Hade ett lager på lager, men det rullade ändå inte på! (Eller: Varför tro att något ska hålla mer än 5 år?)

Version 1:2!

Tidigare i höst blev jag tvungen att byta hjullager fram på min Volvo V70 från 2013! Köpte en ny lagerhub (vilket betyder hjullager på rikssvenska) hos Mekonomen för 1 800 kr för att försöka byta själv. Är ju van att skruva och hjullager har man ju bytt några stycken tidigare i livet, så detta skulle väl inte vara något problem, eller? Ja, vad tror ni?

Men bara för att byta ett hjullager på en modern bil krävs att bromsskivan, bromsoket, sadeln (nej, ingen sådan sadel, pucko!), styrstaget, länkarmen och stötdämparfästet, dvs fjäderbenet, (och fan och hans mormor) demonteras. Sedan ska hela fjäderbenet i sin tur separeras från drivaxelns splines (jo, det heter så) och sedan krävs att man även kan pressa loss hela skiten, dvs lagerhuben, från själva fjäderbenet (ja ja, där försvann den sista läsaren – hej då!)

Men det hela misslyckades kapitalt, eftersom gängorna på muttern till styrstaget omgående skar ihop (vilket tog ca 1½ timme och  etthundratjugofyra svordomar att fixa till), dessutom hade bulten till stötdämparen rostat fast och hylsan kuggade över direkt vid första försöket att demontera, så det var bara att ge upp! Hade tyvärr inte verktygsresurser för att fortsätta arbetet. Nu var vi upp i etthundrasextiofyra svordomar!

Men det skall ni veta – Det är aldrig för sent att ge upp!

Jag låg dessutom ute på gatan och skruvade, vilket inte är optimalt på något som helst sätt och vis! Och det som började som ett skyfall, slutade med ett vredesutbrott!

Fick till slut ändå monterat ihop det hela igen efter totalt 4 timmars slit helt i onödan och Bilia i Stenungsund fick istället byta lagret för en ringa kostnad av 4 600 kr (trots medtaget lager)!

Det var ett paketpris, fick jag höra! Det innebar säkert att lagret ingick i priset, och så kommer jag (som en idiot) och lämnar in ett eget lager, vilket innebär att det lager de hade på lager, fick ligga kvar på lagret! Nej, jag vet faktiskt inte, utan nu hittade jag ju bara på… Ja, det sista alltså!

Suck!

Förr kunde man byta hjullager på en halvtimme med hjälp av en stor skiftnyckel, en skruvmejsel, en tång och några andra vanliga verktyg, man behövde inte demontera mer än själva hjulet, en fettkapsel, en saxpinne och en stor mutter, sedan var det bara att pilla ut (yttre) lagret, nu går det inte att göra, utan att först demontera halva bilen! Max tjugotvå svordomar blev det, inte fler!

lager

Suck igen!

Tidigare hade jag även ett mystiskt fel som spökade under ett års tid, där motorn vid ett flertal tillfällen gick ner i skyddsläge under körning! Detta innebär att motoreffekten stryps och att motorn blir orkeslös (ungefär som föraren då!) Inget farligt i sig, men inte speciellt optimalt ute i trafiken där omkörningar och branta backar genast blir problematiska omständigheter! Det blir därmed svårt på ren svenska!

Bilen hade varit inne på ordinarie service, utan att felet upptäcktes (naturligtvis!), samt även inne på en specifik felsökning för just detta fel, men felet kunde ändå ej hittas (självklart), vilket ändå kostade 800 kr (klart som korvspad), och dagen efter var felet där igen (jajamänsan)!

Undrar var korvspadet kom ifrån…?

Under detta år misstänkte att jag hade bakterier i bränsletanken (ju, det är sant) och efter byte av ett helt tätt och igenslammat bränslefilter försvann ju larmet för ett tag!

Hade även loss och rengjorde filtret flera gånger och efter varje gång försvann felet. Jag hällde även i medel för borttagning av vatten i bränsletanken, samt medel för att bränna rent partikelfilter, samt byte av bränslefilter ytterligare en gång!

Kanske var det fel att göra så, men då felet ändå försvann varje gång, så var det i alla inte hel fel, eftersom felet försvann (Om någon förstod detta är kommentarer överflödiga och om någon inte förstod, likaså!).

Varje åtgärd verkade ta bort larmet och problemen tillfälligt (från någon vecka till några månader), men det kom alltid tillbaka trots allt! Lite som herpes alltså…

Det fanns ju skit och vatten i tanken, men det verkade ändå inte vara det primära felet!Jo, det är fortfarande bränsletanken på bilen vi pratar om, inte grannens septiktank (skittank på svenska!).

Vid bilservicen året efter (juni 2018) så upptäcktes dock totalt 32 felkoder för olika saker. Men det mest specifika felet var en defekt sensor till turbons intercooler, och denna givare fick bytas förstås och felet försvann.

Verkstaden dreglade givetvis och ville åtgärda alla felkoder till ett fast paketpris a 1500 kr… Nej, nu ljög  jag en smula.. Förlåt, ska aldrig hända igen!

Givaren kostade typ några hundra, men eftersom hela fronten fick demonteras på bilen för att komma åt att byta sensorn, gick det hela ändå på runt 2 500 kr! Men detta är faktiskt sant, tyvärr!

Givetvis fick jag betala för felsökningen också (naturligtvis), vilket är lika med att plugga in ett elektroniskt instrument i en kontakt i bilens kupé och sedan läsa av felkoderna i displayen. Detta ingår då ändå i serviceprogrammet, men ta extra betalt för att det helt plötsligt visar någonting på displayen, ja det har de inga problem med! För bilfirman är det rena festen varje gång en kund kommer in med sin bil, party, party – minst sagt!

Åter suck!

Förr var Volvo lika med kvalité, men nu är det inte mycket kvar av denna vara!

Volvo är ju latin och betyder ungefär ”Jag rullar”, men skulle borde nu istället betyda ”Jag strular”.

Att äga bil idag innebär att man är hatad av alla miljövänner, men älskad av alla som jobbar på bilverkstad! Den gemensamma nämnaren är dock är att alla vill ta dina pengar!

Tandläkaren som Gud glömde – 2½ år senare! (Eller: En lång, infekterad och utdragen historia utan slut!)

