Helgen den 3-4 juli 1999 övernattade vi i ett av Sveriges mest berömda spökhus. Spökhuset ifråga var den kända prästgården i Borgvattnet beläget ca 60 km nordost om Östersund i östra Jämtland. Här kommer 2:a delen i berättelsen om Borgvattnet i synnerhet, samt spöken och spökerier i allmänhet!
Vad råkade vi ut för när vi så modigt utmanade de osaliga andarna genom vår övernattning i detta fasansfulla spökhus en julinatt 1999? Jo, eftersom vi var de enda besökarna denna natt delade vi upp oss och sov i olika rum, bl.a. i det ” blå rummet”, ”gråterskornas rum”, samt i vardagsrummet på övervåningen.
Ingen hörde eller upplevde något onormalt, varken på lördag eftermiddag, kväll eller under natten. Söndag morgon var också den lugn och helt fri från spöken! Var höll egentligen alla gastar, osaliga andar, gengångare, spöken och andra övernaturliga varelser hus?
Sommarnatten var förvisso både ljus och lugn, ett faktum som effektivt eliminerade all spökstämning och dessutom hördes inte ett enda knakande eller knarrande ljud, något som annars är symptomatiskt för gamla hus. Vi undersökte även samtliga upplåsta utrymmen i huset och var även uppe på vinden utan att observera eller uppleva något besynnerligt, det hade vi ju inte heller förväntat oss, men vi var ju ändå nyfikna och undersökte huset när vi ända var på plats.
Vem vet, kanske hade det riggats upp någon form av gömda högtalare, bandspelare och andra dolda mackapärer i huset, men så var icke fallet?
Spökatmosfär!
Detta spökhus som ligger mitt ute i ingenstans, inger förvisso spökkänsla vid blotta åsynen. Lyssnar man sedan på personalens skrönor, läser tidningsklipp samt i gästböckerna om alla möjliga och omöjliga spökerier, så är detta fullt tillräckligt för många individer, som då naturligtvis ser spöken i varje vrå. Tror man dessutom på de faktatavlorna som fanns om varje rums specifika spökspecialitet, samt läste boken som handlade om Borgvattnets historia, kan väl inte paniken och kallsvetten vara alltför långt borta hos många lättskrämda och godtrogna besökare? Har själv lidit svårt av rädsla för mörkret (och vad som kan finnas i mörkret) i mina unga år, och min fantasi har det heller aldrig varit något fel på, så jag förstår detta till fullo!
Nej, så är det alldeles säkert, men trots allt detta, så var det enda som störde mig under natten, den enormt obekväma sängen med sängkläder som verkade härstamma från 1800-talet, samt den envisa solen som sprängde genom fönstret och rakt ned på mitt huvud redan vid 03-tiden på morgonen, samt de våldsamma snarkningar som, min nu framlidne vän från Vänersborg, Jörgen Bengtsson, genererade i sin säng. Vi delade nämligen rum!
Snarkningar som kunde ha väckt en död! Ljudet lät som något som hade kommit loss ifrån helvetet, minst sagt, men som visade sig vara av en helt naturlig art, trots allt! Tack och lov för öronproppar, säger jag bara!
Vi åkte till Borgvattnet med åsikten att spöken inte finns i den fysiska världen och besöket blev ju bara en bekräftelse på vad vi redan visste. Genom detta fältarbete så har vi ändå införskaffat oss värdefulla kunskaper om varför så många tror på spöken och spökerier.
Man måste förmodligen ha livlig fantasi, vara väldigt mörkrädd eller helt enkelt hysa en stark tro eller önskan på dessa spökens existens för att få se några inbillade gengångare. I alla fall i Borgvattnet! Ett besök vid en mörkare årstid med ruskväder hade med all säkerhet förstärkt intrycken ytterligare!
Alla som klarade av att genomlida en övernattning i detta fruktansvärda Gasthus fick som ett bevis på sitt extrema mod ett numrerat och signerat övernattningsbevis!
Ytterligare en merit i Cv:t, jajamän…
Sammanfattning!
Denna expedition var både rolig och lärorik och vi avråder i princip inte någon att åka hit som en kul grej. Folk med alltför livlig fantasi eller dåliga nerver ska kanske inte utmana ödet, men för vanliga sansade medborgare är det tämligen riskfritt med en övernattning i spökhuset. Vi har, som tidigare nämnts, införskaffat många nyttiga erfarenheter genom detta studiebesök och förståelsen om varför så många tror på och ser dessa spöken har definitivt ökat.
Samtliga spökupplevelser är förmodligen helt enkelt en produkt av synvillor, illusioner, livlig fantasi, skämt, yttre mänskliga arrangemang, misstolkningar och inre upplevelser. Vi upplevde i alla fall inget som motsäger denna hypotes!
