Alla försök att handla utan problem, blir givetvis ett problem! (Eller: ofrivillig sandning inomhus är sällan bra!)

Jo, jag vet att det inte är veckans allra bästa tid att handla på, men jag trodde att jag skulle hinna innan fredagsrusningen drog igång! Jag var till och med inne på Systembolaget precis innan jag gick in på Willys och på Systemet var det inte mycket folk alls!

Detta hände i slutet av januari 2019, alldeles nyligen med andra ord! Jag skulle bara åka ner och handla lite på Willys här i Uddevalla. Det var fredag och det var vid 14.30-tiden!

Med denna insikt färskt i minnet går jag in på Willys, utan att ägna en enda tanke åt att det var fredagen den 25:e – Lönedagen!

Så helt plötsligt blir det jättemycket folk i affären. Eller rättare – många blev helt plötslig betydligt fler!

Jag handlar och kör min kundvagn till kassan och lyckas faktiskt komma fram relativt enkelt, innan det bara någon minut senare korkar igen totalt. Har aldrig sett sådana här långa kassaköer tidigare.

Så nu hade jag tur för en gångs skull!

Ja, för en gångs skull flyter allt på utan minsta problem, jo, jo!

Ibland kan man faktiskt luras av denna illusion av medflyt…

Jag kommer nu fram till kassan och börjar lassa upp mina varor på bandet, då kassörskan plötsligt säger något om min kundvagn, samtidigt som hon sträcker på sig och pekar stor tydlighet mot min kundvagn.

Jag fattar först inte vad det handlar om och hör inte heller vad hon säger! Jag fattar inte vad som står på, helt enkelt!

Står kundvagnen fel eller står Elvis Presley bakom ryggen på mig, eller har min kundvagn invaderats av en flock kannibalbebisar, eller har det helt plötsligt blivit rea på nässpray i kassan bredvid? Jag vet inte!!!

Jag fattar nada! Ingenting betyder det på svenska!

Jag kan inte begripa vad kassörskan menar, men tydligen ska jag observera något bakom min rygg!

Nu var det i och för sig inte så sensationsfyllt som jag hade hoppats på, för det enda som hade hänt var att påsen med kattsand, som jag hade i min kundvagn, och som jag hade ställt upp mot kundvagnens insida, helt plötsligt hade spruckit upp, precis som om någon hade sprättat upp den med en kniv.

En öppen storpåse med kattsand kan ju i vissa fall innebära en viss ofrivillig sandning av den närbelägna golvytan i affären!  Jo, påsen hade helt plötsligt spruckit upp och stora mängder av kattsand sprutar nu rakt ner på golvet…

Får nu i all hast ta tag i påsen för att stoppa läckaget och samtidigt försöka skrapa ihop kattsanden på golvet med ena foten. Kattsanden upptar nu en yta av ca en kvadratmeter på golvet och jag försöker fruktlöst skrapa ihop det till en hög.

Fruktlöst, vilket konstigt ord! Var kommer frukten in i bilden, kan man undra?

Samtidigt som jag skrapar kattsand med ena foten, står jag och funderar på hur den uppkomna situationen nu ska lösas på enklaste sätt. Parkeringstiden börjar dessutom ticka ner mot noll och jag vill inte ha parkeringsböter för sådan här kattskit… ööhh!

Kassörskan vill nu ta hand om den trasiga påsen och jag lämnar över den utan att ösa ut någon mer kattsand, vilket jag kunde känna en viss stolthet över! Det hade jag aldrig trott, för min inre syn spelade upp ett helt annat scenario! Men detta skötte jag smidigt, trots allt!

Kassörskan ropade nu till sig någon som kunde sanera golvet från all kattsand. Snabbt som trimmad köttbulle kommer nu en butiksanställd med sop och skyffel i högsta hugg!

Kanske kunde han även hjälpa mig, genom att hämta en ny påse kattsand, nä nä, nej såklart!

Kassakön är nu jättelång och jag får betala för mina varor och därefter försöka gå och hämta en ny påse kattsand efter att jag betalat och packat ihop mina varor.