Igår var jag åter hos tandläkaren, förra gången jag var där blev jag utsatt av en arrogant och otrevlig tandläkare som gjorde allt i sin makt för att få dra ut en frisk tand i min mun. Denna gång 2½ år senare fortsätter historien och samma tandläkare läser i min journal att jag hade problem med en tand förra gången jag var där! Problemet var ju bara det att de aldrig upptäckte någonting förra gången, inte förrän jag påpekade att jag hade tappat känseln i en tand, samt att jag hade en tandficka fylld med var. Men då drog det hela igång…

Men ingenting av detta upptäckte tandläkaren självmant förra gången, man såg inte heller någon avvikelse på röntgenbilden innan jag sade något. Men sedan ändrade tandläkaren attityd fullständigt och gjorde istället allt i sin makt för att få dra ut tanden och jag blev i princip idiotförklarad när jag vägrade göra detta!

Denna gång var tandläkaren dock betydligt trevligare, tog i hand och kallade mig vid förnamn osv. Men sedan var det samma fokus på tanden igen!!! En tand som har varit helt problemfri nästan i 3 år, men nu tog man omgående en extra röntgenbild, som inte visade något!

Då tog man ytterligare en bild, som inte heller visade något!

Då tog man en tredje bild, som visade något… men vad den egentligen visade vet jag inte riktigt!

Men jag fick i alla fall titta på röntgenbilden från 2015, kontra den tagen igår, och kunde inte se någon stor skillnad överhuvudtaget. Tandläkaren pekade på bilden för att visa på den enorma förändringen som jag inte kunde se, och jag sa då:  ”det har ju inte hänt mycket på nästan 3 år”!

Men det var inte rätt svar, för tandläkaren påpekade nu att jag hade en inflammation i tandroten och att tandbenet höll på att ätas upp av bakterier nere i tandroten… Men vänta nu… stopp och belägg!

Stopp, stopp, stopp!!!

Jag hade alltså en inflammation i tandroten och fick reda på att penicillin inte kunde ta bort bakterierna i tandroten, och även om det hade kunnat det, brukar det ändå alltid bli värre efter!

Bakterier, penicillin och inflammation?

Ja, i sin iver över att försöka övertala mig så faller man själv omgående ner i den grop man håller på att gräva! Inflammation är ju en effekt av att kroppen immunförsvar reagerar, medan en infektion är ett angrepp av bakterier… vilket av detta som jag hade är dock okänt?

Hon pekade därefter på en annan del av röntgenbilden för att förstärka det hon sa, men jag vet fortfarande inte vad jag skulle kunna uttyda av bilden, som sagt, jag är ingen tandläkare eller ens expert på röntgenbilder. Det enda jag kunde se att det var måttliga förändringar mellan bilderna, men för övrigt vet jag inte mer än vad tandläkaren försökte sälja in!

Argumentationen gick hela tiden ut på vad som skulle hända och vad som måste göras nu! Trots att det inte fanns tillstymmelse till något problem överhuvudtaget! Allt verkade åter gå ut på att övertala mig, och mina motargument viftades bort eller besvarades överhuvudtaget inte!

Tandläkaren konstaterade dock att tandroten var död och ville borra ur hela tanden och rensa alla kanaler i tanden, för att sedan rotfylla tanden, då ”kanske” skulle det bli bra?

Men att göra något som inte är fel bra igen känns ju bara fel!

Död, död, död!

Tanden var död – punkt!

Men hur visste tandläkaren att tandroten var död?

Hur kunde man veta att hela tanden var död, utan att man hade gjort en riktig undersökning, det vet jag inte?

Man har bara kollat på en marginell förändring på en röntgenbild, som lika gärna kan visa en naturlig åldersförändring och sedan dragit en slutsats utifrån detta!

Man tror att tanden är död, men vet det gör man inte!

Men nu gjorde man i alla fall ett sensibilitetstest på tanden, vilket är ett elektriskt test av känseln i en tand. Men detta gjordes endast för att övertyga mig om att tanden var död och inte för att säkerställa en prognos!

Hur vet jag detta?

Jo, genom att lyssna på konversationen mellan tandsköterskan och tandläkaren, samt att googla på det hela i efterhand!

Man gjorde inga andra jämförelsetest med andra friska tänder, som man ska göra, dessutom var man noga att testa på själva plastfyllningar, som kan isolera och undergräva för ett korrekt test! Jag vet att jag reagerade på att man inte gjorde testet på samma sätt som man hade gjort tidigare, detta tyckte jag var märkligt!

Dessutom var man noga med att använda den svagare testvarianten, i jämförelse med de andra två gångerna man hade gjord detta fullskaligt test på tanden.

Hur vet jag detta?

Jo jag hörde ju sköterskan fråga tandläkaren med sina facktermer, men jag hörde trots detta, hur hon fick order att förbereda för det mindre och svagare testet, istället för det normala stora som skulle vara mer relevant om man hade velat testa tandens känsel på ett seriöst sätt! Det kändes som om man medvetet gjorde ett bristfälligt test bara för att övertyga mig att göra denna åtgärd på tanden som i sin tur skulle kosta många tusen kr att utföra (kanske 5 000-10 000 kronor).

Mycket pengar!

Men jag har ju bevisligen känsel i tanden, så testet var uppenbarligen helt felaktigt utfört! Men de var nu helt säkra att på att min tand är helt död, bara pga en tandficka samt en diffus röntgenbild!

Tycker även att det är märkligt att man stoppar ner en sticka rakt ner i tandficka och sedan röntgar enbart för en ökad visuell bildeffekt, utan någon som helst annan praktiskt funktion, ett grepp något som fick den döda tanden att smärta till flera gånger efter avslutad undersökning!

Men om man har problem med inflammation eller infektion i tänder eller tandrötter, så brukar personer med dessa problem få kraftig smärta, svullnad eller kraftig feber. Är tandroten död, är däremot hela tanden helt utan känsel och detta innebär att man till och med kan rotfylla helt utan bedövning, eftersom tanden är död och utan helt känsel!

Men jag har ju känsel i tanden (förutom vid det märkliga och mitt tycke helt felaktiga sensibilitetstestet), har inte heller någon smärta i eller runt omkring tanden, dessutom finns ingen svullnad och jag har definitivt ingen feber! Absolut ingenting tyder därmed på att tanden är inflammerad, infekterad eller död!

Det knepiga är dock att förra gången jag var hos tandläkaren var huvudteorin att jag hade en spricka i tandroten, en teori som tydligen nu var helt död och begraven! Förra gången var det bara detta som gällde, men nu var tanden inflammerad med bakterier (?) och dessutom helt död! Ingen spricka längre, för detta hade man ju kunnat utesluta helt via röntgenbilden!