Men det kan ju också vara så att spökena hade semester och var borta när vi äntrade hotellet denna julidag? Skämt åsido, de platsbundna fysiska spökena har nog förmodligen semester året runt. Man kan ju också undra varför spöken alltid måste ha tillgång till mörker för att börja sin show? Det måste väl vara lika lätt att spöka under dagtid som nattetid, eller? Ett äkta fenomen skulle väl knappast bry sig om ljusförhållanden utomhus eller gå efter någon sorts tidtabell! Märkligt!
Funderingar kring spökfenomenet!
För de som är intresserade av spöken finns det många teorier att ta hänsyn till!
Är det en avliden person som går igen i en fysik gestalt eller är det en återuppspelning av en verklig tidigare händelse? Kan det vara besök från en parallell dimension eller är det månne en högre makt som narras med oss människor? Eller är det de döda som går igen…?
Nej, tyvärr för alla spöktroende kan man nog bara konstatera att det nog inte finns något fog för någon av dessa teorier i den verkliga världen. Spökena får nog sälla sig till samma skara som alla andra obskyra företeelser inom pseudovetenskapen. Man kan inte komma ifrån att observationer av spöken har många gemensamma nämnare med observationer av änglar och utomjordingar på besök, mycket tyder rentav på ett gemensamt ursprung.
Borgvattnets spökprästgård har dock lyckats marknadsföra sig på ett strålande sätt och det okända har ju alltid lockat och fascinerat människor i alla tider. I detta specifika fall så finns det stora möjligheter att tjäna pengar på folks vidskepelse. Det är nog de ekonomiska förtjänsterna som har intresserat folket bakom detta spökhotell i första hand och inte det eventuella fenomenet som sådant.
Man kan nog utgå ifrån att de flesta som övernattar på prästgården redan från början är intresserade av eller tror på spöken. Därför tolkar man in fantasier i normala händelser som utspelar sig under detta förväntansfulla besök. En äkta vetenskaplig studie av det påstådda spökfenomenet i detta hus skulle nog med all sannolikhet bekräfta att inget onormalt förekommer överhuvudtaget!
Egna upplevelser!
Givetvis får folk tro på vad man vill och det finns naturligtvis inget intresse från min sida att ta ifrån folk deras upplevelser, eller trosuppfattningar kring fenomenet, om någon nu trodde det?
Jag kan även tillägga att jag själv har sett och upplevt ett flertal händelser som skulle kunna förklaras som närkontakt med spöken, eller liknande! En stor mängd av så kallade oförklarliga saker, som t.ex. främmande hemska varelser, upplevda fysiska kontakter, dessutom har jag legat förlamad i min säng samtidigt som okända varelser har stått vid min sida! Jag har därför studerat fenomenet från insidan, så att säga!
Jag såg och upplevde även en mängd olika spökerier som barn. Jag var extremt mörkrädd och har alltid haft livlig fantasi, och när man hör tydliga trappsteg i en trappa, samtidigt som man är helt ensam hemma, eller ser en vit gestalt i sovrummet på natten, så blir man givetvis påverkad. Men båda händelserna kan jag förklara bort som vuxen, särskilt när det finns andra, mer rimliga, sakliga och rationella förklaringar, för båda dessa händelser!
För det som skiljer mig från många andra som upplevt liknade saker är att jag kan förklara merparten av mina upplevelser med normala och vedertagna förklaringar, som sömnparalys, sorgehallucinationer, livlig fantasi, samt alternativa förklaringar som skuggor, missförstånd, drömmar och halvdrömmar etc.
Men min sanning är inte andras sanning, för som många med mig redan vet, orkar ju sällan fakta och vetenskap tränga undan det som redan har frodats i folk medvetande under mänsklighets historia.
Att vakna upp mitt i natten och inte kunna röra sig, samtidigt som man tittar rakt in i ett monstruöst ansikte är skrämmande! Detta hände mig en gång, men givetvis var detta en form av sömnparlys i kombination med en halvdröm! Allting befann sig inne i min egen hjärna, men skrämmande var det!
En annan gång vaknade jag och såg att det stod en stor mörk gestalt vid fotändan av min säng! Min första tanke var att en inkräktare stod vid min säng och att nu blir det till att försvara sig, men när ljuset tändes, visade det sig vara min datastol som jag hade slängt kläder över ryggstödet på innan jag hade lagt mig, men i mörkret såg det ut som något helt annat!
En annan gång flög den stängda sovrumsdörren upp med en våldsam hastighet, men det berodde på att sättningar i huset gjorde att dörren var svår att stänga ordentligt och att när det passerade ett tungt fordon utanför på vägen, blev det rörelser i huset som gjorde att dörren öppnade sig! Detta hände hela tiden, denna dörr gick aldrig att hålla stängd, den öppnade sig hela tiden!