Nu har jag ca 8 minuter på mig innan parkeringstiden tickar ut…

Jag känner mig enormt stressad och svetten bara rinner.

Jag ställer mina kassar så att kassörskan kan hålla koll på dem och ska nu snabbt som ögat gå och hämta en ny påse med kattsand. Men att försöka gå tillbaka via den kassakö jag tidigare stod i är helt uteslutet, det finns ingen plats för att komma fram den vägen.

Där står folket som packade sillar och ser ganska arga ut, och kanske är det mina bravader som förargat dem. Kanske är det mig de är arga på, men det stör inte mig nämnvärt faktiskt!

Släpper fram mig gör de i alla fall inte utan jag får gå en helt annan väg tillbaka där det endast är marginellt enklare att ta sig fram.  Fruktansvärt trångt, svårt att komma fram och dessutom höll jag på att snubbla över en kundkorg på golvet, eftersom folk vägrade att flytta på sig! Denna kundkorg hoppade jag över, samtidigt som jag begrundade sannolikheten för att jag skulle snubbla och välta omkull halva kassakön. 50-50, så jag hoppade!

Något liknande har faktiskt hänt mig tidigare, men det är en annan historia som jag får berätta om lite längre fram i tiden. Då var jag som ett mänskligt bowlingklot, sanna mina ord!

Sedan uppstod ju givetvis mer irritation hos folk när jag återkom med den nya påsen med kattsand till kassan, eftersom de nu upplevde att jag trängde mig före i kön. Men jag var ju tvungen att gå denna väg för att visa upp kattsanden, vilket folk givetvis inte fattade!

Folk fattar ju så trögt ibland!

Jag stressade och svetten rann i floder, såg nog ganska ansträngd ut!

Men jag hann faktiskt upp till bilen med ca 3 minuters marginal innan parkeringstiden löpte ut. Inga böter denna gång alltså!

Satte mig sedan i bilen och åkte ut ur parkeringshuset och fastnade givetvis direkt i fredagsrusningen, vilket innebar att trafiken stod helt still. Ibland önskar man ju att man körde en stridsvagn!

Men katten fick ju sin sand till slut och jag säger bara – Shit happens!

Parkeringskaos med konsekvenser! (Eller: Lobotomerade pungråttor kan inte parkera!)

För någon vecka sedan parkerade jag i parkeringshuset vid Willys i Uddevalla, jag skulle bara in och handla något! Men när jag kommer tillbaka till bilen efter uträttat ärende hade naturligtvis någon helt intelligensbefriad babian parkerat sin bil så idiotiskt att jag bara kunde öppna förardörren lite på glänt! Hur skulle jag nu ta mig in i bilen?

Efter några dödfödda försök med att tränga mig in genom förardörren, gav jag upp och gick runt bilen och försökte nå förarsätet från passagerarsidan istället! Men på en modern bil är det ju både växelspak, konsoler och en massa annan skit mellan stolarna, så det går inte bara att sätta sig i passagerarsätet och sedan glida elegant över till förarsätet. För hur får man med sig sina fötter och ben med över? Man kan inte heller krypa över, för då blir man stående på knä i förarsätet utan möjlighet att få med sig ben och fötter, och att då försöka vrida sig i rätt position är helt omöjligt! Det skulle ju sluta med en fullständig katastrof!

Men hur skulle jag nu göra, utan att fasta i någon pinsam ställning och inte komma loss, eller att förstöra bilens inredning under mina förflyttningsförsök inuti bilen?

Jag sträckte ut hela min kropp uppåt mot taket, samtidigt som jag drog in arslet mot förarsätet, jag öppnade sedan förardörren för att få några ytterligare gratiscentimetrar, samt körde ner rutan i dörren för att kunna spjärna tag med vänsterarmen i fönsterkarmen. Efter fem minuter hade jag fastnat i något sorts mellanläge och fick naturligtvis inte över mina ben, men då fick jag istället trycka mig ut mot den glipande förardörren och ta motspjärn i fönsterkarmen och sedan trycka hela överkroppen upp mot taket, samtidigt som jag försökte komma ned mot stolens ryggstöd.