Anledningen till att de nu ville borra ur hela tanden, rensa alla kanaler och sedan rotfylla hela tanden, var att jag kunde få ont annars (varför inte gå till tandläkaren då i så fall?), att tandbenet kunde gröpas ur över tid (det löser vi väl när det är ett problem i så fall?) eller att jag kunde få blodförgiftning av bakterierna i den döda tandroten (en lös hypotes utan vetenskaplig bäring i mitt fall)! Bakterier som man inte ens bekräftat att de existerar eftersom man inte har tagit något prov, ingen biopsi, ingenting!

Men om jag går till läkaren för ett skavsår, inte fan amputerar de hela foten eftersom jag rent hypotetiskt kan få kallbrand i foten! Men hos tandläkaren…

Men det verkar ha blivit en stor principsak det här och det verkar störa dem oerhört att jag bestämmer över min egen mun och min egen plånbok! De tyckte att jag skulle gå hem och fundera över vad jag ville göra, men varför ska jag göra något överhuvudtaget när jag inte har några problem. Får jag värk eller problem löser vi väl det då, inte nu!

tand

Om detta fortsätter, så får jag väl lämna Folktandvården för ett privat alternativ, för så här kan jag ju inte ha det vid varje besök!

Se även förra inlägget i historien: Tandläkaren som Gud glömde (Eller: Det här kunde ha blivit en utdragen historia!)

Resan ner till Svenskt Rockarkiv i Hultsfred! (Eller: Urladdningen som höll på att stjälpa en hel fotoexpedition)

Detta är en händelse som utspelade sig för ca 4-5 år sedan! Jag hade då bokat in ett besök hos Svenskt Rockarkiv nere i Hultsfred, Småland. Anledningen till själva resan var att jag höll på med grundläggande research till min kommande faktabok gällande musikfester och festivaler i Sverige under en 20 års period, ”Svenska Festivaler & musikfester 1966-1986!”. Samma bok som jag håller på att slutföra just nu! Finns det något om Sweden Rock i denna bok, undrar ni då! Jo, en liten koppling finns faktiskt!

IMG_3044

Jag hade på förhand avtalat ett datum med arkivarien nere på arkivet, och de hade även plockat fram en massa material till mig. Det var pärmar, tidningar, tidningsklipp, affischer, planscher, föreningsmaterial, årsredovisningar och mycket annat. Besöket grundade sig ju på Rockparty och deras musikfestivaler, konserter och galor i Hultsfred fram till den stora festivalen 1986! Mängder med grejor som man hade plockat fram och sorterat ut enbart inför mitt besök. Jag fick även en guidad rundvandring av arkivchefen och sedan fick jag hålla till i forskarskrubben på övervåningen, så länge jag ville.

De erbjöd sig även att vara kvar längre än som var brukligt enbart för att jag skulle hinna utföra mitt arbete.

Jag hade gått upp tidigt och sedan kört de drygt 30 milen ner till Småland, och jag hade med mig 2 kameror för att kunna dokumentera alla hundratals papper, tidningar och bilder som fanns där.

Allt var förberett och nu kunde ju ingenting gå fel…

Kamerorna hade fulladdade batteriet, så såg det i alla fall ut när jag hade kollat dem dagen före, samt ett nyligen laddat reservbatteri.

Men… jo resan ner gick bra och jag hittade fram och allt var frid och fröjd… men!!!

Det första batteriet laddade givetvis ur omgående, från 100 till 0 på några minuter…

… och det gjorde även det andra batteriet, som laddade ur efter endast några få bilder.

Jag hade trott att de var fulladdade, men ett batteri var det tydligen något fel på och det andra såg bara skenbart fulladdat ut!

Suck!

Detta gjorde att jag nu endast hade ett fungerande batteri till två kameror!

Helt plötsligt ser jag hela min 30 mils fotoexpedition rasa ihop som ett korthus i en orkan och paniken stegrade sig inombords.

Men det visade sig nu dessutom att det inte alls fungerade att fotografera med systemkameran och det var även dåliga ljusförhållanden, samt bristfälligt med plats. Dessa bilder blev inte alls bra för mitt ändamål, som var att dokumentera en massa text, som jag sedan skulle skriva av. Att fotografera vanliga motiv, som planscher och liknande fungerade givetvis, men inte att fotografera av läsbar text…

IMG_3054

Nu blev det panik igen!

Vad skulle jag nu göra?

Skriva av var inte praktiskt möjligt och att kopiera eller skanna hade både varit alltför tidsödande och opraktiskt, dessutom hade jag säkert blivit tvungen att betala för mig, om det ens nu hade varit praktiskt möjligt, vilket det naturligtvis inte var!

Men så kom jag ju på att jag hade en mobilkamera som gick att använda för ändamålet och den fungerade faktiskt mycket bättre. Hade ju även med mobilladdaren så strömmen var ju inget bekymmer!

Yes, äntligen fungerade allt, nu kunde ju ingenting gå fel…

Skönt, nu kunde jag slappna av och köra på och det fungerade bra ända tills mobilkameran helt plötsligt hängde sig och ej svarade på kommando!

Hela mobiltelefonen var nu oanvändbar och jag fick helt enkelt stänga av telefonen och starta upp den från början igen… och hoppas att den skulle fungera!!!

Nu blev jag riktigt nervös igen, men efter en omstart av telefonen fungerade allt igen, tack och lov.

Men det blev ändå några svettiga minuter med hjärtklappning och med paniken stegrande inombords, innan jag hade löst problemet!

Det som började som en ren katastrof, blev till slut ändå ganska bra! Men det fanns hela tiden ett stressmoment hängande över mig, för grejorna  kunde ju sluta fungera precis när som helst, bara så där!

Men jag hann med att dokumentera allt som skulle dokumenteras, och efter ca 6-7 timmar när jag hade stressat igenom allting för att hinna klart och var jag helt slutkörd i huvudet.

IMG_3068

Jag var nu vrålhungrig och hade nu 31 mil att köra hem!

Jag fick dock börja med en rejäl matpaus vid närmaste hamburgerställe, innan jag sedan gav mig iväg hemåt!

Men givetvis blev jag svintrött efter maten och fick köra med nedvevade rutor och hög musik på bilstereon för att kunna ta mig hem!

IMG_3052

IMG_3059

Det blev en seg resa hem , men det gick till slut, tack och lov!

