När ljusarmaturerna anfaller ser det verkligen mörkt ut! (Eller: När Murphy går in i armaturbranschen är min arma tur som bortblåst!)

Denna berättelse inträffade vintern 2007-08 och jag bodde och jobbade vid tidpunkten uppe i Dalsland. Vid ett tillfälle, när jag skulle parkera bilen vid min arbetsplats, snöade det rikligt, parkeringen var oplogad och snön yrde våldsamt i luften. Jag tänkte ställa mig nära en belysningsstolpe för att kunna koppla in motor- och kupévärmare med en elsladd. Men helt plötsligt när jag skulle backa bilen på plats, blev det helt plötsligt tvärstopp, samtidigt som ett knepigt onormalt kraschande ljud kunde höras bakifrån bilen.

Hmmm… Det lät som något gick sönder…

Nej, inte var det väl något gick sönder…?

Nej, nej, nej!!!

Samtidigt som snön yrde och sikten var närmast obefintlig, insåg jag nog att ett allvarligt fel nu hade begåtts!

Jag hade nämligen blivit påkörd av lyktstolpe!!!

För lyktstolpen skulle ju inte vara där, för inuti mitt huvud var ju lyktstolpen flera meter ifrån mig, men helt plötsligt flyttar den på sig och ställer sig på rent jävelskap precis bakom min bil!

Att det var jag som hade tappat orientering på parkeringsplatsen, på grund av noll sikt, kan ju inte stämma, det måste självklart finns någon annan förklaring? Det fattar ju alla!

Full snöstorm med yrsnö gjorde ju situationen lite mer ansträngd än vanligt och helt plötsligt hade Murphy tagit över både ratt och gas. Ett hånskratt och sedan krockade han sönder min baklykta!

Alltid denne Murphy!

Dum som jag var trodde jag att det skulle gå att köpa ett nytt lampglas, men det gick ju självfallet inte, utan jag blev tvungen att köpa en helt ny lamparmatur för ca 2 400 kr, eller något liknande!

Stor irritation! Grrrrr!!!

Givetvis var jag nu galet arg på lyktstolpen (och Murphy) som hade haft sönder min bil. Jag var även arg på min bil som går sönder så lätt, samt på snön, på vinden som gjorde att snön yrde, på de som inte ville ploga parkeringsplatsen, så att det gick att parkera på ett normalt sätt…

JA, okej då… kanske hade även jag någon liten skuld i detta, men när sånt här händer känns det mer som om jag enbart är en passagerare i tillvaron, medan Murphy tar över rubb och stubb! Alltid denna Murphy som är där och stalkar mig, hela tiden!

Hos normala människor, med normala liv, hade givetvis hela historien slutat med detta lyktstolpespektakel, men tror ni att jag är normal eller lever ett normalt liv, så tror ni givetvis fel.  För det är nu som börjar historien på riktigt…

När det gäller baklyktan på bilen så blev det bara ett hål i plånboken, samt en irritationstagg i sinnet, men nu skulle något annat hända! Något som låg helt utanför min kontroll och som bara hände… precis som vanligt!

Plötsligt händer det bara, precis som vanligt – och det drabbar mig.

Bara mig och ingen annan!

Ungefär en veckar senare när jag snösanerade min bil på morgonen innan jag skulle åka till jobbet, hittade jag en så kallad lysrörsdrossel uppe på mitt biltak! Detta är en tung, kompakt, fyrkantig och metallisk grej med vassa hörn, som normalt sitter inne i lysrörsarmaturer. Redan här blir det konstigt!

En sådan hittade jag alltså uppe på mitt biltak!

Varför ligger det en sådan grej på mitt biltak, tänkte jag?

Jag tyckte givetvis att det var konstigt att det låg detaljer från en lysrörsarmatur uppe på mitt biltak ute på gatan, men jag slängde snabbt undan den, lätt irriterad utan att ägna detta någon större tanke! Hade inte tid och skulle jag fundera över alla konstiga saker som händer i mitt liv, så skulle jag ju inte heller få så mycket annat gjort!

Glömde därför snart bort händelsen!

Men inom kort blev det i alla fall töväder och all snö och is försvann från biltaket och då, ja kära gott folk, vad tror ni att jag hittade då?

