Tankar och resonemang kring inspelad musik: Dåtid, nutid och i en framtid!


En debattartikel av Roger Skoog, publicerad på Facebook 9/1–2014 (med kommentarer från 2026)

Inte alltid som gamla sanningar och uppfattningar håller över tid! Jag skrev en debattartikel i januari 2014, som kanske inte siade om framtiden på ett korrekt sätt. Jag kommer därför återpublicera artikeln (lätt redigerad), samt lägga till nutida kommentarer, drygt tolv år senare. Hur blev det och är jag överens med mitt yngre jag i frågan… nja, det återstår att se? Inte lätt att kritisera en yngre och naivare version av mig själv, men skit samma, hade jag fel i mitt navelskåderi, där och då, är jag väl värd att bli tagen i örat av mitt äldre jag. Spänn fast er, för nu kör vi…

Jag 2014 vs Jag 2026

Kassa kassettband (2014)!

I unga år spelade jag in musik på kassettband från radions P3 och hatade samtidigt alla sönderpratade intron & outron. Man kunde även köpa nya musikalbum på kassettband och man hatade givetvis varje bandsallad i bandspelaren! Kassettband var egentligen inget bra för de gick trögt med en svajande ljudbild som följd, banden gick av, gnisslade och var dessutom känsliga för sol och värme, men även kyla. Men att som 16 åring kunna köpa sig den första egna stereoanläggningen i slutet av 70-talet, öppnade nya förutsättningar! Nu var det vinylskivor som gällde, medan bandspelaren fick till uppgift att generera blandband från radion, eller från den växande vinylsamlingen!  Jag köpte stora volymer vinyl och spelade samtidigt in mängder av musik från radion! Kassettbanden kom sedan att bli öronmärkta för bilstereon! Inspelningarna från radion avtog dock så småningom. Man upptäckte dock mängder av nya (och även gamla) artister via radions utbud och jag köpte även skivor med fräcka omslag via postorder, lyssnade på nya skivor i den lokala skivhandeln, samt på lite äldre skivor på biblioteket!

Kassettbanden fasades med tiden sedan ut mer och mer, även om de i mitt fall hängde med i bilen ganska långt fram i tiden historiskt sett.

Kommentar 2026:

Jag försökte med en lös cd-spelare som jag använde i bilen, men det blev mest krångligt och glädjen av att lyssna på musik fick sig en törn. Därför fick kassetterna regera till ett teknikskifte kunde komma till stånd. Det var först runt 2005, då jag köpte en bil med inbyggd cd-spelare som jag fasade ut kassetterna, men bilstereon var även försedd med en kassettspelare och något enstaka kassettband spelades över tid, men i förhållande till cd:n, var kassetterna behäftade med betydligt sämre ljudkvalité. Med cd-spelare i bilen flyttades med tiden blandbanden över till de hembrända cd-skivorna.

Cd och vinyl (2014)!

Jag köpte min första cd-skiva ca 1985 (mitt motstånd mot denna lilla plastbit var vid denna tid mycket stort) och sedan köpte jag både vinyl och cd, parallellt fram 1991, då jag släppte taget om vinylen helt och hållet. Men i början av 2000-talet började jag åter köpa på mig begagnad vinyl, stora delar den gamla vinylen hade jag fortfarande kvar i min ägo, sedan blev det åter stiltje på denna front under några år. Men under de senaste åren har jag börjat köpa på mig begagnad vinyl igen, men främst sådant som inte finns att få via cd (mycket svensk och utländsk musik från hela 70-talet, samt från tidigt 80-tal har det blivit).

Kommentar 2026:

I början av 2000-talet köpte jag stora mängder av begagnad vinyl, i kombination med nya och begagnade cd, för att dokumentera populärmusiken under 1970-talet, vilket slutade med runt 130–140 hembrända cd fullsmockade med det bästa av den pop, rock, hårdrock, punk etc som ägde 70-talet. Detta var också det som lade grunden till mitt långtgående bokprojekt om de svenska artisterna under 70-talet, artister som i någon form har gett avtryck i inspelad musik i någon form. Ett bokprojekt som startar i sin målmedvetna embryo-form 2008 (fast i lätt oorganiserad form redan 2005-06) inlindad i ett större projekt som sedan har sönderfallit i mindre beståndsdelar i form av tusen sidor festivalbok, ett antal blogginlägg och även nuvarande projekt i form av mitt 900-sidiga bokprojekt.

