Detta är händelser som utspelade under 1990-talet och jag bodde vid tillfället i ett hus ute på Dalboslätten i Dalsland. Ett hus med vidhängande trädgård som var beläget alldeles bredvid en asfalterad länsväg, endast ett stenkast från ortens lanthandel. Det var hyfsat med trafik på vägen eftersom den även ledde in till den större tätorten, en mil längre bort.
Det var i och för sig inte ovanligt att det stannade bilar när man var ute och grejade i trädgården sommartid. Men även om garageporten stod öppen, kunde folk uppsöka mig (året runt), för att fråga om den ena och än den andra. Merparten av besöken skedde då lanthandeln var stängd och under denna tidperiod existerade varken GPS: er, Google Maps, eller smarta mobiltelefoner. Det hela utspelade alltså sig på den tiden då man pratade med folk, öga mot öga. Ja, så länge sedan var det, alltså!
Jag låg vid ett tillfälle och höll på med något krångelarbete under bilen i garaget. Det var alltid något som var sönder, trasigt eller bara kasst. Svetsa, skruva, svära och hålla på, med andra ord, mest hela tiden! Krångel och besvär!
Jag låg alltså där under bilen i garaget, då det kom in en bil på uppfarten och sedan märkte jag att det även kom in någon i garaget, vilket innebar att jag blev tvungen att åla mig fram mitt under bilreparationen.
Där står då en okänd människa och frågar om vägen till någon imbecill lokalbo jag aldrig någonsin hade hört talas om tidigare. Tyckte hela situationen var lite märklig.
Jag var redan irriterad och blev inte mindre irriterad av frågan, men fick ändå försöka spela sansad och snäll. Men eftersom jag är en misstänksam typ av naturen, var det svårt att avgöra om det bara handlade om en random idiot eller om det hela handlade om ett kriminella element som var ute och rekade. Jag tycker det är konstigt, att när man ska besöka folk, typ en halvmil längre bort, inte ens har en vägbeskrivning till hands. Eller att man ringer och frågar om vägen, innan man åker, dessutom fanns ju vanliga mobiltelefoner vid tidpunkten. Men jag tror att det var folk som var ute och rekade, för detta var inte första gången folk kom och störde mig med märkliga frågor.
Jag kände väl för h-e inte till vilka som bodde i alla hus, typ 5-6 km lägre bort? Jag var dessutom inflyttad till orten och hade ingen historisk kännedom om lokalinvånarna i bakfickan. Men genom att komma nära och se vad som fanns i garaget, fyllde ju frågorna sitt syfte mer än väl.
Men jag annonserade väl varken mig som ett lätt offer eller ett ställe som var värt risken att besöka för inbrott, kan jag tänka!
Men alla var ju inte ute med onda avsikter i sinnet!
En gång kom en objuden och konstant orerande tavelförsäljare på besök och lade upp ett antal tavlor på gräsmattan, samtidigt som jag höll på att klippa densamma. Men jag ville naturligtvis inte köpa några tavlor och tanken som slog mig instinktivt var att jag skulle köra över alla förbannade tavlor med gräsklipparen, men då hade det väl blivit ett jävla liv, förstås, med polisanmälan och allt annat. Men vad fan hade han på min gräsmatta och göra, en förbannade parasitnasare. En nasare som inte heller förstod orden ”Nej” eller ”inte intresserad” oavsett hur många gånger jag än upprepade dem.
Jag fick till slut be honom att ta sina förbannade tavlor och försvinna för jag ville inte ha några tavlor, för jag ville bara klippa färdigt gräsmattan, men då blev gubben arg, men jag blev ännu argare, kan jag säga… För vad hade han på min gräsmatta att göra? Jag ville ju inte ens se på tavlorna, från första början!
Försäljare, Jehovas Vittnen, tjuvar, frågvisa resenärer, oönskade knarkgrannar och klagande bönder. Alla skulle hem till mig för att störa och uppröra. Tänk att det ska vara så svårt att få vara ifred?
Den Skogstokiga Bloggen 