Jo, en bit in på biltaket stirrade en sak tillbaka ilsket på mig!

Helvete! – mina damer och herrar! Något annat ord är faktiskt svårt att finna i sådana här situationer!

Det såg ut som om någon hade slagit hårt med en slagghacka, en sådan som man har när man svetsar, rakt ner i taket. En hård och djup skada som hade drivit ca en halv centimeter rakt ner i taket!

Helvete!

Nu blev jag tvungen att konsultera både försäkringsbolaget, samt Volvo Brandt i Mellerud, som hänvisade mig till Volvo Brandt nere i Vänersborg, eftersom det var där som skadeverkstaden låg.

Det var svårt att formulera hur skadan hade gått till för Folksam och jag kände väl att man kanske inte riktigt trodde på min berättelse om hur det hela hade gått till. Klart att berättelsen blev krystad, eftersom jag inte hade en susning om hur skadan hade gått till! Jag fick bara snickra ihop en historia…

Vad skulle jag annars göra?

Någon hade rimligtvis slängt ut denna lysrörsdrossel från ett fönster och rakt ner i mitt biltak, eller gått på gatan och slängt upp den högt i luften så att den sedan kraschade rakt ned i mitt biltak. Men vem fan går omkring med en lysrörsdrossel i fickan, eller öppnar ett fönster för att kasta ut densamma, mitt i vintern?

Känns märkligt på alla sätt och vis! Men det är så det måste ha gått till, men jag kände ju att Folksam mottog min förklaring med en viss fundersamhet. Lysrörsdrosslar på biltak är nog inte en vanlig skadeförklaring kan jag tänka mig! Frustrerande bara detta!

Dessutom måste jag ha kört omkring med denna mackapär på taket under ett flertal dagar för skadan hade uppstått innan snön hade fallet, annars hade inte skadan kunnat bli så omfattande.

Men bilen var ju, tack och lov helförsäkrad på alla sätt och vis, samt att jag hade en hyrbilsförsäkring, så detta skulle väl inte bli så dyrt, trodde jag enfaldigt…

Dum som man är…

Lämnade in bilen på verkstaden och fick ut en likvärdig bil istället, so far, so good!

Men det första de säger när jag lämnar in bilen är att de måste ta ut vindrutan, för hela taket på bilen måste riktas om! Men vid ca 60 % av fallen brukar dock vindrutan spricka när man demonterar den, säger killen som tar emot mig och min bil.

Men det är väl lugnt, säger jag, för det går väl på helförsäkringen. Det är ju en uppenbar följdskada av den första skadan, säger jag då!

Ja, det tycker du och även jag, men inte Folksam, som anser att detta är en ny skada som ska regleras av glasförsäkringen, sa verkstadsmannen då!

Va! Är de inte riktigt kloka, säger jag!

Vi kan tycka vad vi vill om detta, men det hjälper inte oavsett, men rutan kanske inte spricker vid demonteringen, säger han!

Klart att den spricker, tänkte jag! 100 % sannolikhet att den spricker!

Klart att den sprack och dubbla självrisker blev det på kuppen. Först den på takskadan som landade på någon tusenlapp i självrisk, samt den på vindrutan som blev 1 500 kr, till!

Och jag som trodde att det skulle räcka med att spackla igen skadan och sedan lacka om det som behövdes, nej, nej! Hur dum får man vara?

Nej, vindrutan skulle demonteras, innertaket demonteras, hela taket riktas om, skadan spacklas och slipas, samt omlackning av hela taket, något som skulle ha kostat 25–30000 kr utan en giltig försäkring! Arbetet skulle sedan ta ca 4 dagar i anspråk.

Men jag körde ju omkring med en hyrbil utan extra kostnader, trodde jag naivt!

Givetvis fanns det en milkostnad, plus extrakostnad vid högre miltal än tariffen angav, samt att jag blev tvungen att ta en självriskelimineringförsäkring för att slippa en självrisk på upp till 12 000 kr vid en krock eller skada. Vågade inte chansa med detta scenario!

Första natten jag hade hyrbilen drog även larmet på bilen igång flera gånger, bara av sig själv, samt att det stängde av sig själv också. Jag minns att jag irriterat tittade ut genom fönstret mitt i natten för att se vad det var för idiotbil som larmade hela tiden, och det var ju självklart min hyrbil insåg jag efter ett tag.

