Jag glömmer aldrig ett speciellt midsommarfirande på Strömstads camping för många, många, år sedan. Jag var nitton år gammal vid tillfället, som sagt – det var länge sedan!
Jag firade midsommarhelgen tillsammans med en sex år äldre kompis, samt hans mycket yngre flickvän. Normalt drack kompisen kopiösa mängder alkoholhaltiga drycker och oftast under en väldigt begränsad tid, vilket alltid innebar att han sedan satt eller låg och sov ruset av sig, under resten av dagen. Festa (?) kunde han lika gärna göra på morgonen, på eftermiddagen, eller på kvällen.
Den aktuella tidpunkten, eller den omgivande sociala strukturen, för inmundigande av de alkoholhaltiga dryckerna, var därför sällan något problem för honom. Tillgång, tid, ork, lust eller hälsan för dagen, var väl det som styrde det hela! Men någon gång föll han faktiskt ur den givna ramen, men åt rätt håll då, så att säga!
Och just denna gång var faktisk en sådan gång, för hör och häpna, han var faktiskt nästan nykter hela midsommarhelgen, vilket var väldigt ovanligt.
För normalt handlade det om att öppna en 75:a och dricka ur den under en tidsrymd av ca en timmas tid, sedan var det ofta glatt och roligt i minst 20 minuter, sedan kom alkoholens John Blund och regerade under en period av 5, 6, 7, 8 eller 10 timmar! Mönstret upprepades gång efter gång under många år! Tro mig, jag vet…
Men just denna helg, denna midsommar en gång för länge sedan, var han nästan helt nykter (det blev bara några enstaka öl) och han körde bilen till campingen på torsdag eftermiddag, samt hemåt på söndag eftermiddag. Jag tror att detta var den enda gången i världshistorien som detta skedde, så det var verkligen unikt… Men det kan ha varit något knas med magen, därav den sunda midsommarhelgen!
Nu undrar ni säker vad denna historia egentligen ska handla om, men det är ju nu som själva historien börjar och det är jag själv som är den ledande huvudrollsperson, jojomänsan!
Jag var 19 år gammal (ung!), det var midsommar, vi var på campingen i Strömstad och det fanns medtagna resurser för ett rejält tredagarskalas i alkoholens och glädjens tecken.
Jo, festar man ska man alltid vara glad, det har alltid varit mitt motto! Men man kan ju även bli alltför glad i hågen, den risken finns ju alltid, när man är ung och törstig! Jag var ju som sagt både ung och törstig denna gång… och glad!
Nuförtiden är jag inte lika törstig längre, tack och lov! Men glad är jag ju fortfarande!
På midsommaraftonens kväll tröttnade jag dock på mina tråkiga och nästan torrlagda och kuttrande kollegor i husvagnen och drog därför ut på campingen, alldeles på egen hand. Träffade sedan några halvbekanta och bekanta till bekanta, som jag sedan hängde med.
Vi hamnade till slut i en campingstuga längre bort på campingen där vi festade och hade kul. Vi var väl en 8-10 personer, varav hälften jag aldrig hade sett förut, några kände jag till utseende eller namn, men kände någon, nej, det gjorde jag ju inte!
Vi höll i alla fall på och festade och berusningsnivån var väl allmänt hög, vad jag kan minnas, (det var ju som sagt en traditionell svensk midsommar) och till slut blev det mörkt ute.
Ja, det skymde rejält och timmen var helt plötsligt väldigt sen. Tiden går fort när man har roligt, men helt plötsligt när vi sitter och har det mysigt där i campingstugan på midsommarnatten, skär det sig fullständigt mellan killen och tjejen som bodde i campingstugan.
Vad som var upphov till det hela vet jag inte och jag märkte ingenting heller, utan allt kom bara som en blixt från en klarblå himmel!
Ingen av oss visste naturligtvis vilka dessa personer var, vi hade ju bara ramlat in där, när vi glada i hågen ansåg att vi skulle festa vidare inne hos dem, och det gjorde vi ju också under ett antal timmar…
Men helt plötsligt slås både glas och flaskor i kras, möbler börjar flyga omkring och speglar krossas. Killen och tjejen ryker ihop så att flisorna ryker och all feststämning tvärdör omedelbart och alla flydde ju omedelbart fältet, och så även jag.