———————————————————————————————————————-

Besök gärna Svenskt Rockarkiv om ni har vägarna förbi Hultsfred. Där försöker man samla på det mesta om svensk musik, rock, pop och allt som är relaterat (om musikkultur, musikfester, festivaler, artister, spelningar, skivor, böcker, planscher, affischer, tidningar etc).

Rock’n’roll eller hur?

Tandläkaren som Gud glömde (Eller: Det här kunde ha blivit en utdragen historia!)

Denna text skrevs ursprungligen för några år sedan, men nu kommer den igen, fast i en kraftigt uppdaterad version!! Det som tidigare, bitvis var en halvtrist och tandlös historia, har nu istället blivit en historia med ett riktig fett bett! Här kommer texten som verkligen är något att bita tag i!

Jag var nu på ett återbesök hos tandläkaren. Hade varit där för en undersökning redan ett par veckor innan jul, då man tog fyra röntgenplåtar som alla visade att mina tänder var i bra skick! Men eftersom jag hade en varbildning i en tandficka, påpekade jag detta, och då tog man även en riktad röntgenbild  på denna tand, men inte heller denna bild visade att någonting skulle vara konstigt!

Men när jag ville få reda på varför jag hade problem med en tandficka, testade de även känseln i tanden, som vid tillfället visade sig vara helt bedövad. Och då började cirkusen!!!

Nu började man spekulera i vad som kunde vara fel! Var det nerven som var död? Eller var det en spricka i tandroten?

Med en förkylning i kroppen och en varbildning i en tandficka i kombination, så antog jag ju att svullnaden i sig, var orsaken till att det tryckte på nerven på något vis.

Men man ska ju aldrig tycka något själv, verkar det som! Kanske kunde problemet komma från svullna bihålorna och som tryckte på någon nerv, tyckte jag, och blev omgående idiotförklarad av näbbgäddan som arrogant hävdade att man inte kan få problem med tänderna i nedre käken av bihålorna, det visste hon (återkommer till detta senare i texten)1

Jag fick i alla fall en ny tid ca 1½ månad senare, då man skulle göra en riktad undersökning, som skulle kosta 500 kr. En undersökning som skulle visa om jag hade något problem överhuvudtaget, och om jag i så fall skulle bli tvungen att rotfylla tanden, eller till och med dra ut den!

Så nu var jag där på återbesök och låter glatt meddela att mina problem med tanden inte längre är något problem! Känseln i tanden har kommit tillbaka, vilket de även testade, och tandköttet är inte längre svullet, och jag har inte längre några som helst problem med denna tand!

Då måste väl allt vara bra, eller?

Nej, nu blev jag verkligen INTE populär och nu började problemen på allvar!

Tandläkaren som är en liten späd tjej i 30-års ålder blir genast enormt ansträngd i sin attityd när jag låter påskina att tanden inte längre är något problem. Den enkla undersökningen, som skulle ta max 30 minuter och kosta 500 kr, har nu också helt plötsligt ändrat sin karaktär i grunden. Nu hade de gått bakom min rygg och konspirerat, jo det är sant!

Nu skulle de helt plötsligt borra bort all lagning på tanden, en lagning som gjordes efter att jag bitit sönder denna tand ca 2½ år tidigare. Då borde man också ha sett om det hade funnits någon spricka i tandroten? Men denna lagning gjordes på en annan mottagning på annan ort! Nu var jag en ny kund, på en ny mottagning och således ett objekt man kunde börja plocka pengar av, verkade det som!

Men sprickor i tandrötter kanske uppstår spontant, när som helst, vad vet jag? Jag är förvisso inte tandläkare, men inte heller speciellt dum i huvudet, så jag har svårt att tro att de uppstår utan någon som helst påverkan av olika grader av våld, tryck eller spänningar som resulterar i sprickor. Och någon sådan negativ påverkan kan jag inte dra mig till minnes att jag blivit utsatt för under de senaste åren.

Men nu rådde det helt plötslig inget tvivel om att jag hade en spricka i tandroten! Det hade tandläkaren tolkat ut av röntgenbilden eftersom hon redan tidigare hade sett att tandroten var inflammerad! En röntgenbild som vid förra besöket inte visade någon som helst avvikelse, visade helt plötsligt något helt annat! Bara så där, helt utan någon som helst motivering!

Märkligt kan man nog tycka?

Men nu ville de borra bort hela lagningen omgående för att kolla om tandroten verkligen hade en synbar spricka, något som man tycker att den särskilt riktade röntgenbilden på tanden faktiskt i så fall borde ha visat? Jag började nu argumentera emot hela upplägget! För nu hade man redan bestämt sig för att tanden skulle dras ut, och nu fanns helt plötsligt inte alternativet med rotfyllning med i planen längre.

Kostnaden på 500 kr såg helt plötslig löjeväckande ut, och skulle man borra bort lagningen och sedan konstatera att det inte fanns någon spricka, så skulle kostnaden med råge redan ha passerat 1000-lappen om man skulle återfylla tanden igen! Men hade man borrat bort fyllningen, så skulle man givetvis hävda att det fanns en spricka och att det var lika bra att dra tanden direkt. Något som överhuvudtaget inte hade diskuterats vid det förra besöket!

Lurendrejeri skulle man kunna tolka det hela som!

Men när jag ihärdigt förklarar att jag anser det vara helt meningslöst att rycka ut en tand som jag inte har något problem med, så blir jag genast verbalt nedtryckt och i praktiken också helt idiotförklarad! En lekman ska helt enkelt inte argumentera emot en fackman! Punkt! Särskilt inte när man ligger upp och ner i en tandläkarstol!

Man hävdar att det bästa är att rycka ut tanden, innan jag får ont, medan jag tycker precis tvärs om. Varför ska man dra ut en tand som inte är något problem med? Rycka ut en tand i förebyggande syfte, utan man ens vet om det föreligger något annat fel än att jag har en djup tandficka vid tanden? När jag frågar om denna tandficka inte kan läka bort av sig själv, så får jag svaret att det kan den, men det kommer inte att ske! Punkt!

Stämningen börjar nu bli mycket ansträngd för den kvinnliga tandläkaren retar sig på att jag säger emot henne hela tiden! Hon vill dra ut en tand pga av att jag kanske kan få ont i tanden om en vecka, om ett år, eller kanske inte alls!

