-inte-alls-men-olen-var-ju-god/

Har ni inte läst blogginlägget från nyårsafton 2018, så gör gärna det nu, för de händelser som inträffade där skedde ca 1 vecka efter händelserna i detta blogginlägg! Även denna resa skedde tillsammans med gamle och goe Murphy, med alla sina hyss…

Folk brukar prata om att de har skyddsänglar som vakar över sig, själv har jag Murphy som lägger krokben för mig titt som tätt…

 

Åkte till Stockholm, tog en öl & åkte sedan hem igen! (Eller: det gick som tåget, dvs det mesta gick fel, eller inte alls, men ölen var ju god!)

Detta utspelade sig under en period i livet då jag fortfarande var väldigt fackligt aktiv och hade många fackliga uppdrag på min lyra! Denna gång skulle jag åka till Stockholm på en central löneförhandling och jag satt med i förbundets förhandlingsdelegation. Det var vinter, kallt och hade snöat! Jag åkte från Mellerud i Dalsland, ner till Öxnered (utanför Vänersborg), och sedan tåg till Herrljunga för ett byte till Stockholmståget!

Men väl nere i Öxnered var det helt folktomt, men det fanns i alla fall info om att tåget mot Herrljunga var inställt, men inget mer! En fastfrusen järnvägsbro, eller fastfrusna växlar, var tydligen anledningen (kommer inte riktigt ihåg vilket)! Tåget mot Göteborg var även det inställt, eller så hade det redan avgått, kommer inte ihåg, men det fanns i alla fall inget tåg att åka med! Inget annat heller, verkade det som!

Hur skulle jag nu kunna ta mig till Stockholm?

Ingen att fråga, men till slut kunde jag ändå fråga någon som trodde att en ersättningsbuss kanske skulle gå till Göteborg! Men var, när och hur? Nej, det visste ingen?

Men till slut kom det i alla fall en buss och jag frågade om den skulle gå till Göteborg och om vi då skulle hinna med detta tåg?

Nej, det tror jag inte, sa busschauffören!

Helvete, tänkte jag! – Men du kan väl ändå försöka, tyckte jag då?

Busschauffören körde sedan med hög hastighet ned mot Göteborg, det gick betydligt fortare än vad som var brukligt, så han försökte i alla fall!

Vi var nu två personer med på bussen som skulle med tåget till Stockholm, men det såg inte ut att kunna gå, klockan gick alltför fort!

Illa!

Jag fick chauffören att ringa till Centralstationen och försöka att få dem att hålla tåget några minuter, vilket de varken ville eller kunde till en början, men till slut gick man ändå med på att hålla tåget 2 minuter , men inte en sekund till! Vi fick även info om på vilket spår tåget stod, så att vi skulle kunna springa direkt dit! Stress, ja det var bara förnamnet!

Jag fick även busschauffören att släppa av oss mitt ute på en kraftigt trafikerad gata rakt utanför Centralstationen i Göteborg, ungefär snett utanför bussterminalen. Vi hoppade av mitt i gatan och sprang sedan som dårar mot angivet spår på terminalen, men kunde bara konstatera att vi hade missat tåget med en marginal som var mindre än 1 minut!

Surt! (Helvete på ren svenska!)

Fick sedan gå till kundtjänst och fråga vad jag nu skulle göra, felet var ju knappast mitt? Hjälp mig!

Fick då sitta i Loungen i en timmes tid och dricka gratis kaffe tillsammans med diverse kostymklädda resenärer och sedan ta nästa tåg till Stockholm!

Åkte sedan med detta tåg till Stockholm och kände då att jag även höll på att bli sjuk, började hosta, snora och hade förmodligen feber! Självklart var det inte nog med allt strul, jag skulle få detta på köpet också!

På tåget satt jag sedan mittemot en knepig tjock gubbe som stirrade på mig nästan hela tiden, men han gick tack och lov av i Skövde. Märklig gubbe som satt och råstirrade på mig hela tiden, ända från Göteborg och upp till Skövde! Så fort jag tittade upp från tidningen jag läste, stirrade han rakt in i mina ögon, hela tiden och varje gång! Kändes obehagligt!

Kom sedan till Stockholms central och skulle vidare till mötet på Blasieholmen, men då tog jag en taxi, behövde ju komma snabbt fram, dessutom betalade ju facket alla mina utlägg för resan, så det var ju lugnt!

Efter en taxiresa på ca 20 minuter var jag framme, tyckte väl att det tog lång tid, men det spelade väl inte mig någon roll, det var ju inte jag som betalade i slutändan i alla fall!

Gick in i huset och möteslokalen, som visade sig var helt tom, tydligen hade alla gått i väg för att äta, men vart man hade gått, det visste jag inte? Fick sitta och vänta i 50 minuter tills alla kom tillbaka, och då fick jag reda på att mötet och förhandlingarna var ajournerade, så det var ju bara att åka hem igen!

Suck!

Jag hade alltså varit på resande fot i fem timmar, helt i onödan, och nu började jag känna mig allt sämre och sämre, med elak hosta och hög feber i kroppen! Hade säkert en temp på 39-40 grader, för jag var verkligen inte frisk!

Men vi gick tillbaka mot Centralstationen och en pub för att i alla fall ta en öl! Promenaden tog ca 15 minuter och avståndet var kanske 1 km, vilket förstärkte känslan av att ha blivit rejält lurad i samband med taxiresan, men som sagt – inte mina problem!

Gick sedan till Centralstation, bokade om hemresebiljetten. Gick sedan kraftigt feberrusig och satte mig på tåget som var skyltat till Göteborg och pustade ut! Nu satt man äntligen på tåget och kunde pusta ut, trodde jag naivt!!

Då skyltade man om tåget från Göteborg till Västerås!!!

Västerås? Tåget jag satt på skulle till Västerås!

Fel tåg!

Fel linje!

Panik!

Kände mig väldigt sjuk och hade säkert kraftig feber, och nu kändes allt väldigt tungt! Nästan övermäktigt!

Men jag fick ta min väska och rusa ut till närmsta informationstavla för att se var Göteborgståget stod, naturligtvis på andra sidan av terminalen, längst bort från där jag befann mig. Jag hade dessutom endast 8 minuter på mig!

Det var säkert minst 500 meter att ta sig! Upp och ner för trappor och längs korridorer, men det var bara att börja springa allt man orkade. Fanns ju inget annat alternativ!

Där kom jag springande som en dåre, svettig med glansiga ögon och en dimmig blick, flåsande som en påtänd och rabiessmittad noshörning.

Centralstationen var ju full av folk, men folk flyttade faktiskt på sig när jag kom springande. Men pga febern och stressen såg jag förmodligen ut som en galen påtänd knarkare, när jag kom springande där med min stressade och flackande blick, hostande och med ett svettigt ansikte!

Inte konstigt att folk flyttade på sig! Skulle jag också ha gjort!

Nådde dock fram till rätt tåg med ca 2 minuter godo och sedan hände inte så mycket mera under denna resa, men med facit hand så hade jag åkt bil, buss, taxi och tåg under en tidsrymd av ca 9 timmar under en dag, bara för att ta en starköl på en krog i Stockholm.

Det blev en väldigt dyr öl, men som sagt, det var ju inte jag som betalade… jo, ölen betalade jag, men inte det andra! Och förresten – ölen smakade helt underbart…