Begreppet ungdomsmusik var under åren 1962-73 synonymt med popmusik! Men den allmänna svenska beteckningen för ungdomsmusik bytte år 1973 namn, då termen ”popmusik” fasades ut till förmån för termen ”rockmusik”. Begreppet rock ansågs vara mer synonymt med ett betydligt bredare musikaliskt utbud. Detta skapade inga rubriker, men det fanns ju andra saker inom musiken som upprörde – det politiska budskapet!
I Sverige, under 1970-talet, rådde det ett helt annorlunda tillstånd kring pop- och rockmusik jämfört med senare tids musikkultur! Musikgenrer och konsertformer diskuterades nästan alltid utifrån politiska termer. Dessutom så startades skivbolag som klassificerades utifrån politiska idéer, och Sveriges Radio granskades på ett sätt som hade varit helt omöjligt idag. Man avkrävde bl.a. Sveriges Radio på en förändrad praxis gällande stöd till musik och musikutbud som vilade på politiska grunder. Populärmusikartister avkrävdes också på politiska ställningstaganden i massmedia och det framställdes även en stor mängd vänsterorienterad politisk musik här i landet under sjuttiotalet!
I proggtidningen ”Musikens Makt, nr 2-1974” så kan man ta del av ett tidstypiskt kulturpolitiskt manifest, som lyder exakt enligt följande:
”MANIFEST!
Detta manifest skall skickas ut till musikmänniskor och musikorganisationer i Sverige för att undertecknas och sedan lämnas till kulturministern. Radions listor låser och likriktar en stor del av den levande musiken i Sverige. Ex: Folkparkarrangörer och dansorkestrar känner sig tvingade att anpassa utbud och repertoar efter hitlistorna.
ALLA HITLISTOR MÅSTE BORT!
Ökat utrymme för musikaktiverade program som redovisar amatörverksamhet i svenskt musikliv.
Spegling av denna viktigaste delen av svenskt musikliv ersätter alltså marknadsföringen av grammofonbolagens kommersiella spekulationen i ”folklighet”. SVERIGES RADIO HAR INGEN SKYLDIGHET ATT TILLHANDAHÅLLA EN ”LJUDKULISS”. Skvalet ifrågasätts, bort med ”muzaktänkandet”.
Musik med NYANSER att LYSSNA PÅ, KATEROGITÄNKANDET BORT!
Husmödrar och pensionärer kan väl vara lika intresserade av verkligheten som ungdom. (Texter som speglar eller analyserar verkligheten). Morgonpigga kan väl vara lika intresserade av jazzmusik som kvällspigga. Människor på fängelser, sjukhus, hotell etc. kan väl tänkas vilja höra svensk folkmusik, modern jazzmusik, utomeuropeisk musik, radioorkestern etc. Därför: IN MED DETTA I MELODIRADION!
BORT MED TREMINUTERSREGELN! Musik kan inte låsas av 3-minuterslängd! Det är hitlistornas fel att detta slentriantänkande behärskar melodiradioproducenter. Bredda folks musikvanor genom att avskaffa P2:s monopol på seriös musik. Avdramatisera den seriösa musikens stämpel om ”fin musik” för fint folk”.
FÖRSLAG TILL PROGRAMTYPER
Amatörmusikradions inspelade och producerade av amatörer (”Bandet går” med utveckling ”Skolbandet går”) ”musikkompprogram” att spela till.
Svenska musikgrupper presenteras på dagtid. ALLA GENRER!
Redovisning av kör- och orkesterverksamhet i kyrkor, politiska grupper, skolorkestrar, musikteatrar m.m.
Programtypen ”musik för allätare” på dagtid.
Indisk, afrikansk musik etc. på DAGTID.
Har ni egna förslag, skriv dem nedan!
Sänd manifest och namnlistor åter till MUSUK, Montörsgatan 19, 681 00 Kristinehamn, senast den 15 april 1974.
MUSUK
HANS SAMUELSSON
CARL-AXEL DOMINIQUE”
Givetvis fick detta manifest ett ringa genomslag uti landet och man kan ju fundera på vem som egentligen skulle vilja lyssna på denna önskade inriktning av musikunderhållningen i radion? Idag så känns dessa tankar om en allmän amatörradio ganska konstig, även om önskemålet gällande världsmusik och etnomusik idag har fått sin rättmätiga plats i etern!
Hösten 1975 gjorde konsumentombudsmannen och skivbranschen en överenskommelse om hur skivkonvolut skulle utformas. Skivor med s.k. coverversioner (ej original) skulle märkas upp med en etikett, som hade en storlek av 50×15 mm, med texten ”ej originalartister” alternativt ”ej originalversion” och användning av studiomusiker i samband med en inspelning skulle även detta noteras på omslaget, likaså om inspelningarna var nya eller gamla, mono eller stereo, samt om den totala speltiden på en LP understeg 30 minuter, då skulle även detta noteras!
Under denna tidsepok ställdes även frågor om vilken musik som skulle ses som populär, och därmed väljas ut, och riktas till folket! Detta var allvarliga frågor och Sveriges Radio var hårt ansatt från alla håll! Musiklistor var förkastligt, kommersiell musik var fult och politisk musik förfasade och förargade många, sedan kom punken och skrämde vettet ur den äldre generationen och finkulturens moralväktare! Till och med något så oskyldigt som Svensktoppen fick utstå bitska angrepp från olika håll.
Eller som Tommy Körberg utrycker det i tidningen ”Ny Musik, nr 3-1974”:
”Program 3 är faktiskt världens effektivaste sätt att förstöra folks musiksmak”
– Några av frågeställningarna kring Sveriges Radios musikutbud var enligt följande –
– Vilka syften tjänar musiken?
– Vad är egentligen underhållning?
– Måste underhållning vara både oförarglig och passiviserande?
– Varför går Sveriges Radio i skivbolagens ledband, och varför sysslar svensk monopolradio med marknadsföring av hjärntvättande amerikansk och anglosaxisk kommersiell smörja?
Ja, så kunde frågeställningarna kring musiken och det musikaliska radioutbudet i svensk radio låta under 1970-talet!
Idag känns många av dessa frågeställningar väldigt konstiga och det är svårt att förstå vad som egentligen upprörde alla kritiker under 1970-talet! Vilka var egentligen problemen? Och varför finns inte dessa problem kvar idag?
Men samhället förändras ju kontinuerligt och så gör ju även våra normer och värderingar kring diverse samhällsfrågor! I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet anordnades bl.a ett antal kurser och workshops enbart för kvinnor i syfte att de skulle tillägna sig instrumentkunskap och musikteknik i en trygg och tillåtande miljö i frånvaro av män! Detta kanske inte är ett lika aktuellt och naturligt grepp i dagens samhälle!
Men musik var på sjuttiotalet en politiskt laddad kulturform och många kunde överhuvudtaget inte se kulturformen musik som något opolitiskt, det var omöjligt! Musik på 1970-talet kunde vara allt ifrån uppror, manifestation, politik, klasskamp och könsfrågor, det var bara så!
”Jag ville ge mig ut på en turné med 20 bokade spelningar och bara dyka upp på en enda.
Det grabben, är rock’n’roll (Ulf Lundell)”
Den Skogstokiga Bloggen 