Jag säger att jag väl får komma tillbaka om jag får problem med tanden i framtiden, jag förstår inte problemet, sedan tycker jag att det kostar våldsamt mycket pengar för att ersätta den utdragna tanden, 12-20 000 kr!

Då får jag en snäsning tillbaka om att det minsann är mycket jobb att fixa detta! Likt förbannat mycket pengar för att ersätta en tand som man inte ens kan konstatera att det finns något fel med. Men för en tandläkare kanske det är småpengar, vad vet jag?

När jag så framför en teori om att det kanske var den infekterade och svullna tandfickan som tryckte på nerven och gjorde tanden bedövad, så blev jag genast bryskt idiotförklarad! Sedan får jag veta att det minsann är många som har lärt sig leva med att ha utdragna tänder i sina munnar! Förstår dock inte hennes idiotiresonemang!

Detta är ju min mun och mina pengar det handlar om, dessutom gillar jag inte folk som försöker styra mig och mina beslut, genom att förminska mig som person. Allt pladdrande i kombination med den här oseriösa och bitvis oförskämda behandlingen gjorde att jag blev mycket irriterad.

Tandläkaren2

Nu var jag faktiskt arg på riktigt, för det här var ju riktigt galet på ren svenska!

Först gör man en riktig dålig undersökning, sedan lovar man saker som sedan visar sig vara ren lögn, sedan blir man både tyket och otrevligt bemött när man vågar säga emot! Som slutkläm säger tandläkaren att ”då är det ju inte heller någon ide att laga den ytliga skada som finns på den aktuella tanden”. Nu har det helt plötsligt uppstått en skada på tanden som helt plötsligt verkar ha kommit fram från tomma intet. Märkligt, men jag orkar inte tjafsa vidare om denna detalj! Jag har alltid tidigare haft höga tankar om Folktandvården, men nu ska man tydligen skinna folk där också!.

Inte drar jag ut en tand och orsakar smärta, och andra olägenheter i munnen, samt tvingas uppsöka tandläkaren ett flertal gånger för vidare behandlingar, betalar runt 20 000 kr och gör detta utan ens att några problem finns med tanden!

Nej, uppstår det några problem i framtiden så finns ju faktiskt tandläkarmottagningen kvar!

Är det så här man lurar och bedrar folk hos tandläkare nu för tiden? Kör över folk och idiotförklarar människor som inte kan, vågar eller orkar stå upp för sin rätt!

Men jag vågar, orkar, kan och vill!

Man påtalade sedan att jag fick återkomma om det uppstod några problem, och om de inte hör något ifrån mig så kallar de mig för en undersökning nästa gång om ett par år. Nu var man tydligen inte ens själva säkra på mina tandproblem, verkade det som!

Prolog: Nu har det gått ett par år sedan mitt tandläkarbesök och det har inte varit något som helst problem med denna tand, däremot fick jag året efter en våldsam attack av en inflammerad vagusnerv som gjorde att jag åter tappade känseln i den aktuella tanden, dessutom fick jag även våldsam tandvärk, men nu i överkäken där den aktuella tanden EJ satt. Jag hade även problem med mitt vänster öra och värk i mitt vänstra öga, samt våldsam huvudvärk uppe i vänstra tinning. Allt detta, inklusive problemet med den aktuella tanden, kunde jag härleda till mina svullna och inflammerade bihålor som i sin tur tryckte på vagusnerven, som i sin tur orsakade alla mina problem.

Så min teori om bihålorna som faktiskt tandläkaren idiotförklarade mig för, visade sig ironiskt vara det som var grundproblemet. Sedan jag upptäckte källan till mina problem och använde mer nässpray, har dessa problem i stort också helt försvunnit!

Nu är jag åter kallad till tandläkaren och det ska bli intressant och kul vad de försöker med denna gång?

Läs den spännande fortsättningen på historien: Tandläkaren som Gud glömde – 2½ år senare! (Eller: En lång, infekterad och utdragen historia utan slut!)

Bajsfontänen i källaren! (Eller: Hur mycket skit ska man egentligen behöva ta?)

Jag kommer aldrig glömma vad som hände när vi flyttade in i huset sommaren 2010! Bara efter någon, eller några dagar, så tätnade hela avloppet ut från huset! Avloppet var helt tätt och vi kontaktade kommunen eftersom vi trodde det var anslutningen till den kommunala avloppsstammen som hade tätnat. Vi försökte köra med rensband och vi försökte spola ledningen, men ingenting fungerade!

Kommunens slamsugare kom sedan hit med tre man (!) och det visade sig snart att det var vår del av avloppet som var tätt, och detta var väldigt viktigt enligt dem, för då var det vi som fick betala kalaset själva.

Vi kollade golvbrunnar etc inomhus tillsammans med slamsugningspersonalen och vattenlåset i golvbrunnen i duschen i källaren hade de demonterat. Nu skulle de, som jag förstod försöka suga rent avloppsledningen, men vad gör idioterna då?

Jo, istället för att suga loss stoppet i ledningen, trycker de  med full kapacitet avloppsledningen in mot huset, och detta helt utan någon som helst kommunikation eller förvarning!

bajs

Konsekvensen av att trycka ett tätt avlopp mot en öppen golvbrunn är ganska given! Det som hade fastnat i avloppet var sådant som det förre ägaren, samt vi själva , hade spolat ned via våra toaletter. Vi bodde ännu inte i huset, utan höll på att successivt flytta in!

Slamsugaren tryckte nu in hela avloppsinnehållet genom den öppna golvbrunnen i duschen och belade därmed alla närliggande väggar, tak och golvytor med ett jämnt lager avföring, vatten och slam. En bajsgeijser som  sprutar rakt upp i taket precis framför mina ögon, och den ena av killarna från slamsugaren springer ut och får stopp på det hela inom 20-30 sekunder och bajsfontänen inne i huset upphör!

Det aktuella utrymmet var en hall och trapphus med många skrymslen och vrår! Svårstädat med andra ord!

Han som hade startat och tryckt in hela avloppet in i huset brydde sig inte ett skit (!), medan den andra skamset ändå hjälpte till att grovsanera i kaoset. Var den tredje personen tog vägen vet jag inte!

Det tog sedan flera dagar i anspråk att sanera bort skiten (!) och att få det hela luktfritt tog ju ännu längre tid!

Efter några veckor kom så en räkning på över 800 kr för utfört arbete, och då ringer vi och frågar om de inte har någon skam i kroppen? Men då började man tyket käfta emot på kommunen, för de hade ju minsann inte gjort något fel, och sedan när personalen som var här dessutom blåljuger till att de hade ställt till det för oss, då blir relationen givetvis ännu frostigare!

