När ljusarmaturerna anfaller ser det verkligen mörkt ut! (Eller: När Murphy går in i armaturbranschen är min arma tur som bortblåst!)

Denna berättelse inträffade vintern 2007-08 och jag bodde och jobbade vid tidpunkten uppe i Dalsland. Vid ett tillfälle, när jag skulle parkera bilen vid min arbetsplats, snöade det rikligt, parkeringen var oplogad och snön yrde våldsamt i luften. Jag tänkte ställa mig nära en belysningsstolpe för att kunna koppla in motor- och kupévärmare med en elsladd. Men helt plötsligt när jag skulle backa bilen på plats, blev det helt plötsligt tvärstopp, samtidigt som ett knepigt onormalt kraschande ljud kunde höras bakifrån bilen.

Hmmm… Det lät som något gick sönder…

Nej, inte var det väl något gick sönder…?

Nej, nej, nej!!!

Samtidigt som snön yrde och sikten var närmast obefintlig, insåg jag nog att ett allvarligt fel nu hade begåtts!

Jag hade nämligen blivit påkörd av lyktstolpe!!!

För lyktstolpen skulle ju inte vara där, för inuti mitt huvud var ju lyktstolpen flera meter ifrån mig, men helt plötsligt flyttar den på sig och ställer sig på rent jävelskap precis bakom min bil!

Att det var jag som hade tappat orientering på parkeringsplatsen, på grund av noll sikt, kan ju inte stämma, det måste självklart finns någon annan förklaring? Det fattar ju alla!

Full snöstorm med yrsnö gjorde ju situationen lite mer ansträngd än vanligt och helt plötsligt hade Murphy tagit över både ratt och gas. Ett hånskratt och sedan krockade han sönder min baklykta!

Alltid denne Murphy!

Dum som jag var trodde jag att det skulle gå att köpa ett nytt lampglas, men det gick ju självfallet inte, utan jag blev tvungen att köpa en helt ny lamparmatur för ca 2 400 kr, eller något liknande!

Stor irritation! Grrrrr!!!

Givetvis var jag nu galet arg på lyktstolpen (och Murphy) som hade haft sönder min bil. Jag var även arg på min bil som går sönder så lätt, samt på snön, på vinden som gjorde att snön yrde, på de som inte ville ploga parkeringsplatsen, så att det gick att parkera på ett normalt sätt…

JA, okej då… kanske hade även jag någon liten skuld i detta, men när sånt här händer känns det mer som om jag enbart är en passagerare i tillvaron, medan Murphy tar över rubb och stubb! Alltid denna Murphy som är där och stalkar mig, hela tiden!

Hos normala människor, med normala liv, hade givetvis hela historien slutat med detta lyktstolpespektakel, men tror ni att jag är normal eller lever ett normalt liv, så tror ni givetvis fel.  För det är nu som börjar historien på riktigt…

När det gäller baklyktan på bilen så blev det bara ett hål i plånboken, samt en irritationstagg i sinnet, men nu skulle något annat hända! Något som låg helt utanför min kontroll och som bara hände… precis som vanligt!

Plötsligt händer det bara, precis som vanligt – och det drabbar mig.

Bara mig och ingen annan!

Ungefär en veckar senare när jag snösanerade min bil på morgonen innan jag skulle åka till jobbet, hittade jag en så kallad lysrörsdrossel uppe på mitt biltak! Detta är en tung, kompakt, fyrkantig och metallisk grej med vassa hörn, som normalt sitter inne i lysrörsarmaturer. Redan här blir det konstigt!

En sådan hittade jag alltså uppe på mitt biltak!

Varför ligger det en sådan grej på mitt biltak, tänkte jag?

Jag tyckte givetvis att det var konstigt att det låg detaljer från en lysrörsarmatur uppe på mitt biltak ute på gatan, men jag slängde snabbt undan den, lätt irriterad utan att ägna detta någon större tanke! Hade inte tid och skulle jag fundera över alla konstiga saker som händer i mitt liv, så skulle jag ju inte heller få så mycket annat gjort!

Glömde därför snart bort händelsen!

Men inom kort blev det i alla fall töväder och all snö och is försvann från biltaket och då, ja kära gott folk, vad tror ni att jag hittade då?

Jo, en bit in på biltaket stirrade en sak tillbaka ilsket på mig!

Helvete! – mina damer och herrar! Något annat ord är faktiskt svårt att finna i sådana här situationer!

