Ett norskt garage som vill till Sverige (eller: Den som gräver en stor grop… får också sina förhoppningar grusade!)

Denna händelse utspelade sig en gång för länge, länge sedan, det var efter Herodes, men före IT-boomen! Då vet ni tidsperspektivet på ett ungefär! Jag hade beställt ett garage i byggsats från en firma i Munkedal, Bohuslän, med det jag inte visste just då, var att garaget skulle levereras ut direkt till kund från en byggfirma i Oslo! Jag bodde vid tidpunkten ca 1 mil utanför Mellerud i Dalsland.

Jag fick därför ett tag efter beställningen ett telefonsamtal från Norge, där en norrman undrade var jag bodde? Lite märkligt kan man ju tycka eftersom min hemadress levererades samtidigt med beställningen! Dessutom gjorde jag beställningen hos en svensk firma i Bohuslän…

Avståndet mellan Oslo och Mellerud är ju inte heller mer än 20-22 mil beroende vilken väg man tar.

Norrmannen undrade nu käckt var jag bodde, men dessa uppgifter hade jag ju uppgett redan vid beställningen, så det borde de ju redan ha koll på, kan man tycka, men… vad vet jag?

Antingen åker man via Halden och Kornsjö i Norge, in i Dalsland och sedan via Dals Ed, Bäckefors och Mellerud, eller så åker man via Örje i Norge och sedan in i Värmland via Töcksfors och Årjäng, vidare ned till Dalsland via Åmål och sedan ner till Mellerud. Sedan kunde man även åka en lite längre väg genom Bohuslän typ via Svinesund, Strömstad, Munkedal, Uddevalla i Bohuslän, sedan in mot Vänersborg och sedan upp mot Mellerud!

Kartor fanns ju även på denna tid, men var kanske inte uppfunna i Norge ännu, men vad vet jag?

Har ju hört talas om att alla norrmän som åker ner till Sahara köper ett ark med sandpapper som en karta, detta kanske inte är sant, men vad vet jag?

Det var ju chauffören själv som ringde från Oslo, för han skulle nu köra ut mitt garage i byggsats till mig. Problemet var ju att jag skulle ge honom en vägbeskrivning, men han verkade ju aldrig ha kört i Sverige, för han visste ju praktiskt ingenting om Sverige och dess vägar, orter eller geografi! Han verkade ju inte veta något alls, men han var ju en… ja, just det!

Att han inte visste var min bostad befann sig, ca 1 mil utanför Mellerud, det köper jag. Jag köper även att han inte hade koll på var Mellerud låg, men han visste inte heller var Dals Ed, Vänersborg eller Åmål låg! Dessa orter finns ju tydligt utsatta på en karta eller i en bilatlas (vilket Mellerud också gör)!

Dalsland visste han inte något om, än mindre var det låg! Lite märkligt, men kanske inte märkligare att vi inte känner till de norska landskapen i Norge! Men skillnaden var ju att denna person ändå körde ut garage byggda i Norge, för ett svenskt företag, som dessutom annonserade om garagen i lokalpressen i Sverige! Allt detta sammantaget, borde vara en grund för att man hade någon form av kännedom om vart man levererade beställt gods, kan man tycka i alla fall?

Men vad vet jag?

Vänern, Europas tredje största insjö, beläget mindre än 20 mil från norska gränsen, det borde väl i alla fall en norrman känna till? Nej, inte han! Märkligt!

Då fick jag fråga honom om han visste var Sverige låg, och det visste han… vilket gjorde att vi i alla fall hade något att utgå ifrån… kör österut mot svenska gränsen via Halden och Kornsjö och du… tra-la-la.. ja, ja.. är i Sverige och Dalsland… wow!

Nu började det ju faktiskt likna något, och norrmannen fattade även han, vilka framsteg vi gjorde där i telefonen, han och jag! Connection!