Typiskt!

Fick gå ner och ut och kolla vad som stod på, men såg ingenting och gick in igen och bilen larmade inget mer efter detta!

Sedan när jag hade lämnat tillbaka hyrbilen och fått ut min egen bil, så var ju allt frid och fröjd, men den totala kostnaden för kalaset blev ju ca 6 000 kr, trots en helförsäkring, samt en hyrbilsförsäkring. Ja, då ingick ju inte ens den nya baklampan i kostnaden, med denna inräknad blev ju kostnaderna nästan 8 500 kr!

Det blev en dyr månad där man först blir påkörd av en lyktstolpe och sedan anfallen av en lysrörsdrossel på allmän gata!

Vad är det som händer egentligen?

Undrar om detta kan hända någon annan än mig?

 Nej, troligtvis inte!

När det går som tåget! (Eller: När Murphy ansvarar för tekniken blir tågordningen oftast en helt annan!)

Denna ”tåghistoria” inträffade endast ett fåtal dagar innan den föregående historien i bloggen. Lite omvänd ordning på berättelserna således, men så kan det bli ibland! Denna gång skulle jag resa med tåget från Öxnered mot Herrljunga för ett byte och sedan, vidare mot Stockholm!

Det var vinter och kanske 10-15 minusgrader när jag parkerade min bil vid järnvägsstationen i Öxnered, en bit från Vänersborg. Tåget anlände och jag gick på tåget och satte mig på en lämplig plats. Det var tidigt på morgonen och ganska lite folk med på tåget. Klockan tickade på, men tåget åkte ändå inte iväg och helt plötsligt hade det dragit 5 minuter över tiden, och tåget rörde sig fortfarande inte!

Vad är det som händer, varför åker vi inte?

10 minuter över tiden och vi var fortfarande inte igång!

Varför åker vi inte någon gång?

Men problemet var att järnvägsbron över Göta Älv i Vargön hade frusit fast i öppet läge och så länge problemet kvarstod, kunde vi inte åka någonstans alls egentligen!

Frustrationen steg vartefter tidsmarginalen gentemot tågbytet i Herrljunga minskade. Jag tror att tidsmarginalen från allra första början på låg runt 20-25 minuter någonstans och redan nu hade halva marginalen försvunnit, och det redan innan vi hade rört oss en enda meter! Bedrövligt!

Men till slut åkte vi i alla fall iväg mot Vänersborg, sakta, sakta!

I Vänersborg stannade tåget igen och givetvis skulle inte resan fortsätta förrän järnvägsbron i Vargön hade kommit på rätt plats igen! Det var fortfarande något problem som inte var löst…

Nej, det var ju både kallt och snöigt, och då ska ju givetvis ingenting i Sverige fungera …

Men till slut åkte vi äntligen iväg mot Vargön och Herrljunga, men nu var vi ca 18 minuter efter tidtabellen och det såg helt plötsligt väldigt dystert ut tidsmässigt, men hoppet fanns ju där trots allt och jag trodde nog att tåget kanske skulle försöka köra ikapp en del av den förlorade tiden!

Hoppet är ju som sagt det sista som överger en människa!

Men jag var dum och förstod inte bättre! För Murphy, min gamle antagonist, var ju med på resan! Käre gamle Murphy med alla sina hyss och rackartyg! Det borde jag ju ha förstått!

Tåget körde inte fort alls, snarare saktare än normalt, och klockan tickade ju på i alldeles för snabb takt!

Jag frågade tågvärden hur man hade tänkt att lösa situationen med anslutningståget i Herrljunga och han såg närmast frågande på mig när han svarade:

 – Lösa sig? Nä, vi kommer inte hinna fram i tid och tåget där kommer ju inte vänta på oss! Nej, det går inte!

Helvete i kvadrat, tänkte jag då!

Men hoppet fanns ju där ändå någonstans, om att vi skulle börja ta in lite tid, men när förseningen klockade in på 23 minuter, dog dock mitt sista hopp (och Murphy jublade samtidigt så högt han bara kunde!). När vi till slut var framme i Herrljunga hade Stockholmståget redan åkt i väg ungefär 7-8 minuter tidigare.