Det såg ut som om någon hade slagit hårt med en slagghacka, en sådan som man har när man svetsar, rakt ner i taket. En hård och djup skada som hade drivit ca en halv centimeter rakt ner i taket!

Helvete!

Nu blev jag tvungen att konsultera både försäkringsbolaget, samt Volvo Brandt i Mellerud, som hänvisade mig till Volvo Brandt nere i Vänersborg, eftersom det var där som skadeverkstaden låg.

Det var svårt att formulera hur skadan hade gått till för Folksam och jag kände väl att man kanske inte riktigt trodde på min berättelse om hur det hela hade gått till. Klart att berättelsen blev krystad, eftersom jag inte hade en susning om hur skadan hade gått till! Jag fick bara snickra ihop en historia…

Vad skulle jag annars göra?

Någon hade rimligtvis slängt ut denna lysrörsdrossel från ett fönster och rakt ner i mitt biltak, eller gått på gatan och slängt upp den högt i luften så att den sedan kraschade rakt ned i mitt biltak. Men vem fan går omkring med en lysrörsdrossel i fickan, eller öppnar ett fönster för att kasta ut densamma, mitt i vintern?

Känns märkligt på alla sätt och vis! Men det är så det måste ha gått till, men jag kände ju att Folksam mottog min förklaring med en viss fundersamhet. Lysrörsdrosslar på biltak är nog inte en vanlig skadeförklaring kan jag tänka mig! Frustrerande bara detta!

Dessutom måste jag ha kört omkring med denna mackapär på taket under ett flertal dagar för skadan hade uppstått innan snön hade fallet, annars hade inte skadan kunnat bli så omfattande.

Men bilen var ju, tack och lov helförsäkrad på alla sätt och vis, samt att jag hade en hyrbilsförsäkring, så detta skulle väl inte bli så dyrt, trodde jag enfaldigt…

Dum som man är…

Lämnade in bilen på verkstaden och fick ut en likvärdig bil istället, so far, so good!

Men det första de säger när jag lämnar in bilen är att de måste ta ut vindrutan, för hela taket på bilen måste riktas om! Men vid ca 60 % av fallen brukar dock vindrutan spricka när man demonterar den, säger killen som tar emot mig och min bil.

Men det är väl lugnt, säger jag, för det går väl på helförsäkringen. Det är ju en uppenbar följdskada av den första skadan, säger jag då!

Ja, det tycker du och även jag, men inte Folksam, som anser att detta är en ny skada som ska regleras av glasförsäkringen, sa verkstadsmannen då!

Va! Är de inte riktigt kloka, säger jag!

Vi kan tycka vad vi vill om detta, men det hjälper inte oavsett, men rutan kanske inte spricker vid demonteringen, säger han!

Klart att den spricker, tänkte jag! 100 % sannolikhet att den spricker!

Klart att den sprack och dubbla självrisker blev det på kuppen. Först den på takskadan som landade på någon tusenlapp i självrisk, samt den på vindrutan som blev 1 500 kr, till!

Och jag som trodde att det skulle räcka med att spackla igen skadan och sedan lacka om det som behövdes, nej, nej! Hur dum får man vara?

Nej, vindrutan skulle demonteras, innertaket demonteras, hela taket riktas om, skadan spacklas och slipas, samt omlackning av hela taket, något som skulle ha kostat 25–30000 kr utan en giltig försäkring! Arbetet skulle sedan ta ca 4 dagar i anspråk.

Men jag körde ju omkring med en hyrbil utan extra kostnader, trodde jag naivt!

Givetvis fanns det en milkostnad, plus extrakostnad vid högre miltal än tariffen angav, samt att jag blev tvungen att ta en självriskelimineringförsäkring för att slippa en självrisk på upp till 12 000 kr vid en krock eller skada. Vågade inte chansa med detta scenario!

Första natten jag hade hyrbilen drog även larmet på bilen igång flera gånger, bara av sig själv, samt att det stängde av sig själv också. Jag minns att jag irriterat tittade ut genom fönstret mitt i natten för att se vad det var för idiotbil som larmade hela tiden, och det var ju självklart min hyrbil insåg jag efter ett tag.

Typiskt!

Fick gå ner och ut och kolla vad som stod på, men såg ingenting och gick in igen och bilen larmade inget mer efter detta!

