Sommaren 2020 köpte vi en trädgårdsgrupp via ett företag på nätet! Anledningen till detta uppenbara missgrepp, var att vi inte hittade något lämpligt objekt på den lokala marknaden. Vi hittade inget som passade oss, med andra ord! Därför denna djärva manöver att åter köpa något större eller dyrare på nätet. Vi har stor erfarenhet av att köpa saker på nätet och jag själv handlar ju både mycket, och ofta, på nätet. För det mesta är det inga problem överhuvudtaget, men ibland blir det ju fel. Rejält mycket fel, till och med! Men hur gick det denna gång? Läs vidare så ska jag berätta…
En del av dessa missöden har jag sedan tidigare skrivit om i bloggen, men nu satsade vi åter allt på ett köp där ute på nätet. Vi utmanade därför åter ödet, men varför ska man tro det värsta hela tiden? Mina problem borde ju dessutom, med ålderns rätt, börja klinga av ganska rejält nu. Problemkvoten för ett helt liv, borde redan vara fylld till bredden! Därför genomförde vi köpet mot bättre vetande …
Möblerna såg ju bra ut på bilderna (alltid något), och de var även prissänkta med någon tusenlapp och vi skulle därför betala ca 5 000 kr för hela kalaset. Risken kändes låg och det såg även ut att vara mycket möbler för pengarna!
Så vad kunde egentligen gå fel?
Jo, typ allt… nästan!
Vi beställer möblerna och tror naturligtvis att allt är frid och fröjd med detta. Frakten var även den gratis, vilket vi tyckte var helt fantastiskt. Det kunde ju inte bli bättre, vilket i sig borde ha varit tillräckligt för att alla varningsklockor skulle börja ringa för fulla muggar (hmmm… skumt uttryck, det där!)
Men direkt efter att vi hade beställt och orden redan var lagd, framkommer den lilla detaljen att man nu helt plötsligt tog ut 395 kr i en påhittad expeditionsavgift, trots att det hela skulle vara fraktfritt. Det som ingick i expeditionsavgiften var typ… frakt! Smolk i bägaren omgående, med andra ord! Men det var väl bara att gilla läget… trots en viss irritation över företagets uppenbara fulspel. Men, det var väl själva…
Sedan dröjer det och absolut ingenting händer! Ingenting… alls!
Man börjar fundera, man börjar bli irriterad och man börjar även bli förbannad. Man har ingen som helst aning om vart grejorna har tagit vägen, eller när de ska dyka upp, eller varför det hela ens dröjer? Varför får vi inga möbler, och varför går det inte att få tag i någon som helst information om leveransen?
Någon paketspårning existerar givetvis inte och någon mejlkontakt går inte att få till. När beställningen väl är lagd och betalningen är fixad, verkar företaget omedelbart kapa alla naturliga band till sina kunder.
Men till slut, när man faktiskt känner att måttet verkligen börjar bli rågat på allvar, dyker det i alla fall upp någon form av information. Plötsligt händer det… kanske något, i alla fall… till slut… kanske!
Äntligen ska väl allt reda ut sig? Dumt att ta upp problemen i förskott och varför ska man alltid vara så misstänksam? Det tog bara lite tid, sedan var det sommar och kanske har även det härjande Corona-viruset gjort sitt. Kanske var det så, eller kanske inte ändå…
Vi hade beställt från ett svenskt företag och trodde naturligtvis att leveransen skulle ske från något lager här i Sverige. Företaget hade ju tidigare även haft en butik i det lokala köpcentret, men butiken var igenbommad och nedlagd sedan några år. Vi var naiva och trodde att vi hade handlat från ett seriöst företag. Men hur dum får man egentligen bli?
Men att tro, är ju inte det samma som att veta, ska ni veta! Men nu vet jag att man inte ska tro att man vet, utan det som gäller är att man verkligen vet, att man vet. Ja, ja, man lär ju så länge man lever, vilket innebär att man kommer att göra nya misstag. Livet ut. För det är ju genom misstagen man verkligen lär sig något!