Tyvärr hade vi missat att fotodokumentera eländet! Kanske inte det första man tänker på när stora delar av den inredda undervåningen besprutas med avföring! När det hänger avföring från främmande människor i taket, så är det ju andra mekanismer än en fotodokumentation som triggas igång! I alla fall i mitt fall!

Efter någon vecka kunde vi ändå förlika ärendet med kommunen, trots att de nekade till att något som helst fel hade begåtts! Men som goodwill strök man ändå halva beloppet och då orkade vi inte bråka mer…

Shit happens!

Men några fler avföringsfontäner vill vi inte ha i vårt hus, för nu har vi faktiskt tagit emot så mycket skit att det räcker för ett helt liv! Snälla Murphy lämna oss ifred nu (Murphys lag är tyvärr min ledstjärna här i livet)!

En dubbel mollbergare med skruv på öppen gata! (Eller: Ofrivillig saltomortal inför öppen ridå!)

Onsdag, mitt i veckan i januari! Jag var ledig och solskenet lockade till utomhusaktiviteter. Passade därför på att ta en långpromenad, tillsammans med min systemkamera. Knallade ut till Bäveåns mynning i Uddevalla och begav mig sedan hemåt igen. Det blir totalt en promenad på ca 8 km, eller något liknande! Allt var bra, men efter drygt två timmar ute i solskenet så hände plötsligt Det!

Såg ett motiv som jag tänkte fotografera, vrider kroppen mot höger och helt plötsligt trampar jag på något konstigt sätt snett på den höga trottoarkanten. Tappar fotfästet fullständigt och är helt plötsligt, med full fart, på väg rakt ner i gatan. Känslan var att jag ramlar rakt ut i gatan, vilket jag också höll på att göra, men av någon konstig anledning så kan jag ändå parera fallet i luften och faller istället ned tungt på vänstersidan, precis på trottoarkanten!

Snubblar, faller åt höger, vrider kroppen i luften, och faller sedan istället åt vänster!

Min första tanke var – Jag ramlar rakt ut i gatan!

Min andra tanke var – Jag måste rädda kameran!

Min tredje tanke var – Fan, vad ont det gjorde!

Min fjärde tanke var – Jävlar, var det någon som såg mig?

Min femte tanke var – Jag måste ställa mig upp!

Min sjätte tanke var – Klarade sig kameran?

ramla

Kom snabbt upp på fötter igen och ser en äldre dam i en bil som stannar precis bredvid mig, ca en halvmeter ifrån mig.

Hon hade kört på gatan och sett mig göra en dubbel mollbergare i luften för att slippa ramla rakt ut i gatan och sedan hade jag drösat i backen på ett sådant våldsamt sätt att allt annat än ett sjukhusbesök hade varit förvånande!

Jag stod nu på benen och viftade generat iväg tanten i den röda lilla bilen, med ett påklistrat leende och med gester som sa – ”det gick ju bra det här!” vilket jag inte hade någon aning om just då, pga multipla smärtkaskader i både hand och knä!

Sedan fick jag ställa mig mot en husvägg och inspektera skadorna. Kameran hade klarat sig, vilket kändes skönt! Hade krampaktigt hållit kameran rakt upp i luften med vänsterarmen, samtidigt som jag tog emot hela fallet med samma underarm, samt vänster knä. Lite blodvite på handen, samt lite kross/skrapskador på hand och knä blev hela konsekvensen av det hela.

Men givetvis är jag medveten om att jag lika gärna kunde ha ramlat åt ”rätt håll”, och istället drösat rakt ut i gatan och blivit överkörd av en tant i en liten röd bil, då hade jag aldrig klarat av att rädda min systemkamera. Då hade den säkert blivit helt skrot … och förmodligen även jag!

Titta Han Backar! (Eller: När garageporten följde med bilen ut från garaget!)

När detta hände hade jag alldeles nyligen byggt klart mitt nya garage, men det är ganska många år sedan nu!

Skulle backa ut ur garaget med min dåvarande bil, en Volvo 240, tittade bakåt, fullt utslag på ratten och backade så fint ut genom garageporten!

Helt plötsligt brakar det till på ett obehagligt sätt och när jag förvånat tittar efter vad som hände, ser jag att halva garageporten ligger över bilens motorhuv och att även en del av garageväggen pekar åt fel håll!

Tyvärr tog den främre stötfångarens högra sida tag i garageöppningens smala sidovägg och drog med denna ut, med konsekvensen att hela garageporten lossnade från sitt fäste och brakade rakt ned över bilens motorhuv.

Givetvis blev jag både förvånad, som arg, men som alltid när man själv gör ett fel är det ju otroligt frustrerande! Vem ska man bli arg på!!!!!!

Jag fick i alla fall spika tillbaka sidostycket och på något sätt även lyfta upp porten och haka fast den igen, samt spänna fjädern. Och detta gjorde jag helt ensam (!), i rena frustrationen givetvis och det tog väl inte mer än 30-45 minuter i anspråk att få ordning på garaget igen.

Vet fortfarande inte riktigt hur jag bar mig åt, men med adrenalinet pumpande i ådrorna gick det väl på  vilja i kombination med ren råstyrka!

Skadorna på bilen blev inte så farliga och det var inte heller så noga med denna bil egentligen. Det var en gammal skorv. Men mitt självförtroende fick sig dock en rejäl knäck, och jag har aldrig heller gjort om denna bravad, så något har man väl lärt sig ändå… kanske!

garage

Men när det gäller ”shit happens”  och bilar blir  det tyvärr ännu fler historier att berätta framöver!

Fy katten vilket klös! (Eller: Tut i luren och Kat(t)astrofen slår ned i mitt huvud!)

Dalaborgsdagarna sommaren 2004, Dalaborgs slottsruin vid Vänern strand (Mellerud, Dalsland). Dalaborg byggdes, enligt Erikkrönikan 1304 och förstördes sedan 1434 under medeltidsupproret (Engelbrektsfejden). Försvarsborgen Dalaborg var synnerligen involverad i det politiska och militära spel som rådde i Sverige under 1300 och 1400-talet. Medeltidspelet vid Dalaborg 2004 var alltså en form av ett 400-års jubileum av borgens uppförande anno 1304 och jag medverkade i egenskap av officiell fotograf!

