Den kassa kassörskan får betala priset! (Eller: Att handla rätt när det blir fel, är inte alltid så lätt!)

Detta inträffade för ca 20 år sedan, då jag var nere på dåvarande LL-Livs i Trollhättan och handlade. Då fick jag vara med om en konstig upplevelse, minst sagt! Jag hade storhandlat och eftersom jag betalade med kontanta medel vid denna tidpunkt, så försökte jag alltid räkna ut i huvudet vad det hela skulle kosta på ett ungefär! Jag minns att jag reagerade över att det blev så pass mycket dyrare än vad jag hade räknade med, därför gick jag igenom kvittot extra noga efter att jag hade betalat, för att se varför det hela hade blivit så dyrt!

Det är nu jag får se något märkligt på kvittot, något som faktiskt får mina ögonbryn att åka upp en bra bit i pannan, för där står det på pränt: 2 st, skivat formbröd a 149 kr!

Jag hade alltså fått betala totalt 298 kr för två limpor med skivat vitt bröd!

Va.!?

Inte klokt på något vis alls, men det måste ju vara fel på prismärkningen eller våldsamt felslag i kassan… eller?

Men ett så pass uppenbart fel kan väl inte vara alltför svårt att få åtgärdat, det var i alla fall vad jag enfaldigt och naivt trodde?

Det hela utspelade sig veckan före midsommarhelgen och kassakön var därför extrem lång, en kö som jag tyvärr var tvungen att bryta mig tillbaka genom, med kundvagn och allt, något annat alternativ stod inte tillbuds och någon extern kundtjänst fanns inte tillgänglig.

Ur vägen… här kommer jag tillbaka baklänges i kön, med kundvagn och allt!

Jag trängde mig i alla fall tillbaka mot kassan, bara för att få en snabb korrigering av felet och kanske en ursäkt till och med! Bara denna bakåtgående åtgärd från min sida skapade en hel del sura miner i kassakön, men de skulle snart få anledning till att bli ännu surare… Jajamän, mycket surare!

Jag redogjorde för kassörskan vad jag hade att anmärka på och ville givetvis ändra priset på limporna och få pengar tillbaka, en begäran som vilken normalbegåvad människa som helst på denna jord hade sett som en sund och rimlig begäran i sammanhanget. Vad kunde nu gå fel, kunde man ju undra? Ja, i princip allting, typ…

I kassan sitter nämligen den mest ointelligenta och mest bångstyriga människa på hela det västra jordklotet, drottningen av idioter, fåntratt de luxe eller typ brain dead extra allt! Nu skulle mitt tålamod prövas till bristningsgränsen, för nu pratade jag med amöbornas hjärndöda psykodrottning de luxe!

Jag hade alltså betalat 298 kr för två limpor, istället för det normala priset på 29:80 kr! Som alla normalbegåvade personer på jorden förstår, kostade då varje limpa 14 kronor och 90 öre styck – INTE 149 KRONOR STYCK!

Jag ville alltså ha tillbaka 298 kronor – 29:80 = 268:20 kr!

Ganska lätt att förstå, till och med kattens uppätna mus skulle ju begripa detta…

Det har blivit fel här, jag har betalt 149 kr styck för två limpor istället för 14:90 kr, så jag vill ha lite pengar tillbaka” var väl ungefär det jag sa till kassörskan!

Men kassörskan såg ju inte problemet och vägrade därför att korrigera priset…

Vafalls?

Va… först trodde jag att hon skojade med mig, men det gjorde hon verkligen inte, för hon trodde på allvar att limporna kostade 149 kr styck och därför vägrade hon att betala tillbaka några pengar. Jag försökte dock hålla mig någorlunda sansad, för trots allt trodde jag ju att det bara var ett konstigt missförstånd och att hon bara hade missuppfattat, hur detta nu skulle ha gått till?

Jag upprepade därför min begäran ett flertal gånger utan att hon ville hjälpa mig!

Ett beslut som nästan fick mitt huvud att explodera av rent raseri! Nu uppstod ett högt och ljudligt gräl mellan mig och kassörskan och jag tror att jag faktiskt ifrågasatte hennes intelligens ett flertal gånger, kanske inte helt optimalt att fråga en människa som man är i en öppen konflikt med, om hon är helt jävla korkad i huvudet, eftersom hon inte förstår det uppenbara problemet?

Men hon vägrade konsekvent att gå med på några som helst eftergifter, för hon såg fortfarande inte felet… så hon var ju uppenbarligen helt idiot i huvudet! Vad finns det egentligen för alternativ? Inget!

