En färgad historisk historia! (Eller: När jag blev en blå smurf!)

Jag kommer aldrig glömma den gången jag råkade göra om mig till en blå smurf! Det låter väldigt konstigt och det var det också, minst sagt! Inte ofta man blir så pass färgad av en händelse, som jag blev av just denna. Jag var helt blå i ansiktet, men det berodde inte på syrebrist, utan på blå sprayfärg!

Detta hände på jobbet för länge sedan, och jag höll på att greja med något tillsammans med min nästan 30 år äldre arbetskollega. Jag skulle spraya något med en burk med sprayfärg, kommer inte ihåg sammanhanget, men jag tyckte dock att själva spraymunstycket såg lite konstigt ut!

Vad som var fram och bak på munstycket, var verkligen inte självklart. Men jag vände flaskan så som jag trodde att den skulle vara och sprayade på…

Känslan av att man nu hade gjort bort sig totalt kom över mig blixtsnabbt och jag såg helt plötsligt hela världen i nyanser av mörkblått, glasögonens glas hade nu nämligen fått en fin yta av blå sprayfärg och var helt plötsligt helt värdelösa som glasögon betraktat… Själv såg jag snarare i nyanser av rött, eller kanske ingenting alls, om man nu ska vara helt ärlig…

Det som hände var att jag hade lyckats spraya ner hela ansiktet med blå färg och trots att jag slutade spraya nästan omgående, blev jag ändå helt knallblå i ansiktet. Normalt sett är det mindre bra om man blir blå i ansiktet och så även denna gång, det var ju inte alls bra …

Min äldre kollega började nu gapskratta åt mig, samtidigt som jag blev ytterst irriterad över situationen, men när jag tog av mig mina nymålade glasögon, då började kollegan skratta ännu mer!

Jag tror aldrig att jag har sett någon som har skrattat så våldsamt som han nu gjorde, det var nästan hjärtinfarktvarning på detta enorma skrattanfall. Själv höll jag på att få blodstörtning av raseri över att jag hade varit så urbota dum och klantig. Att bli totalt utskrattad av arbetskollegan kändes inte heller speciellt roligt…

Kollegan kunde nu nästan inte stå upp och han skakade i hela kroppen, tårarna rann och han skrattade som en fullständig galning.

När jag tar av mig mina glasögon, ser han ju sin kollega med ett helt blått ansikte och med vita ögonregioner där glasögon hade suttit. Då höll han på att krevera fullständigt av skratt…

Jag hör kollegans höga skrattanfall hela vägen till omklädningsrummet, där jag först försöker få mina glasögon rena från all färg, det tog ett tag men det gick. Sedan var det ansiktets tur, där färgen nu hade torkat!

Fick köra omgångar med grovtvål, nagelborste och varmvatten och efter typ 20 minuter är all färg borta från ansiktet, ja nästan i alla fall! Ansiktet var nu alldeles rödflammigt efter all skrubbning, men färgen, ja det mesta var i alla fall borta!

Kul att man kunde glädja sin omgivning med sina färdigheter, men detta var nog i mesta laget, för jag har aldrig, förr eller senare, sett någon skratta så våldsamt som kollegan gjorde denna dag.

Han sa sedan, att han aldrig hade skrattat så tidigare i sitt 60-åriga liv och eftersom det är nyttigt att skratta, gjorde jag ju faktiskt honom en stor tjänst! Men han tappade fullständigt kontrollen över sitt skrattanfall och höll själv på att bli blå i ansiktet, fast av syrebrist då.

Han skrattade ju så våldsamt att han inte ens kunde andas, stackarn… Men han piggnade snart till, bara jag hade förvunnit ut ur hans synhåll.

Själv förkortade jag nog mitt liv med flera år på kuppen. Stress, irritation, högt blodtryck, blodstörtning och en allmänt skogstokig attityd är knappast bra för hälsan.

Detta var min korta sejour i livet som en blå smurf, något som aldrig kommer att hända igen, hoppas jag…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s