Detta hände på en repövning någon gång under 1980-talet och vi hade övat ute i fält, någonstans på I17:ns övningsområde Bulid, nordost om Uddevalla. Vi var stationerade i ett tältläger kanske en mil från själva Uddevalla och nu var det endast någon enstaka dag kvar av övningen och vi hade vid tillfället i princip ingenting att göra, vi var dessutom inte i tjänst. Därför var vi sugna på att göra någonting annat och idén om att ta oss ner till I17 och gå på Markan, samt duscha var det som lockade mest. Vi hade dock en jobbig stridspitt till reservofficer som hela tiden sprang och ville spela viktig. Det var en tragisk figur i vår egen ålder, vi kan kalla honom för Svensson.
Vi störde oss verkligen på denna idiot till reservofficer, eftersom han trodde att han verkligen var något. Kommer inte ihåg hans rang, men vi hade konstanta konflikter med denne Svensson, och hade han inte haft en befälsgrad, hade någon garanterat klippt till honom. En typisk streber som slickade uppåt och sparkade nedåt. Mig var han på ett flertal gånger, men eftersom han inte var vårt befäl, så kunde vi neutralisera hans order genom att gå till vårt egna befäl som hade högre rang, en reservare med löjtnants grad, en supertrevlig kille också i vår egen ålder. Löjtnanten var, trots att var vårt befäl, ändå en av killarna i gänget. Han var supertrevlig och honom hade vi inget som helst problem med, han neutraliserade dessutom alltid Svenssons idiotorder till vår fördel.
Svensson ville bara djävlas och styra oss i eget syfte. Smög även på oss, för att kunna ta oss på bar gärning när vi gjorde något otillåtet, men Svensson var inte den vassaste kniven i lådan, så vi upptäckte alltid honom när han smög runt. Vi käftade alltid emot Svenssons befallningar, och han kokade av ilska när vi vägrade göra som han beordrade oss. Han sprang dessutom varenda gång till vår löjtnant och beklagade sig, men löjtnanten tog alltid vårt parti, även om vi ibland var ute på tunn is. Men även vår chef ogillade den lismande reservaren och spelade alltid ut honom, även de gånger då vi formellt hade begått ordervägran. Svensson tog alla chanser att jävlas med oss och var en riktig gris.
Vår löjtnant gillade inte folk som fulspelade, och tog därför alltid vårt parti. Han var vårt befäl, men även vår kompis på alla sätt och vis. Han var även med och festade tillsammans med oss i samband att vi muckade från övningen. Kommer inte ihåg hans namn, men det var en riktig trevlig kille.
Men nu var övningen snart slut och vi ville ta oss till regementet, men hur skulle vi ta oss dit? Vi kunde inte låna våra egna militärbilar, vi var förvisso alla bilburna och hade våra egna militära fordon, men det var inte bara att ta ett fordon och åka. Detta var ett tilltag som hade kunna slutat med krigsrätt, och det var det ju inte värt. Så vi tänkte ut en annan strategi, som gjorde att vi kunde slå två flugor i en smäll.
Hur som det nu var, körde vi i en av våra terrängbilar ner till Uddevalla och regementet. Vi hade verkligen inte smugit med var avfärd och vi visste att Svensson hade hört oss prata om att ta en bil och åka till Uddevalla. Svensson hade tjuvlyssnat, men vad han inte visste var att vi hade riggat hela situationen och avsikten var att Svensson skulle höra om vår kupp. Vi såg alltså till att han fick höra om vår plan, samtidigt som Svensson höll på att pissa på sig av upphetsning, eftersom han nu trodde att han till slut skulle ta oss på bar gärning med brallorna nere …
Vi satte oss i en av våra egna terrängbilar (11/13) och ner körde mot regementet, en bit bakom körde ett annat militärfordon som vår skugga. Ingen kunde dock undgå att se denna förföljare och vi skrattade gott åt vår plan som hittills funkade till 100 %. Vi körde inte fortare än att vår smygande förföljare skulle hinna med. När vi sedan når fram till regementet parkerar vi snällt utanför och väntar in vår förföljare, så vi sitter snällt kvar i bilen. Vi är fyra, fem personer i bilen och alla hade varit med om att utforma planen. Jag var väl som vanligt en av huvudkonspiratörerna och även högst delaktig i planeringen, men körde det gjorde jag inte.