Sedan när jag hade lämnat tillbaka hyrbilen och fått ut min egen bil, så var ju allt frid och fröjd, men den totala kostnaden för kalaset blev ju ca 6 000 kr, trots en helförsäkring, samt en hyrbilsförsäkring. Ja, då ingick ju inte ens den nya baklampan i kostnaden, med denna inräknad blev ju kostnaderna nästan 8 500 kr!

Det blev en dyr månad där man först blir påkörd av en lyktstolpe och sedan anfallen av en lysrörsdrossel på allmän gata!

Vad är det som händer egentligen?

Undrar om detta kan hända någon annan än mig?

 Nej, troligtvis inte!

När det går som tåget! (Eller: När Murphy ansvarar för tekniken blir tågordningen oftast en helt annan!)

Denna ”tåghistoria” inträffade endast ett fåtal dagar innan den föregående historien i bloggen. Lite omvänd ordning på berättelserna således, men så kan det bli ibland! Denna gång skulle jag resa med tåget från Öxnered mot Herrljunga för ett byte och sedan, vidare mot Stockholm!

Det var vinter och kanske 10-15 minusgrader när jag parkerade min bil vid järnvägsstationen i Öxnered, en bit från Vänersborg. Tåget anlände och jag gick på tåget och satte mig på en lämplig plats. Det var tidigt på morgonen och ganska lite folk med på tåget. Klockan tickade på, men tåget åkte ändå inte iväg och helt plötsligt hade det dragit 5 minuter över tiden, och tåget rörde sig fortfarande inte!

Vad är det som händer, varför åker vi inte?

10 minuter över tiden och vi var fortfarande inte igång!

Varför åker vi inte någon gång?

Men problemet var att järnvägsbron över Göta Älv i Vargön hade frusit fast i öppet läge och så länge problemet kvarstod, kunde vi inte åka någonstans alls egentligen!

Frustrationen steg vartefter tidsmarginalen gentemot tågbytet i Herrljunga minskade. Jag tror att tidsmarginalen från allra första början på låg runt 20-25 minuter någonstans och redan nu hade halva marginalen försvunnit, och det redan innan vi hade rört oss en enda meter! Bedrövligt!

Men till slut åkte vi i alla fall iväg mot Vänersborg, sakta, sakta!

I Vänersborg stannade tåget igen och givetvis skulle inte resan fortsätta förrän järnvägsbron i Vargön hade kommit på rätt plats igen! Det var fortfarande något problem som inte var löst…

Nej, det var ju både kallt och snöigt, och då ska ju givetvis ingenting i Sverige fungera …

Men till slut åkte vi äntligen iväg mot Vargön och Herrljunga, men nu var vi ca 18 minuter efter tidtabellen och det såg helt plötsligt väldigt dystert ut tidsmässigt, men hoppet fanns ju där trots allt och jag trodde nog att tåget kanske skulle försöka köra ikapp en del av den förlorade tiden!

Hoppet är ju som sagt det sista som överger en människa!

Men jag var dum och förstod inte bättre! För Murphy, min gamle antagonist, var ju med på resan! Käre gamle Murphy med alla sina hyss och rackartyg! Det borde jag ju ha förstått!

Tåget körde inte fort alls, snarare saktare än normalt, och klockan tickade ju på i alldeles för snabb takt!

Jag frågade tågvärden hur man hade tänkt att lösa situationen med anslutningståget i Herrljunga och han såg närmast frågande på mig när han svarade:

 – Lösa sig? Nä, vi kommer inte hinna fram i tid och tåget där kommer ju inte vänta på oss! Nej, det går inte!

Helvete i kvadrat, tänkte jag då!

Men hoppet fanns ju där ändå någonstans, om att vi skulle börja ta in lite tid, men när förseningen klockade in på 23 minuter, dog dock mitt sista hopp (och Murphy jublade samtidigt så högt han bara kunde!). När vi till slut var framme i Herrljunga hade Stockholmståget redan åkt i väg ungefär 7-8 minuter tidigare.

När vi var framme  hade vi till slut hamnat nästan en halvtimme efter tidtabellen. Bra jobbat!

Men innan dess, när jag hade insett att vi inte skulle komma fram i tid, blev jag tvungen att konfrontera tågvärden med stor tydlighet om mina krav! Jag tyckte faktiskt att jag hade en viss rätt att ställa vissa grundläggande krav på transportören, trots att totalt tre olika aktörer var inblandade i situationen (Trafikverket som ansvarade för tågbanan, Västtrafik som jag åkte med för tillfället, samt SJ som ansvarade för Stockholmståget).