Min uppgift var att fotodokumentera hela happeningen för både Byalaget och lokaltidningen och medverkade därför inte i själva spelet!

Vid själva invigningsceremonin stod jag alldeles till höger om musikerna som med sina medeltidsinstrument, precis skulle blåsa in spelen med en längre  fanfar, detta för att officiellt inviga det hela. Och alldeles till höger om mig stod en tjej med en liten kattunge i famnen, även hon tillhörde spelet!

Rakt framför oss stod hela den samlade publiken, och det kanske var runt 100 nyfikna personer (kanske fler) samlade vid tillfället.

Musikerna drog plötsligt igång invigningsceremonin, med ett plötsligt tutande (tut i luren) och brölande i sina medeltidsinstrument.  Kattungen bredvid mig, gick då från att vara en lugn och gosig kissekatt till att bli ett hysteriskt monster på mindre än en halv sekund. Och vad gör en kattunge som får panik och vill fly från det hemska, jo den drar rakt upp i det närmsta trädet som finns tillgängligt, för där är man förmodligen helt säker?

Problemet var bara att det närmaste trädet var JAG, stod ju alldeles bredvid och var dessutom den högsta punkten. Kattungen rusar på bråkdelen av en sekund upp på min arm, via min axel och rakt upp på mitt huvud, innan den inser att det är lika hemskt däruppe, samt att det inte gick att komma längre bort från det våldsamma och hemska brölandet.

Kattpanik!!!

Kattungen står nu helt skräckslagen uppe på mitt huvud, med klorna djupt nedkörda i huvudsvålen! Det gör väldigt ont och jag försöker instinktivt slita bort den panikande kattungen från mitt huvud, vilket givetvis inte går!

cats

Kattens matte försöker även hon att slita bort katten från mitt huvud, vilket gör att jag vid tillfället står snett lutad åt höger, med en hysterisk katt uppe på huvudet, som två personer nu försöker få loss samtidigt, men då blir katten ännu mer stressad och kör ned sina klor ännu djupare i skallen. Aj!

Ont – Pinsamt – Ont – Pinsamt!!!

Vet faktiskt inte vilket som var värst vid detta tillfälle, att det var smärtsamt, eller att folk började skrattade åt mig? För nu var jag helt plötsligt narren som alla skulle skratta åt! Och jag förstår dem!

Spelemännen försöker dock spela vidare, trots att jag i ögonvrån ser att de nu också har svårt att hålla sig från skratt. Det börjar bli stor komik av det hela, det inser jag ju! Många i publiken stirrar nu också på mig och jag ser även många glada miner i publikvimlet! Nu känner jag mig verkligen både utsatt, uttittad och utskrattad! Stort stresspåslag!

Men till slut får vi med gemensamma krafter äntligen loss den vettskrämda kattuslingen från mitt huvud, inte utan en viss smärta ska tilläggas och jag blödde säker nere i hårbotten, men nu ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna!

Men det gick ju inte, så jag fick istället ställa mig på behörigt avstånd från kattungen och försöka koncentrera mig på mitt fotouppdrag istället!

Vet inte om någon hann filma eller ta något kort på mig under de 30-40 sekunder som kattspektaklet höll hov uppe på mitt huvud. Hoppas inte! Det såg nog otroligt dråpligt ut och att få en hysterisk kloförsedd pälsmössa på huvudet är verkligen inget jag rekommenderar!

Återigen en helt galen situation där verkligheten överträffar dikten! Det är märkligt – sanna mina ord! Fy katten vilken upplevelse detta var!

Vill du läsa fler kattberättelser?

Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)

Fy katten, så snubbligt det kan bli!

Jag vann 1:a pris, en påkörning – men vill inte ha kvar vinstbucklan!

Juli 2013: fortsättning på ”Bilförsedd tant anfaller bakifrån!

https://skoogstokig.wordpress.com/2018/06/28/bilforsedd-tant-anfaller-bakifran/

////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Semestern ska påbörjas direkt efter ett 12-timmars nattpass med att åka direkt till Volvo Brandts skadeverkstad i Uddevalla och lämna in bilen direkt klockan 07:00 på morgonen! Mysigt, men jag får ju sova sedan! Men nu ska den förhatliga bucklan från påkörningen tidigare i sommar äntligen åtgärdas! Jag behövde endast vänta typ sex veckor för att få en tid för reparation, men bättre sent än aldrig heter det ju!

Sommar, semestrar och svårt att få tid, jag fick ändå komma in precis innan de skulle semesterstänga, men det var ändå surt att köra med en nyinköpt bil, och se den irriterande krockskadan, varje dag, under sex veckors tid!

Enligt försäkringsvillkoren var jag dock garanterad en likvärdig ersättningsbil, och det kändes ju bra, men bara för att vara säker så skickade jag ett mejl till min kontaktman på skadeverkstaden, ca tre veckor innan den aktuella tiden, och begärde att få en likvärdig Volvo V70 som lånebil när jag kom, eftersom det var just en Volvo V70 som jag skulle lämna in! Ingen orimlig begäran, kan man kanske tycka?

Men när jag kommer till skadeverkstaden kl 07:00 på morgonen verkar de nästan förvånade att jag dyker upp, ”Har du en bokad tid idag, säger du, jaha, där ser man!ungefär!

Mitt mejl har givetvis ingen läst och bilens skada, som de ska åtgärda, har de inte hellre någon större koll på, och då hade jag ändå varit inne och visat upp bilen och skadan typ en vecka innan åtgärd!

Min lånebil som jag får ut är en liten Volvo V40, vilket i mina ögon inte alls är en likvärdig bil med en V70!

volvo

En liten trång halvkombi istället för en stor Volvo V70!

Och när jag går tillbaka in och protesterar så blir jag genast erbjuden en lika liten Renault Mégane istället!

Känslan var nästan som om man hade trott på SM-guld och samtidigt höll på IFK Göteborg, de båda fungerar ju inte ihop nuförtiden! Det gör ju verkligen inte Volvo V70 och Renault Mégane heller!

Vadå likvärdig bil? Man varken bryr sig, eller verkar förstå, mina åsikter och jag orkar inte stå och tjafsa klockan 7 på morgonen, efter att ha jobbat en hel natt!

Men på vilket sätt skulle detta vara bättre med en trång Mégane istället för en liten V40, kan man undra? Denna bil är väl lika liten den?

