Det som inte går, går ändå till slut! (Eller: Det omöjliga tar bara lite längre tid!)

I samband av att jag skulle byta yttertak på uterummet nu i sommar, blev jag tvungen att demontera det gamla och stora plasttaket. Detta tak var spikat med över hundra tjocka räfflade spik försedda med både plastdistanser och gummitätningar. Inget konstigt med det, men…

Problem 1: Det var väldigt många spik som skulle tas om hand för att taket skulle kunna demonteras!

Problem 2: Ungefär 98 % av spikarna gick inte att komma åt ovanifrån!

Problem 3: Taket klarade inte av vikten av en person, oavsett vikt på denna person, och gick därför inte att beträda!

Problem 4: Den innersta raden av spiken, den mot husgaveln, var dessutom gömd under en skyddsplåt som förutom att den var spikad i väggen, även satt bakom befintlig huspanel.

Problem 5: Plasttaket gick inte att få loss och sedan ner på marken på ett vettigt organiserat sätt! Typ – mission impossible x 2, liksom!

Problem 6: Blev tvungen att bryta loss vartenda spikhuvud från plasttaket med ett bräckjärn, för att kunna separera själva taket från underlaget! Själva taknedtagningen som jag gjorde helt ensam, blev en veritabel rysare, men det gick att få ner till slut, men med mer tur än skicklighet, kan jag nog ärligt säga! Ytan på plasttaket var runt 26 kvadratmeter och ledig markyta nedanför var knappt hälften…

Problem 7: När man till slut kunde klippa av skallarna på 90 % alla spik och sedan fick bort både tätningar och distanser, stack spiken ändå upp en bit från reglarna!

Problem 8: Spikarna som stack uppåt fick därför bankas ned med en hammare, med resultat att sylvassa spikar istället spretade ut under reglarna! Många sylvassa spik som bara väntade på att göra skada…

Problem 9: Nu när spikarna stack nedåt som sylvassa knivar, ökade ju skaderisken markant, vilket jag minsann skulle bli varse om! Klart som korvspad…

Problem 10 a: Spikarna fick därför dras nedåt genom regeln, med hjälp av en kraftavbitare som fick användas som hävstång. Upprepat moment över hundra gånger! Usch vilket slavgöra, men det gick!

Problem 10 b: Allting krånglade hela tiden och för varje löst delproblem uppstod genast två nya problem!  Grundprincipen var att allting var i vägen, satt fast, eller var helt omöjlig att komma åt! Man fick uppfinna olika sätt för att demontera saker och ting och det tog ju tyvärr enormt mycket tid i anspråk! Förberedelser, samt demonteringen av tak och efterarbete tog hela tre dagar i anspråk…

Men tillbaka till spikarna! Dessa enorma mängder med sylvassa spik krävde ju sin tribut till slut!

Jag körde nämligen huvudet rakt upp i en utstickande spik- med smärta och tendens till blodvite som följd! Shit happens, inte mer med det!

Senare samma dag hände följande:

Jag körde nu ytterligare en gång huvudet rakt upp i en utstickande spik och nu genererades både smärta och samt ett litet blodflöde! Jävligt irriterande, men så här blir det ju alltid, typ!

Senare samma dag hände även följande:

Medan jag höll på med dessa spik åkte stegen jag stod på iväg ned mot golvet, men tvärstannade plötslig mot ett större vitrinskåp som stod tätt intill väggen och då dunkade jag givetvis i huvudet i själva stegen så hårt att själva överdelen på vitrinskåpet gick sönder. Några frästa detaljer på skåpets ovansida både lossade och sprack i och med att jag slog sönder dessa med kraften från mitt pannben. Suck!

Stegen fastnade som tur var på själva skåpet och en krasch rakt ner i golvet, men ansiktet före, kunde därmed undvikas med minsta möjliga marginal… tur i oturen! Skönt att ha tur ibland!

Samma stege gjorde samma sak någon dag senare när jag återigen höll på att åka i golvet och denna gång fick jag hålla fast mig i väggen, trots att det inte fanns något att hålla fast i, tills hjälpen jag ropade på kunde komma till undsättning ca en minut senare. Varför stegen inte gick i golvet är en gåta, men när viljan är större än tyngdkraften går ändå vissa saker att få till, trots att det i själva verket är helt omöjligt!

Men nu tillbaka till de förbannade spikarna…

Givetvis körde jag upp huvudet ytterligare en gång i en utstickande spik, men nu riktigt rejält. För nu rann blodet friskt ned över ansiktet och droppade mot golvet. Jag torkade av mig med handen, som blev full med blod… Var tvungen att springa ut på gräsmattan för att inte bloda ner allting, men det kraftiga blodflödet avtog dock efter en stund. Troligtvis gick spiken rakt in i ett blodkärl, med tanke på det rikliga blodflödet. Nu kände jag mig dock mindre tursam…

Men nu började jag faktiskt påminna om en slaktad gris, eller möjligtvis om engelsmannen Terry Butcher och som han såg ut då han spelade helt nedblodad i en fotbollslandskamp mot Sverige 1989.

Men efter denna åderlåtning av huvudsvålen tappade jag faktiskt arbetslusten, luften gick ur mig fullständigt, men då hade jag trots allt varit i gång i över åtta timmar, så det må väl vara förlåtet. Blod, svett och tårar passade bra in på mig nu, även om jag inte grät (möjligen inombords)!

Taket fortsatte sedan att strula, men nu hade det värsta avklarats. Men istället för att kunna göra klart taket efter en vilodag, blev jag tvungen att täcka över taket med en presenning för att väderskydda råsponten. Presenningen blåste ju loss ett flertal gånger och när vi till slut ändå fick presenningen på plats, regnade det in i alla fall, vilket innebar att jag blev tvungen att köpa ytterligare en presenning på 6 x 10 meter som jag fick sitta på taket och veckla ut, samt fästa och montera i regn och blåst, det gick till slut.

Men nu var det bara resten kvar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s