Änglar och trumpeter! (Eller: när jag skallade en ängel!)

Denna text handlar om något som hände för ca 8-10 år sedan, då jag besökte en lite annorlunda inredningsbutik i närområdet. Butiken består av en gammal villa och på platsen finns även en mer modern byggnad som inrymmer en liten butik, restaurang och bar.  Det finns även rum att hyra på stället. Det hela är alltså mer ett heltäckande koncept än en bara en inredningsbutik. Men nu skulle det inte bli någon reklamtext för denna gårdsbutik, utan tanken var snarare att beskriva en märklig händelse som drabbade mig vid ett besök på nämnda plats. Men i vanlig ordning ska jag först skriva om allt annat än vad själva berättelsen handlar om, precis som jag gör nu…

Det gamla huset som är själva inredningsbutiken, är mer utformad som en utställning med mängder av prydnadsföremål, inredningsdetaljer, kläder och mycket annat. Lite som en loppis korsad med en utställning, fast med nya saker istället för gamla. Mycket nytillverkat i gammal stil förvisso. Man går runt mellan de olika rummen i det gamla bostadshuset och det är höga trösklar, tjocka dörrkarmar och knarrande gamla trägolv. Huset är gammalt, gistet, snett, vint och charmigt!

Hela rasket blir nästan som en installation och jag gillar att gå runt och fotografera alla små figurer, djur, tomtar, änglar, gosedjur och allt annat som finns överallt, i mängder.

I ett rum på övervåningen fjädrar och knarrar de gamla golvplankorna våldsamt när man trampar på dem. Man tror nästan att golvet ska ge vika och att man ska rasa ned en våning på kuppen, men det händer tyvärr aldrig…

Upp till andra våningen i huset tar man sig via en brant trappa i spiralform och ingenting är givetvis handikappanpassat. Det går helt enkelt inte i det gamla huset som säkert härstammar från det förra sekelskiftet, eller något liknande. Ett fall i denna trappa är inte att rekommendera, för då lär man aldrig få komma in i huset igen, som sagt, det är inte handikappanpassat… och inte heller barnvänligt med tanke på alla ömtåliga och dyra saker.

Det myllrar med saker i huset och det är lätt att riva ner tjogvis med grejor om man inte är ytterst försiktig. Man får verkligen hålla koll på hur man förflyttar sig och man ska helst undvika att veva runt med armar, kläder eller handväskor, för då kan det bli dyrt.  

Det som annars utmärkte besöket som berättelsen så småningom ska komma fram till, var en märklig händelse som givetvis drabbade mig. Ja, vem annars?

Det drabbade mig, men även om jag orsakade händelsen som sådan, var felet ändå inte mitt!

Jag tyckte att jag var väldigt försiktig och hade full kontroll på både mig själv och min omgivning, men detta var givetvis en stor illusion! För något skulle naturligtvis hända och jag stod i händelsens centrum, precis som vanligt!

Jag gick in i ett utrymme på övervåningen, som var en slags inbyggd veranda, och där fanns mängder med grejor placerade på golv, bänkar, hyllor, samt hängande från taket.

Saker och prylar högt, som lågt, precis överallt…

Jag böjde mig ned för att göra något, kommer inte ihåg vad. Sedan ropar min sambo något till mig och jag reser mig hastigt rakt upp, vilket jag naturligtvis inte skulle ha gjort. För det var då det hände, det som drabbade mig…

Helt plötsligt gör det våldsamt ont i huvudet och jag ser blixtar och dunder för mitt inre, samtidigt som jag sjunker ned på knä, med händerna kring det smärtande huvudet, så gott det gick med tanke på omständigheterna. Jag har, där och då, ingen aning om vad som hade hänt…

Kanske var det domedagen som hade kommit, med början hos just mig?