Men jag visste ju redan, när jag åkte till verkstaden, att det skulle bli något konstigt precis som vanligt, så varför bry sig kan man tycka? Men tanken var ju faktiskt att jag hade behövt en stor bil idag, på grund av att bilen skulle användas i samband med en flytt! Men nu gick inte detta alls!

Nu hade vi i och för sig hittat ett annat gångbart alternativ redan innan, bara som en säkerhetsåtgärd som tur var, annars hade ju allt gått åt pipsvängen fullständigt!

Bucklan blev dock fixad och skadan gick överhuvudtaget inte att se när det hela var klart och inget mer konstigt inträffade, vilket faktiskt var lite överraskande trots allt! Det fungerade även  med försäkringen, tack vare nybilsgaranti och vagnskadeförsäkringen på Volvia, men diverse försäkringsstrul skulle jag istället ju få med Folksam lite senare (se länken nedan)!

Se även:  https://skoogstokig.wordpress.com/2018/07/09/to-be-or-not-to-be-eller-bilforsakringen-som-forsvann/

Internationellt ekonomiskt triangeldrama (Eller: Vem fan har tagit mina pengar?)

Händelsen utspelade sig i juli 2013!

Börjar dagen med att upptäcka att någon nere i Tunisien hade handlat på EBAY i USA via mitt PayPal-konto och VISA-kort! Upptäckte det via konstiga mejl från Nordea och PayPal som hade anlänt väldigt tidigt på morgonen! Någon hade handlat på mitt konto för en summa av totalt 10 800 kr! Nordea hade dock redan i ett tidigt skede anat ugglor i mossen och spärrat VISA-kortet! PayPal  meddelade i sin tur att köp hade genomförts och sedan att betalningen hade stoppats! Fattade ingenting, men började efter en stund ändå ana att något inte stod riktigt rätt till!

Sitter man i Tunisien och handlar på EBAY i USA via ett svenskt PayPal-konto som dessutom är knutet till ett svenskt VISA-kort, då är det ju definitivt något som bryter gängse mönster, vilket min bank, Nordea, faktisk upptäckte omgående. PayPal brydde sig däremot inte nämnvärt, eftersom de inte kunde se något problem!

Blev dock tvungen att bekräfta att kortet verkligen var spärrat via banken och sedan polisanmäla händelsen via en svårhittad och komplicerad blankett på Polisens hemsida, samt reklamera köpet hos PayPal. Inga pengar hade dock försvunnit, tack och lov! Alla pengar låg fortfarande kvar hos PayPal, tack vare Nordeas snabba ingripande! Troligtvis hade PayPal blivit kapad vid något tillfälle och sedan hade man stulit mina uppgifter via den vägen!

paypal-felmeddelande

PayPal kontaktade dock inte mig i samband med bedrägeriförsöket, utan jag fick istället leta upp deras svenska kundtjänst och ringde sedan dit. De var ganska ointresserade, på gränsen till nonchalanta och upprepade bara ett flertal gånger att jag skulle polisanmäla, själva hade de ingenting med saken att göra och ville inte heller hjälpa till med att reda ut historien. Hur mitt PayPal-konto hade kommit på villovägar, ville de inte ens kommentera, utan konstaterade i princip endast att pengarna kommer betalas tillbaka, om allt nu är som jag säger (!). Man struntade i princip i händelsen och ville givetvis inte ta något ansvar!

Tänk en symbolik där Riksbanken inte vill ta ansvar för räntenivån i Sverige, trots att man har justerat reporäntan! Orsak och verkan, helt enkelt! Det hade ju ingen accepterat!

Nej, nej, varför skulle man hjälpa till i ett ärende när man själva har läckt ut mina sekretessbelagda kontouppgifter till kriminella ligor? Ansvar?

PayPal skryter dock med sin slogan ”säkra betalningar”! Bullshit, säger jag!

Blev tvungen att åka iväg till en bankomat och hämta ut kontanter via mitt andra bankkort, eftersom mitt VISA-kort nu var spärrat och vi skulle ju åka iväg på en liten semestertur! Bara telefonsamtalen och polisanmälan på morgonen tog bortemot två timmar att genomföra! Pust!

Efter en vecka var det mesta bra igen, bortsett från att jag fortfarande inte hade fått tillbaka den sista posten på 6 700 kr i samband vid PayPal/Ebay-bedrägeriet! Dessutom var jag utan kreditkort under ca 10 dagar, eftersom jag blev tvungen att skaffa ett helt nytt kort.

Återbetalningen hade dock PayPal gått in och aktivt stoppat (!) utan någon motivering alls!

Polisanmälan avskrevs  med vändande post eftersom bedrägeriet skedde från Tunisien! Det var helt enkelt för besvärligt att utreda, trots både tillgång av adressuppgifter och allt möjligt. Nej, det struntade man i!

Ringde PayPal och undrade varför jag inte kunde få tillbaka mina återstående 6 700 kr, men det gick tyvärr inte förrän den andra parten av konflikten (!?) hade levererat sin syn på saken. Det är ju galet, rent sinnessjukt minst sagt!

Hur kan ett bedrägeriförsök betraktas som en konflikt? Idioti på hög nivå, minst sagt! Att det rörde sig om ett medvetet bedrägeriförsök med stulna kontouppgifter från PayPal själva, rådde det ju inga tvivel om! De som försökte stjäla mina pengar hade alltså helt plötsligt lika stora rättigheter som själva brottsoffret, men pengarna kom ju ändå tillbaka efter typ tre veckor, för de fick väl inga svar från det kriminella avskummet i Tunisien,

Men PayPal fick väl säkert lite extra ränta på mina pengar! Någon ursäkt eller förklaring gick dock inte att få! Svagt minst sagt!

Men ett par veckor senare skickar kundtjänsten på PayPal ut ett mejl till mig, där de undrar om jag var nöjd med hanteringen av ärendet?

började det verkligen brinna i mitt huvud på allvar!!!

NÖJD!!!

Hur kan de ens inbilla sig att jag var nöjd efter deras kundfientliga och inkompetenta agerande i ärendet?

Nej nöjd, det var jag verkligen inte!

Efter deras ointresserade och nonchalanta attityd var jag faktiskt väldigt arga på dem. De fick därför ett svavelosande svar från mig och efter det har jag aldrig hört av dem igen!

Förmodligen brann väl deras mejlserver upp i samband med att mitt svavelosande utlåtande, av deras inkompetens och all avsaknad av kundservice värd namnet, levererades! Men det kan de gott ha i så fall!