Agget mot denne Svensson var drivkraften och vi hade rykt ihop mer än en gång under de gångna veckorna. I egenskap av sin roll som befäl försökte han trycka ned mig med elak härskarteknik, dryg och otrevlig som få, men utan att lyckas i sitt uppsåt. Jag tar sällan skit och vi gapade ganska högt på varandra, men han fick aldrig något övertag på mig, vilket retade och triggade honom ännu mer.
Jag hatar den här typen av person och gör det ännu idag, lägger aldrig två fingrar emellan för att sätta dylika människor på plats. Det brukar lyckas, såvida man inte frontar en renodlad narcissist eller psykopat, men vanliga besserwisser-idioter är lätta att sätta på plats genom att idiotförklara dem inför allmän beskådan. Jobbet gör de ofta självmant, eftersom de sällan fattar upplägget. Intelligens brukar ju sällan vara någon av deras framträdande egenskaper.
Vi sitter alltså i vår terrängbil, när Svensson plötsligt rycker upp fördörren med ett förnöjt hånfullt klistrat leende i sitt ansikte.
-Jaha, vad hade herrarna tänkt att ta vägen med denna terrängbil då? Ni har alltså olovandes tillgripit ett militärt transportfordon för egen transport, det blir krigsrätt för detta tilltag, säger en hånfull och nöjd Svensson. Han håller nästan på att pissa på sig i sin upphetsning, över att få sätta dit oss så att det skvätter.
–Det här kommer ni åka dit för…
Jag sitter i framsätet bredvid chauffören och säger då följande till Svensson:
Vad pratar du för skit?
Samtidigt som vi alla kliver ut ur bilen och ställer oss i samlad trupp framför Svensson.
Svensson ser plötsligt väldigt förbryllad ut, för varför ser vi varken oroliga eller rädda ut? Vi ser ju plötsligt alla hånfullt glada ut. Svensson börjar därför vackla i sin triumf och undrar obekvämt vad som nu är på gång? Jag sliter då fram ett papper och trycker upp det i ansiktet på Svensson. Samtidigt som jag säger något i stil med:
”Vad fan pratar du för skit, vi har väl för helvete inte stulit något fordon. Vi har ju rekvirerat ett fordon för resan till regementet av vårt befäl, löjtnant (XX), vilket hans underskrift också bekräftar”, samtidigt som vi alla gapskrattar Svensson rakt upp i ansiktet.
”Så du kan ta dina anklagelser och dra härifrån nu, din jävla idiot”, säger jag till honom…
Insikten om att ha blivit lurad in på bara skinnet avväpnade Svensson totalt, sprutröd i ansiktet och med tunghäfta, försvinner därför han fort som satan in i sin bil igen och drar iväg. Samtidigt står vi och skrattar och skriker en massa saker efter honom, fullt medvetna om att vi hade avväpnat och förnedrat honom så in i bänken. Men idioten föll ju faktiskt på eget grepp.
Att kalla ett befäl för jävla idiot, var kanske inte helt okej, men vi befann oss inte på militärt område, var officiellt inte i tjänst, dessutom var han inte vårt befäl och hade egentligen inget med oss att göra och vem skulle han egentligen klaga hos? Samma person som hade lånat ut fordonet åt oss… nej tror inte det!
Men det riktigt roliga i situationen var att vår löjtnant var med på hela grejen, vi berättade hela upplägget för honom och han skrev under rekvisitionen med stor glädje. Han hjälpte gärna till så att vi skulle kunna sätta den lismande idioten på plats en gång för alla, vilket vi också gjorde. Mission complete!
Planen fungerade långt över förväntan och idioten föll tungt på eget grepp. Finns inget roligare än när man kan sätta folk på plats genom att de faller på eget grepp, genom att de kliver rakt in i en gillrad fälla, som sedan slår igen utan någon pardon…
Den Skogstokiga Bloggen 