När vi fick vår katt Tintin för antal år sedan, var hon bara en liten kattunge och fick därför vara inomhus den första tiden. Nyinflyttad utan sin mamma och syskonen, måste man först lära känna sin nya bostad. Tintin fick helt enkelt vara inomhus under de första veckorna, eftersom vi inte vågade släppa ut henne, innan hon hade bott in sig hos oss.
Hon var jättebusig och hoppade ofta fram sidledes över golvet med ryggen formad som en sprättbåge. Hon försökte se farlig ut, men såg bara gullig ut!
Tintin var helvild och tyckte att jag var ett klätterträd. Det var inte roligt när hon klättrade som besatt uppför mina ben. Inte roligt med byxorna på och definitivt inte roligt när man var barbent… Sylvassa klor minst sagt… Aj, aj, aj, var bara förnamnet!
Annars tyckte hon om att leka kurragömma i vår bokhylla, som var en öppen konstruktion från IKEA. Detta innebar att hon kunde springa fram och tillbaka bakom alla böcker i hyllan.
Ibland var det lite trängre, men då knuffade hon bara ut böckerna, vilket innebar att böcker helt plötsligt kunde flyga ur bokhyllan och rasa ner på golvet.
Hon kunde även knuffa ut böcker bara för att busa och hon visste mycket väl att vi inte kunde komma åt henne där inne i bokhyllan, bakom alla böcker. Hon var alldeles för liten, vig och snabb för oss! Men när vi försökte fånga henne, blev det naturligtvis bara ännu roligare.
Hon kunde få sina ryck sent på kvällen, mitt i natten, eller precis när som helst egentligen. Kanske inte så roligt när man hade lagt sig för att sova och hör att något kraschar ned i golvet någon annanstans i huset.
Det kunde vara gardiner, blomkrukor, böcker eller i princip vad som helst egentligen. Allt som inte var väggfast, gick också att riva ner…
När en liten kattunge som är full med bus vill få utlopp för sin inneboende energi, finns egentligen inga begränsningar… bara nya möjligheter!
En gång blev hon dock väldigt trött efter sitt busande och kröp in i ett kuvert för att sova en stund…
Jag kommer aldrig heller glömma Tintins första promenad vår trädgård. Hon var vid tillfället försedd med ett koppel, för vi ville inte att hon skulle rymma.
Vi satte på kopplet och släppte ned henne på gräsmattan och det hela slutade givetvis i fullständig kat(t)astrof.
Det som hände var att Tintin fick världens panikryck och studsade runt, helt hysteriskt, där ute på gräsmattan. Det är svårt att förstå hur en liten kattunge kunde flyga fram och tillbaka, upp och ner, som hon gjorde där och då? Hon var som en gummiboll som studsade omkring, och där bollen byter riktning hela tiden.
Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men jag har för mig att Tintin fastnade med ena tassen i kopplet (eller något liknande) och fick full panik.
Hon gick från att vara en obekväm kattunge i ett jobbigt koppel, till att bli en litet, sylvasst och helhysteriskt monster i full panik!
Jag försökte hjälpa henne, men Tintin tyckte naturligtvis att jag hade skuldbördan i den aktuella situationen och klöste, bet och rev mig helt hysteriskt, när jag försökte hjälpa henne.
Det gick inte så bra och samtidigt studsade hon på tre ben, i full panik runt mina fötter, i sin vilda panik att komma loss från halsband och koppel…
Till slut hade hon givetvis lyckats snöra ihop mina ben med kopplet. Efter ett par varv runt mina ben, var jag infångad och en panikartad situation blev helt plötsligt, ännu värre!
Jag kände att jag inte längre hade någon kontroll över balansen och ett fall över den stackars kissekatten hade givetvis varit mycket olyckligt. Nu var goda råd verkligen dyra!
Jag blev därför tvungen att ramla någorlunda kontrollerat, istället för att ramla helt utan kontroll. Det fanns ju ännu en mikroskopisk chans att påverka, var och hur jag föll (i alla fall i teorin!).
Som sagt, en liten möjlighet, men jag var redan var på väg att ramla omkull. Det rörde sig endast om någon sekund innan allt skulle gå helt överstyr oavsett…
Men fallet gick bra och katten klarade sig, tack och lov!
Sedan var jag dock tvungen att få hjälp med att få loss katten från mina ben, få loss tassen som hade fastnat innanför halsbandet och få loss själva Tintin från kopplet.
Samt att få bort henne från mig…
För nu låg jag där på marken, alldeles bredvid en helt hysterisk kattunge som bara ville klösa och bita allt och alla som hade orsakat henne denna hemska upplevelse.
I hennes ögon fanns ju bara en enda gärningsman…
Gissa vem?
Den Skogstokiga Bloggen 