De andra drog ju hem till sina egna tält och husvagnar, var de nu fanns där ute på campingen? Jag hade ju ingen aning!
Helt plötsligt står jag därför utanför en campingstuga mitt i natten, där de boende höll på att flisa sönder inredningen, med varandra som tillhyggen, och när alla mina flyktiga dryckeskompisar dunstade bort lika fort, som ångorna från en nyöppnad dunk med hembränt, kände jag mig faktiskt lite övergiven. Lite grann som en god, men avslagen öl…
Jag stod ensam, mitt i natten, asberusad, på en okänd plats på campingen och skulle nu helt plötsligt ta mig tillbaka till husvagnen, som jag inte hade en aning om var den fanns! Nämnde jag att det även var mörkt och alla andra på campingen, hade gått och lagt sig, eller däckat som fallna hjältar efter sitt modiga midsommarfirande?
Jo, nu gjorde jag väl det?
Jag hade alltså ett tufft uppdrag framför mig, nu när jag skulle hem till husvagnen, var den nu fanns?
Lyckades givetvis gå vilse på den mörka campingen och var helt plötsligt inne och irrade runt bland alla förbannade tvåmanstält, med alla sina snubbellinor.
Mörker, fulla ben, grumligt omdöme och tältlinor är sällan någon bra kombination, och givetvis inte denna gång heller! Kommer inte ihåg hur många tältlinor jag snubblade över, och hur många tältpinnar jag lyckades få upp ur marken, men jag kommer i alla fall ihåg att jag lyckades riva ner en hel del tält den där natten, på min väg på hem till husvagnen.
Några vaknade, några var arga, några fick sina tält helt nedrivna och några gånger lyckades jag även riva ner tältet och samtidigt ramla över de stackars camparna inuti tälten.
Kalabaliken i Bender var ingenting i jämförelse, minst sagt! Det såg nog ut som ett mindre slagfält i mina spår, där på Strömstads camping en gång för länge sedan i min ungdom…
Jo, trots min alkoholmässiga belägenhet, kommer jag faktiskt ihåg detta än idag, låter kanske konstigt, men det är faktiskt sant… Men det var ju en traumatisk upplevelse – för alla inblandade parter!
Men till slut kom jag äntligen loss från alla besvärliga tältlinor, raserade tält och uppretade campare. Ingen fick dock tag i mig, vilket kanske var tur…
Men de flesta av offren fattade väl aldrig vad som hände där i sömn- och rusdimman, när campingens enda vakna person gick fram som en skördetröska bland tälten… Det var givetvis inte meningen på något vis, utan det blev bara så… ja, det brukar ju ofta bli så här…
Men plötsligt är jag åter helt vilse och har inte en susning om var jag är någonstans! Campingen hade helt plötsligt upphört och nu var jag helt plötsligt någon annanstans! Vad hände nu, liksom?
Det var helt kolsvart ute och jag hade nu hamnat på något konstigt ställe där det fanns en massa ris, buskar, snår och träd. Trampar även ner i någon sorts vattentäkt och blir blöt om fötterna. Det visar sig att det fanns någon form av en skogsdunge inne i på campingområdet som avskilde olika delar av campingen. Jag vet inte var egentligen, kanske hade jag irrat ut i skogen, har faktiskt ingen aning!
Men var det en dunge, var den var säkert inte speciellt stor, men mitt i natten, eller rättare sagt tidigt på midsommardagen, var det inte lätt när sådana här hinder helt plötsligt dök upp, från ingenstans alls egentligen!
Men efter en mängd vådliga vurpor där ute i spenaten, lyckas jag ändå på något vis hitta fram till den helt nedsläckta husvagnen. Vet inte hur lång tid det tog, men det tog nog sin lilla tid med tanke på allt som faktiskt hände under vägen…
Nu hade jag äntligen hittat hem igen och var givetvis enormt hungrig, så nu fick det bli nattamat från kylskåpet! Ett kylskåp vars belysning givetvis inte fungerade! Suck!
Men jag fick i alla fall tag i något ätbart och då hade givetvis de andra i husvagnen också vaknat, för trots ambitionen att försöka vara så tyst som möjligt, var jag förmodligen allt annat än tyst och när jag äntligen börjar få i mig min nattamat var ju verkligen måttet råget. Nu måste de tända ljuset för att se vad fan jag höll på med?