När vi var framme  hade vi till slut hamnat nästan en halvtimme efter tidtabellen. Bra jobbat!

Men innan dess, när jag hade insett att vi inte skulle komma fram i tid, blev jag tvungen att konfrontera tågvärden med stor tydlighet om mina krav! Jag tyckte faktiskt att jag hade en viss rätt att ställa vissa grundläggande krav på transportören, trots att totalt tre olika aktörer var inblandade i situationen (Trafikverket som ansvarade för tågbanan, Västtrafik som jag åkte med för tillfället, samt SJ som ansvarade för Stockholmståget).

Jag frågade hur jag nu skulle kunna ta mig till Stockholm, när mitt tåg redan hade avgått från Herrljunga?

Då sa han att jag kunde ta lokaltåget från Herrljunga till Skövde och sedan gå på nästa X2000-tåg till Stockholm i Skövde. Tågen stannade nämligen varannan gång i Herrljunga och varannan gång i Skövde!

Jag förstod att han inte såg några egentliga problem i situationen!

Men där var vi ju som sagt, inte riktigt överens i frågan!

Konsekvensen blev att jag skulle bli tvungen att leta upp ett lokaltåg i Herrljunga och ta mig till Skövde med detta, utan en giltig biljett, samt borda X2000-tåget och åka vidare till Stockholm, utan någon bokad sittplats och utan någon giltig biljett för just det tåget! I min biljett ingick ju även förtäring, vilket jag självfallet inte ville missa!

Jag såg nu ett stort berg växa upp framför mig, ett berg som jag nu skulle bli tvungen att bestiga, och  jag frågade därför tågvärden om det fanns någon personal i Herrljunga som skulle kunna fixa allt detta åt mig?

– Nej, det är helt obemannat, sa han då!

Precis som om detta nu var den naturligaste saken i hela världen?

Det mentala berget blev inte direkt lättare att bestiga efter detta svar, men då beslöt jag mig för att istället göra om berget till en liten kulle! Nu konfronterade jag istället tågvärden och talade om för honom att det faktiskt var hans uppgift att fixa detta åt mig, eftersom det inte var jag som hade strulat!

Jag var bara en resenär som hade råkat illa ut pga omständigheter som jag ej kunde råda över! Omständigheter som bara han kunde hjälpa till med att reda ut! Jag ställde naturligtvis mina krav på ett hyfsat och trevligt sätt, fattas bara annat! Det var ju inte tågvärdens fel att strulet hade uppstått!

Trevligt men bestämt!

Väldigt bestämt till och med!

Men ändå trevligt!

Jag menade på att jag varken ville, eller orkade att dra upp min livs historia för att lösa den uppkomna situationen, varken en (Herrljunga) eller två gånger (Skövde)! Risken att något skulle strula till sig rejält, såg jag som uppenbar möjlighet med tanke på en viss Murphy och alla hans påhitt!

Du får ringa och fixa detta åt mig, sa jag till tågvärden! När jag kommer ombord på lokaltåget i Herrljunga, samt kommer ombord på X2000-tåget i Skövde, ska det bara vara för mig att säga mitt namn och hänvisa till att tågvärden på detta tåg har ringt och förklarat läget! Var snäll och fixa detta åt mig!

Han förstod genast allvaret i situationen! Jag var ganska samlad, men ändå lätt upprörd över djävulen i alla detaljer!

Efter en stund, återkom han och förklarade att han hade uppfyllt mina önskemål till fullo och allt skulle nu fixa sig! Jag tackade för hjälpen, men var givetvis mycket skeptisk och gjorde mig beredd på att det skulle bli besvärligt det här…

Nu skulle jag med på tågen utan en massa tjafs och därmed basta! Nu var jag verkligen inte på lekhumör…

Men när jag till slut kom på tåget till Skövde så löste det sig nästan direkt, och jag såg nog väldigt bestämd och bister ut, så något tjafsande blev det inte! Nästan frustrerande bara det!

När jag gick ombord på Stockholmståget, blev jag dock tvungen att söka upp tågvärden för att få en sittplats, men inte heller där blev det något tjafsande! Jag fick en sittplats och även allt annat som ingick i biljetten!