Jag frågade hur jag nu skulle kunna ta mig till Stockholm, när mitt tåg redan hade avgått från Herrljunga?

Då sa han att jag kunde ta lokaltåget från Herrljunga till Skövde och sedan gå på nästa X2000-tåg till Stockholm i Skövde. Tågen stannade nämligen varannan gång i Herrljunga och varannan gång i Skövde!

Jag förstod att han inte såg några egentliga problem i situationen!

Men där var vi ju som sagt, inte riktigt överens i frågan!

Konsekvensen blev att jag skulle bli tvungen att leta upp ett lokaltåg i Herrljunga och ta mig till Skövde med detta, utan en giltig biljett, samt borda X2000-tåget och åka vidare till Stockholm, utan någon bokad sittplats och utan någon giltig biljett för just det tåget! I min biljett ingick ju även förtäring, vilket jag självfallet inte ville missa!

Jag såg nu ett stort berg växa upp framför mig, ett berg som jag nu skulle bli tvungen att bestiga, och  jag frågade därför tågvärden om det fanns någon personal i Herrljunga som skulle kunna fixa allt detta åt mig?

– Nej, det är helt obemannat, sa han då!

Precis som om detta nu var den naturligaste saken i hela världen?

Det mentala berget blev inte direkt lättare att bestiga efter detta svar, men då beslöt jag mig för att istället göra om berget till en liten kulle! Nu konfronterade jag istället tågvärden och talade om för honom att det faktiskt var hans uppgift att fixa detta åt mig, eftersom det inte var jag som hade strulat!

Jag var bara en resenär som hade råkat illa ut pga omständigheter som jag ej kunde råda över! Omständigheter som bara han kunde hjälpa till med att reda ut! Jag ställde naturligtvis mina krav på ett hyfsat och trevligt sätt, fattas bara annat! Det var ju inte tågvärdens fel att strulet hade uppstått!

Trevligt men bestämt!

Väldigt bestämt till och med!

Men ändå trevligt!

Jag menade på att jag varken ville, eller orkade att dra upp min livs historia för att lösa den uppkomna situationen, varken en (Herrljunga) eller två gånger (Skövde)! Risken att något skulle strula till sig rejält, såg jag som uppenbar möjlighet med tanke på en viss Murphy och alla hans påhitt!

Du får ringa och fixa detta åt mig, sa jag till tågvärden! När jag kommer ombord på lokaltåget i Herrljunga, samt kommer ombord på X2000-tåget i Skövde, ska det bara vara för mig att säga mitt namn och hänvisa till att tågvärden på detta tåg har ringt och förklarat läget! Var snäll och fixa detta åt mig!

Han förstod genast allvaret i situationen! Jag var ganska samlad, men ändå lätt upprörd över djävulen i alla detaljer!

Efter en stund, återkom han och förklarade att han hade uppfyllt mina önskemål till fullo och allt skulle nu fixa sig! Jag tackade för hjälpen, men var givetvis mycket skeptisk och gjorde mig beredd på att det skulle bli besvärligt det här…

Nu skulle jag med på tågen utan en massa tjafs och därmed basta! Nu var jag verkligen inte på lekhumör…

Men när jag till slut kom på tåget till Skövde så löste det sig nästan direkt, och jag såg nog väldigt bestämd och bister ut, så något tjafsande blev det inte! Nästan frustrerande bara det!

När jag gick ombord på Stockholmståget, blev jag dock tvungen att söka upp tågvärden för att få en sittplats, men inte heller där blev det något tjafsande! Jag fick en sittplats och även allt annat som ingick i biljetten!

Slutet gott, allting gott med andra ord!

Men på väg till min sittplats gick jag förbi mina fackliga kollegor som hade åkt med tåget från Göteborg och de såg faktiskt ganska förvånade ut!

De förstod inte hur jag helt plötsligt kunde vara på detta tåg, eftersom de visste att jag åkte med tåget som gick en timme tidigare, just för att det tåget stoppade i Herrljunga, vilket detta inte gjorde!

De satt där nu som fågelholkar och fattade ingenting, så lite skoj var det faktiskt.