Härligt när man kommer till insikt på detta vis…

Han fick i alla fall en skräddarsydd vägbeskrivning med orter, vägnummer och avstånd för resan, men jag fattar fortfarande inte varför han bara tittade i en vägatlas och bara fick vägbeskrivningen bekräftad via telefon, men det kanske inte finns vägatlaser i Norge (eller så finns de bara i skala 1:1, men vad vet jag?).

Vi kom överens om han skulle ringa upp mig om han körde vilse, så skulle jag försöka  lotsa honom på rätt väg igen! Men han hittade faktiskt ända fram till min garageuppfart med hjälp av min beskrivning, ja, min blivande garageuppfart då, vill säga!

Men står en lastbil på min uppfart med ett garage på flaket, är det nog kanske likställt med en garageuppfart, men vad vet jag?

Han lastade sedan av godset med kranen som han hade på bilen, sedan fick de inplastade byggelementen ligga på träreglar under en presenning under den kommande vintern, detta scenario utspelade sig ju på hösten!

Sedan började jag gräva garagegrunden den kommande våren, året efter. Ca 4×8 meter i storlek och mer än en meter djupt skulle det bli! Det skulle ju grävas frostfritt och för tre olika lager med sten och grus!

Hyr en minigrävare, var det någon som tyckte, nej jag gräver för hand tyckte jag!

Hur svårt kan detta vara?

Det är ju bara att gräva med en spade, eller hur…?

Ja, hur svårt kan det vara?

Men med tanke på att det tog några veckor att gräva sig ner genom all lera, jord, stora stenar och mängder med grova trädrötter, tog det  ju sin lilla tid. Spade,skyffel, spett yxa, skottkärra muskelkraft och stort tålamod var mina redskap för uppgiften.

Jo, det var faktisk så jobbigt det här…

Fick hugga av mängder med 10, 15, 20 centimeters grova rötter med spade, spett och yxa, sedan fick man ändå spetta upp skiten ur marken. Varje grov rot kunde ta 1-3 timmar att få bort och det fanns väl ett tiotal sådana… Pust! Usch! Stön!

Jag föll ihop av ren utmattning efter varje arbetspass, men efter några veckor hade jag ändå kommit ner på acceptabelt djup och kunde beställa det första lasset med makadam för ett dräneringslager, sedan blev jag även tvungen att förbeställa ytterligare ett lass med mellangrovt grus/sten, samt ett lass med lite finare grus, som jag sedan skulle gjuta plattan på!

Alla beställningar ville fraktfirman ha, vid ett och samma tillfälle, vilket jag naturligtvis inte hade räknat med. Annars skulle tydligen fraktkostnaden bli högre.

Märkligt, men så var det!

Nu visade det sig att lastbilen som körde ut sten/grus-lasterna inte kunde backa ända fram till den grävda gropen utan att riva ner hela telefonledningen med tippflaket, så istället fick lasset tippas ca 10 meter längre bort, sedan fick jag skotta upp allt i skottkärran och tippa ner i gropen, samt flytta på det hela, ytterligare en gång nere i gropen, där jag var tvungen att fördela ut gruset för hand via en skyffel.

Varje lass tror jag vägde typ 8-10 ton eller något liknande!

Ja, inte varje lass med skottkärran då (pucko!), utan varje lastbilslass!

Nu hade jag en enorm tidspress på mig, för jag var tvungen att flytta ca 8-10 ton grus med skyffel och skottkärra innan nästa lass kom bara några dagar senare,och då upprepades historien ytterligare en gång.

Hög stressnivå, kan man säga!

Under två veckors tid blev jag tvungen att flytta på typ 20-25 ton sten/ grus, i tre olika storlekar, samt att skotta ut det hela nere i garagegropen.

Under 4-6 veckors tid förflyttade jag nog runt jord, lera, sten, makadam, mindre sten och grus ett flertal gånger, med en totalvikt av ca 40 ton eller mer. Allt helt ensam, före och efter jobbet samt på helgen, även efter mörkrets inträde.

Man var ju både ung, stark, ledbruten, naiv, envis och dum på den tiden!

Nuförtiden är man bara (ännu mer) ledbruten, envis och dum!

