Resan ner till Svenskt Rockarkiv i Hultsfred! (Eller: Urladdningen som höll på att stjälpa en hel fotoexpedition)

Detta är en händelse som utspelade sig för ca 4-5 år sedan! Jag hade då bokat in ett besök hos Svenskt Rockarkiv nere i Hultsfred, Småland. Anledningen till själva resan var att jag höll på med grundläggande research till min kommande faktabok gällande musikfester och festivaler i Sverige under en 20 års period, ”Svenska Festivaler & musikfester 1966-1986!”. Samma bok som jag håller på att slutföra just nu! Finns det något om Sweden Rock i denna bok, undrar ni då! Jo, en liten koppling finns faktiskt!

IMG_3044

Jag hade på förhand avtalat ett datum med arkivarien nere på arkivet, och de hade även plockat fram en massa material till mig. Det var pärmar, tidningar, tidningsklipp, affischer, planscher, föreningsmaterial, årsredovisningar och mycket annat. Besöket grundade sig ju på Rockparty och deras musikfestivaler, konserter och galor i Hultsfred fram till den stora festivalen 1986! Mängder med grejor som man hade plockat fram och sorterat ut enbart inför mitt besök. Jag fick även en guidad rundvandring av arkivchefen och sedan fick jag hålla till i forskarskrubben på övervåningen, så länge jag ville.

De erbjöd sig även att vara kvar längre än som var brukligt enbart för att jag skulle hinna utföra mitt arbete.

Jag hade gått upp tidigt och sedan kört de drygt 30 milen ner till Småland, och jag hade med mig 2 kameror för att kunna dokumentera alla hundratals papper, tidningar och bilder som fanns där.

Allt var förberett och nu kunde ju ingenting gå fel…

Kamerorna hade fulladdade batteriet, så såg det i alla fall ut när jag hade kollat dem dagen före, samt ett nyligen laddat reservbatteri.

Men… jo resan ner gick bra och jag hittade fram och allt var frid och fröjd… men!!!

Det första batteriet laddade givetvis ur omgående, från 100 till 0 på några minuter…

… och det gjorde även det andra batteriet, som laddade ur efter endast några få bilder.

Jag hade trott att de var fulladdade, men ett batteri var det tydligen något fel på och det andra såg bara skenbart fulladdat ut!

Suck!

Detta gjorde att jag nu endast hade ett fungerande batteri till två kameror!

Helt plötsligt ser jag hela min 30 mils fotoexpedition rasa ihop som ett korthus i en orkan och paniken stegrade sig inombords.

Men det visade sig nu dessutom att det inte alls fungerade att fotografera med systemkameran och det var även dåliga ljusförhållanden, samt bristfälligt med plats. Dessa bilder blev inte alls bra för mitt ändamål, som var att dokumentera en massa text, som jag sedan skulle skriva av. Att fotografera vanliga motiv, som planscher och liknande fungerade givetvis, men inte att fotografera av läsbar text…

IMG_3054

Nu blev det panik igen!

Vad skulle jag nu göra?

Skriva av var inte praktiskt möjligt och att kopiera eller skanna hade både varit alltför tidsödande och opraktiskt, dessutom hade jag säkert blivit tvungen att betala för mig, om det ens nu hade varit praktiskt möjligt, vilket det naturligtvis inte var!

Men så kom jag ju på att jag hade en mobilkamera som gick att använda för ändamålet och den fungerade faktiskt mycket bättre. Hade ju även med mobilladdaren så strömmen var ju inget bekymmer!

Yes, äntligen fungerade allt, nu kunde ju ingenting gå fel…

Skönt, nu kunde jag slappna av och köra på och det fungerade bra ända tills mobilkameran helt plötsligt hängde sig och ej svarade på kommando!

Hela mobiltelefonen var nu oanvändbar och jag fick helt enkelt stänga av telefonen och starta upp den från början igen… och hoppas att den skulle fungera!!!

Nu blev jag riktigt nervös igen, men efter en omstart av telefonen fungerade allt igen, tack och lov.

Men det blev ändå några svettiga minuter med hjärtklappning och med paniken stegrande inombords, innan jag hade löst problemet!

Det som började som en ren katastrof, blev till slut ändå ganska bra! Men det fanns hela tiden ett stressmoment hängande över mig, för grejorna  kunde ju sluta fungera precis när som helst, bara så där!

Men jag hann med att dokumentera allt som skulle dokumenteras, och efter ca 6-7 timmar när jag hade stressat igenom allting för att hinna klart och var jag helt slutkörd i huvudet.

IMG_3068

Jag var nu vrålhungrig och hade nu 31 mil att köra hem!

Jag fick dock börja med en rejäl matpaus vid närmaste hamburgerställe, innan jag sedan gav mig iväg hemåt!

Men givetvis blev jag svintrött efter maten och fick köra med nedvevade rutor och hög musik på bilstereon för att kunna ta mig hem!

