”All den bästa musiken har redan skrivits – av folk med peruker och grejor (Frank Zappa)”
Populärmusikens barndom!
Pop är ju, som de flesta nog känner till, bara en förkortning av begreppet populärmusik. Men populärmusik är ju inte alltid likställt med begreppet pop, utan är musik som skapats för att säljas till en masspublik som underhållning! Ordet populär härstammar ju för övrigt från det latinska ”pŏpŭlār-is” som ungefärligen betyder: ”allmänt utbrett hos folket avsett från folket/från folket kommande”.
I en del länder (bl.a. i England, Tyskland och Danmark) talade man under 1960-70–talen istället om ”beatmusik”, när man egentligen menade popmusik.
Populärmusiken spelar en viktig roll hos de flesta av oss, genom att göra avtryck i vår individuella och kollektiva historia. Den blir därför någon form av soundtrack till våra liv, detta genom att viss musik kopplas ihop med olika emotionella minnesbilder. Därför blir oftast populärmusiken en företeelse som de flesta av oss har någon typ av relation till. Ledord är – masspridning, kommersialism och förgänglighet! Detta kan man sätta mot egenskaper som – kvalitet/bristande kvalitet, kulturell rangordning och egentlig konstnärligt värde! Smak och tycke är som bekant något subjektivt!
Under 1800-talets första årtionden började en rad nya musikformer och olika sätt att använda musik växa fram. Dessa musikaliska uttryck fick så småningom den gemensamma beteckningen populärmusik! Populärmusikens uppkomst är även knuten till industrialiseringen och den kapitalistiska marknadsekonomins framväxt. Men de avgörande faktorerna för att etablera en populär masskultur inom musiken grundar sig i huvudsak utifrån tre influenser på mitten av 1800-talet.
- En framväxande medelklass i Västeuropa såg ett större engagemang i högre kultur (konst och musik), som ett sätt att förbättra den sociala ställningen.
- Det ökande välståndet skapade en större konsumtionsmarknad för musik, från början endast i tryckt form som noter för hemmabruk.
- Tekniska framsteg bidrog till att spridningen blev större, t.ex. genom massmusikåtergivning som Pianola (Nickelodeon/självspelande piano), samt till slut ljudåtergivning och musik på skiva (fonograf och grammofon).
1888 var året då den första inspelningen av musik (fonografinspelning) utfördes! Artisten vid tillfället var pianisten Josef Hoffman, men den aktuella låten för händelsen är dock okänd, och bakom denna första innovation gällande inspelad musik stod ingen mindre än uppfinnaren Thomas Alva Edison, som redan tidigare (1877) framgångsrikt hade demonstrerat sin ”fonograf”!
Den första inspelningsstudion såg dagens ljus redan 1890 och låg på 5th Avenue, Manhattan, New York. Att köpa noter var på 1890-talet det vanligaste sättet att få tag på de populäraste sångerna och den första miljonsäljande sången, ”After the ball” kom ut redan 1892.
Redan på våren 1890 annonserade tidningarna i Göteborg om att invånarna i staden, mot en avgift på 50 öre, kunde få lyssna på Edisons fonograf. Runt 1894 lanserade det USA-baserade bolaget Berliner Gramophone en platt spelbar skiva, som en slags tidig föregångare till den framtida grammofonskivan!
Kring sekelskiftet (1900) kunde förmögna människor även köpa fonografer, grammofoner och även särskilda pianon (!) som liksom övriga maskiner, spelade inspelad musik. Den första guldskivan kom redan 1903 när den italienska operasångaren Enrico Carusolyckades sälja en miljon exemplar av ”Vesti La Giubba”.
1907 kom den dubbelsidiga grammofonskivan och på 1910-talet annonserades det i den svenska pressen om de nya grammofonerna med skivor med musik på båda sidor och i slutet av 1920-talet började portabla grammofoner (resegrammofoner) att saluföras. AB Radiotjänst startade sina reguljära sändningar 1925.
1948 lanserades sedan LP-skivan (12” & 33⅓ rpm) av Columbia Records och 1949 lanserade RCA-Victor den mindre (7”) 45-varvaren för singelmarknaden. 1963 lanserar Philips det traditionella kassettbandet och 1965 lanserade biltillverkaren Ford, med hjälp av RCA-Victor, den märkliga Stereo 8-kassetten och 1982 lanserade Sony och Philips den moderna CD:n. Resten är modern nutidshistoria med mp3, fildelning etc och slutligen Spotify.
Under 1940-talet formulerade den ideologikritiska teoretikern Theodor Adorno sina analyser av populärkulturen genom att hävda att den endast var en, av den ekonomiska eliten, producerad masskultur som försökte hålla folket på plats genom att skapa behov, önskningar och en känsla av tillfredsställelse. Han hävdade att populärkulturen enbart är ett uttryck för kapitalismens förtryckande strukturer, en ideologisk synvinkel som per automatik nedvärderar och fördummar populärkulturens alla anhängare på en och samma gång.
Vissa delar av Theodor Adornos tankegångar kring detta verkar proggrörelsen senare ha snappat upp och införlivat i sin egen ideologi. Proggvänstern hatade ju all kommersiell listbaserad populärmusik, det vill egentligen säga (nästan) all musik som folket gillade och som därför var att betrakta som populärmusik!