Slutet gott, allting gott med andra ord!

Men på väg till min sittplats gick jag förbi mina fackliga kollegor som hade åkt med tåget från Göteborg och de såg faktiskt ganska förvånade ut!

De förstod inte hur jag helt plötsligt kunde vara på detta tåg, eftersom de visste att jag åkte med tåget som gick en timme tidigare, just för att det tåget stoppade i Herrljunga, vilket detta inte gjorde!

De satt där nu som fågelholkar och fattade ingenting, så lite skoj var det faktiskt.

Sedan fungerade ju allt normalt resten av resan, men nästa gång jag åkte blev det ju sju resor värre, men det har jag ju som sagt redan skrivit om i 2018 års sista blogg – som heter: ”Åkte till Stockholm, tog en öl & åkte sedan hem igen! (Eller: det gick som tåget, dvs det mesta gick fel, eller inte alls, men ölen var ju god!)”

skogstokig.blog/2018/12/31/akte-till-stockholm-tog-en-ol-akte-sedan-hem-igen-eller-det-gick-som-taget-dvs-det-mesta-gick-fel-eller-inte-alls-men-olen-var-ju-god/

Har ni inte läst blogginlägget från nyårsafton 2018, så gör gärna det nu, för de händelser som inträffade där skedde ca 1 vecka efter händelserna i detta blogginlägg! Även denna resa skedde tillsammans med gamle och goe Murphy, med alla sina hyss…

Folk brukar prata om att de har skyddsänglar som vakar över sig, själv har jag Murphy som lägger krokben för mig titt som tätt…

 

Några tankfulla rader om tanklöshet (Eller: En kort-historia om ett lokalt anfall av senil demens)!

Denna gång ska jag berätta en kort-historia (men eftersom jag aldrig kan berätta något på ett kortfattat sätt, blir historien ändå ganska lång, trots att det är en kort-historia:-) och handlingen för det hela utspelar sig ca 15 år tillbaka tiden!

Platsen för händelsen var Vänersborg och jag skulle tanka min bil, samma dag hade Volvo i Vänersborg, en så kallad VIP-kväll, med kraftigt sänkt bensinpris för alla som hade Volvos bensinkort, vilket passade bra!

Åkte och ställde mig i kön för att tanka bilen och det tog givetvis jättelång tid, som det alltid gör när folk ska tanka. Man hittar inte tanklocket, man förstår inte hur tankmunstycket fungerar, man hittar inte kortet, man kommer inte ihåg koden, eller så är man bara allmänt slö eller saktfärdig! Det tog i alla fall otroligt lång tid innan det blev min tur, och jag övervägde att avbryta och lämna kön flera gånger, men när jag hade väntat i 20-25 minuter då måste det ju ändå vara min tur snart, dumt att lämna kön just då!

Efter 40 minuter (!) var det så äntligen min tur att tanka den billiga bensinen, äntligen!!!

EFTER 40 MINUTER!! OMG!

Men nu kändes det bara jobbigt att tanka, efter 40 minuter i kö var man ganska less på det hela, så min strategi var att tanka så snabbt som det bara gick, och sedan åka därifrån så fort som det bara var möjligt!

Jag tar fram mitt bensinkort och stoppar in det i automaten och konstaterar i samma ögonblick att jag inte kommer ihåg koden!

EFTER 40 MINUTER I KÖN, KOMMER JAG INTE IHÅG KODEN!!!

DET ÄR JU INTE SANT!

förvirrad

Kön med bilar var fortfarande väldigt lång och folk satt väl och tittade irriterat på mig och jag står där som ett fån och kommer inte ihåg koden, jag tror att jag blir galen!

SINNESSJUKT!

Jag hade helt plötsligt drabbats av en total mental hjärnsmälta och svetten började nu bryta ut på allvar! Stressen och irritationen underlättade knappast heller i situationen, om man så säger!

Jag fick i alla fram en kod i huvet som jag knappade in!

FEL!

Jag kom därefter på en annan kod, kanske var det den?

FEL!!

Nu vågade jag inte chansa mer, för då skulle väl automaten tugga i sig kortet och göra automaten helt obrukbar, då hade jag garanterat blivit lynchad av alla andra som stod i kön, och det ville jag ju inte riskera!