Sedan fungerade ju allt normalt resten av resan, men nästa gång jag åkte blev det ju sju resor värre, men det har jag ju som sagt redan skrivit om i 2018 års sista blogg – som heter: ”Åkte till Stockholm, tog en öl & åkte sedan hem igen! (Eller: det gick som tåget, dvs det mesta gick fel, eller inte alls, men ölen var ju god!)”

skogstokig.blog/2018/12/31/akte-till-stockholm-tog-en-ol-akte-sedan-hem-igen-eller-det-gick-som-taget-dvs-det-mesta-gick-fel-eller-inte-alls-men-olen-var-ju-god/

Har ni inte läst blogginlägget från nyårsafton 2018, så gör gärna det nu, för de händelser som inträffade där skedde ca 1 vecka efter händelserna i detta blogginlägg! Även denna resa skedde tillsammans med gamle och goe Murphy, med alla sina hyss…

Folk brukar prata om att de har skyddsänglar som vakar över sig, själv har jag Murphy som lägger krokben för mig titt som tätt…

 

Bajsfontänen i källaren! (Eller: Hur mycket skit ska man egentligen behöva ta?)

Jag kommer aldrig glömma vad som hände när vi flyttade in i huset sommaren 2010! Bara efter någon, eller några dagar, så tätnade hela avloppet ut från huset! Avloppet var helt tätt och vi kontaktade kommunen eftersom vi trodde det var anslutningen till den kommunala avloppsstammen som hade tätnat. Vi försökte köra med rensband och vi försökte spola ledningen, men ingenting fungerade!

Kommunens slamsugare kom sedan hit med tre man (!) och det visade sig snart att det var vår del av avloppet som var tätt, och detta var väldigt viktigt enligt dem, för då var det vi som fick betala kalaset själva.

Vi kollade golvbrunnar etc inomhus tillsammans med slamsugningspersonalen och vattenlåset i golvbrunnen i duschen i källaren hade de demonterat. Nu skulle de, som jag förstod försöka suga rent avloppsledningen, men vad gör idioterna då?

Jo, istället för att suga loss stoppet i ledningen, trycker de  med full kapacitet avloppsledningen in mot huset, och detta helt utan någon som helst kommunikation eller förvarning!

bajs

Konsekvensen av att trycka ett tätt avlopp mot en öppen golvbrunn är ganska given! Det som hade fastnat i avloppet var sådant som det förre ägaren, samt vi själva , hade spolat ned via våra toaletter. Vi bodde ännu inte i huset, utan höll på att successivt flytta in!

Slamsugaren tryckte nu in hela avloppsinnehållet genom den öppna golvbrunnen i duschen och belade därmed alla närliggande väggar, tak och golvytor med ett jämnt lager avföring, vatten och slam. En bajsgeijser som  sprutar rakt upp i taket precis framför mina ögon, och den ena av killarna från slamsugaren springer ut och får stopp på det hela inom 20-30 sekunder och bajsfontänen inne i huset upphör!

Det aktuella utrymmet var en hall och trapphus med många skrymslen och vrår! Svårstädat med andra ord!

Han som hade startat och tryckt in hela avloppet in i huset brydde sig inte ett skit (!), medan den andra skamset ändå hjälpte till att grovsanera i kaoset. Var den tredje personen tog vägen vet jag inte!

Det tog sedan flera dagar i anspråk att sanera bort skiten (!) och att få det hela luktfritt tog ju ännu längre tid!

Efter några veckor kom så en räkning på över 800 kr för utfört arbete, och då ringer vi och frågar om de inte har någon skam i kroppen? Men då började man tyket käfta emot på kommunen, för de hade ju minsann inte gjort något fel, och sedan när personalen som var här dessutom blåljuger till att de hade ställt till det för oss, då blir relationen givetvis ännu frostigare!

Tyvärr hade vi missat att fotodokumentera eländet! Kanske inte det första man tänker på när stora delar av den inredda undervåningen besprutas med avföring! När det hänger avföring från främmande människor i taket, så är det ju andra mekanismer än en fotodokumentation som triggas igång! I alla fall i mitt fall!

Efter någon vecka kunde vi ändå förlika ärendet med kommunen, trots att de nekade till att något som helst fel hade begåtts! Men som goodwill strök man ändå halva beloppet och då orkade vi inte bråka mer…

Shit happens!

Men några fler avföringsfontäner vill vi inte ha i vårt hus, för nu har vi faktiskt tagit emot så mycket skit att det räcker för ett helt liv! Snälla Murphy lämna oss ifred nu (Murphys lag är tyvärr min ledstjärna här i livet)!