För hon hade nu sprängt alla gränser för hur dum i huvudet en människa kan bli, denna kassörska hade sprängt idiotvallen med råge och det är faktiskt helt ofattbart korkad hon var, måste vara snudd på världsrekord…

Då försökte jag istället få med mig henne ut i butiken för att visa mig var dessa dyra limpor som kostade hela 149 kr styck, fanns någonstans, och då kunde vi ju även kontrollera prislappen på hyllkanten samtidigt, hon och jag, för att se vem som egentligen hade rätt av oss två? Mitt tonläge var nu mer än högt och hela kassakön såg nu mer ut som en uppretad mobb…

Den, redan sedan tidigare, långa kassakön var nu ännu längre och folk såg allmänt uppretade ut, där de stod, svettiga och väntade med sina överfulla kundvagnar. Men det var ändå ingen som vågade yttra sig gentemot mig, det skulle jag nog inte heller ha gjort om jag hade stått där i kön. För jag var nu riktigt jävla förbannad, som vi säger på ren svenska, vilket både hördes och syntes på stort avstånd. Ibland kan sinnet rinna till och detta var ett sådant tillfälle!

Men nu började läget bli både obekvämt, utsatt och obehagligt för kassörskan och hon såg ju också den långa uppretade kassakön och någonstans i detta läge resignerade hon en smula, nej inte så att hon erkände att det hade begåtts ett fel, utan snarare så att hon uppfattade hela situationen som både hotfull och besvärlig. Men hon (den hjärndöda amöban till kassörska) vägrade fortfarande erkänna att ett fel hade begåtts.

DET ÄR HELT OFATTBART ATT MAN INTE KAN BEGRIPA DETTA, HUR KAN MAN INTE FATTA DETTA?

Limporna i fråga hade jag redan plockat upp och visat upp för henne, men det hjälpte inte, och jag hade ju även försökt få henne med ut i affären för att hon skulle visa mig var dessa extremt dyra limpor låg, vilket hon också vägrade och någon slags mental låsning hade nu infunnit sig hos henne!

Hon var synnerligen besvärad av situationen, men vägrade resolut att erkänna att ett fel hade begåtts och det hela var absurt på alla sätt och vis! Det var som en Monty Python-sketch på TV, där folk spelar idioter och dårar, och man sitter där i Tv-soffan och skrattar åt det hela, men detta var verkligen inte roligt… En idiot till dåre i verkligheten är sällan lika rolig som en i fiktionens värld, det kan jag verkligen lova er!

Mitt tonläge var nu både högt och ansträngt, när jag rakt ut undrade om hon verkligen var så korkad att hon trodde att det fanns några limpor i affären som kostade 149 kr styck? En fråga som inte besvarades! Sedan tyckte jag att hon bara kunde betala tillbaka pengarna som jag hade betalt för mycket, men hon vägrade fortfarande konsekvent att göra detta!

Något argument fanns inte, hon bara vägrade…

Jag höll nu på att explodera av ilska (och alla säkerhetsventiler stod nu fullt öppna i skallen min) och i kassakön började en lynchstämning så smått ta sin början och det var inte mig de ville lyncha, utan den idiotiska kassörskan som verkade ha lika hög IQ som en amöba som hade sniffat loss på thinner, skulle ha haft!

Den franska revolution var en stilla vindpust mot vad som höll på att ta form här…

Hela kassakön hörde min högljudda argumentation och min ilska gick ju heller inte att ta miste på och till slut skrek jag i princip följande till henne:

Nu vill jag prata med din chef, för nu får det fan i mig vara slut på idiotin, ropa hit chefen, för nu är det nog!”

Någonstans här började hon så smått förstå att chefen nog inte skulle ställa sig bakom henne i konflikten och först nu verkade hon bli skrämd av situationen!

Att jag var arg som ett bi, nej det brydde sig hon inte om!

Att det mer eller mindre var upprorsstämning i kassakön, nej det brydde sig hon inte om!

Att all logik, sans och vett, pekade på att jag hade rätt och hon fel, nej det brydde sig hon inte om!

Att en limpa inte kan kosta 149 kr och att jag därför borde få pengar tillbaka, nej det brydde sig hon inte om!

Men att konfronteras för sin chef, inför öppen ridå, det brydde hon faktiskt om, och detta ville hon inte!

Någonstans fanns det alltså en gräns, även för henne…

Nu hade hon inget annat val än att betala tillbaka mellanskillnaden på det felaktiga beloppet, vilket tydligen sved i hennes själ! Och efter ett antal feltryckningar på kassaapparaten och ett utryck av allmänt missnöje från hennes sida, fick jag till slut tillbaka mina 268 kronor!

