Historien tog sin allra första början i december 2015, fortsatte därefter i februari 2016, för att sedan eskalera i all sin prakt hösten 2018. En fortsättning blev det även i mars 2021, men till slut eskalerade den utdragna historien, med en tandfraktur (som tandläkaren själv hade lagt grunden till) och en utdragen tand, eftersom tandläkaren vägrade laga tanden som de tidigare själva hade förstört och sedan nödlagat bristfälligt. Men efter drygt fem år (2021) hade jag äntligen fått någon form av ursäkt, men historien slutar ju inte där, för alla förljugna journalanteckningar fanns ju fortfarande kvar…
Våren 2021 hittar man två hål på röntgenbilden, under en gammal tandlagning av en tandfraktur orsakad av en polkagris köpt i Gränna nästan 20 år tidigare. Men när man fått bort hela överdelen av tanden, hittar man två stift nedborrade i den hela delen av tanden. Hålen man letade efter, var alltså dessa stift, några hål fanns således inte överhuvudtaget. Men av någon besynnerlig anledning försöker tandläkaraspiranten, som nu är inne och härjar inne i min mun, slipa bort och dra loss dessa metallstift. Först borrar man i princip bort hela den gamla lagningen i sin jakt på hål i tanden under lagningen, som inte existerar. Men att borra upp hela tanden och blott lägga stiften som är fundamentet i hela lagningen, raserar ju också effektivt ett återställande av tanden.
Tills slut rusar tandläkaren in och skriker att aspiranten ska sluta, som då genast slutar med sin ödeläggelse. Ingen hade sagt att dessa stift skulle bort och jag visste inte heller vad hon sysslade med inne i munnen. Men nu var det inte mycket kvar av stiften och en lagning hade genast blivit svårare att få till. Man hade alltså förstört en tand som jag aldrig haft några problem med, i sin jakt på icke existerande hål.
Men nu var ju hela tanden mer eller mindre helt förstörd, vilket innebar att lagningen som tidigare höll ihop tanden på ett bra och tillförlitligt sätt, var fullständigt raserad. Det nya konceptet blev en slarvig och billig kompromiss, med mig som förlorare, givetvis! Man gör en provisorisk återuppbyggnad av tanden som därför får fungera så länge den håller ihop. Alternativet var att tanden skulle dras ut, helt och hållet, vilket jag vägrade. Man hade helt enkelt förstört en tand av ren och skär inkompetens, några andra ord är svårt att finna.
Vid nästa tandläkarbesök fanns dock inget att anmärka på, men trots detta vill man ändå dra ut en eller flera tänder, med följande kommentar: ”Det är lika bra att dra ut dessa tänder innan det blir problem med dem!”
En fullständig sinnessjuk kommentar! Nekar och visar min irritation över deras idiotiska förslag.
Hösten 2024 är jag hos tandläkaren för en rutinkontroll och allt är frid och fröjd. Inga problem och inga hål. Tack och hej! Några månader senare, innan jul, biter jag dock sönder den bristfälliga och provisoriska tandlagningen. En tredjedel av tanden fastnar i en seg julknäck, men jag ville inte ta en akuttid och fick därför vänta flera månader innan det så var dags, våren 2025. Det trasiga satt ju endast på den lagade uppbyggda delen och orsakade inga smärtor, endast ett visst obehag.
Men nu vägrar man att laga tanden igen, samma tandlagning som man själva förstörde vid ett tidigare besök, då man tog miste mellan stiften och hål på röntgenbilden. Vid den ordinarie kontrollen tog man röntgenbilder och såg inga sjukliga förändringar, en tand som jag bet sönder för ca 20 år sedan och som därefter blivit lagad en gång därefter.
En kompetent lagning som tandläkarstudent hade förstört några år tidigare. Men när nödlagningen gick sönder pga. deras inkompetens, är det åter jag som sitter med Svarte Petter på hand.
Röntgenbilden som inte visade upp något konstigt, vid den ordinarie undersökningen, visade nu helt plötsligt på sjukliga förändringar, men när jag säger att det inte går att se någon större skillnad, får jag veta att det är svårt att se något på dessa bilder???