Jag har fortfarande kvar mina vinylskivor och mina cd: s. Fast nu är det mycket sällan jag lyssnar på vinyl eller cd. Har dock köpt en limiterad singelskiva och ett limiterat album under det senast året, men dessa är kopplade till mitt nuvarande bokprojekt om svensk 70-tals musik på skiva!

Musik i datorn (2014)!

Sedan kom datorn in i våra hem, och när datadisketter fasades ut till förmån för cd-spelare och cd-brännare, kopplade man ju in vinylspelaren i datorn och började digitalisera den gamla vinylen!

Med uppringande modem via telefonledningen var Internet något som man bara använde till e-post, postorderbeställningar och diverse informationssökande, inget annat! Det fungerade helt enkelt inte med något annat! Med mobiltelefonen var det samma sak, man fick vara glad om man ens kunde ta emot, eller ringa, ett samtal eller ta emot sms, något annat var inte möjligt! Sedan dess har både Internet och den tekniska utrustningen utvecklats och förfinats och givetvis har de olika möjligheterna ökat med detta. Spotify, YouTube och köp av digitala musikfiler har kommit, reklamradion har spridit sig och mobiltelefoner och datorer har börjat smälta ihop till diverse multimediemaskiner!

Kommentar 2026:

Det tog vansinnigt lång tid att digitalisera den analoga vinylmusiken, var en låt fyra minuter lång, tog det lika lång tid att spela in. Ibland blev det fel (skivan hackade etc) och man fick ta om. Men ändå blev det långt över hundra inspelade cd-skivor, där många av låtarna även kom från cd, inte bara vinyl. Att rippa över en cd i datorn, tog i gengäld inte många sekunder att göra. De analoga inspelningarna kunde även tvättas digitalt och låtar gick att tona in och ut. Men ännu var tiden inte mogen för det som komma skulle.

Digitalt ljud (2014)!

Den digitalt komprimerade musiken har jag aldrig riktigt anammat, detta eftersom jag inte anser att komprimerad musik ger samma fylliga ljudbild och upplevelse som de fysiska skivorna. Bäst ljudbild har ju givetvis vinylen, även om knaster och diverse missljud ibland kan uppfattas som något negativt och störande, men även cd tycker jag ger en acceptabel ljudkvalitet, trots en viss digital tvättning av ljudbilden. Komprimerad musik i mp3, eller liknande format, ger alltid en sämre ljudbild än en okomprimerad ljudkälla. Digitalt ljud finns ju inte heller, allt ljud är ju analogt eftersom allt ljud är en vågrörelse i luften. Annars skulle vi ju inte kunna höra ljudet!

Först spelas det olika analoga ljudet in, mixas och bearbetas som digital information, sedan distribuerar man musiken via olika digitala medier, som sedan omvandlar den digitala informationen till analog information igen, d.v.s. hörbart ljud. Ju mindre mängd digital info som ska omvandlas till hörbart ljud, desto mer begränsad ljudbild blir det, d.v.s. plattare och mycket sämre ljud!

Men med dagens slit och släng mentalitet, så spelar detta för flertalet ingen som helst roll. Med tv och filmer går vi åt ett helt annat håll – där ska det vara högupplösta bilder, 3-D, stora bildskärmar etc. Men när det gäller ljudet så är det komprimerat ljud som gäller, utan djup och bredd, för det komprimerar man ju bort. Skillnaden mellan MP3 och Wave/Wav är större än vad folk tror och en Wave-fil är många gånger hela 10 gånger så stor som en MP3, och skillnaden däremellan är ju allt som är bortplockat från MP3-ljudfilen. Klart att detta påverkar ljudupplevelsen negativt på något sätt!

Kommentar 2026:

Först blev det ADSL och sedan bredband, samt moderna multimediatelefoner och därmed förändrades allting. Nu har jag runt 9 000 låtar i datorn och Androiden och Spotify regerar fullständig på alla plan. Nu spelar jag in mina blandband, som inte längre är varken band eller cd-skivor, utan Spotify-listor. I skrivande stund har jag 79 listor x 100 låtar = 7 900 låtar. Detta är alltså endast mina blandband-Spotify-listor, sedan tillkommer ett antal artistlistor med många andra låtar.  Spotify i telefonen, i bilen och på tv:n (om jag skulle vilja kolla där?). Youtube funkar väl också, om man vill både titta och lyssna.