Men hon verkade fortfarande anse att inget fel hade begåtts, och man undrar ju om man hade extrabemannat kassorna inför midsommarhelgen med folk från ett mentalsjukhus… man undrar ju?

Då var det nästan som om kassakön applåderade, nästan! Det hade de säkert gjort om de inte hade varit så pass uppretade, men någon ursäkt från kassörskan fick jag aldrig. För i hennes värld hade ju inget fel begåtts, trots att hon till slut betalade tillbaka 268 kr till mig!

Svårt att få ihop den logiken…

Sinnessjukt är ordet!

Har nog aldrig råkat ut för någon så idiotisk och otrevlig kassörska, varken förr eller senare! Hon stod verkligen i en klass för sig själv och gav orden inkompetens och idiot en ny innebörd, minst sagt!

Men att man ska behöva stå och argumentera i över tio minuter över något sådant här, är ju helt absurt, och till och med en lobotomerad kloakråtta hade ju förstått det idiotiska i det hela, men inte hon… där och då var det nästan som om man tappade allt hopp om mänskligheten, för är folk så här dumma i huvudet, då är det ju lika bra att lägga ner…

I normala fall skulle ju denna konstiga historia ha slutat här och nu, men det blev faktiskt en liten twist på historien i efterhand, som gjorde att jag ändå kunde känna att någon form universell rättvisa ändå hade skipats! Ytterligare fel skulle därför snart begås…

Ett par veckor senare var jag inne i samma affär och handlade igen, denna gången var det endast några få saker som jag inhandlade, kommer inte ihåg vad exakt, men jag tror det gick på lite drygt 200 kr och jag betalade med två 100 kronors sedlar och en 50-lapp, skulle därför få tillbaka några tior i växel, men det var då det hände…

I kassan satt ju (hör och häpna!) samma kassörska som gången innan, och nu kände hon väl igen mig sedan tidigare och blev väldigt nervös. Jo, jag hade även jag sett att det var hon som satt i kassan, men det var för långa köer för att det skulle vara någon vits att helt plötsligt byta kö, så därför stod jag kvar i samma kö, för denna gång hade jag ju inte handlat speciellt mycket och nu kunde det ju knappast bli fel, eller…

Nu blev kassörskan riktigt nervös och istället för att få tillbaka några tior så snurrade hon till det rejält, men så här många år i efterhand kommer jag inte ihåg exakt hur mycket pengar jag fick tillbaka, men som jag kommer ihåg det hela, gick jag därifrån med helt gratis mat, samt 150 kr i extra fickpengar, det är mina absoluta minnesbilder från händelsen!

Först fattade jag inte varför jag fick tillbaka denna konstiga summa, men allvarligt märkt av den tidigare händelsen, så sa jag inget…

Jag var fortfarande var lätt uppretad av händelsen från förra besöket och nu sitter samma människa och gör ett kardinalfel åt totalt motsatt håll, förmodligen känslomässigt påverkad av att det var jag som stod där, för mitt utseende kom hon alldeles säkert ihåg sedan sist. De flesta brukar komma ihåg hur jag ser ut och det blir ofta lite ”alla känner apan-syndromet” över det hela av orsaker jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Nu uppstod det naturligtvis en inre konflikt mellan mitt onda- och goda jag, skulle jag påpeka felet och betala tillbaka pengarna eller skulle jag ge tillbaka för gammal ost? Känslomässigt var jag ännu inte återställd från förra besöket, så jag tog pengarna och gick.

Jo, jag gjorde faktiskt det!

Ingenting jag är stolt över direkt, och givetvis fick jag dåligt samvete i efterhand, men just där och då, tyckte jag nog att det ändå var rätt åt henne och att synden straffar sig själv till slut! Det var så jag tänkte och det var därför det blev så!

Detta är nog den enda gången jag har gjort på det här sättet, alla andra gånger senare i livet har jag, alltid utan undantag, sagt till då jag råkat få tillbaka för mycket växel och det har ju hänt några gånger under åren, men inte här och då…

Kassörskan fick nog ersätta avvikelsen från egen plånbok kan jag tro, men är man så urbota inkompetent, ja då ska man nog byta jobb och visst är det mänskligt att fela, men hon var snarare ett mänskligt fel hela hon, helt fel kvinna på helt fel plats, oavsett vilken kassa hon satt i!

Det blev garanterat dyra lärpengar för henne, men jag lämnade i alla fall affären betydligt gladare denna gång, men i gengäld fick jag dras med ett skavande samvete under ett bra tag.

Detta kanske inte var min bästa stund i livet, men beslutet togs ju i affekt, men idag hade jag med all sannolikhet lämnat tillbaka pengarna, tro det eller inte, jag är ju en ärlig person trots allt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s