Varje dag körde jag på tills jag inte hann  eller orkade mer, var ju tvungen att äta, sova och jobba på mitt arbete också, jag var ju inte ledig mer än vissa specifika dagar, eftersom jag jobbade 2-skift!

Nej, det var ju inte på mitt arbete jag sov…

Sedan byggde jag upp garaget helt själv, det enda jag behövde hjälp med var att montera och fästa samtliga takstolar. Gjuta, snickra, bygga, fixa dränering, lägga takpapp, dra och koppla in elen och måla! Mycket fix blev det!

Det blev bra till slut med ett stort garage för bilen, verktyg, reservdelar, hjul och alla andra bra-ha-grejor en man behöver ha i sitt garage.  Inuti takstolarna kunde man sedan lagra stora mängder med brädor och plank för kommande projekt.

Började väl gräva någonstans runt månadsskiftet april-maj och garaget var sedan färdigbyggt vid midsommar samma år, sedan drog jag elen och målade under sommaren!

Men det gick bra till slut ändå!

Kanske kunde man ha gjort det både enklare och mer effektivt med lite mer planering, men vad vet jag? En duktig idiot!

Tack!

Tala är silver, men tiga är guld! (Eller: När dårarna aldrig kan hålla tyst!)

Denna händelse inträffade för några år sedan och jag var på väg till tandläkaren och på väg in dit träffade jag på en man i 60-års åldern som också skulle in till tandläkaren, eller egentligen inte, men mer om detta sedan! Det första han säger till mig var en massa negativa saker om den rollator han manövrerade! Men vad vet jag om sådana mackapärer?

Men han berättade för mig att de som lämnade ut denna livsfarliga apparat till honom var helt okunniga, sedan var de också mer eller mindre halvidioter också! Ja, så var det!

Okej, tyckte jag, lite förvånat!

Rollatorn var ju helt livsfarlig vid halka i nedförsbacke, bromsarna var dessutom helt värdelösa och när de ändå tar så glider ju rollatorn hur lätt som helst, sedan visade han mig hur kasst allt var genom att dra rollatorn med låsta hjul över golvet i den trånga hissen där vi båda stod!

Eftersom jag inte kom undan, så sa jag:

– Det kan väl inte vara så svårt att skifta hjul på den, kanske kan man slänga på dubbdäck, sa jag lite på skoj?

– Precis!!! Sa han med upphetsad röst!

– Men det får man inte! Det förstör bromsarna (som ändå inte fungerade), sa han då!

Själv hade jag ju ingen aning!

Sedan fick jag reda på att även färdtjänsten var helt värdelös, för de säger alltid att de ska komma om en kvart, men det gör de ju aldrig!

Okej, intresseklubben noterar! Men jag kände väl inte någon större entusiasm över mannens problem, trots allt!

Sedan gick vi in på Folktandvården och där man skulle knappa in sitt personnummer för att bekräfta sin ankomst, men då var jag så distraherad av mannens tjatande att jag skrev in att jag var född på 1600-talet istället för 1900-talet, men det var ju nästan rätt, för en 6:a är ju också en 9:a fast upp och ned! Men det tog ändå något försök innan jag fick till det, eftersom mannen samtidigt stod alldeles bredvid mig och pratade upphetsat, vilket gjorde att jag inte ens klarade av att göra denna enkla syssla.

Det räckte ju inte med att mannen pratade konstant med mig, han ville ju har svar på allting som han pratade om också och min tystnad accepterades inte! (Hjälp!)

Men jag kunde i alla fall fixa till detta och sedan sätta mig i väntrummet där det nu fanns tre personer, rollatormannen, en yngre kvinna och så jag.

Vi försökte båda två se upptagna ut med att kolla i våra telefoner, tills mannen sa att:

– I framtiden sköter man väl allt via telefoner utan någon som helst mänsklig kontakt!