Misstaget jag gjorde, var att tro att möbelföretaget Chilli.se och möbelkedjan Chilli AB, som hade gått i konkurs ett antal år tidigare, var ett och samma företag. Men det var ju bara namnet som förenade de båda, för bakom Chilli.se stod istället skandalföretaget Trademax. Ett företag som SVT:s konsumentprogram Plus hade haft uppe i sitt program vid ett flertal gånger, och företaget blev dessutom stämt av KO år 2017. Bluff och båg, från början till slut, med andra ord! Ett oseriöst skitföretag, på ren svenska!
På sin hemsida skriver man käckt och rart följande: Fri frakt, 365 dagars öppet köp, Snabb leverans!
Fri frakt är en direkt lögn, eftersom man i lönndom tar 395 kr för en obegriplig expeditionsavgift. 365 dagars öppet köp är väl sant, om det nu vore möjligt att utföra i praktiken, vill säga? Vill man bekosta en returfrakt ur egen ficka och sedan kanske få tillbaka pengarna för möblerna man har betalt, är det ett bra upplägg, inte annars? Att man utlovar en snabb leverans är dock skrattretande, ett skämt, humor på hög nivå, typ!
Men nu tillbaka till min väntan på möblerna. Till slut ringer i alla fall speditören och meddelar något om en kommande leverans, men då står man i princip redan utanför huset och gasar med lastbilen från Postnord. Någon framförhållning existerar inte i normal ordning hos Postnord! Men, det var väl själva…
Vi hade beställt ett hopfällbart träbord och sex hopfällbara trästolar. Stolarna var enligt klassiskt snitt. Bordet var avlångt med rundande ändar. En klassisk vitmålad matgrupp i massivt trä för uteplatsen, helt enkelt!
Jag var därför beredd på att man skulle leverera totalt sju kollin. Sex hopfällda inplastade stolar, samt ett inplastat hopfällt bord. Bordet skulle kanske till och med vara delat och levereras i två-tre delar, bara för att spara plats, men detta var i så fall inget problem.
Döm därför min förvåning, när lastbilschauffören, helt plötsligt slänger av två avlånga, men platta paket. Vad i all världen är detta? Jag blev helt ställd! Va…?
Är detta verkligen den beställda möbelgruppen? Jag förstod absolut ingenting! Det måste väl ändå ha blivit något fel, eller? Men, det var väl själva…
Vi hade beställd en utemöbelgrupp, men fick istället två platta paket med okänt innehåll. Någon följesedel som informerade om antal kolli, innehåll etc, nej det existerade inte?
Jag insåg att något måste ha blivit fel, precis som vanligt. För detta kan helt enkelt inte stämma!
Men överraskningarnas tid var naturligtvis inte förbi. Nej, nej, nej!
Jag öppnar desperat de båda paketen, som någon slarvigt har försökt tejpat ihop med maximalt mängd klistrig armeringstejp. Men det var nästan omöjligt att forcera tejphelvetet, ens med en sax. Dessutom fastnade tejpen på allt, hela tiden. Helt otroligt! Förbannat var ordet!
Rätt och slätt… förbannat!
Blodtrycket var nu mycket högt, svetten rann och irritation låg som en blöt filt över hela situationen! Jag var mäkta irriterad, helt enkelt! Helvete, helvete, helvete… varför ska det alltid bli fel? Varför?
Innehållet i paketen kan liknas med en hög plockepinn, som man hade lindat in i någon form av någon mjuk formbar plastfolie från helvetet. Emballaget föll givetvis i småbitar, så fort man försökte ta loss tejpen, som man även hade använt även här! Emballaget och tejpen fastnade i allt, mest hela tiden och golvet blev fullt med skräp. Tejp fastnade även i strumporna och småskräpet började dessutom flyga runt av vinddraget. Suck!
Innehållet i de små paketen var dock fortfarande, mer eller mindre oidentifierbart och känslan var att någon hade försökt att trycka ner innehållet i alltför små förpackningar, som man sedan tejpar ihop, för att skiten inte ska ramla ut. Sedan hade något sadistiskt hängbukssvin dragit någon form av armerade plastband runt paketen, även dessa fick man klippa loss med sax. Fast en bågfil hade förmodligen fungerat bättre!
Någon följesedel fanns som sagt inte närvarande, så någon information om det levererade innehållet existerade inte. Någon direkt information på paketens utsida om innehållet, eller via mejl, nej, det fanns inte heller? Grrrr!