Och just detta har jag faktiskt fått berättat för mig…
Jag satt på golvet framför kylskåpet, lätt märkt av mina tidigare duster med moder natur, och käkade rå färskpotatis med både skal och jord på, sedan hade jag kletat senap på potatisen och allt annat runtomkring, inklusive mig själv!
Knarrandet från all grus och jord mellan mina tänder hade tydligt påmint om en stenkross eller något liknande…
Själv trodde jag att jag åt kokt potatis med kaviar på, men så var det ju inte. Fan vet vad jag mer hade stoppat i mig där i nattmörkret? Men hungern försvann ju i alla fall…
Men efter den knastriga nattamaten var det ju dags att lägga sig och sova en stund, samtidigt som det började ljusna ute!
Jag vaknade sedan mer eller mindre halvfull tidigt på lördag morgon efter endast några få timmars sömn, men efter några öl och groggar var ju festen igång igen. Men jag kommer faktiskt inte ihåg vad som hände under denna dag, men det var säkert väldigt roligt… Jag tror faktiskt att det var någon som sa det… ja att jag hade roligt, alltså!
Men sedan blev det söndag och nu skulle vi åka hem… och då var det helt plötsligt inte lika roligt längre.
För nu kom straffet, med ränta på räntan, minst sagt…
Med söndagen kom också hela notan för tre dagar av berusning! Tre dagar där man hade druckit till både frukost, lunch, middag och kvällsmat… samt tiden däremellan. Och det är nu man inser att ingenting är gratis här i världen, absolut ingenting!
Efter en fylla kommer ett bakrus!
Efter två sammanhängande fyllor, kommer ett djävulskt bakrus!
Men vad kommer då efter tre dagars konstant drickande, jo – BAKRUSET FRÅN HELVETET!
Alla bakfyllors heliga moder – i kvadrat!
Jag mådde faktiskt riktigt illa och klarade inte ens av att hålla ögonen öppna, trots att jag inte kunde sova. Illamåendet låg på 125 % på en 100 gradig skala, då förstår ni min belägenhet!
Sova gick inte alls, jag kunde inte prata eller göra någonting alls, förutom att sitta helt stilla och blunda, samtidigt som man bara ville dö…
En resa på ca 11 mil var det som låg framför mig och även solhelvetet var ju uppe, jag hatade solen denna dag, ville bara vara i fred från sol, prat, folk och allt annat som hör livet till, för jag ville som sagt bara dö, så bakis var jag denna dag!
Jag minns att jag öppnade ögonen vid ett par tillfällen och höll på kuppen att kräkas av färgerna på de mötande bilarna på vägen, särskilt vid ett tillfälle var det nära ett riktigt akut läge, när jag fick se en gul bil komma emot oss i den mötande trafiken, då bubblade illamåendet upp med en extrem intensitet! Då var det riktigt nära!
Ljus- och ljudintryck var något jag helt enkelt inte klarade av denna hemska dag… inget annat heller, för den delen! Ångest! Det var illa, allt var illa och jag mådde riktigt illa!
Jag blev sedan tvungen att sjukskriva mig från jobbet och låg därefter till sängs i hela tre dagar efter denna monstruösa midsommarfest, det var hemskt! Och jag var faktiskt sjuk på riktigt och det verkade som hela kroppen hade gått i baklås efter för lite mat, för lite sömn och för mycket alkohol under tre dagars tid. Som man bäddar för man ligga…
Jag lovade mig själv, många gånger under dessa dagar, att jag aldrig skulle dricka alkohol mer, än mindre dricka mig berusad igen! Nej, nu fick det banne mig vara nyktert leverne resten av livet… åt helvete med alkoholen… typ!
Torsdagen veckan efter midsommar var jag tillbaka på jobbet igen, på fredagen kändes de tidigare löftena till mig själv, inte så aktuella längre och på lördagen festade jag loss igen!
Men man är ju bara 19 år under endast 365 dagar, under ett enda specifikt år, i hela sitt liv, klart att man ska passa på att leva livet då! Sedan är det försent!
Men jag lärde mig läxan, för detta ville jag ju aldrig uppleva igen. Aldrig någonsin!
Men hade jag försökt mig på samma sak nu idag, så här många år efteråt, hade jag nog inte önskat att jag hade varit död, för då… hade jag nog varit död på riktigt!
Den Skogstokiga Bloggen 