Irriterande att inte komma ihåg en kod som jag aldrig tidigare haft minsta problem med att komma ihåg, men nu var huvudet helt låst. Allt hade gått i baklås!

Jag får strunta i rabatten och bara få bilen tankad, var ju nästa tanken i mitt huvud och drog istället fram mitt VISA-kort. Den koden har jag ju aldrig tidigare haft några problem med att komma ihåg!

Stoppar in VISA-kortet och slår in koden och… FEL!

????????

Nu kom jag inte ihåg denna kod heller och jag försöker desperat ännu en gång och … FEL!!!

DET GÅR INTE!

Det var helt kört, jag kom inte ihåg denna kod heller och nu blev jag tvungen att avbryta detta köp också. Sedelautomat fanns inte, så detta var inte ens något alternativ! Jag fick efter 40 minuter i kö åka därifrån med oförrättat ärende och folk undrade nog vad jag sysslade med?

Skämdes som en hund!  Helt sinnessjukt, sanna mina ord! Helt otroligt!

Minnet kom dock snart tillbaka och de båda koderna också och jag har än idag ingen bra förklaring varför jag fick en tillfällig och galopperande senil demens i min hjärna just den där gången! Fenomenet har aldrig återkommit… ännu!

Diskmaskinen som Gud glömde, nu ännu galnare!

diskmaskin-maskot-uppe-tummar-vektor-clipart_csp35155605

                                                                    Del 2: avslutningen på historien!

Efter att vi hade ringt och äntligen fått prata med kundtjänsten på Tretti.se, tidigt på måndag morgon, utlovas en expressleverans hem till oss, redan på tisdag kväll! Bra, tyckte vi!

Ingen hör dock av sig under tisdagen och ingen leverans kommer heller hem till oss denna kväll! Vi skriver då i deras Facebook-logg, samt via deras kontaktformulär på hemsidan, men när man svarar är det endast via Facebook, där man nu helt plötsligt hävdar att inga löften överhuvudtaget har getts till oss, dessutom vill de att vi ska namnge vem vi har pratat med i deras kundtjänst (?), någon logg som är kopplad till vårt ordernummer, respektive ärendenummer, verkar inte heller finnas. Tydligen ska kunderna föra loggbok åt Tretti.se, någon annan tolkning var ju svårt att göra? Märkligt, tyckte vi!

Vi ringer ånyo deras kundtjänst på onsdag morgon, där vi åter utlovas en expressleverans av vår tvättmaskin, nu redan på onsdag kväll. Tvättmaskinen hade vid tidpunkten för detta samtal faktiskt tagit sig ända fram till Jönköping och var ju bevisligen på väg mot oss i Uddevalla!

Men enligt Tretti.se så var det dock helt omöjligt att skicka den fellevererade diskmaskinen i retur, med ankommande expressgods. Detta gick helt enkelt inte att göra, vilket två olika personer i deras kundtjänst nu hade sagt till oss, utan vi skulle helt snällt sitta hemma och vänta tills speditören Bring skulle ringa och vill hämta den fellevererade varan, men kundtjänst såg inget problem med detta förfarande, eftersom vi ändå hade semester!!!

Jävligt irriterande attityd, tyckte vi! Man kan ju faktiskt bli galen för mindre!

På onsdag, vid lunchtid, ringer man från Bring i Vänersborg och talar om att man har en tvättmaskin att leverera till oss! Man undrar också om vi är hemma för leverans torsdag!!! Någon expressförsändelse känner man inte till, men efter att jag har talat om vad som har hänt i denna härva, så kommer vi ändå överens om att de kör ut maskinen som expressgods samma kväll! Inga problem här inte! Först märkligt, men till slut ändå ganska bra, tyckte vi!

Man frågar även om man ska ta med det fellevererade godset i retur, men eftersom det inte existerade någon returfraktsedel, så gick ju inte det! Hade det bara funnits en sådan så hade det inte varit några problem, trots att Tretti.se först via Internet lovat detta upplägg hela två gånger, ett upplägg som sedan telefonkundtjänsten, vid två separata tillfällen, bestämt sedan hävdat var en omöjlighet, detta eftersom det var omöjligt att göra så… Galet irriterande, tyckte vi!