Jag förstod piken, trots att den inte var speciellt fin, och stoppade ner telefonen i fickan, mannen ville ju prata med någon, dvs mig, och då kunde jag ju inte kolla i min telefon, eller hur?

brain.jpg

Sedan tog han själv upp mobilen och ringde upp färdtjänsten och beställde en färdtjänsttransport, högt och ljudligt, med högtalarfunktionen påslagen, så att vi andra inte skulle missa någon viktig information av samtalet!

Irritation!!!!

Det visade sig nu att han inte alls skulle in till tandläkaren, för han hade haft tre hjärtinfarkter och då fick man inte gå till tandläkaren! Dessutom var han arbetsgivare (eller bara chef, oklart vilket) inom byggbranschen och hade bott i många ställen i Sverige och i utlandet!

Okej?? Men jag hade ju redan tappat tråden för länge sedan!

Sedan berättade han att han hade byggt skyddsrum åt Saddam Hussein i Irak, genom Skanska, men det var under Iran-Irak kriget, men skyddsombudet stoppade arbetet med byggande av skyddsrummet ifall det skulle bli ett anfall, så då byggde man först ett skyddsrum till sig själv, detta extra skyddsrum tog en vecka att bygga!!!! Sedan kunde man fortsätta bygga det ordinarie skyddsrummet!

Ja, ja, vad ska man tro?

Sedan tyckte han att persiska kvinnor var så vackra och försökte få mig att bekräfta detta påstående! Jag sa väl att jag inte visste hur det var med denna sak, för jag hade faktiskt ingen aning!

Varför skulle han dra in mig i alla sina påståenden hela tiden?

Sedan skulle han prata om IS och deras ideologi, men jag hade inte lust att prata om detta ämne i ett väntrum med en total främling. Men nu började jag på allvar känna mig både stressad och besvärad! När han inte fick med mig på denna diskussion, skulle han istället prata om SD och deras ideologi, som han inte stödde, men inte heller förkastade.

Hjälp mig någon, jag står inte ut!

Nu kände jag mig ännu mer besvärad och sa något diffust, som jag i nuläget inte kommer ihåg vad det var! Men nu var jag inte längre intresserad av att prata med mannen. Jag kände mig bara stressad och ville bara bort därifrån!

Sedan klagade han över att norrlänningar och skåningar aldrig kunde vara tysta, och de var hopplösa att ha arbetande på timpenning, eftersom de bara stod och pratade hela tiden…

Suck och pust!

Han berättade även att man inte kunde tilltala folk på gatan i Stockholm, för då trodde de att de blev rånade, förresten var det likadant i Uddevalla! Vad är det för fel på Uddevallabor, vräkte han sedan ur sig?

Något fel måste det ju vara, för så illa som i Uddevalla är det ju inte i andra jämnstora städer!

Själv kom han från Trollhättan, och när han fick veta att jag inte heller kom från Uddevalla, så var det bara den yngre kvinnan kvar att redovisa vad hon kom ifrån, och då visade det sig att hon också kom från Trollhättan, exakt från samma ställe som mannen dessutom! Då skulle han ju ha reda på om hon kände, den eller den personen… Men egentligen kom han ifrån Högsäter i Dalsland, men hade bara bott i Trollhättan, trots att han nyss sa att han kom därifrån! Jisses!

Kvinnan verkade dock måttligt intresserad av att ha någon djupare dialog med den 58-årige rollatorförsedde mannen som, när han inte var sjuk, tydligen var chef inom byggbranschen! Jo han berättade hur gammal han var, trots att det inte var någon som undrade!

Sedan blev jag inropad till tandläkaren, och mannen såg nu helt bedrövad ut när han insåg att jag försvann! Själv tänkte jag – tack och lov! Har aldrig klivit in till tandläkaren med så lätta steg förut!

Det är inte varje dag man råkar ut för en konstant pratande mytoman med rollator, tack och lov!

Men varför han åkte med mig upp till tandläkarens väntrum, när han inte ens skulle in till tandläkaren framgick aldrig, men förmodligen tyckte han väl att jag var den perfekte samtalspartnern som nu skulle få ta del av hans konstanta pratande…