Hade inte förvånat mig det minsta om jag i just detta läge hade fått ett ryggskott, eller något liknande, och att räddningstjänsten hade fått ingripa för att lösa situationen! Ett skräckscenario, verkligen!

Till slut fick jag i alla fall över ett ben, samtidigt som det givetvis började krampa som vansinnigt i benet, foten fick jag dra mot instrumentpanelen så gott det gick i min utsatta situation, men till slut fick jag äntligen över hela vänsterbenet och nu kunde jag även ta spjärn mot golvet och trycka mig ännu mer upp mot taket och ut mot dörren, samtidigt som jag fick ta tag i högerfoten med högerhanden och dra den mot mig, trots all smärta och kramp!

Det fanns egentligen varken utrymme eller möjlighet att vinkla fot och ben, så att situationen skulle lösa sig, men med stor vilja och lite våld på den egna kroppen gick det till slut att forcera hindret, som var en kombination av bilens inredning och min egen kropp!

Till slut infinner sig dock den förlösande stunden då jag hade fått över mina båda ben och fötter på rätt sida, och nu kunde äntligen jag trycka ned dem under ratten och sätta mig ordentligt i sätet.

Yeah, vilken skön känsla mentalt, men rent fysiskt regerade smärta och kramp!

Svettig, trött och irriterad vänder jag nu huvudet mot höger sida av bilen för att stänga passagerardörren och ser då att en gubbe i bilen bredvid hade suttit och tittat på hela min akrobatkonstuppvisning! Han blev nog mycket road av situationen!

Men det var ju kul för honom, men själv var jag inte speciellt road över situationen!

Nya utmaningar med samma tema!

Ett par veckor senare var jag på samma parkering och parkerade utan några bilar på sidorna, helt fritt och stort spelrum med andra ord!

parkering

Men när jag kom tillbaka hade givetvis någon lobotomerad neanderthalare gjort en idiotisk raggarparkering precis bredvid min bil!

Herre Gud!

En Mercedes som stod helt snett, halvvägs inne i parkeringsrutan, med framskärmen effektivt blockerande min förardörr!

Helvete, nu var det precis samma visa igen! Åter ett intelligensbefriat hängbukssvin som parkerar lika illa, som en bergsget på anabola steroider skulle ha gjort!

Nej, det gick inte att pressa sig in och jag kände att möjligheten att lyckas med bedriften att ta sig in via passagerarsidan ytterligare en gång, var att utmana ödet alltför mycket! Denna gång hade säkert räddningstjänsten fått rycka ut på allvar…

Det fick istället bli en helt ny strategi och jag pressade därför upp dörren maximalt mot Mercans framskärm och hjulhus, samtidigt som jag körde ner rutan i dörren, sedan fick jag ta tag i vänster rails på bilens tak och pressade upp hela min kropp en halvmeter uppåt via den andra armen i fönsterkarmen, på så sätt fick jag då upp mina ben så högt att jag kunde stoppa in dem snett uppifrån genom dörröppning, samtidigt som jag pressade kroppen snett nedåt genom den trånga dörröppningen, samtidigt som jag fick styra ned hela underkroppen mot sätet!

Återigen en akrobatkonst i den högre divisionen, där delar av min bil fick fungera som ett gymnastikredskap! Inte helt lätt när man väger som en elefant och är lika smidig som en överviktig flodhäst med andnöd!

Det hela var nästan synonymt med att försöka pressa en morot med bred midja genom en smal tratt, men det gick ju till slut, men givetvis inte utan diverse komplikationer. Jag fick pressa igenom en bröstkorg som nästan inte fick plats och som grädde på moset, sträckte jag mig givetvis i ryggen! Men jag ryggade inte tillbaka för det!

Så nu satt jag där bakom ratten, arg, irriterad och med våldsamma ryggsmärtor, samt lite ont i bröstkorgen. Åkte återigen från denna parkering med ett extremt mörkt sinnelag och stor irritation över mina medmänniskor!