Speditören ville ju bara ha en retursedel från leverantören, vilket leverantören ansåg vara speditörens uppgift, medan speditören menade (helt korrekt) att de endast körde ut och hämtade gods på uppdrag av leverantören. Fellevererade varor är ju aldrig speditörens ansvar, de kör ju bara ut det aviserade godset!

Ganska logiskt, tyckte faktiskt vi!

Någonstans i den här vevan började man dock få huvudvärk på allvar! Någon form av en mental kollaps hade tydligen drabbat Tretti.se just denna sommar, det går inte förklara på något annat sätt. Vi har ju beställt varor från dem både före och efter denna händelse, och då har det fungerat klanderfritt (i stort sett i alla fall). Nu verkade vi nästan vara med i dolda kameran, men icke! Det var rena dårhuset, minst sagt!

Onsdag kväll, och nu har vi äntligen fått hem vår tvättmaskin (där någon idiot hade klistrat på en helt meningslös lapp där det stod, ”OBS Hög prio”, – hög prio för vem kan man undra? – vilket i sammanhanget inte hade någon som helst funktion att fylla, det fungerar ju helt enkelt inte detta vis), men nu är tvättmaskinen både installerad och provkörd och allt verkar faktiskt till slut äntligen vara frid och fröjd, förutom att vi har en diskmaskin stående hemma hos oss som ingen i nuläget verkar bry sig om! Men det kan man väl leva med under en begränsad period!

Men den får väl stå här och samla damm det är inte vårt problem om vi inte är hemma när Bring kommer och vill hämta den, vi har försökt att returnera den flera gånger och blivit nekade i flera led, Bring har velat ta den i retur, men inte kunnat och just nu är Tretti.se helt tysta och vägrar att besvara vår kritik på deras kundtjänstsida på Facebook och de svarar inte heller via deras webbformulärsida. Men de har både mobilnummer och mejladress om de skulle vilja kommunicera med oss, men det vill de inte! Väldigt konstigt, tyckte vi!

Men galenskaperna skulle inte vara slut med detta, skulle det visa sig!

För på torsdag morgon ringer telefonen igen och det är åter Bring i andra änden, och jag tror för en sekund att de vill komma och hämta diskmaskinen, men det visar sig istället att de har ytterligare gods från Tretti.se som de vill köra ut till oss! Och nu är det verkligen humor och ironi på hög nivå och det går ju egentligen bara att skratta åt eländet!

Det visar sig nu att den fullkomligt inkompetenta kundtjänsten på Tretti.se har skickat ytterligare (!) en tvättmaskin till oss!!! (???)

Men denna maskin ber jag Bring att returnera redan från deras omlastningsterminal (för den ville vi inte ha hem till oss), vilket de också skulle göra! Vi hade inte plats för fler vitvaror hemma hos oss!

Nu är det väl bara att vänta på vad som blir Tretti.se nästa drag? Kaoset är säkert inte slut med detta! Jag har dock skrivit ett irriterat inlägg till deras kundtjänst, där det verkar finnas många fler missnöjda kunder! Det verkar som en riktig härdsmälta hade drabbat Tretti.se och folk verkade ju mer eller mindre vansinniga.

Epilog 1…

Fortsättning följer säkert och diskmaskinen står fortfarande här hemma hos oss, men ingen verkar vilja ha tillbaka denna? Den har stått här runt i en månads tid nu! Men ingen verkar bry sig, än så länge!

Epilog 2 …

Tretti.se hörde aldrig av sig igen och de besvarade aldrig heller mina klagomål. Efter ett ha haft diskmaskinen stående hemma oss i över ett halvårs tid tröttande jag och sålde den för långt under halva nypriset till min chef på jobbet, som i sin tur skulle ge den till sin dotter!

Jag blev av med en maskin som stod och tog upp plats, min chef kunde få en ny diskmaskin till ett mycket bra pris, dock utan garanti, för det fanns ju aldrig några papper på denna diskmaskin, och Tretti.se saknade aldrig den heller!

En galen och märklig historia blev det i alla fall, kul så här i efterhand, men då, sommaren 2013 var det desto jobbigare! En väldigt jobbig historia var det, tyckte vi.