Nu har ju även AI-musik kommit på bred front. Jag har lagt in några AI-hårdrocklåtar på mina Spotifylistor, låtar som har några goa riff. Men annars tycker jag det mesta av AI-musiken är både slätstruken och tråkig. Men kan man använda AI för att remastra gamla låtar, eller färdigställa gamla demos till färdig musik, finns det ju naturligtvis ett inbyggt värde i det hela. Men här är det väl mest upphovsrättsliga, juridiska och ekonomiska aspekter som trumfar det kulturella värdet. Det finns ju några exempel på lyckade AI-restaureringar där bl.a. Beatles och Queen varit inblandade.

Jag tror nästa stora grej blir att AI-remastra redan utgivet material, samt att dammsuga bland gamla demoinspelningar hos bortgångna kända artister. Här finns det kanske pengar att tjäna med nya boxar, nyutgivningar och helt nya album med enbart AI-restaurerat material.

Fysiska skivor (2014)!

Vinylen har ju fått ett uppsving och det mesta av nyutgiven musik, inklusive diverse återutgivningar, kommer nu förtiden ut på vinyl. Detta kan förklaras med att de länder som stretade mest emot cd-skivans intåg i slutet av 80-talet och i början på 90-talet (Sverige, Tyskland och Nederländerna + några till) höll uppe en aktiv, men ändock en puttrande tomgångsnivå, sedan fick handeln med begagnad vinyl ett uppsving från slutet av 90-talet och sedan har det bara ökat och ökat. Först var det de konservativa skivköparna som vägrade köpa annat än vinyl, sedan var de som köpte både och, sedan så var det samlarna som såg en gyllene möjlighet att kunna komplettera sina samlingar till en ringa slant, utbudet triggade även igång nya samlare, sedan började nostalgivågen skölja över 40- och- 50- och 60-talisterna och helt plötsligt fanns det åter en stark köpgrupp. Nya skivspelare började åter saluföras, både för vanlig avlyssning som hopkoppling med datorn, intresset för begagnad vinyl ökade i flera länder och helt plötsligt var vinylen en gångbar och kommersiell produkt igen, förvisso på en mycket lägre nivå än tidigare dagar, men ändå!

Kommentar 2026:

Jag har fortfarande kvar alla mina cd, lp och Dåtid, nutid och i en framtid!, fast just nu lyssnar jag inte på dessa, men det kan ju ändra sig, det vet man aldrig? Samma sak gäller även alla mina DVD-filmer som jag har, men nu är det ju streaming via tv:ns play-funktioner som gäller. Jag vill inte göra mig av med alla mina små plastbitar innehållande musik och filmer. Mina små älsklingar…

Men försäljning av vinyl och cd-skivor är nog något som kan klistras på 40-50-60-talisterna, och kanske 70-talisterna och ett fåtal 80-talister. Men därefter är det nog stopp, bortsett från enstaka trendtoppar. Samtidigt som artister och band från 60–70-talet nu fasar ut sig av olika skäl, kommer även skivförsäljningen att avta över tid. Först ryker nyförsäljningen, sedan begagnatmarknaden. Samlare och hardcoresamlare kommer ju finnas kvar, men dessa köper sällan något nytt, om det inte är limiterat på något sätt!

Tillbakagång och förändring (2014)!

När nostalgivågen av vinyltörstande musikälskare och samlare ebbar ut, i och med att köpgruppen blir allt äldre och äldre, börjar ju till slut det falla ifrån fler än vad som tillkommer. Till slut kommer det kommersiella intresset för nyutgiven vinyl att avta och för till slut upphöra helt. Sedan kommer till slut även begagnatmarknaden möta samma öde, tills bara enstaka fanatiker och samlare återstår! Möjligtvis tar det 15–20 år innan vi når dit?