Men redan under 1940-talet debatterades det s.k. ”dansbaneeländet” till och med ända uppe i den Svenska Riksdagen. Man tycker kanske att det måste ha funnits betydligt viktigare saker på den inrikespolitiska arenan att avhandla vid just denna tidpunkt i historien. Men musik och arbetarklassens härjningar utanför arbetstid var något dåtidens maktelit kände stor oro för.
Man kan dela upp 1900-talet (från sekelskiftet fram till slutet av 1980-talet) i olika perioder utifrån diverse kommersiella stimulanser och tekniska innovationer i samhället.
Period nummer ett sträcker sig från etableringen av fonogramindustrin i början av 1900-talet fram till genombrottet för elektrisk inspelningsteknik och radio på 1920-talet!
Period nummer två innefattar hela spannet från 1920-talet sista år till ca 1970. Under denna period dök diverse tekniska innovationer som t.ex., LP-skivan och stereon upp!
Period nummer tre startar ca 1970 med genombrott för kassetteknologin och de batteridrivna kassettspelarna. Denna teknologi gjorde det både billigt och enkelt för vanligt folk att spela in och lyssna på musik. Samtidigt på det internationella planet så etablerades elektriska instrument och flerkanalsteknik vid inspelning och spridningen av olika musikformer runt om i världen ökade.
Under 1970-talet kom också populärmusiken även mer och mer in i filmbranschen eftersom rock- och popmusikerna då började komponera filmmusik (i Sverige bl.a Björn J:son Lindh, Björn Isfält, Ulf Dageby m.fl).
För första gången växte nu en generation upp, med en över hela världen gemensam musikerfarenhet vid sidan om de specifika lokala musikformerna (etniskt, geografiskt, språkligt, politiskt). Under rymden av några få år (ca 1970-76) fyrdubblades den tid som svensken ägnade åt lyssning på inspelad musik. Som en konsekvens av att musiken var tillgänglig överallt, började den också påverka folks livsstil! Musiken hade blivit nu blivit en maktfaktor att ta på största allvar!
I boken ”Musik & morgondag”, (Bo Ejeby Förlag, 1993, kapitel: Rockens morgondag – Johan Fornäs), skriver man att 90 % av Sveriges ungdomar i början 1990-talet var musikintresserade och att var femte ungdom aktivt spelade något instrument och att var tredje ungdom besökte en konsert minst en gång varje månad. Man omgavs av musik mer än fem timmar per dag. De unga hade störst musikintresse och störst musikaktivitet, mer än 100 000 ungdomar spelade vid denna tid i pop- och rockband av olika slag.
Musiken som ett naturligt medium i vår vardag blev ett faktum i början av 1970-talet och sedan har denna spiral ökat ännu mer, och under senare år är musiken i princip närvarande på något sätt i våra liv 24 timmar om dygnet. Idag är musiken i alla dess former en så naturlig del av våra liv att vi många gånger inte ens tänker på att den finns där!
PS: Om någon tycker att någon bild ser märkligt ut, kan jag meddela att samtliga bilder på denna sida är 100% AI-genererade och att ev. konstigheter i så fall beror på detta! Texten däremot är en text som ursprungligen skrevs för 13-15år sedan och endast fått en uppfräschning i samband med denna publicering.
Den Skogstokiga Bloggen 
Hej! Väldigt intressant läsning, att se hur musiken växte fram, vilken framväxt den tagit! Och det var inte längesedan det hela startade, visste inte alla dessa detaljer och det var spännande att läsa:) då jag själv är musikintresserad känner jag igen att många musiker, som sysslar med tex jazz el klassik musik haft avsmak för populärmusik, och jag förstår att man kan ogilla den massproduserade musiken som saknar själ och hjärta och bara görs för att sälja. Men! Jag förstår dock inte heller varför man ska kritisera musik bara för att den är enkel och trallvänlig och lätt för folk att lyssna på och ta till sig. Har en kärlek för det folkliga och det är fint, att många människor kan ta till sig och glädjas av musikens underbara krafter:) inom alla gengrer tycker jag att man kan hitta musik som har själ och hjärta och jag kan likväl uppskatta en dansbandslåt som en schlager som ett klassiskt stycke som en jazzlåt, som en trashlåt, som blues, som 90-talsmusik som hårdrock som psykadelsik rock som elektronisk musik som vals, visor och hiphop..ja all möjlig olika typ av musik. Överallt tycker jag att man kan hitta skapare som är genuina och som skapar från hjärtat, det är det som spelar roll tycker jag, att många kan få möjlighet att lyssna är ju jättebra! Förstår dock kritiken mot den musik som gjordes för att tjäna pengar och som inte riktigt hade samma själ och genuinitet. Det var fint att läsa en lättläst sammanfattning och intressant att höra om just populärmusiken. 🙂
spelar du själv någon musik? 😊
GillaGilla
Nej, jag spelar inte själv. Men jag är väldigt intresserad av musik och har även skrivit två böcker om Svenska Musikfestivaler och dess framväxt 1966-86. Finns både som inbundet och e-bok i nätbokhandeln, som på vissa bibliotek. Skriver nu på ett omfattande artistlexikon (900 sidor) över det svenska 1970-talet och populärmusiken. Jag skriver om all musik inom populärgenren, men lyssnar helst själv på pop, rock, punk, hårdrock och heavy metal.
GillaGillad av 1 person