Först blev man alltså tvungen att klippa bort all j*vla tejp och sedan försöka få ur innehållet, vilket inte var det lättaste, eftersom det mesta av innehållet fastnade och sedan ramlade ut på golvet i stor hög, när man väl fick loss delarna. Så det första jag blev tvungen att göra efter att ha tömt paketen, var att sopa rent golvet från allt skräp och försöka få ner all j*vla tejp i en soppåse. Svetten rann och irritationsgraden låg på ca 500 % och allt kändes bara så j*vla fel.
Men nu hade det alltså hänt igen!
Vadå, undrar ni då? Vad hade hänt?
Jo, att allt hade gått käpprakt åt helvete… ja, nästan i alla fall.
Företaget skriver följande fina ord på sin websida:
”Denna eleganta och moderna hopfällbara matgrupp i trä för trädgården tillför ett stänk av lyx till dekoren. Vår uppsättning trädgårdsmöbler blir knutpunkten i din trädgård, på din terrass eller uteplats. Matgruppen är tillverkad i högkvalitativt akaciaträ, vilket är känt som ett tropiskt lövträ. Den är väderbeständig och mycket lämplig för utomhusbruk. Den målade ytan är dessutom enkel att rengöra. Stolarna kan justeras i 5 lägen, vilket ger optimal sittkomfort. Bordet och stolarna kan fällas ihop för att spara plats när de inte används. Matgruppen är lätt att montera. Leveransen inkluderar 1 bord och 6 hopfällbara stolar. Färg: Vit”
Enda ledtråden i texten är att ”matgruppen är lätt att montera, vilket i min värld betyder att man i princip endast behöver fälla ut möblerna, alternativt komplettera med någon enstaka detalj som behöver skruvas ihop, inte att det hela är en pusselliknande byggsats med bristfällig monteringsanvisning.
Ett möbelmekano i form av ett pussel, eller är det ett psyktest, ett IQ-test eller ligger kanske en främmande makt bakom det hela, med syfte att bryta ner den svenska befolkningen, bit för bit. Kanske är det så, eller kanske inte? Men åter tillbaka till ordningen…
Men nu var det alltså en byggsats jag hade fått, men tro nu för allt i världen inte att det var någon form av IKEA-struktur på det hela. Nej, nej, och åter nej! För så var verkligen inte fallet!
Självfallet skulle man montera ihop möblerna själv och till hjälp fick man en monteringsinstruktion som såg ut att vara framtagen av en lobotomerad myrslok med åderbråck i hjärnbarken.
Har aldrig sett någon så bristfällig beskrivning i hela mitt liv och då ska ni veta att jag har sett stora mängder med idiotiska saker under alla år, men det här tog nog ändå priset. Pyttesmå bilder där man måste gissa vad som visas upp, diffus eller helt oläsbar text, oidentifierbara siffror och pilar och ritade bilder som inte stämde det minsta med hur grejorna såg ut i verkligheten. En hjärndöd binnikemask på speed hade garanterat lyckats bättre med denna monteringsanvisning!
Varje del var numrerad på bilderna, men någon motsvarande märkning på möbeldelarna, nej det existerade inte, och att lista ut vad som var vad, var verkligen inte helt lätt, med tanke på de bristfälliga teckningarna i miniatyrformat. Varför numrera på ena stället, och sedan fullständig skita i att numrera motsvarande del i verkligheten? Nej, det tyckte man var helt onödigt.
Men det var väl själva…
Att man skulle bli tvungen att montera ihop sina möbler själv, var dessutom ny info för oss. Varför kunde man inte leverera hopmonterade möbler? Både stolar och bord var ju hopfällbara och hade utan minsta problem kunnat levereras i monterad form, för något skrymmande gods var det verkligen inte frågan om.
När man väl hade fått en överblick om situationen, kom så nästa blodtryckshöjande chock. Ibland tror man ju att man är huvudfigur i en svensk variant av Truman Show…
Men vad hände sedan?
Detta kommer att avslöjas i den andra och avslutande delen av berättelsen, som kommer att publiceras inom kort (i början av december): ”En kryddstark möbelröra! (Eller: Trädgårdsmöbler vs plockepinn) del 2!”
fortsättning följer…
Den Skogstokiga Bloggen 