Det enda jag faktiskt visste var att jag hade fått ett våldsamt slag mot huvudet, med en våldsam smärta som följd, samtidigt som något stort och tungt hade lossnat från objektet jag kört huvudet i. Det tunga delobjektet hade hamnat i mina händer som jag även försökte skydda mitt onda huvud med. Men vad hade egentligen hänt och vad hade jag drabbats av?

Ha tålamod mina vänner, för jag återkommer till detta inom kort…                        

Det fanns givetvis folk nära inpå som i olika grad hade bevittnat händelsen, men det var ingen som sa något. Händelseförloppet var i och för sig ganska snabbt avklarat och jag blev aldrig riktigt utslagen, utan gick bara ned halvt på knä under en ytterst begränsad tidsrymd, innan jag åter kunde resa mig upp och inse att jag åter hade agerat pajas i offentlighetens ljus!

Jag går aldrig riktigt i däck, som den viking jag är, men skämmer ut mig inför allmän beskådan, det gör jag mest hela tiden. En riktig pajasviking, alltså!

Men vad hände då, undrar ni då säkert, med all rätta?

– Men berätta då människa! Kan vi aldrig få reda på vad du vill säga?

– Kan du aldrig komma till punkt någon gång, ditt eländiga pucko?

Jo, men ta det lugnt nu, kära läsare… Lugna er!

Okej, jag ska berätta vad som hände:

Jag böjer mig ner för att göra något, men kommer inte ihåg varför? Min sambo ropar på mig, men eftersom jag inte riktigt uppfattar vad hon säger, reser jag mig snabbt och rätar ut ryggen i samma moment, med konsekvens att jag drar huvudet rakt i något som hänger ned ifrån taket och detta med en våldsam kraft.

Men vad är det nu som hänger ned från taket, undrar säker många?

Jo, det är en ganska stor skulptur, som säkert väger ett antal kilo, och jag tror att den även är förankrad med tunna ståltrådar i taket. Ganska tung pjäs alltså!

Skulpturen föreställer en flygande ängel (kerub?) som samtidigt spelar på en trumpet, eller möjligtvis en domedagsbasun!

Trumpeten sitter löst placerad i ängelns båda händer, men är ändå en del av skulpturen. Bara trumpeten väger säkert något kilo och i denna trumpet kör jag naturligtvis mitt huvud med full kraft. Det kändes som om någon hade dragit ett baseball-trä rakt i huvudet för kollisionen mellan trumpeten och mitt huvud var kraftig.  

Så kraftig att hela trumpeten lossnar och hamnar i mina händer, samtidigt som jag försöker lindra smärtan i mitt huvud, med just dessa händer. Komplicerat med andra ord!

Jag försöker sedan, när jag åter kommer upp på fötter, att återmontera denna tunga trumpet i ängelns famn, men det går naturligtvis inte…

Vet inte vad som var sönder, men att skalla sönder saker värda flera tusen, är sällan bra… dessutom gjorde det ont så ända in i h*lv*te. 

Men det hela var inte mitt fel, för hänger man upp sådana här mordredskap i huvudhöjd får man också räkna med att de blir nerskallade.

Änglar eller någon annan skit, det spelar ingen roll!

Jag fick helt enkelt ställa trumpeten på golvet och skamset ta mig därifrån fortast möjligt…

Kvar hängde en ängel som spelade på en lufttrumpet… (tänk trumpet, fast luftgitarr, typ!).

En något stukad ängel, minst sagt! Men det såg faktiskt lite komiskt ut!

När till och med himlens änglar attackerar mig på detta våldsamma sätt, är det verkligen inte roligt. Men har man Murphy som ledsagare genom livet är man givetvis inte älskad av alla och särskilt inte av himlens anhang, som det verkar.

Jag är kaosteorin personifierad och rubbar säkert universums bärande element med jämna mellanrum genom alla mina fadäser. Kanske inte så bra…

Men att skalla ner självaste domedagsbasunen ur änglars händer, är det nog inte många andra som har gjort…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s