Jag har även sett mängder av rörelser eller skenbara gestalter i ögonvrån, men här är det ögonen och hjärnan som bygger ihop hela upplevelsen! Men trots att man vet att det inte finns något där, tittar man ändå dit…
Jag har även fört samtal med folk i sovrummet, som jag trodde var personer i min egen familj, vilket det visade sig att det inte var! Jag var halvsovande och förmodligen var det hela en hörselhallucination, eller en dröm nära vakenhet! Det fanns aldrig någon i rummet och rösterna som jag besvarade fanns ju aldrig heller i verkligheten, men det kändes helt verkligt…
Även i detta hus hade jag hört någon gå i trappan, fast det inte var någon där, dessutom startade tv:n av sig själv flera gånger i rad när ingen var i rummet, för att aldrig göra detta igen! Bara då vid detta tillfälle, möjligt att det var fjärrkontrollen som spökade… Att grejor förvinner i tomma intet eller hamnar på ställen där de inte borde kunna hamnat, det har jag också varit med om i detta hus. Detta mesta går också att förklara…
Mitt hus, där jag bodde under 18 års tid, samt barndomshemmet, har alltså genererat en mängd spökupplevelser i mitt liv, men när jag övernattar i ett riktigt spökhus, då händer -INGENTING!
I mitt nuvarande hem har jag inte heller upplevt någonting konstigt…
Jag tror inte heller på spöken eller dess existens och det är just alla mina upplevelser inom spökgebitet som har gett mig just denna övertygelse! Till skillnad från många andra har jag i verkliga livet sett och upplevt otaliga spöken, varelser och spökerier. Hemskt och chockande i stunden, men det går alltid att hitta en naturlig förklaring i slutändan!
Spöket som gick i trappan i mitt barndomshem var nog det svåraste att klura ut, men jag tror att det var någon av mina äldre bröder som kom hem och smög in bakvägen och det var detta jag hörde, har inte fått detta bekräftat förvisso, men om detta enda rimliga alternativ skulle falla, ja då vet jag faktiskt inte…
Men i Borgvattnet fanns inga spöken, och fanns det några, jagade vi nog bort dem till den närbelägna gamla kyrkogården som låg en liten bit från huset…
Läs gärna även del 1 av historien om Borgvattnet: https://skogstokig.blog/2018/11/07/expedition-borgvattnet-1999-overnattning-i-ett-spokhus-eller-spokena-blev-livradda-men-inte-vi/
Den Skogstokiga Bloggen 
Öronproppar är helt underbart. Själv har jag alltid öronproppar när jag sover. Sover så mycket bättre när det är tyst och jag slipper alla störande ljud. Bara vetskapen att man inte kommer att störas av ljud under natten gör att man sover bättre. Tycker det är hur skönt som helst att plugga in öronpropparna riktigt djupt i öronen och höra hur alla ljud stängs ute mer och mer när propparna expanderar i öronen för att till slut bli helt tyst.
Ibland får jag dock lite ont i öronen av propparna. Du råkar inte har något bra tips på sköna öronproppar att sova med?
GillaGilla
De bästa öronpropparna är tyvärr de som normalt är minst bekväma! De proppar som jag använder är gjorda för industri/bygg och har snöre mellan sig, samt försedda med lameller på själva proppen. ungefär som de som visas i länken nedan. Jag använder mina proppar mot snarkningsljud, samt mot störande ljud när jag sover efter ha jobbat natt! Dessa funkar bäst för mig och har inte hittat några andra som fungerar lika bra. Mitt råd är därför att använda proppar med lameller, eller proppar som man kan trycka ihop och som sedan expanderar i örat, sedan är det bra att veta att det finns olika typer av klassning gällande öronproppar och vilka ljud som ska filtreras bort!
https://www.ullaredlantman.se/tillbekor-klader/oronproppar-med-snore-50-st.html?ref_lp=prisjakt&utm_source=gshopping&utm_medium=cpc&utm_campaign=direct_link&gclid=EAIaIQobChMItvT01L3W3wIVC4uyCh32og-3EAQYAiABEgIYPvD_BwE
GillaGilla
Tack för svaret. Jag har liknande öronproppar som den i länken. Någon variant av musikproppar. Tyvärr kan jag inte sova med dem då jag ligar på sida och skaften tar i kuddan och trycker in dem så långt att jag får ont av dem. Dock fungerar de väl digt bra på konserter, uteställen, bio, spinningpass och andra ställen där jag tycker volymen är för hög och vill skydda mina öroan samtidigt som jag vill höra bra. Fungerar även bra att avnända när man simmar för att slippa få vatten i öronen som inte vill komma ut. Ett måste om man simmar i kalt vatten ute för att inte drabbas av yrsel.
Jag har testet många olika sorter av skumproppar men inte hittat några riktigt sköna som fungerar att sova med varje natt. Brukar försöka att inte ha proppar varje natt för att vila öronen lite. Tycker skumproppar dämpar ljud mycket bättre och det blir mycket tystare med dem vilket är skönt när man ska sova eller verkligen behöver koncentrera sig i kontorslandskapet. Så vissa dagar kan det bli så att jag har öronproppar på mig hela kontorsdagen och sedan på natten. Jag brukar använda de här öronpropparna https://oronpropp.se/product_reviews_info23.php?products_id=452&reviews_id=1181
Det är de skönaste skumpropparna jag har provat än så länge.
GillaGilla