När det gäller cd-skivan så är läget dock ett helt annat! De som köper cd idag är till stor del samma köpgrupp som köper vinyl, men även till stora delar av samma åldersgrupp som inte anammar den analoga skivans värde! Det finns även en stor mängd sällanköpare som tillsammans ger en viss volym, tillsammans med en marginell grupp unga som ännu inte fullt ut har anammat de digitala musikforumen som ersättare till den fysiska skivan! Men många är de, även bland de lite äldre, som har kastat cd-skivan för gott!

Cd-skivan har nu på senare år även blivit en crossover när den säljs som komplement i DVD-boxar med liveinspelningar från konserter! Cd-skivan i nuvarande form kommer säkert finnas kvar ännu i 10–15 år, så länge man kan ge ut nya remastrade återutgivningar och ”de luxe-skivor” med utökat bonusmaterial, med stora artister från 1960–2000-talet! Men till slut är ju marknaden mättad och även allt exklusivt material slut och då återstår ju bara tillfälliga säljtoppar då legendariska musiker går bort från jordelivet!

Till slut blir cd-skivan bara en liten produkt i marginalen!

Nedladdad digital musik (laglig som olaglig), Youtube och Spotify etc är ju dagens territorium för unga människor! Att äga en fysisk produkt har längre inget värde, och mångfalden kommer successivt att avta, och när artister inte längre kommer kunna tjäna några pengar på inspelade album så kommer musikutbudet att smalna av rejält i framtiden! Om ingen vill betala för musiken man lyssnar på, så är det inte heller någon i en framtid som kan leva på inspelad musik!

Man måste i så fall hitta en efterföljare till den fysiska skivan, där artisterna kan fortsätta att tjäna pengar, annars så kommer framtidens musikmarknad kanske se ut på följande sätt:

Det kommer då att uppstå en strikt kommersiellt styrd marknad där handplockade artister kommer att säljas in genom diverse musiktävlingar och talangjakter på nätet, tv och radio, eller ve och fasa, via stora reklamkampanjer!

Utan fysiska skivor kommer det självfallet bli lättare och billigare att spela in ett musikalbum, men istället blir det svårare att marknadsföra och profilera sig, och hur man ska kunna få till ett kommersiellt genombrott på egen hand är svårt att se, men via musiktävlingar, filmer, tv-serier och festivaler kan kanske ett fåtal nå ut, men för den stora massan så kommer marknaden bli väldigt lokal! Inget utbud, ingen mångfald och en strikt kommersiell marknad blir kontentan av det hela till slut!

Den här berättelsen har inget slut och inget svar på frågorna kan lämnas, men syftet är att kunna starta en debatt kring ämnet och hur vi vill ha det i framtiden! Alla vill ha allt gratis, men får man inget betalt så jobbar man ju knappast heller ihop något material! För vem arbetar gratis i sin yrkesutövning?

Kommentar 2026:

Att de fysiska skivorna kommer marginaliseras råder inte tvivel om. Har ju själv argumenterat om att rocken är död runt 2030, vilket givetvis är en sanning med modifikation, eftersom det aldrig har funnit mer musik än nu. Men de stora elefanterna är ju på väg till elefantkyrkogården i stora skaror och vilka ska ta över. B och C-artisterna kommer ta över på kort sikt, men sedan då. Hur ska nya artister komma fram, eller blir det AI för hela slanten nu?

Framtiden (2014)!

I en avlägsen framtid vet jag dock att allt kommer vara helt annorlunda, mot vad det har varit och mot hur det är nu idag! Men för mig är det kanske inget problem, för jag kan sitta på min ålderdom och spisa mina fysiska plattor. Sedan kanske jag kan koppla in hörapparaten på internet och lyssna på den senaste kvantdatorproducerade hitlåten inspelad utan ett enda fysiskt instrument och utan en enda mänsklig röst!

Ja, så kanske det blir, vem vet?

Jag vet inte, men jag har i alla fall tagit mig en funderare på det hela!

Slutvärdering 2026!

Efter tolv år har jag kanske funderar färdigt? AI-artister och AI-låtar finns redan, men AI-remastrade låtar är väl det som först kommer bli nästa stora grej. Att gamla kassa demolåtar plötsligt kan plockas sönder och byggas upp igen med nya instrument och toner och göra klart alla icke-färdiggjorda demos. Beatles sista låt är ju ett hopkok av gamla demoinspelningar och nyinspelningar och det blev en helt ny låt och även Queen har ju gjort något liknande.

