Detta spökhus som ligger mitt ute i ingenstans inger förvisso spökkänsla vid blotta åsynen. Lyssnar man sedan på personalens skrönor, läser tidningsklipp samt i gästböckerna om alla möjliga och omöjliga spökerier, så är detta fullt tillräckligt för många individer som då naturligtvis ser spöken i varje vrå. Tror man dessutom på de faktatavlorna som fanns om varje rums specifika spökspecialitet, samt läste boken som handlade om Borgvattnets historia, så kan väl inte paniken och kallsvetten vara långt borta hos många lättskrämda och godtrogna besökare? Har ju själv lidit svårt av rädsla för mörkret (och vad som kan finnas i mörkret) i unga år, och min fantasi har det heller aldrig varit något fel på, så jag förstår detta till fullo!