Bröllop, slagsmål & skilsmässa!


Glömmer aldrig den gången då jag och min dåvarande sambo var med som bröllopsvittnen på ett bröllop. Bruden var nära kompis med min sambo. Nu skulle hon alltså gifta sig med en man som hon hade haft en kortare relation med.

Vi tyckte nog att det hela kanske hade gått lite väl fort, men det var ju inte vår sak att avgöra. Vi kände endast bruden, men inte brudgummen.

Bruden i fråga, hade dock ett temperament av guds nåde, och den som var ihop med henne fick också vara beredd att det kunde smälla både verbalt, som fysiskt. En trevlig och rolig tjej i normala fall, såg relativt bra ut också. Men temperamentet hade man ju sett tidigare förstås, det visste man om… Man talar om blixt från klarblå himmel och precis så var det med henne.

Men nu skulle hon alltså gifta sig och det hade verkligen gått undan i svängarna. Men det blev ett litet bröllop, där endast jag och min sambo var med som bröllopsvittnen. Därefter skulle vi gå hem till brudparet för en gemensam bröllopsfest. Vi skulle även sova över, eftersom det var ett antal mil mellan platsen vi befann oss på, och vår bostad. Vi skulle dessutom dricka alkohol under kvällen. Det var ju en liten bröllopsfest, oss vänner emellan. Trevligt och mysig skulle det bli…

Det fungerade också bra några timmar under kvällen, sedan skar det sig fullständigt mellan brudparet.

Mannen förändrades efter lite alkoholintag och ett våldsamt gräl uppstod snart mellan brudparet. Jag och min sambo tyckte det blev väldigt jobbigt, men hade ingen annanstans att ta vägen, så vi blev tvungna att bli kvar oavsett. Kanske skulle de snart lugna ned sig och försonas, de var ju ändå nygifta?

Men grälet blev alltmer högljutt och mannen började nu visa upp diverse (för oss tidigare okända) psykotiska drag, fick helt plötsligt en rejäl snyting (knytnäve) av bruden och ett mindre slagsmål uppstod dem emellan. Ett slagsmål som bruden naturligtvis gick vinnande ur, brudgummen hade inte en chans. Hon slogs som en hel karl, vilket kanske inte var helt lyckat i det rådande sammanhanget.

De gick därför isär endast några få timmar efter fullbordat bröllop (minus bröllopsnatten då). Kommer inte ihåg vad som hände i detalj, men har för mig att brudgummen (som tydligen hade någon form av psykiska problem) lämnade den gemensamma lägenheten och bruden gick väl och lade sig. Gap, skrik, slagsmål, kraschade grejor.

Jobbigt och pinsamt blev det för oss. Jag och min sambo blev dock tvungna att övernatta trots att vi heller ville fly fältet, vilket vi gjorde så fort vi vågade köra bil dagen efter.

Detta var en upplevelse utöver det vanliga, vill jag nog påstå.

Skilsmässan var ett fullbordat faktum, så fort det bara var praktiskt och legalt möjligt.

Vet inte vad som hände dem emellan, men troligtvis hade brudgummen kläckt ur sig något kränkande mot bruden och då kom räkningen utrullande… Jisses vilket spektakel!

Mannen träffade vi aldrig mer och kvinnan tappade vi också kontakten med över tid. Det kändes konstigt att umgås efter denna händelse och jag är övertygad om att denna händelse även släckte vänskapen, det var inte roligt längre…

Men vi pratade aldrig om händelsen med henne, det hela hade varit alltför konstigt. Vi själva hade dessutom tröttnat på att hela tiden bli indragna i andra människors konflikter och bråk…

Det fick vara nog nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s