Vinyl finns fortfarande, svindyr som ny, men det finns fortfarande ett stort utbud av begagnad vinyl. Cd existerar fortfarande, men köpare av detta media är förmodligen de som har samlat på sig stora mängder sedan tidigare och inte anammat vinyl-boomen, samtidigt man är mer anal än digital, eller analog kanske man skulle säga? Men inte heller cd-skivan vill ju dö, men när kassettbanden nu återuppstår från graven i någon slags nostalgidikeskörning, har det väl ändå gått för långt.

Någonstans runt 2016–17, sålde jag mina Eddie Meduza kassetter på Tradera, ja de hemmainspelade kassetterna som han spelade in i Studio Ronka alltså! Hade väl runt 10–12 kassetter och fick totalt drygt 14 000 kr för dessa alster. Jag hade med facit på hand kunnat suttit på dessa kassetter några år till, men jag trodde att kassetter som fenomen var något som skulle försvinna vilken dag som helst, samlarobjekt eller ej. Men med facit i hand hade jag kunnat ha mer is i magen, men jag vågade inte vänta och ångrar väl ingenting av detta. Fick en bra slant, samtidigt som alla dessa låtar, sketcher och dårskaper kom ju ut på cd via UT-Records, så jag kunde i viss mån båda äta kakan, och samtidigt ha den kvar…

Framtiden är som alltid ett oskrivet kort, men skivor i fysisk form är nog ett avslutat kapitel, för alla utom diverse samlare och nostalginördar, senast runt 2035–40! AI i olika form kommer på olika fronter och en stor utslagning av artister kommer att ske, än så länge håller juridiken och upphovsrätten emot, men den dag detta hinder är eliminerat, då händer det grejor! Då kommer dominoeffekten på bred front!

När de unga tar över och vi gamla surkart travar vidare via ”Stairway To Heaven” eller ”Highway to Hell”, det är då det stora skiftet sker och blåser bort oss alla gamlingar som har älskat musik i former som artister, grupper, skivor, listor och annat. Framtiden är mer låtbaserad och artister kommer bli mer som producentbolag, som producerar ny AI-musik, kanske försedd med gamla etiketter gäller genrer. Jag är övertygad av att det kommer uppstå ett hav av tributeartister som antingen kör covervarianter på sina idoler, eller spelar musik i idolernas tradition. Kommer säkert artister med olika typer av AI-komp, på live som inspelat. ABBA har ju skapat en ny livescen med sina Abbatarer, ett koncept som även KISS kommer köra på. Men det kommer säkert fler efter detta, var så säker?

Visst har det hänt en del på 12 år, men det stora har vi ända framför oss. Inom tio år har merparten av alla band och artister som var med oss från 60–70 och 80-talen lämnat oss i olika former. Vilka tar över och vad händer t.ex. med festivaler som Sweden Rock, blir det en Hultsfred repris, eller lyckas man ställa om och ändå har kvar en betalande publik? Vad händer med inspelade skivor, jo på sikt kommer de ju att försvinna, men så länge samlare och begagnatmarknaden lever, finns de kvar, men sedan… Sedan har vi AI, som kommer utvecklas, hur kanske vi ännu inte vet?

I en framtid kanske AI skapar ny musik som vi idag inte ens kan föreställa oss, kanske skickas musiken direkt in i hjärnan via ett nanochip i nacken. Kanske kan föräldrarna välja ett livslångt abonnemang åt sin bebis redan på BB. Sedan kan man aktivera olika saker direkt in i hjärnan på bebisen, kanske kan AI hjälpa till med det praktiska…  men bevare oss väl!

Science fiction idag, men verklighet i morgon.

Men innan allt detta inträffar, hoppas jag att min strikt analoga bok om den svenska inspelade musiken under 1970-talet, har kommit ut! Garanterad analog, även om jag faktiskt har släppt in AI på ett litet, litet hörn, gällande research och research och sammanfattning av komplexa resonemang. Men enbart som ett hjälpmedel bland alla andra, i slutänden är det jag som skriver och bestämmer vilka bokstäver, ord, meningar och sammanhang som ska sättas på pränt.

Roger Skoog

Januari 2014/april & november 2026

Musiknörd, författare och skribent från Uddevalla!

Lämna ett svar