IMG_3052

IMG_3059

Det blev en seg resa hem , men det gick till slut, tack och lov!

———————————————————————————————————————-

Besök gärna Svenskt Rockarkiv om ni har vägarna förbi Hultsfred. Där försöker man samla på det mesta om svensk musik, rock, pop och allt som är relaterat (om musikkultur, musikfester, festivaler, artister, spelningar, skivor, böcker, planscher, affischer, tidningar etc).

Rock’n’roll eller hur?

Fy katten vilket klös! (Eller: Tut i luren och Kat(t)astrofen slår ned i mitt huvud!)

Dalaborgsdagarna sommaren 2004, Dalaborgs slottsruin vid Vänern strand (Mellerud, Dalsland). Dalaborg byggdes, enligt Erikkrönikan 1304 och förstördes sedan 1434 under medeltidsupproret (Engelbrektsfejden). Försvarsborgen Dalaborg var synnerligen involverad i det politiska och militära spel som rådde i Sverige under 1300 och 1400-talet. Medeltidspelet vid Dalaborg 2004 var alltså en form av ett 400-års jubileum av borgens uppförande anno 1304 och jag medverkade i egenskap av officiell fotograf!

Min uppgift var att fotodokumentera hela happeningen för både Byalaget och lokaltidningen och medverkade därför inte i själva spelet!

Vid själva invigningsceremonin stod jag alldeles till höger om musikerna som med sina medeltidsinstrument, precis skulle blåsa in spelen med en längre  fanfar, detta för att officiellt inviga det hela. Och alldeles till höger om mig stod en tjej med en liten kattunge i famnen, även hon tillhörde spelet!

Rakt framför oss stod hela den samlade publiken, och det kanske var runt 100 nyfikna personer (kanske fler) samlade vid tillfället.

Musikerna drog plötsligt igång invigningsceremonin, med ett plötsligt tutande (tut i luren) och brölande i sina medeltidsinstrument.  Kattungen bredvid mig, gick då från att vara en lugn och gosig kissekatt till att bli ett hysteriskt monster på mindre än en halv sekund. Och vad gör en kattunge som får panik och vill fly från det hemska, jo den drar rakt upp i det närmsta trädet som finns tillgängligt, för där är man förmodligen helt säker?

Problemet var bara att det närmaste trädet var JAG, stod ju alldeles bredvid och var dessutom den högsta punkten. Kattungen rusar på bråkdelen av en sekund upp på min arm, via min axel och rakt upp på mitt huvud, innan den inser att det är lika hemskt däruppe, samt att det inte gick att komma längre bort från det våldsamma och hemska brölandet.

Kattpanik!!!

Kattungen står nu helt skräckslagen uppe på mitt huvud, med klorna djupt nedkörda i huvudsvålen! Det gör väldigt ont och jag försöker instinktivt slita bort den panikande kattungen från mitt huvud, vilket givetvis inte går!

cats

Kattens matte försöker även hon att slita bort katten från mitt huvud, vilket gör att jag vid tillfället står snett lutad åt höger, med en hysterisk katt uppe på huvudet, som två personer nu försöker få loss samtidigt, men då blir katten ännu mer stressad och kör ned sina klor ännu djupare i skallen. Aj!

Ont – Pinsamt – Ont – Pinsamt!!!

Vet faktiskt inte vilket som var värst vid detta tillfälle, att det var smärtsamt, eller att folk började skrattade åt mig? För nu var jag helt plötsligt narren som alla skulle skratta åt! Och jag förstår dem!

Spelemännen försöker dock spela vidare, trots att jag i ögonvrån ser att de nu också har svårt att hålla sig från skratt. Det börjar bli stor komik av det hela, det inser jag ju! Många i publiken stirrar nu också på mig och jag ser även många glada miner i publikvimlet! Nu känner jag mig verkligen både utsatt, uttittad och utskrattad! Stort stresspåslag!

Men till slut får vi med gemensamma krafter äntligen loss den vettskrämda kattuslingen från mitt huvud, inte utan en viss smärta ska tilläggas och jag blödde säker nere i hårbotten, men nu ville jag bara sjunka genom jorden och försvinna!

Men det gick ju inte, så jag fick istället ställa mig på behörigt avstånd från kattungen och försöka koncentrera mig på mitt fotouppdrag istället!

Vet inte om någon hann filma eller ta något kort på mig under de 30-40 sekunder som kattspektaklet höll hov uppe på mitt huvud. Hoppas inte! Det såg nog otroligt dråpligt ut och att få en hysterisk kloförsedd pälsmössa på huvudet är verkligen inget jag rekommenderar!

Återigen en helt galen situation där verkligheten överträffar dikten! Det är märkligt – sanna mina ord! Fy katten vilken upplevelse detta var!

Vill du läsa fler kattberättelser?

Fy katten så det kan gå!(Eller: När katten spårar ur och blir helt ko-ko!)

Fy katten, så snubbligt det kan bli!