Nu vet jag inte om jag vågar att parkera i detta parkeringshus längre, för alla andra imbecilla bilburna  amöbor verkar ju sakna alla former av normal vett och sans!

Idioter i kvadrat, minst sagt! Rent galet och tokigt på alla sätt och vis! Usch, en riktig mental vintertid intar mitt sinne när sådana här saker inträffar!

Bli aldrig ovän med en limpa! (Eller:Var kommer egentligen alla dårar ifrån?)

”IDIOTS – IDIOTS EVERYWHERE!”

Jag minns en av de första gångerna vi handlade på Willys i Uddevalla efter att vi hade flyttat dit 2010. En person stod då och diskuterade upprört och högljutt inne i affären, utan att det fanns någon synlig människa i hans omedelbara närheten! Givetvis undrade vi vem han var oense med, för vi fattade ju inte vem han pratade med? Han resonerade och nästan skrek i sin argumentation! Situationen kände inte direkt trygg och känslan var nu att man hade förflyttats till ett avsnitt av tv-serien ”Twillight Zone”! Allt kändes bara fel på alla sätt och vis!

Vad är det som händer egentligen???

Det visade sig nu att han pratade med brödlimpan (!?) och av någon outgrundlig anledning blev de oense, mannen och brödlimpan, vilket i sin tur innebar att mannen hamnade i direkt konflikt med limpan! Märkligt, men förmodligen hörde mannen röster i sitt huvud och trodde på allvar att limpan pratade med honom! Suck!

Idiot

Ingen person man ville vara i närheten av direkt, och hans argumentation med sina varor i korgen hördes högt och tydligt inne i affären! Folk tog stora omvägar förbi mannen!

Efter ett litet tag hade vi i alla fall handlat klart och drog oss bortåt kassorna, och vem tror ni stod där? Jo, mannen som nyss hade blivit ovän med limpan!!! Men det märkte vi  inte förrän vi redan hade ställt oss i kassakön. En kö som givetvis tvärstoppade så fort det blev mannens tur i kassakön.

Nu var han i alla fall i kassan och skulle betala (trodde vi), men han fick ånyo ett psykbryt när kassörskan tilltalade honom och en ny konflikt blossade då upp i hans huvud. Nu skulle han inte alls ha limpan som låg på kassabandet, för det var helt fel limpa! Kanske var därför de hade blivit oense tidigare, det var helt enkelt fel limpa!!!

Och när kassörskan påtalade att han fick skärpa sig och att det inte var hennes ansvar vilka varor han hade plockat på sig och tagit med till kassan, då ville han helt plötsligt inte ha handla någonting alls!

För det var ju inte han som hade lagt dit den felaktiga limpan och när kassörskan inte kunde  lösa mannens obegripliga problem, fick han helt plötsligt nog!

Han drog då iväg våldsamt diskuterande med någon osynlig makt (tvångstankar, röster i huvudet, psykos???) och lämnade kvar en stor hög med obetalda varor på bandet.

Det fanns naturligtvis ingen som ens ville diskutera med mannen, han var alltför konstig och aggressiv i sitt sätt. Antingen var han mentalsjuk eller var i någon form av psykos! På den tiden fanns inte heller några ordningsvakter i butikens närhet, som är fallet nu!

Kassakön var ganska lång, men givetvis stod jag just i denna kö och undrade vad det är för folk som egentligen bodde i Uddevalla? Ska det vara så här?

Jag höll nu på att få en nervkollaps, men värst var det ju för kassörskan som nu var kvarlämnad med ett berg med varor på bandet, och en kassakö där i princip alla började bli frustrerade och arga över den uppkomna situationen. Irritationen låg tung i luften och kassörskan såg mest ut som att hon bara ville försvinna upp i tomma intet, och jag förstår henne! Hade hon bara kunnat, så hade hon garanterat ställt om klockan och gjort en tidsresa in i framtiden, bortifrån alltihopa!

Då bytte jag kassakö så fort som det bara gick, för nu var det ju helt stopp i den ursprungliga kön och även jag ville bara därifrån… så fort som möjligt!