Man visade mig bilderna för att jag med egna ögon skulle se de tydliga och sjukliga förändringarna, men när jag inte kan se något, är det som några sekunder tidigare var tydligt, plötsligt svårt att se. Varför skulle jag då titta på bilderna, kan man fundera på, logiken går inte ihop?
Men jag får ett fint erbjudande att ta ställning till – Om jag drar ut ytterligare en tand, får jag rabatt på priset! Jag tjänar ju på detta, enligt tandläkaren!
Va, ska jag dra ut felfria tänder, säger jag med ilsket darrande röst? Samtidigt som jag inte tror mina egna öron!
Givetvis är det de gamla journalanteckningarna som fortfarande är roten till allt ont. De vill alltså fortfarande dra ut en felfri tand, enbart utefter tidigare felaktiga (icke korrigerade) journalanteckningar, något som redan var avhandlat och klart sedan tidigare. Men med nya tandläkare hela tiden, blir man blott passagerare och idiotförklarad i tandläkarstolen, om man inte säger ifrån! Vilket jag alltid gör!
Självklart ville jag inte dra ut någon mer tand, någon jävla måtta får det väl ändå vara? Nu är jag upprörd och tandläkaren säger att de minsann inte drar ut folks tänder för skoj skull.
Nej, jag tror dem, för de debiterar dyrt för tortyren, vilket naturligtvis gläder alla inom tandläkarmottagningens väggar. Pengar att tjäna, nästan samma system som en bilverkstad som försöker lura på sina kunder, på både dyra som onödiga bluffreparationer.
Jag blir hemskickad ska fundera om jag ska dra ut den trasiga tanden, eller en eller flera tänder till? Ju fler tänder jag drar ut, desto billigare blir det per tand! Tänder som enligt den senaste rutinkontrollen var felfria, men felaktiga journalanteckningarna trumfar givetvis bevis som nytagna röntgenplåtar.
Kommer tillbaka vid ett senare tillfälle för att dra ut den trasiga och vassa tanden. Men direkt efter utdragningen, får jag frågan om jag vill dra ut fler tänder…
Men för helvete…
Samma tänder som man tidigare har påstått vara döda med döda rötter och som jag krigat mot i flera år och till slut fått någon form av förtäckt ursäkt för, är ånyo i ropet, pga. att idioten till tandläkare jag var i konflikt med då, skrev en massa osanna kommentarer i journalen. Så hennes inkompetens och lögner har nu blivit någon form av sanningsserum i journalen. Även de gamla röntgenbilderna som inte visade något fel, är åter bevis för motsatsen.
Förstår faktiskt inte hur detta går till?
God dag yxskaft!
Dessutom klämmer man sönder underläppen på mig, så att blodvite uppstår, vid utdragning av tanden. När jag påpekar detta, säger hon att det jättebra att jag säger till, sedan klämmer hon sönder läppen ännu mer, vilket gör att läppen spricker och gör ont flera dagar efteråt. Den döda tanden kräver dessutom hela fem injektioner av bedövningsmedel, ändå finns det känsel kvar i de döda tandrötterna, då tanden dras ut. Döda rötter – jo,jo!
Blir hela tiden behandlad som en femåring och när jag försöker säga något, får jag antingen inget svar, ett felaktigt svar eller ett svar som man hade gett till ett barn. Mitt starka ifrågasättande verkar hela tiden provocera tandläkarna. Men det handlar ju om min mun, min hälsa och mina pengar. I deras ögon är jag enbart en bråkig lekman som inte vill förstå deras oerhörda kompetens, men nu råkar jag känna min egen kropp och mina tänder, bäst av alla människor i hela världen, vilket verkar irritera dem oerhört.
Hoppas jag slipper skriva ett femte blogginlägg i frågan, men man vet aldrig. Nu har jag bråkat med tandläkarna i över nio års tid och hade de fått sin vilja fram, hade jag nu förmodligen varit helt tandlös! Det hela börjar likna en ”never ending story”!
Läs gärna de tidigare inläggen: (Del 1-3).
.
Den Skogstokiga Bloggen 